En svartklädd maskerad person har överfallit och brutalt misshandlat en joggare i ett friluftsområde i Reykjavík. Journalisten Emil Þorsteinsson och hans kollega Magnea Ísaksdóttir börjar gräva i fallet. Emil har källor inom polisen, och Magnea har en användbar kontakt inom akutsjukvården. De misstänker snart att det inte rör sig om ett enstaka fall, utan är ett i en rad av liknande mord. Gemensamt är att offren fått meddelanden fasthäftade på bröstet, med ord som "Våldtäktsman" och "Pedofil". Paret skriver en första artikel som väcker stor uppmärksamhet.
Gärningsmannen får snart namnet Storebror och den samlade jakten präglas av maktkamp, dels på tidningen – där chefredaktören motsätter sig Emils och Magneas publiceringar – men också inom Reykjavík-polisen, där den erfarne kriminalaren Héðinn frånkopplas fallet när han vill undersöka en möjlig läcka från polisens sida, om personer dömda för sexualbrott.
Vönduð og fáguð Epal-fléttan er ekki það besta við þessa bók. Persónu- og atburðalýsingar eru á köflum með því besta sem ég hef séð. Ískrandi húmor kraumar undir alvarlegu yfirborðinu. Skúli hefur geysilega gott vald á tungumálinu og fer létt með að skjóta menningarlegum tilvísunum sem oft eru mjög snjallar. Hann hefur dekrað við hvert smáatriði í bókinni, sem þó er engin smásaga, um 500 síður. Hlakka til að lesa meira eftir Skúla.
Raaka, synkkä, hirveä, surullinen ja lohduton, mutta muutama kaunis pieni pilkahdus. Tää rikkoi jotain samalla tavalla kuin Pieni elämä, niin ettei lukemaansa voi unohtaa
Ágætis krimmi en alltof langdregin, of margar persónur sem þjóna litlum tilgangi og hafa engin áhrif á atburðarásina, fyrirsjáanleg og klisjukennd á köflum. Hefði viljað kynnast aðalpersónum bókarinnar betur.
Uppskeran á íslenska glæpa-bókamarkaðnum var ansi rýr. Arnaldur er alltaf Arnaldur og skilar sínu, þótt nýjasta bók hans hafi langt í frá verið hans besta. En mörgum þeirra sem hafa náð frama erlendis að undanförnu, fer aftur - kannski í réttu hlutfalli við frægð og frama. Þannig varð forsætisráðherrann, Ragnari Jónassyni, ekki til nokkurrar hjálpar í firnavondri sögu þeirra um jólin. Gott fólk - vond bók ! Vonandi verður slíkt ekki hlutskipti Skúla. Stóri bróðir á ekki bara fyllilega skilið Blóðdropanna, sem besta glæpasagan 2022, heldur tekst hún á við áleitin mál í samtímanum. Ekki með hvimleiðri móralskri boðun og ekki með "PC" aðferðafræði heldur er lesandanum látið eftir að draga ályktanir. En fyrst og fremst er Stóri bróðir hörkuspennandi en ekki 101 í félags- og kynjafræði eins og sumar bækur. Spennan lifir góðu lífi hjá Skúla og hann er í besta forminu meðal glæpasagnahöfunda ásamt Stefáni Mána - kalt mat.
Bokrecension och recensionsexemplar: Storebror av Skúli Sigurðsson
Handling: En maskerad gärningsman attackerar dömda sexualbrottslingar i Reykjavík. Journalisterna Emil och Magnea avslöjar ett mönster, men möter motstånd både inom media och polis.
Recension: Storebror är en deckare som griper tag i magen och vägrar släppa. Det är en brutal, iskall och samtidigt märkligt beroendeframkallande roman som kryper in under huden och lämnar kvar en skavande känsla långt efter sista sidan. Jag är både äcklad och imponerad – på bästa sätt. Redan från början kastas man in i en intensiv handling där en maskerad gärningsman attackerar dömda sexualbrottslingar i Reykjavík. Journalisterna Emil och Magnea dras in i en mörk värld där sanningen inte bara skaver – den svider. Genom deras ögon får vi följa en berättelse som både utmanar moraliska gränser och sätter rättssystemet under lupp. Språket är rått och skoningslöst, med våldsbeskrivningar som ger kalla kårar. Det är inte för känsliga läsare – vissa partier fick mig att vilja titta bort. Samtidigt är det just denna kompromisslösa stil som ger boken dess kraft. Det är en berättelse om hämnd, om rättvisa och om hur långt någon är villig att gå för att skipa den själv. Sigurðsson skriver skickligt och bygger upp spänning på ett sätt som gör det omöjligt att lägga boken ifrån sig. Även om jag stundtals upplevde att tempot tappade fart i mitten, så återfick berättelsen snabbt sitt grepp, och avslutningen är riktigt stark. Det mest intressanta är att läsaren tidigt får veta vem gärningspersonen är – och ändå sitter man kvar, fängslad av hens motiv och historia. Det väcker obehagliga frågor: Vad är rätt? Vad är för mycket? Var går gränsen mellan rättvisa och våld? Storebror är inte bara en spänningsroman – det är en iskall studie i moral, makt och mörker. En deckare som vågar gå dit andra inte ens närmar sig. Jag ser verkligen fram emot fler böcker från Skúli Sigurðsson. Det här är en författare att hålla ögonen på!
Storebror är en välskriven spänningsroman med högt tempo. Det är en bra debutdeckare och jag ser fram mot fler böcker i vad jag hoppas är en serie. Storebror är en mörk berättelse, om människors djupaste ondska, och hur utsatta barn kan vara. Det är mentalt jobbig läsning som dessutom innehåller väldigt brutala skildringar. Jag tycker Skúli Sigurðsson har skapat bra karaktärer, och är bra på att bygga en historia. Jag gillar också att det handlar så mycket om Island, där miljön och samhället spelar stor roll. Jag lär mig en hel del om samhällsstrukturer och får en känsla för miljön.
Karaktärerna i Storebror är inte oväntade för att vara i en spänningsroman, både vad gäller de som undersöker brotten och själva brottslingen och brottsoffren. För de som utreder har författaren valt två huvudpersoner som står utanför polisstyrkan, två journalister. Det är en av de få yrkeskategorierna som kan fungerar som icke-poliser i en sådan här historia, eftersom de har en anledning att gräva i frågorna. I Storebror sker det också i relativt nära samarbete med polisen (i alla fall inofficiellt) och jämfört med en del andra böcker så håller de sig från alltför dumdristiga beslut. I alla fall medvetna sådana. Deras kamp mot de i samhället som håller varandra om ryggen gör att man får sympati med dem. Emil och Magnea är två intressanta personer som jag gärna lär känna mer. Poliserna i Storebror är av två sorter – de hederliga och de ohederliga. Ibland blir det lite svartvitt, men det är också intressant att läsa om polisväsendet på Island.
Så har vi då Storebror som karaktär. Redan efter halva boken vet man vem det är, och huvuddragen i hens drivkrafter för att begå brott. Det intressanta blir att man som läsare på något sätt kan förstå drivkraften. Men likafullt så tycker jag Storebror går över alla gränser i det makabra. Det är så våldsamma beskrivningar att man blir illamående. Där tycker jag att författaren tappar bort det som kunde utvecklats till en moralisk fråga – är det OK att straffa monster med våld? Det gränslösa beteendet gör det svårt att se något annat än våldet.
Jag hoppas det kommer flera böcker av Skúli Sigurðsson på svenska- de vill jag läsa.
Lähtökohtaisesti en pidä turvonneista dekkareista. Isoveli tuntuu välillä lukiessa siltä, kuin kirjailija haluaisi aina vain taaksepäin kertaamalla pidentää sivumäärä, ja sivumäärä (528) on aivan liian pitkä sisällön kannalta, editointia olisi voinut tehdä jopa parinsadan sivun verran. Loppuvaiheessa lähdin jo laskemaan montako kertaa sama asia voidaan lukijalle uudestaan ja uudestaan kertoa.
Dekkarissa ei varsinaisesti ole mitään vikaa, mutta kun hahmot ovat lähes yksi yhteen muiden satojen dekkarikertojien kanssa, ei lopputulos ole kovinkaan ainutlaatuinen. Pääosissa on nuori idealistinen toimittaja, jonka työtä isot rahamiehet haluavat estää. Kun toimittaja vielä tekee yhteistyötä eläkeiän kynnyksellä olevat reilun, mutta kyynisen poliisin kanssa, ollaan jo kliseeautomaatin äärillä. Toimittajalla on vielä hehkeä naisystävätoimittaja ja erikoislaatuinen, joskin kovin tutkimattomaksi jäävä yhteys murhaajaan. (Tämä siis ei ole juonen ja tarinan kannalta mitenkään merkityksellinen, eikä oleellinen yhteys.)
Kosto rikosten motiivina on hyvin yleinen, eikä tässäkään kovin kauaksi yleisistä syy-seuraus -suhteista dekkarijuonissa matkusteta. On tosin sanottava, että yhdessä kohtaa minua lukijana hieman harhautettiin, mutta koska tähän puolenvälin twistiin pääsemiseen piti kahlata 200 sivua toistoa, ei se kokonaisvaltaisesti auta asiaa.
Kustantajan kanteen painama "Palkittu Islannin parhaana dekkarina"- leima jää mietityttämään: ei tämä sellaista ansaitse missään mittakaavassa.
Úff hvað skal segja. Gef þessari 4 stjörnur af því hún er með skemmtilegri glæpasögum sem ég hef lesið. Öðruvísi framsetning þar sem þú kynnist "vonda karlinum" og hans sögu og ástæðuna fyrir brotunum. Ég var alveg með honum í liði og gladdist með hans "sigrum". Hvað er rétt og hvað er rangt? Á auga fyrir auga stundum ekki bara ágætlega við?
Sagan var þó full langdregin á köflum að mín mati, bæði blaðamannshliðin en þó sérstaklega í lokin þegar kom að hápunkti sögunnar - þá fannst mér hlutirnir gerast í fullmiklu sírópi. Ofbeltislýsingarnar voru full til grófar fyrir mig og ég hraðlas yfir þá kafla en sumir drekka þær lýsingar eflaust í sig. Get ekki ímyndað mér annað en að það hafi tekið á að skrifa þetta og kynna sér í þaula ýmsa áverka sem hægt er að veita.. ojj.
Mjög ljót bók, fjallar um ljótleika en líka kærleika og ást. Bræður eru vistaðir á drengjaheimili. Þar ræður illskan ríkjum, forstöðumaðurinn er barnaperri, kokkurinn er drykkfelldur ofbeldisseggur og eldri drengir sem líka eru vistaðir á heimilinu eru líka ofbeldishneigðir. Bókin fjallar einnig um spillingu innan lögreglunnar og blaðamanna, samtryggingu hægri fólks og samskipti þeirra við undirmenn sína hvort sem er hjá lögreglunni eða á ritsjórn fréttablaða. En ,,stóri bróðir" á eftir að gera upp vistina á heimilinu.
Fyrri helming sögunnar gat ég ekki lagt bókina frá mér. Höfundi tekst á einhvern undraverðan hátt að halda lesandanum föstum og byggja upp spennu þrátt fyrir að hann leyni engu og allt sé upp á borðum um hvað sé að gerast eða hver sé að verki. Það þarf ótrúlega lagni til þess. Hinsvegar er bókin of löng og þegar hún er hálfnuð byrjar hún að missa dampinn og hefði seinnihlutinn átt að vera 1/3 af því sem hann var. Þegar fer að líða að lokum sögunnar verður hún aftur þrælspennandi og hélt mér fanginni þar til ég las síðasta orðið.
Etukannen maininta siitä, että kirja palkittu Islannin parhaana dekkarina, lupaili liikoja. Tämän kirjan rikosten motiivi on nähty dekkareissa jo lukuisia kertoja aiemminkin. On myös nähty tämä poliiseja fiksumpi, sooloileva toimittaja. Pidän useista islantilaisdekkaristeista, joihin verrattuna Sigurdsson hyödyntää kiinnostavaa miljöötä paljon vähemmän. Kirja oli liian paksu ja pitkitetty, tiivistämällä tästä olisi saanut kelpo dekkarin. Jäi kokonaisuutena ”ihan ok” -tyyppiseksi lukukokemukseksi.
Islantilaisen Skúli Sigurdssonin esikoisdekkari Isoveli valittiin ilmestymisvuonnaan Islannin parhaaksi dekkariksi. Isoveli aloitti Jäämaa-dekkarisarjan, jossa jo lähes eläkeikäinen poliisi Hédinn tutkii raakoja murhia. Isoveli on todella raaka kirja, joten varoituksen sana herkimmille lukijoille, sillä kirjassa kerrotaan tarkkaan väkivallan teoista ja rikoksista. Jo kirjan aloituskappale kertoi väkivallasta.
Ein skemmtilegasta spennusaga sem ég hef lesið. Mjög grípandi og vel fléttaður söguþráður sem vekur upp margar siðferðislegar spurningar sem áhugavert er að velta fyrir sér. Fannst sérstaklega gaman að fá innsýn inn í blaðamannaheiminn og pólitíkina sem þar er til staðar. Mæli með fyrir öllum sem finnst gaman að lesa spennusögur og öllum sem finnst gaman að velta fyrir sér samfélags- og siðferðismálum.
Hún er ekki fullkomin. En hún er virkilega fersk. Hún er löng og djúp og tekur á ýmsu. Mér finnst oft skorta dýpt í 300 blaðsíðna íslenskar spennusögur. Hún er soldið lengi að enda, sérstaklega því að það er litið að bætast við í lokin, og það dregur úr spennunni. Hún er samt meistaralega skrifuð, fyndin spennandi og ógeðsleg. Frumraun höfundar, hlakka til að lesa næstu bók.
Hann skrifar samt “rak í rogastans” svona fjórum sinnum. Sem er aðeins of mikið.
The final impression of the crime novel is somewhat mixed. The book was chosen as Iceland's best crime novel the year it was published and certainly contains many good basic elements: the beginning, the core story, and the structure are gripping; the characters are diverse and interesting. However, the overall result is a story that could have been significantly condensed, as there are times when it feels overly repetitive and drawn out.
Á fullu tungli er manni misþyrmt og skilin eftir skilaboð um að hann sé níðingur. Þetta endurtekur sig í hverjum mánuði en lögreglunni gengur erfiðlega að finna gerandann, sem fær nafnð Stóri bróðir. Emil blaðamaður rannsakar málið og við fylgjumst með leit hans og lögreglunnar að Stóra bróður. Spennandi saga, en hefði mátt stytta. Flott kápa, eins við mátti búast af Ragnari Helga Ólafssyni.
Alku oli hyvä, mutta muuttui hyvin pian pitkäpiimäiseksi. Juonikin oli hyvä, mutta turhan yksioikoinen ja yli 500 s tätä yksinkertaista juonta oli aivan liikaa. Kirjan ylläri ei ollut kyllä mulle ylläri. Kirjan lopussa oleva "puhutaan murhaaja luovuttamaan" on aina varsinainen antikliimaksi. Loppu pitää olla kunnon jännitystä ja toimintaa.
Tässä oli oikein hyvät ainekset kasassa: kiinnostava perustarina, mielenkiintoiset henkilöt, koukuttava rakenne. Sääli vain, että kirja olisi kaivannut tymäkkää tiivistämistä - puolivälin jälkeen alkoi jo vähän puuduttaa. Journalistien duuni oli poikkeuksellisesti kuvattu aika uskottavasti, mutta pidemmän päälle sekin lähti vähän laukalle.
Hún nær ekki alveg 4 því hún er svo gríðarlega löng. Þegar ég hélt að nú væri sagan búin því allt var orðið ljóst og bara átti eftir að draga saman kom í ljós að enn voru eftir 4 tímar í lestri. Hefði mátt stytta um þó nokkrar bls en í heild var hún góð og plottið pottþétt.
Frábær íslenskur krimmi! Mér þykir magnað að þetta sé fyrsta bókin hans því umfram allt fannst mer bokin vera vel skrifuð. Mér þótti söguþráðurinn einnig vera svolítið refreshing því þrátt fyrir að hún sé með öll þessu týpísku íslensku þemu þá skrifar hann þau öll með einhverju twisti. Ógeðfelldur, skemmtilegur og þæginlegur lestur!:)
KANNSKI SMÁ SPOILER Þótti frabært hvað maður gat haldið með Stóra Bróður. Elska þegar “vondi kallinn” er einhver sem hægt er að skilja og finna til með.