What do you think?
Rate this book
Win a free print copy of this book!
3 days and 02:19:51
3 copies available
U.S. only
The Sisters: A Novel
Win a free print copy of this book!
3 days and 02:19:51
3 copies available
U.S. only
Meet the Mikkola sisters: Ina, Evelyn, and Anastasia. Their mother is a Tunisian carpet seller, their father a mysterious Swede who left them when they were young. Ina is tall, serious, a compulsive organizer. Evelyn is dreamy, magnetic, a smooth talker. Anastasia is moody, chaotic, a shape-shifting presence, quick to anger.
Ina meets her future husband when her sisters drag her to a New Year’s rave, only to suffer the ultimate betrayal. Evelyn drifts through life before embarking on a wild career as an actor. And Anastasia runs off to Tunisia, where she falls in love with a woman who, years later, will transform her life.
Following the sisters from afar is Jonas, the son of a Swedish mother and a Tunisian father. Over the course of three decades, his life intersects with the sisters, from a chance encounter in Tunis to the scene of a fighter jet crash in Stockholm. When Evelyn disappears on a trip to New York, Jonas manages to track her down—and helps her to break the curse that has been looming over the Mikkolas for decades. In the process, a shocking revelation changes everything about who they think they are.
Ina meets her future husband when her sisters drag her to a New Year’s rave, only to suffer the ultimate betrayal. Evelyn drifts through life before embarking on a wild career as an actor. And Anastasia runs off to Tunisia, where she falls in love with a woman who, years later, will transform her life.
Following the sisters from afar is Jonas, the son of a Swedish mother and a Tunisian father. Over the course of three decades, his life intersects with the sisters, from a chance encounter in Tunis to the scene of a fighter jet crash in Stockholm. When Evelyn disappears on a trip to New York, Jonas manages to track her down—and helps her to break the curse that has been looming over the Mikkolas for decades. In the process, a shocking revelation changes everything about who they think they are.
658 pages, Kindle Edition
First published September 4, 2023
1464 people are currently reading
28443 people want to read
About the author
Jonas Hassen Khemiri
27 books663 followersJonas Hassen Khemiri, born in 1978, has a Tunisian father and a Swedish mother. He grew up in Stockholm, has studied economics in Paris and been an intern at the UN in New York.
He made a celebrated debut in 2003 with Ett öga rött/One Eye Red, which has sold over 200,000 copies in Sweden and became the best-selling paperback of any category in 2004. For Ett öga rött/One Eye Red Jonas Hassen Khemiri received the Borås Tidning award for best literary debut, Sweden’s most important award for a first book. In the fall of 2007 the film based on Ett öga rött/One Eye Red will open in Swedish cinemas.
Jonas Hassen Khemiri’s second novel, Montecore, was published to unanimous raving reviews in 2006. In strong international competition it was awarded to 2006 year’s P O Enquist Prize. Later the same year, Montecore was nominated for the August literary award. Montecore also received Sveriges Radio’s Romanpris award for best novel of 2007. The listener jury’s motivation reads: "Because Jonas Hassen Khemiri leaves his mark on every single word in Montecore in an inspirational “transpiration” of creativity. Montecore is a beautiful, melancholic but also wonderfully funny book that depicts Sweden in a unique light, making it hard to think of anyone who shouldn’t read it."
Jonas Hassen Khemiri has also had a praised start as a playwright. His first play “Invasion!” was written for The Stockholm City Theatre and played two seasons of sold out performances. His drama debut also opened the doors for Khemiri to participate at Royal Court’s International Residency in London. His new play will open at Riksteatern in 2007.
Translation rights to Khemiri’s novels have so far been sold to: Germany, France, The Netherlands, Finland, Denmark, Norway, Russia and Serbia.
He made a celebrated debut in 2003 with Ett öga rött/One Eye Red, which has sold over 200,000 copies in Sweden and became the best-selling paperback of any category in 2004. For Ett öga rött/One Eye Red Jonas Hassen Khemiri received the Borås Tidning award for best literary debut, Sweden’s most important award for a first book. In the fall of 2007 the film based on Ett öga rött/One Eye Red will open in Swedish cinemas.
Jonas Hassen Khemiri’s second novel, Montecore, was published to unanimous raving reviews in 2006. In strong international competition it was awarded to 2006 year’s P O Enquist Prize. Later the same year, Montecore was nominated for the August literary award. Montecore also received Sveriges Radio’s Romanpris award for best novel of 2007. The listener jury’s motivation reads: "Because Jonas Hassen Khemiri leaves his mark on every single word in Montecore in an inspirational “transpiration” of creativity. Montecore is a beautiful, melancholic but also wonderfully funny book that depicts Sweden in a unique light, making it hard to think of anyone who shouldn’t read it."
Jonas Hassen Khemiri has also had a praised start as a playwright. His first play “Invasion!” was written for The Stockholm City Theatre and played two seasons of sold out performances. His drama debut also opened the doors for Khemiri to participate at Royal Court’s International Residency in London. His new play will open at Riksteatern in 2007.
Translation rights to Khemiri’s novels have so far been sold to: Germany, France, The Netherlands, Finland, Denmark, Norway, Russia and Serbia.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 694 reviews
Read
July 7, 2025Sigh… I wanted a long and gripping family saga to escape into while travelling; a read, maybe not very sophisticated but sincere and full of lively characters with authentic human emotions. I’ve picked this up after reading an article by an FT’s writer and the IB Booker judge next year (as far as I understand). She was very excited about this novel. The first “warning” bells I’ve heard when I’ve realised that the author has penned this novel in English after moving to New York. His previous work was in Swedish. He said it was easy to express stronger emotions in a foreign language. And as a person writing this not in my native language, i could sympathise. But then my internal voice was contrarian and reminded me of a commercial success factor. I silenced him/her. One of the factors was my respect for the writers whose excited blurbs covered the cover page. Again my internal voice tried to quip something about New York based writers’ solidarity vs something related to the actual book. But i silenced him/her again. Btw, don’t read the description of the book on this site if you want to read the novel. It would spoil it totally.
And in fairness for the first three hundred pages or so I’ve actually liked the book. It delivered exactly what I wanted: the characters with likable but complicated personalities and back stories; an experience of growing up being of a mixed heritage, a child of an emigrant in a western country. This has reminded me another novel about the second generation immigrants Djinns. That book has started well with wonderfully crafted and visceral scene. Such a promising start that later deflated into a box ticking theme/identity writing exercise… I hoped The sisters would avoid this pitfall and would stick with its sincerity and conversational, slightly ironic style. But no. The style was still there. But A lot of padding appeared, writing for a sake of writing. Some magical elements have appeared. What for? I guess to sustain the plot for another three hundred pages. It was all “the curse”. Maybe this was the author’s attempt to show cultural differences; the lack of desire to appreciate the irrational side of the other cultures. But for me it came across as little clumsy trick. Then a few ridiculous plot twists and sentimental tear jerking turns show up. And the author has lost me. As far as I was concerned the narrative was not saved by meta-fictional commentary that started subtly enough, but at the end made the narrative more about the main narrator of the novel than anything or anyone else (the writer himself of course).
This is how this protagonist has described his future book (which is of course you guess the book itself):
Yes, cheesy huh
And in fairness for the first three hundred pages or so I’ve actually liked the book. It delivered exactly what I wanted: the characters with likable but complicated personalities and back stories; an experience of growing up being of a mixed heritage, a child of an emigrant in a western country. This has reminded me another novel about the second generation immigrants Djinns. That book has started well with wonderfully crafted and visceral scene. Such a promising start that later deflated into a box ticking theme/identity writing exercise… I hoped The sisters would avoid this pitfall and would stick with its sincerity and conversational, slightly ironic style. But no. The style was still there. But A lot of padding appeared, writing for a sake of writing. Some magical elements have appeared. What for? I guess to sustain the plot for another three hundred pages. It was all “the curse”. Maybe this was the author’s attempt to show cultural differences; the lack of desire to appreciate the irrational side of the other cultures. But for me it came across as little clumsy trick. Then a few ridiculous plot twists and sentimental tear jerking turns show up. And the author has lost me. As far as I was concerned the narrative was not saved by meta-fictional commentary that started subtly enough, but at the end made the narrative more about the main narrator of the novel than anything or anyone else (the writer himself of course).
This is how this protagonist has described his future book (which is of course you guess the book itself):
“would be about the curse, and then the skyscrapers, and then I realized that the whole monologue has to revolve around time. So now I’m reorganizing all the material into seven parts, and each part covers a shorter and shorter period of time, from a year down to a minute. The goal is for the monologue to reflect the feeling of time passing faster and faster as we age. Like a countdown. Cheesy, huh?”
Yes, cheesy huh
October 6, 2023
Ödesgudinnorna i antik grekisk-romersk tro var tre. Urd (det förflutnas gudinna), Skuld (framtidens) och Verdandi (nuets) var deras namn i fornnordisk mytologi. De vise männen var tre och det var också familjerna i Tolstojs roman Krig och Fred. Inspirerad av den ryske belletristen och med hjälp av tretalsmystik skapar författaren med tre namn en bred berättelse som utspelar sig i klyftan mellan att vara sina föräldrars barn och vara sin egen person, hela tiden med förbannelsen som alla människor måste förhålla sig till; ”allt som du älskar ska du förlora”.
Systrarna Mikkola är givetvis tre – som alla goda ting. Ina är äldst. Hon är jättelång, märkbart osäker, en typ A-människa som pluggar, skriver listor och tar ansvar. Evelyn är den vackra och karismatiska mellanbocken som oftare manipulerar än erkänner sitt behov av andra människor. Den minste björnen Anastasia är en stereotypisk lillasyster; kreativ och vild, en sökare som har behov av att trotsa. Hon blir retad i skolan.
”Varje gång jag läste i tidningen om en ny Jas 39 Gripen-krasch, i Vänern 1998, eller i Hanöbukten 2005, eller i Videl 2007, eller i Ronneby 2018, så tänkte jag på Mikkolasystrarna och undrade var de befann sig nu.”
Men inte skulle väl en författare som Jonas Hassen Khemiri skriva fram så enkelspåriga och statiska karaktärer? Ja och nej. Jag tror att de tre systrarna representerar olika sidor av författaren själv, eller åtminstone berättarjaget med samma namn. I diegesen finns nämligen också de tre björnarnas Guldlock och trollet som vill äta bockarna. Precis som i berättelsen om Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin, finns här också Farbror Blå. Berättarjaget Jonas sammanfaller på alltför många och övertydliga sätt med systrarna – som i sin tur sammanfaller med författaren – för att jag ska kunna läsa det här som något annat än autofiktion. Jag blir nästan lite sur när jag inser att Khemiri leker Evelyn med mig. Han försöker förvandla sig till en författare med fantasi och feministisk agenda (systrarna va?!) när han egentligen (som många andra) skriver om sig själv och sitt. Mig lurar han inte!
”..det var något med andra människor som skapade ett tryck i henne, hon behövde vara beredd, redo att dra ett skämt, att berätta en historia, att bli omtyckt, och när människor tyckte om henne så föraktade hon dem för att de var så lätta att manipulera och om människor inte tyckte om henne så föraktade hon sig själv för att hon var så fruktansvärt medveten om andras gillande.”
Jag tycker att han lyckas väl med att fånga en människas komplexitet med hjälp av flera karaktärer vars många olika egenskaper dessutom förändras under tidens gång. Omslagsbilden med tre pixlade ansikten vars färger går igen i varandra förtydligar budskapet. Ansiktet längst fram är i multicolor. Jag tänker att varje prick kan stå för dagar, erfarenheter, gener, egenskaper som tillsammans bildar ett mönster, en hel människa, en livsberättelse. Beroende på objektivets inställning ser mönstret olika ut. Men hur man än tittar är det här 700 sidor om Jonas Hassen Khemiri och hans i och för sig intressanta liv. Han skriver om uppväxten i ”Draken” (en del av miljonprogrammet i innerstan), syskonkärleken som också innehåller rivalitet och avundsjuka, känslan av utanförskap och ensamhet, drömmar om att bli något stort, rasismen, pappaklausulen, skrivandet, kärleken, en väns självmord, flytten till New York. Han bjuder generöst på pinsamheter och tillkortakommanden.
Men efter ungefär femhundra sidor är jag mer än nöjd, då vill jag avbryta hans babblande. Han skriver med ett otroligt flyt, ofta bra och roligt, men det blir för mycket av det goda. Boken är för lång för sitt innehåll och de sista tvåhundra sidorna är inte i min smak. Tolstoj fyller ut sina långa böcker med fantastiska formuleringar och psykologiska fullträffar. Den nivån når alls inte Khemiri.
”..oavsett var jag befinner mig finns det en dröm om att hitta en annan plats, där jag kan passa in bättre, ett annat land, en annan stad, en annan bok, en annan värld..”
Avslutningsvis vill jag delge ett citat som handlar om den syster som inte bara med sitt namn hakar fast i mig. Ina hade alltid haft en sorg i sina ögon, ”hon hade tidigt tagit ansvar för sina systrar, hon hade en stark tro på att världen skulle gå under om hon slappnade av och njöt av livet, hon hade väldigt höga krav på sig själv, och ibland kändes det som om hon bara var riktigt lycklig när hon läste, för i böckernas värld slapp hon livets vardaglighet, där slapp hon sig själv, men i livet hade hon lite svårt att slappna av, hon var något av en perfektionist, men en perfektionist utan förmågan att vara perfekt, så hon var en ständigt besviken perfektionist (amen, skulle Anastasia ropa) och därför var det lite svårt att umgås med henne, för hon kände sig alltid utanför och ville alltid att alla samtal skulle vara intressanta och alla tankar skulle vara nya och varje ögonblick måste ha mening, på samma sätt som händelse hade mening i hennes ryska favoritböcker, och om inte allt var perfekt kändes det som om hon långsamt dog, och för att vara helt ärlig så var det fan svinjobbigt att vara hennes syster..”
Systrarna Mikkola är givetvis tre – som alla goda ting. Ina är äldst. Hon är jättelång, märkbart osäker, en typ A-människa som pluggar, skriver listor och tar ansvar. Evelyn är den vackra och karismatiska mellanbocken som oftare manipulerar än erkänner sitt behov av andra människor. Den minste björnen Anastasia är en stereotypisk lillasyster; kreativ och vild, en sökare som har behov av att trotsa. Hon blir retad i skolan.
”Varje gång jag läste i tidningen om en ny Jas 39 Gripen-krasch, i Vänern 1998, eller i Hanöbukten 2005, eller i Videl 2007, eller i Ronneby 2018, så tänkte jag på Mikkolasystrarna och undrade var de befann sig nu.”
Men inte skulle väl en författare som Jonas Hassen Khemiri skriva fram så enkelspåriga och statiska karaktärer? Ja och nej. Jag tror att de tre systrarna representerar olika sidor av författaren själv, eller åtminstone berättarjaget med samma namn. I diegesen finns nämligen också de tre björnarnas Guldlock och trollet som vill äta bockarna. Precis som i berättelsen om Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin, finns här också Farbror Blå. Berättarjaget Jonas sammanfaller på alltför många och övertydliga sätt med systrarna – som i sin tur sammanfaller med författaren – för att jag ska kunna läsa det här som något annat än autofiktion. Jag blir nästan lite sur när jag inser att Khemiri leker Evelyn med mig. Han försöker förvandla sig till en författare med fantasi och feministisk agenda (systrarna va?!) när han egentligen (som många andra) skriver om sig själv och sitt. Mig lurar han inte!
”..det var något med andra människor som skapade ett tryck i henne, hon behövde vara beredd, redo att dra ett skämt, att berätta en historia, att bli omtyckt, och när människor tyckte om henne så föraktade hon dem för att de var så lätta att manipulera och om människor inte tyckte om henne så föraktade hon sig själv för att hon var så fruktansvärt medveten om andras gillande.”
Jag tycker att han lyckas väl med att fånga en människas komplexitet med hjälp av flera karaktärer vars många olika egenskaper dessutom förändras under tidens gång. Omslagsbilden med tre pixlade ansikten vars färger går igen i varandra förtydligar budskapet. Ansiktet längst fram är i multicolor. Jag tänker att varje prick kan stå för dagar, erfarenheter, gener, egenskaper som tillsammans bildar ett mönster, en hel människa, en livsberättelse. Beroende på objektivets inställning ser mönstret olika ut. Men hur man än tittar är det här 700 sidor om Jonas Hassen Khemiri och hans i och för sig intressanta liv. Han skriver om uppväxten i ”Draken” (en del av miljonprogrammet i innerstan), syskonkärleken som också innehåller rivalitet och avundsjuka, känslan av utanförskap och ensamhet, drömmar om att bli något stort, rasismen, pappaklausulen, skrivandet, kärleken, en väns självmord, flytten till New York. Han bjuder generöst på pinsamheter och tillkortakommanden.
Men efter ungefär femhundra sidor är jag mer än nöjd, då vill jag avbryta hans babblande. Han skriver med ett otroligt flyt, ofta bra och roligt, men det blir för mycket av det goda. Boken är för lång för sitt innehåll och de sista tvåhundra sidorna är inte i min smak. Tolstoj fyller ut sina långa böcker med fantastiska formuleringar och psykologiska fullträffar. Den nivån når alls inte Khemiri.
”..oavsett var jag befinner mig finns det en dröm om att hitta en annan plats, där jag kan passa in bättre, ett annat land, en annan stad, en annan bok, en annan värld..”
Avslutningsvis vill jag delge ett citat som handlar om den syster som inte bara med sitt namn hakar fast i mig. Ina hade alltid haft en sorg i sina ögon, ”hon hade tidigt tagit ansvar för sina systrar, hon hade en stark tro på att världen skulle gå under om hon slappnade av och njöt av livet, hon hade väldigt höga krav på sig själv, och ibland kändes det som om hon bara var riktigt lycklig när hon läste, för i böckernas värld slapp hon livets vardaglighet, där slapp hon sig själv, men i livet hade hon lite svårt att slappna av, hon var något av en perfektionist, men en perfektionist utan förmågan att vara perfekt, så hon var en ständigt besviken perfektionist (amen, skulle Anastasia ropa) och därför var det lite svårt att umgås med henne, för hon kände sig alltid utanför och ville alltid att alla samtal skulle vara intressanta och alla tankar skulle vara nya och varje ögonblick måste ha mening, på samma sätt som händelse hade mening i hennes ryska favoritböcker, och om inte allt var perfekt kändes det som om hon långsamt dog, och för att vara helt ärlig så var det fan svinjobbigt att vara hennes syster..”
November 1, 2023
Nominerad till Augustpriset 2023
Det var längesen jag läste en bok som fick mig att känna mig som ett läsande barn igen. Känslan av att öppna pärmarna och vara så exalterad. Första sidan i Systrarna förklarar upplägget: boken är uppdelad i olika delar som stegar fram i kronologisk ordning, där varje del utspelar sig under kortare period än den förra. Den sista delen utspelas under en minut. Bara att se den innehållsförteckningen och känna sig förväntansfull, som ett barn som just fattat grejen med läsning? Det är en svårslagen känsla!
Boken har vissa svagare delar och den är inte perfekt på nåt sätt men det behövs inte. De tre systrarna, vars berättelser vi följer parallellt med Jonas, är rätt schablonartade eller överdrivna men det gör inget, det är trots allt fiktion! Dessutom är den metafiktiv på ett alldeles underbart vis (vilket betyder att jag är såld oavsett). Rolig bok, smart bok, den gav mig mycket läsglädje och läsglädjen får man inte underskatta!!!
Det var längesen jag läste en bok som fick mig att känna mig som ett läsande barn igen. Känslan av att öppna pärmarna och vara så exalterad. Första sidan i Systrarna förklarar upplägget: boken är uppdelad i olika delar som stegar fram i kronologisk ordning, där varje del utspelar sig under kortare period än den förra. Den sista delen utspelas under en minut. Bara att se den innehållsförteckningen och känna sig förväntansfull, som ett barn som just fattat grejen med läsning? Det är en svårslagen känsla!
Boken har vissa svagare delar och den är inte perfekt på nåt sätt men det behövs inte. De tre systrarna, vars berättelser vi följer parallellt med Jonas, är rätt schablonartade eller överdrivna men det gör inget, det är trots allt fiktion! Dessutom är den metafiktiv på ett alldeles underbart vis (vilket betyder att jag är såld oavsett). Rolig bok, smart bok, den gav mig mycket läsglädje och läsglädjen får man inte underskatta!!!
October 24, 2023
”Felet låg hos er, det var ni era jävla idioter som nöjde er, som justerade ned era krav, som satt där på era första dejter, som sa ja till förlovningen, som gick fram till altaret, som skrev under köpekontraktet på villan, som signerade era testamenten, som planerade era pensionssparanden, det var ni som inbillade er att ni var lyckliga fast ni aldrig var det, för innerst inne visste ni att det här inte var rätt person, det finns någon annan därute som har förmågan att göra er värld hel, och det är ert livsuppdrag att hitta den personen, det är viktigare än universitetspoäng, viktigare än karriär, viktigare än allt.”
Jag älskar nästan aldrig en bok men den här boken älskar jag. Hassen Khemiri leker med orden utan att det blir konstlat, han bryter mot alla regler, först följer han ett mönster och sedan upphör det, språket är verkligt levande. Oerhört fint om vem man är och varför, om relationer, om tid, om kärlek. Läs och njut.
Jag älskar nästan aldrig en bok men den här boken älskar jag. Hassen Khemiri leker med orden utan att det blir konstlat, han bryter mot alla regler, först följer han ett mönster och sedan upphör det, språket är verkligt levande. Oerhört fint om vem man är och varför, om relationer, om tid, om kärlek. Läs och njut.
December 6, 2025
Wow, this one ended up in the NYT’s top ten for the year, whereas I could barely stand it. Obviously all reading is very personal, and readers will disagree, but I still am surprised that people love this so much, what am I missing?
This book is fine, but the rave reviews and its listing in the nytimes as one of the best books of the year so far, is what is really bewildering. Two dimensional characters, the type A oldest sister, the pedestrian observations (a first visit to New York City - we see an angry homeless person!). Exaggerated plots, the basketball team that never wins a game, dating the daughter of the richest person in Sweden.
Perhaps because I had just read “A Leopard Skin Hat”, written by a sister about her sister’s struggle and eventual succumbing to schizophrenia, I came to this book expecting real attention, uncovering observations that subvert conventional understanding. But instead this book seemed to celebrate shared conventions between the writer and reader. Pandering was a constant feature not an occasional flaw (a narrator who loves Tolstoy!).
To be fair, I only read about 350 of 700 pages of this, but life’s short, and clearly a lot of people like this book. But for me this was a book that tried to cover a lot, but rarely with any depth. It’s not offensively bad, it’s just meh.
This book is fine, but the rave reviews and its listing in the nytimes as one of the best books of the year so far, is what is really bewildering. Two dimensional characters, the type A oldest sister, the pedestrian observations (a first visit to New York City - we see an angry homeless person!). Exaggerated plots, the basketball team that never wins a game, dating the daughter of the richest person in Sweden.
Perhaps because I had just read “A Leopard Skin Hat”, written by a sister about her sister’s struggle and eventual succumbing to schizophrenia, I came to this book expecting real attention, uncovering observations that subvert conventional understanding. But instead this book seemed to celebrate shared conventions between the writer and reader. Pandering was a constant feature not an occasional flaw (a narrator who loves Tolstoy!).
To be fair, I only read about 350 of 700 pages of this, but life’s short, and clearly a lot of people like this book. But for me this was a book that tried to cover a lot, but rarely with any depth. It’s not offensively bad, it’s just meh.
December 8, 2025
These sisters deserve all the accolades they are receiving.
"The Sisters" follows the three Mikkola sisters — Ina, Evelyn, and Anastasia — tracing how distance, love, and shared history shape who they become. Themes of belonging, isolation, and cultural duality are palpable on every page, resulting in a spellbinding story that explores sisterhood, identity, and the complex ties that bind families across generations and continents.
Across places and times - from Sweden to New York and Tunisia, from the sisters’ childhood and teenage years well into adulthood - Jonas Hassen Khemiri moves effortlessly through time and place, weaving together memories, secrets, and moments of quiet revelation into a narrative that feels both intimate and epic, both sweeping and deeply personal. His prose is luminous, lyrical yet grounded, his observations are precise, and his empathy for his flawed and deeply human characters knows no bounds. The Mikkola sisters are portrayed as fiercely alive, and their tender, complicated, and occasionally painful relationship feels utterly real.
A mesmerizing, beautifully written story of love, distance, and the fragile threads that keep families connected across time and place. Quietly powerful, deeply affecting, and full of life - this book deserves every bit of praise it's receiving.
"The Sisters" follows the three Mikkola sisters — Ina, Evelyn, and Anastasia — tracing how distance, love, and shared history shape who they become. Themes of belonging, isolation, and cultural duality are palpable on every page, resulting in a spellbinding story that explores sisterhood, identity, and the complex ties that bind families across generations and continents.
Across places and times - from Sweden to New York and Tunisia, from the sisters’ childhood and teenage years well into adulthood - Jonas Hassen Khemiri moves effortlessly through time and place, weaving together memories, secrets, and moments of quiet revelation into a narrative that feels both intimate and epic, both sweeping and deeply personal. His prose is luminous, lyrical yet grounded, his observations are precise, and his empathy for his flawed and deeply human characters knows no bounds. The Mikkola sisters are portrayed as fiercely alive, and their tender, complicated, and occasionally painful relationship feels utterly real.
A mesmerizing, beautifully written story of love, distance, and the fragile threads that keep families connected across time and place. Quietly powerful, deeply affecting, and full of life - this book deserves every bit of praise it's receiving.
April 30, 2025
700 sidor att vända en efter en, allting flyter med enkelhet, scenerna är tydliga, texten rolig. Bokens fysiska otymplighet kompenseras med dess läslätthet och jag vill släpa med mig den överallt. Under några aprildagar utgör den mitt sällskap på tåg och fik, vid matbord och i sängen innan lampan släcks och det är en trivsam tid.
July 28, 2025
The Sisters is a novel that it simply about the three Mikkola sisters - Ina, Evelyn and Anastasia. It is told by the author as his own story intermingled with the fictional sisters and it counts down from the time he met them to the "present" day.
At first I walked at such a long book because I'd no idea how anyone could make it so fascinating. But as I read I became more besotted by the Mikkola sisters, who are all very different from each other.
Ina is the eldest, she is tall and feels excluded from most of the in-jokes of her sisters because she was nominally in charge when their mother absentee herself from responsibility. Evelyn is the beauty who is permanently in between jobs and never quite knows what she really wants to do. Anastasia is the baby of the family and, whilst not as beautiful, is the sister who attracts the most attention - some of it from quite dodgy characters.
The other important thing you need to know is that the girls' mother believed herself and her family cursed and that they will all lose whatever is precious to them.
The story is set mainly in Sweden and the story of the sisters is intertwined with that of Jonas, the author, who takes over the narrative of his own story and that of his family, sporadically.
I can't really define what really hooked me about this story except that the sisters live very interesting lives. I simply became invested in everything that happened to them. It felt very real all the way through.
The writing itself is excellent and I would definitely read more books by this author.
I'd recommend this for anyone who enjoys a family saga type novel although I cannot equate it to anything I've read before.
Excellent. Highly recommended.
Thanks to Netgalley and Farrar, Straus & Giroux for the advance review copy.
At first I walked at such a long book because I'd no idea how anyone could make it so fascinating. But as I read I became more besotted by the Mikkola sisters, who are all very different from each other.
Ina is the eldest, she is tall and feels excluded from most of the in-jokes of her sisters because she was nominally in charge when their mother absentee herself from responsibility. Evelyn is the beauty who is permanently in between jobs and never quite knows what she really wants to do. Anastasia is the baby of the family and, whilst not as beautiful, is the sister who attracts the most attention - some of it from quite dodgy characters.
The other important thing you need to know is that the girls' mother believed herself and her family cursed and that they will all lose whatever is precious to them.
The story is set mainly in Sweden and the story of the sisters is intertwined with that of Jonas, the author, who takes over the narrative of his own story and that of his family, sporadically.
I can't really define what really hooked me about this story except that the sisters live very interesting lives. I simply became invested in everything that happened to them. It felt very real all the way through.
The writing itself is excellent and I would definitely read more books by this author.
I'd recommend this for anyone who enjoys a family saga type novel although I cannot equate it to anything I've read before.
Excellent. Highly recommended.
Thanks to Netgalley and Farrar, Straus & Giroux for the advance review copy.
Read
February 16, 20242 eller 2,5.
Halva boken handlar om Jonas Hassen Khemir och andra halvan om tre systrar. Historien om Jonas känner man igen från intervjuer han gjort samt hans insta. Önskade att han lade till något nytt, något djupare, till det han redan sagt Historien om de tre systrarna var lik historien om Jonas. Därtill kändes det som att jag aldrig riktigt lärde känna systrarna, trots den långa längden på boken. De var så fragmentariskt/stereotypiskt beskrivna.
Trodde boken skulle utspela sig mer i NYC (lol därför jag ville läsa boken (ska till NYC)) men den utspelar sig främst i sthlm. Jag tyckte dock om stockhomsskildringarna.
Överlag kändes det som att jag bara läste om Jonas Jonas och Jonas. Jag tyckte även det var svårt att veta vad boken handlade om, vad som satte ihop allt (förbannelsen känns som en för tunn tråd), om den ens är en "bok". Önskade mig mer djup.
Halva boken handlar om Jonas Hassen Khemir och andra halvan om tre systrar. Historien om Jonas känner man igen från intervjuer han gjort samt hans insta. Önskade att han lade till något nytt, något djupare, till det han redan sagt Historien om de tre systrarna var lik historien om Jonas. Därtill kändes det som att jag aldrig riktigt lärde känna systrarna, trots den långa längden på boken. De var så fragmentariskt/stereotypiskt beskrivna.
Trodde boken skulle utspela sig mer i NYC (lol därför jag ville läsa boken (ska till NYC)) men den utspelar sig främst i sthlm. Jag tyckte dock om stockhomsskildringarna.
Överlag kändes det som att jag bara läste om Jonas Jonas och Jonas. Jag tyckte även det var svårt att veta vad boken handlade om, vad som satte ihop allt (förbannelsen känns som en för tunn tråd), om den ens är en "bok". Önskade mig mer djup.
September 20, 2025
THE SISTERS
@fsgbooks @jonashassenkhemiri
Longlisted for the @nationalbookfoundation award for fiction.
I recognize that there may be a few big books out there that have done people wrong, but this isn’t one of them.
This book, for one, is great for the big family saga of it, the hilarious real characters with their near neurotic eccentricities, lazy tendencies, overdoing-it leanings. They are people we know. They’re us. Like…we have hung out with these folks before. And for the last 650 pages I really got to know them and their issues, deeply, and I’m left still caring about them afterward. You know—- just one of those sort of books. Magic.
Speaking of magic, we’ve got curses on the family: an enduring curse that needs breaking, before it kills them all. Alternating between an array of characters, The Sisters spirals toward a big revelation (is it though?) that is something much more unexpected than predictable—. LOOK, I don’t know what this means, but THE SISTERS feels like several masterpieces all at once.
Now, let’s talk what makes this one stand out from the crowd: there’s a sort of “autofiction” here as well that I think is the kind everyone trying to do it lately wishes they could do. This is how it’s done, subtly, and by actually making the autofiction fiction—by becoming part of the story you’re writing, rather than making the story about yourself. No—this feels right. It doesn’t just -work-, I’ll even say it even redefines how good autofiction is done.
Regarding Time—there’s a perfectly created commentary(even spelled out for you) and sense of how time has started moving faster. It moves faster as we age, it moves faster the further we get into this confusing 21st century, and it moves faster the closer you live to New York City. The “time element” of The Sisters: genius.
This is the kind of chunky book that will get into a halfhearted, occasional-reader’s hands and mess them up for good. A life-ruiner type novel. It’s that kind of ambitious and great, all the way through.
@fsgbooks @jonashassenkhemiri
Longlisted for the @nationalbookfoundation award for fiction.
I recognize that there may be a few big books out there that have done people wrong, but this isn’t one of them.
This book, for one, is great for the big family saga of it, the hilarious real characters with their near neurotic eccentricities, lazy tendencies, overdoing-it leanings. They are people we know. They’re us. Like…we have hung out with these folks before. And for the last 650 pages I really got to know them and their issues, deeply, and I’m left still caring about them afterward. You know—- just one of those sort of books. Magic.
Speaking of magic, we’ve got curses on the family: an enduring curse that needs breaking, before it kills them all. Alternating between an array of characters, The Sisters spirals toward a big revelation (is it though?) that is something much more unexpected than predictable—. LOOK, I don’t know what this means, but THE SISTERS feels like several masterpieces all at once.
Now, let’s talk what makes this one stand out from the crowd: there’s a sort of “autofiction” here as well that I think is the kind everyone trying to do it lately wishes they could do. This is how it’s done, subtly, and by actually making the autofiction fiction—by becoming part of the story you’re writing, rather than making the story about yourself. No—this feels right. It doesn’t just -work-, I’ll even say it even redefines how good autofiction is done.
Regarding Time—there’s a perfectly created commentary(even spelled out for you) and sense of how time has started moving faster. It moves faster as we age, it moves faster the further we get into this confusing 21st century, and it moves faster the closer you live to New York City. The “time element” of The Sisters: genius.
This is the kind of chunky book that will get into a halfhearted, occasional-reader’s hands and mess them up for good. A life-ruiner type novel. It’s that kind of ambitious and great, all the way through.
April 28, 2025
Make this a bit shorter and it’s near perfect
October 12, 2025
Since I loved his earlier book, The Family Clause, I eagerly anticipated this newest by Jonas Hassen Khemiri. His style, inimitable, requiring a bit of work on the part of the reader. As with the first book, the story spools out nonlinerally, but this one I believe is a metaphor for the author's life and his interactions with society and various aspects of it. In the creation of three wildly different sisters, he has fashioned a triptych of modern society that impacts the life of one man, also named Jonas, who shares aspect of his life with his creator. Well worth the effort.
January 6, 2024
En nästintill perfekt roman som svår att lägga ifrån sig. Fylld med många små sidospår som portioneras ut precis när intresset börjat dala.
September 22, 2023
Systrarna av Jonas Hassen Khemiri är en litterär tegelsten om de tre systrarna Mikkola.
Från år 2000 till år 2035, där år 2020 och pandemiåren är en utlösande faktor för berättelsen och skrivandet av boken.
Det är en roman som rör sig på ett metaplan,
"/.../ nu håller jag på att strukturera om materialet i sju delar, och varje del täcker en kortare och kortare tidsperiod /.../ målet är att monologen ska reflektera känslan av tiden går snabbare och snabbare när vi åldras."
Säger karaktären Evelyn till Jonas i bokens sista sidor. Det är precis vad romanen gör. Lägg därtill att författaren använder sig själv som en motpart till de tre systrarna som boken handlar om, där systrarna är en avbildning av karaktäreren Jonas sätt att se på dem.
Det är en svindlande blandning av tempo, historia och karaktärer som väl skildrar sin samtid. Som fångar känslan av romantisering, besatthet och hur allting med åren snurrar snabbare och snabbare. Om minnets förmåga till försköning och självuppfyllande profetia av familjeförbannelser.
En fröjd att ta sig igenom boken som utforskar formerna för vad en roman kan vara.
Från år 2000 till år 2035, där år 2020 och pandemiåren är en utlösande faktor för berättelsen och skrivandet av boken.
Det är en roman som rör sig på ett metaplan,
"/.../ nu håller jag på att strukturera om materialet i sju delar, och varje del täcker en kortare och kortare tidsperiod /.../ målet är att monologen ska reflektera känslan av tiden går snabbare och snabbare när vi åldras."
Säger karaktären Evelyn till Jonas i bokens sista sidor. Det är precis vad romanen gör. Lägg därtill att författaren använder sig själv som en motpart till de tre systrarna som boken handlar om, där systrarna är en avbildning av karaktäreren Jonas sätt att se på dem.
Det är en svindlande blandning av tempo, historia och karaktärer som väl skildrar sin samtid. Som fångar känslan av romantisering, besatthet och hur allting med åren snurrar snabbare och snabbare. Om minnets förmåga till försköning och självuppfyllande profetia av familjeförbannelser.
En fröjd att ta sig igenom boken som utforskar formerna för vad en roman kan vara.
February 10, 2024
Vilken bok! Så lätt och luftig på något sätt, trots sitt omfång. Att bara få följa systrarna och Jonas i deras vindlande liv och tankegångar var en fröjd. Jag vet inte vad boken vill säga egentligen men jag älskade att hänga med i hela resans gång.
October 7, 2025
You know how reviewers love to use words like “a tour de force” and “sprawling?” This is the kind of book they’re talking about; it’s vast, it’s somewhat directionless, it packs an emotional punch with lots of build-up.
Luckily, I like spending lots of time with characters and I like watching them do normal, regular human things. I also have a weird fascination with Sweden, considering I don’t really have a personal connection. So I enjoyed spending time there with this, even though it often felt a little like an overflowing water glass—refreshing and cool, even thirst quenching, but a bit of a mess.
The author has written all his previous novels in his native Swedish, and he chose to write this one in English because he had a hard time accessing the right emotions in his native language (linguist’s note, here: Scandinavian languages don’t have the breadth of “feels” that English so comfortably traverses). It’s an amazing accomplishment, but I did feel at times that some nuance was lost in what sometimes felt like “sing-songy” prose.
For this one I can’t say you’ll love it or hate it—I think it depends largely on your mood when you read and what you’re looking for.
Luckily, I like spending lots of time with characters and I like watching them do normal, regular human things. I also have a weird fascination with Sweden, considering I don’t really have a personal connection. So I enjoyed spending time there with this, even though it often felt a little like an overflowing water glass—refreshing and cool, even thirst quenching, but a bit of a mess.
The author has written all his previous novels in his native Swedish, and he chose to write this one in English because he had a hard time accessing the right emotions in his native language (linguist’s note, here: Scandinavian languages don’t have the breadth of “feels” that English so comfortably traverses). It’s an amazing accomplishment, but I did feel at times that some nuance was lost in what sometimes felt like “sing-songy” prose.
For this one I can’t say you’ll love it or hate it—I think it depends largely on your mood when you read and what you’re looking for.
November 21, 2023
Då fick vi alltså bekräftat för tusende gången att den här mannen är ett geni. Hur gör han det? Systrarna är på fullaste allvar ett mästerverk och jag känner mig fylld av så många tankar och känslor att jag nästan svämmar över. Blir helt galen (på det bästa sättet) av hur meta den här boken är. Vad är på riktigt!!!! Vad är hittepå!!! Vill ha alla svar men samtidigt vet jag att det inte spelar någon roll, för allt är äkta för mig.
Är så jävla imponerad av hur han gör Det, med stort D. Tempoväxlingarna är helt otroliga (sista 200 sidorna dödade mig nästan!!!) och igenkänningsfaktorn hos karaktärerna är så sinnessjukt hög vid vissa tillfällen. Karaktärerna är både komplexa och platta på samma gång och jag förstår inte hur han har lyckats. Blir också så malligt lycklig över alla små Khemiri-universum-påskägg längs vägen. Måste läsa om allt allt allt han skrivit.
Känns fruktansvärt att lämna systrarnas värld och jag kan med säkerhet säga att jag kommer komma tillbaka. Fyfan vad fin.
Är så jävla imponerad av hur han gör Det, med stort D. Tempoväxlingarna är helt otroliga (sista 200 sidorna dödade mig nästan!!!) och igenkänningsfaktorn hos karaktärerna är så sinnessjukt hög vid vissa tillfällen. Karaktärerna är både komplexa och platta på samma gång och jag förstår inte hur han har lyckats. Blir också så malligt lycklig över alla små Khemiri-universum-påskägg längs vägen. Måste läsa om allt allt allt han skrivit.
Känns fruktansvärt att lämna systrarnas värld och jag kan med säkerhet säga att jag kommer komma tillbaka. Fyfan vad fin.
dnf
October 13, 2025DNF at about 50 pages. I enjoyed the writing, tho I do wonder if I’d get tired of the verbose passages after 600 pages 😳
And I liked the sisters and their characterization. But the self insert killed it for me. For one, at least at the start, the author insert is a kid. I don’t like kid perspectives. But I also just didn’t care for his part of the story at all! Why isn’t it just about the sisters? I don’t care about Jonas (sorry 👀). The reviews indicate he remains a big part of it, so… not for me.
And I liked the sisters and their characterization. But the self insert killed it for me. For one, at least at the start, the author insert is a kid. I don’t like kid perspectives. But I also just didn’t care for his part of the story at all! Why isn’t it just about the sisters? I don’t care about Jonas (sorry 👀). The reviews indicate he remains a big part of it, so… not for me.
October 10, 2023
Lite tveksam till om någon bok egentligen behöver vara 723 sidor men för att illustrera tempoväxlingarna (som jag verkligen gillar) fungerar det.
Det är gulligt för boken är både lite klyschig och otroligt smart, och slumpmässigt (?) vältajmad i debatten om metafiktion och självupptagna författare. (Jag tycker bara han är TOPPEN, vad är påhittat och vad på riktigt?? Underbart, och att bara dras till det overkliga, mmm)
Det är gulligt för boken är både lite klyschig och otroligt smart, och slumpmässigt (?) vältajmad i debatten om metafiktion och självupptagna författare. (Jag tycker bara han är TOPPEN, vad är påhittat och vad på riktigt?? Underbart, och att bara dras till det overkliga, mmm)
March 9, 2024
Jeg har ikke ord.
July 18, 2024
Moments of sheer brilliance, sprinkled sparsely across SEVEN! HUNDRED! PAGES! The time it took me to finish this book should say enough.
January 11, 2025
Jag fattar inte hur Khemiri får ihop den här berättelsen. Inledningsvis är min läsning hetsig, jag dras med i de långa meningarna som drar upp tempot, det går nästan för fort. Sedan kommer jag in i rytmen och det känns som att jag glider genom boken. På ett sätt är den episk, eftersom vi får följa ett antal karaktärer under en lång period av deras liv, och det påminner mig om Amanda Svenssons ”Ett system så magnifikt att det bländar”. Trots att jag vet att jag är på upploppet blir jag ändå förvånad när jag läst de sista sidorna och upptäcker att det är just de sista sidorna. Boken tar slut när jag är som mest inne i berättelsen.
Ett minus är att jag ibland har svårt att hänga med, dels gällande ur vems perspektiv jag just nu läser, dels hur en karaktär som inte varit med på x antal sidor nu hänger ihop med antingen systrarna eller bokens Jonas.
Ett minus är att jag ibland har svårt att hänga med, dels gällande ur vems perspektiv jag just nu läser, dels hur en karaktär som inte varit med på x antal sidor nu hänger ihop med antingen systrarna eller bokens Jonas.
February 7, 2024
Otrolig! Kunde inte sluta läsa! Vill veta mer om Evelyn, Anastasia och Ina
May 19, 2025
En ihmettele yhtään Goodreadsin hyviä arvioita enkä kriitikkojen kehuja - Siskokset on kokoaankin suurempi, maksimaalisen kunnianhimoinen ja täydellisesti toteutettu romaani, johon teki mieli upota kokonaan. Kirja tarjosi siihen myös täydellisen mahdollisuuden - sen oli pitkä, leveä, mutta koko ajan perusteltu, tiivis ja nautinnollinen. Jonas Hassen Khemirin edellisetkin kirjat ovat olleet kirjallisia täysosumia, mutta minun on vaikea kuvitella ketään, joka ei nauttisi tästä kirjasta ja sen tarjoamasta syvästä kirjallisuusnautinnosta.
Kirjailijan niminen (en ole ottanut yhtään selvää teoksen autofiktiivisyydestä - sillä ei kerta kaikkiaan ole tällä kertaa mitään väliä) kertoja rakentaa tarinaansa usealle aikatasolle - omaan lapsuuteensa, nykyisyyteen, vähän tulevaisuuteenkin. Hänellä ja vähän aikaa naapurissa asuvilla Mikkolan siskoksilla on jotain yhteistä. Kumpikin perhe on rakennettu erilaisista palasista kuin kansankodin tyyppiperhe. Toinen vanhemmista on tunisialainen, toinen jokseenkin ruotsalainen, tai ainakin vähän enemmän kuin toinen vanhempi. Jonaksen perheessä on poikia, Mikkoloilla tyttöjä. Jonaksen ja siskosten polut risteävät eri vuosikymmeninä erilaisissa kohtauksissa, jotka ovat tarkkanäköisiä, hienoja, uskottavia. Mikkolan Ina, Anastasia ja Evelyn ovat jokainen omanlaisiaan, omalla tavallaan särkyneitä mutta elämää jatkavia. Samoin on Jonas.
Kulttuurien välissä kasvaminen, se, mistä meistä kukin rakentuu, miten me muistamme, miten unohdamme, miten meistä tulee ihmisiä ja miten meidän traumamme - ja tarinamme - siirtyvät sitten eteenpäin. Siskokset näyttää tätä kaikkea mestarillisesti, palmikoi värejä, tunteita, tapahtumia, ihmissuhteita, vanhemmuutta, jonkun lapsena olemista, kirouksen, Tukholman, New Yorkin, Tunisian rikkaaksi ja kauniiksi kudokseksi. Lue, ja jos mahdollista, kerralla mahdollisimman paljon. Tätä saa ahmia, mutta toisaalta, pieninäkin palasina nautittuna on täysin mahdollista pysyä kyydissä.
Kirjailijan niminen (en ole ottanut yhtään selvää teoksen autofiktiivisyydestä - sillä ei kerta kaikkiaan ole tällä kertaa mitään väliä) kertoja rakentaa tarinaansa usealle aikatasolle - omaan lapsuuteensa, nykyisyyteen, vähän tulevaisuuteenkin. Hänellä ja vähän aikaa naapurissa asuvilla Mikkolan siskoksilla on jotain yhteistä. Kumpikin perhe on rakennettu erilaisista palasista kuin kansankodin tyyppiperhe. Toinen vanhemmista on tunisialainen, toinen jokseenkin ruotsalainen, tai ainakin vähän enemmän kuin toinen vanhempi. Jonaksen perheessä on poikia, Mikkoloilla tyttöjä. Jonaksen ja siskosten polut risteävät eri vuosikymmeninä erilaisissa kohtauksissa, jotka ovat tarkkanäköisiä, hienoja, uskottavia. Mikkolan Ina, Anastasia ja Evelyn ovat jokainen omanlaisiaan, omalla tavallaan särkyneitä mutta elämää jatkavia. Samoin on Jonas.
Kulttuurien välissä kasvaminen, se, mistä meistä kukin rakentuu, miten me muistamme, miten unohdamme, miten meistä tulee ihmisiä ja miten meidän traumamme - ja tarinamme - siirtyvät sitten eteenpäin. Siskokset näyttää tätä kaikkea mestarillisesti, palmikoi värejä, tunteita, tapahtumia, ihmissuhteita, vanhemmuutta, jonkun lapsena olemista, kirouksen, Tukholman, New Yorkin, Tunisian rikkaaksi ja kauniiksi kudokseksi. Lue, ja jos mahdollista, kerralla mahdollisimman paljon. Tätä saa ahmia, mutta toisaalta, pieninäkin palasina nautittuna on täysin mahdollista pysyä kyydissä.
October 9, 2025
This novel defied many things for me, mostly what a novel can be. In the face of it, a story of three sisters sounds prosaic, but Khemiri finds a way of being both interior with each major character while keeping distance that I found engaging.
What to say about a story that spans 640 pages in length? Other than its heft, I never felt the desire to stop reading. It’s expansive yet simple. It’s not trying to be an epic, but it does convey themes that are part of that tradition (eg history, ephemeral nature of time, superstitions and mythologies, coming of age and aging).
It’s a pageturner (but not in a cheap sense) and has this forward movement from the concurrent storylines.
His prose, what with the run-on sentences and the clauses, is dream-like but realistic.
Simply put: this was perhaps one of the best novels I’ve read, at least this year, if not ever.
What to say about a story that spans 640 pages in length? Other than its heft, I never felt the desire to stop reading. It’s expansive yet simple. It’s not trying to be an epic, but it does convey themes that are part of that tradition (eg history, ephemeral nature of time, superstitions and mythologies, coming of age and aging).
It’s a pageturner (but not in a cheap sense) and has this forward movement from the concurrent storylines.
His prose, what with the run-on sentences and the clauses, is dream-like but realistic.
Simply put: this was perhaps one of the best novels I’ve read, at least this year, if not ever.
August 22, 2025
I am bumping this up to five stars because I was really getting emotional as I reached the end of this one. The structure of one year to six months to three months etc was incredibly clever, and I feel like I really knew Ina, Evelyn, Anastasia, and Jonas even tho each chapter was so short. There were definitely some long sentences/comma splices that were hard to follow and plot holes (that ultimately worked bc of the time jumps) but I’m giving this such a high rating bc of how I felt while reading this and how sad I was when nearing the end. Also I read this 638-page book in less than four days bc there is something wrong with me
Read
November 28, 2023läsglädje!
Read
November 16, 2023Något för lång.
Blev mest Khemriskt mot slutet.
Blev mest Khemriskt mot slutet.
November 22, 2023
3,5/5
Tyckte overall om boken men kände att det var alldeles för lång, vilket gjorde mig lite uttråkad emellanåt.
Tyckte overall om boken men kände att det var alldeles för lång, vilket gjorde mig lite uttråkad emellanåt.
Displaying 1 - 30 of 694 reviews