Sjaunja : dikter

by Linnea Axelsson

Skogen är så gammal
att jag bara kan ana
när den tog sin början

Härifrån där jag ligger
i dess ständiga
början och slut

I går skars den ner

I går föddes de
som ska se
allt förändras

Tre bleknande, samiska gudinnor, en familj, en sjungande havssnäcka, är några av de gestalter som samlas i Linnea Axelssons nya diktsamling. Sjaunja är både ett väldigt naturområde dominerat av myrmark och ett samiskt efternamn. Här framträder människan som en infödd bland de cykliska växterna. En människa av begär, självdestruktivitet och kärlek, av minne och historia.

Genres: Poetry

230 pages, Hardcover

Published August 14, 2024

About the author

Linnea Axelsson är född 1980 i Porjus, Norrbotten, men bor nu i Stockholm. Hon har studerat humaniora vid Umeå universitet och disputerade 2009 på en avhandling i konsthistoria. 2010 debuterade hon med Tvillingsmycket.

Reviews

[Maja · Rating 5 out of 5]

Jag är ingen jättevan poesiläsare men jag fann mig själv uppslukad i hennes naturromantiska stil och de starka teman om kvinnlighet och moderskap samt essentialismen av språket. Hennes sorg och sökandet till sin samiska identitet har så många fina dikter skrivna om sig som visar på den starka relationen till naturen och hur människan kan leva i symbios med flora och fauna där kulturen samexisterar i den uråldriga mossan och myren.

Åkallan:
Sänker mitt hjärta i myren.

Jag vill möta familjen
jag aldrig började minnas,
den som är osynlig.

Stigen jag ser,
som mina förfäder
trampat

är säkert den mest
ekonomiska vägen.

Jag vill inte röra mig fort
genom Sjávnja,
När det är så vackert
Och skrämmande.

Det är så mycket
Jag vill lämna.

[Elin Persson · Rating 5 out of 5]

perfekt förutom några sidor

[Litteraturisten · Rating 3 out of 5]

Ojämn som helhet men genomgående vackert språk. Fina dikter om det lilla livet och den stora naturen. 🌲

[Mina Widding · Rating 3 out of 5]

Jag upplevde samlingen som lite ojämn, spretig, olika känsla i dikterna och olika typer, olika former. Det kan det för all del få vara, men i läsningen blir det då myckert start och stopp, hackigt. Talspråklighet blandas med rim, och en musikalitet med mer metaforiska bilder, men jag kommer aldrig riktigt in i någon rytm, någon läsart. Tagna för sig själva, kan jag tänka mig att de fungerar bättre, och jag känner att jag kommer att vilja återvända till flera av dem av olika anledningar.
På det teoretiska planet kan jag se hur detta gestaltar det som väl genomsyrar samlingen, det samiska arvet i den moderna tiden, att försöka omfamna det. Men det låter sig inte riktigt göras, omfamningen är knölig och det är väl så det måste vara.
Samisk mytologi och språk, natur och jagets plats i både samhälle, familj, tradition och natur, upplever jag är de centrala temana.

[Lena]

Du har bara lånat
den här jorden
du har lånat den
lånat

-

Jorden har du lånat
av en okänd

de ännu oföddas barn

-

Åt dem hon inte känner
sköter hon jorden
dem hon inte känner

-

Hon har lånat den
av några hon aldrig

kommer att träffa

[Eva Gustafsson]

Läst i jobbet

[Lovis · Rating 2 out of 5]

Blev lite besviken på den här eftersom jag läst Ædnan av Axelsson som jag tyckte mycket om men å andra sidan har jag ofta svårt för poesi. Medan Ædnan är som en sammanhängande berättelse av dikter är Sjaunja : dikter en diktsamling och jag tror att detta gjorde att jag gillade Sjaunja : dikter mindre. Det blev liksom för abstrakt för mig på något sätt... Svårt att förklara. Det finns många fina formuleringar och boken väcker en del tankar vilket är positivt. Jag tror eventuellt att det finns en del samiskt kulturellt som jag inte har koll på som hade gjort att jag förstått och uppskattat boken mer för egen del. Kanske har jag bara läst den här vid fel tillfälle, jag sparar den i bokhyllan så kanske jag plockar fram den och värderar om den om tio år...

[Bjorn · Rating 3 out of 5]

Hur ska du bli de fäder
Som dina döttrar behöver

Hur ska jag bli de mödrar

Jag älskade Ædnan . Den sög in mig och släppte inte taget. En berättelse som grep så stort.

Inga söderifrån kan hälsa på oss
här uppe på sommaren
vi har inga rullgardiner
i sovrummen

Så jag vet inte om det är mig det är fel på när Sjaunja bara drabbar mig i småbitar. Jag är ju ingen van poesiläsare. Men det här känns... hackat och malet. I stycken - ibland 20 sidor, ibland en fras - är den fantastisk, och lyfter fram den där otroliga svindeln som bra poesi kan göra, slå en bro från det moderna livet till den djupa historien, som att skåda ner i myren förbi sina splitternya vandringskängor och se något uråldrigt speglas tillbaka. Som att se en klasskompis skinnryggsäck på bussen till Metallicakonserten. Men långa stycken känns den också bara... alldaglig. På gränsen till kliché ("Vi har bara lånat jorden av våra barn", verkligen?).

Hur kan du så många sagor? undrar de.
Tja, det läser i mig för att jag har läst.

Men jo, när den är bra är den fantastisk.

[Eddo · Rating 2 out of 5]

Gillade boken i början, men det var för att denna diktsamling förkläder sig som en löpande berättelse om hur tre samiska gudinnor navigerar sig genom den moderna världen. "Rotlös är jag inte, inte hemlös" skriver Axelsson men när berättelserna börjar delas upp i korta dikter på tre, fyra rader så händer just det - poesin har svårt att hitta hem. Det finns absolut guldkorn att hitta. När jaget berättar om hur hennes barn "pressades in i världen - tunga som lera - halkiga av dy från botten" känns handlingen på nytt mytologisk, lika mycket grundad i sägnernas värld som i verkligheten. En hypnotisk takt leder oss till slutsatsen i en strof om händer försjunkna i diskvatten, "Det var ju i vatten som händerna bildades en gång - Men nu - På den här platsen - Gör vattnet - Dem bara skrynkliga". Tyvärr träffas jag bara av ett fåtal dikter bland de nästan tvåhundra sidorna som utgör bokens mitt.

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

Ett gängse omdöme för den här boken verkar vara att den är ojämn. Jo tack, det är ju en diktsamling. Dessutom med ett tydligt bruk av olika ansatser. Det vanliga omdömet är därmed i detta fall ett dåligt omdöme. Nota bene: det vanliga omdömet saknar alltså inte omdöme. Hur skulle nåt sånt se ut. Nej, om den här boken är nåt så är den spretig. Men varför och vad det tyder på vet jag inte, där är jag totalt omdömeslös. Sammanfattningsvis: samma same fast annorlunda.

[Hanna · Rating 3 out of 5]

”Rotlös är jag inte, inte hemlös - /
jag släpar mina rötter efter mig på marken.”

”Hur länge tänker ni vara ett utdöende folk /
med ett nästan dött språk? /
När har ni dött färdigt?”

”Behöver naturen mytologiseras för att skyddas?”

[Linnéa Löfdahl · Rating 3 out of 5]

3.5

[Marta Johansson · Rating 3 out of 5]

Ojämn.

[Alma Skillermark · Rating 5 out of 5]

sksjid! Hatten av!