– Ingenting, sa hon långsamt, kan ordna sej mellan mej och Christer. Jag träffar honom aldrig. Han är gift med sitt jobb, inte med mej.
Krisen i hovsångerskan Camilla Martins äktenskap med kriminalkommissarie Wijk har nu blivit akut. Ingen av parterna har den minsta förståelse för den andras yrkesliv. Istället för att följa med sin hustru på operapremiär vecklar Christer in sig i en ny utredning om ett nytt brutalt mord. I ett vägskäl plockar Camilla under tiden opp en förbryllande liftare och hamnar därmed mitt i en skumraskhistoria som hennes make i det längsta vägrar att ta på allvar. De talar förbi varann och åker bokstavligen förbi varann på mörka och snöhala vintervägar.
Miljöerna skiftar snabbt – ena stunden charmiga Södra teatern eller Drottning Kristinas lusthus vid Kungsträdgården i Stockholm, nästa Hagby hemlighetsfulla lilla herrgård i utkanten av Skoga. Där hörs ekon från det förgångna, och Camilla hinner bli ordentligt skrämd innan kriminalkommissarien äntligen känner sig tvingad att ingripa. De kusliga brottsgåtorna blir kompetent utredda. Hur det går med de äktenskapliga problemen återstår för läsaren att förvissa sig om.
Camilla vid skiljevägen innebär för Maria Langs del ett jubileum. Boken är hennes trettionde roman i den spännande sviten om Christer Wijk.
Dagmar Lange was a Swedish author of crime fiction under the pen name Maria Lang. She was one of the first detective novelists in the Swedish language, and her books helped make the genre popular in Sweden. Her first novel, "Mördaren ljuger inte ensam," was published in 1949 and caused some controversy because two of the main characters lived in a homosexual relationship. The book was given a positive review by Barbro Alving in Dagens Nyheter.
Lange wrote more than 40 detective novels, as well as crime fiction for young adults. Most of her books are set in the fictional Swedish town Skoga, which is based on Lange's home town Nora. She was one of the original 13 members of the Swedish Crime Writers' Academy when it was founded in 1971.
I Camilla vid skiljevägen står Christer Wijks fru operasångerskan Camilla Martin i fokus. I början av boken plockar hon upp en liftare vid ett vägskäl. Samtidigt så känner hon tvivel över äktenskapet, vilken väg hon ska gå. Här har vi kommit en bra bit från pusseldeckarna som Maria Lang började med och jag vet inte om jag tycker om den utvecklingen. Det här lutar mer åt en polisroman, eller i alla fall en deckare med samhällskritik. Jag upplever Camilla vid skiljevägen som rörig och ojämn, och jag har svårt att inte snabbläsa vissa partier.
Det är så oerhört många kulturreferenser, i synnerhet till opera och teater som jag inte alls har koll på. Maria Lang var en operafantast, och i Camilla vid skiljevägen lyser det igenom. Långa beskrivningar av interiörerna i teatrar i Stockholm känns inte intressanta, kanske de var det på 70-talet när boken kom.
De äktenskapliga problemen engagerar inte heller. Jag förstår poängen med att ha Camilla Martin som karaktär, en framgångsrik operasångerska med en egen karriär, och svårigheterna som uppstår i en relation där båda brinner för sitt jobb. Men jag kan inte riktigt med karaktären Camilla Martin, hon väcker inga känslor hos mig annat än irritation. I den här boken är det tydligt att man ska se Christer Wijk som den hänsynslösa parten som borde tänkt på sin fru mer.
Jag vill inte spoila historien, men motivet och grunden till vad som händer var antagligen ganska nytt i svensk kriminallitteratur när den här boken kom ut. Ur någon form av ”historisk” vinkling är det intressant att läsa. Det finns också en del underhållande tidsmarkörer, som Björn Skifs vinst i melodifestivalen samma år, Ingmar Stenmarks framgångar och Birgit Nilssons stjärnstatus.
Även om Camilla vid skiljevägen inte är min favorit kommer jag att fortsätta läsa serien.