Nattljus

by Maria Broberg

Anna följer med sin mamma till den lilla fjällbyn vid vägens slut. Mamman behöver rensa ut dödsboet efter sina föräldrar, Anna ska mest fördriva tiden, jobba i äldrevården, lyssna på musik, röka. Det är sista sommaren innan vuxenlivet.

Men efter att de vackra syskonen i läkarvillan dyker upp blir inget sig likt. Sebastian och Sylvia har en förmåga att förhöja verkligheten, få varje stund att kännas laddad och spännande. Tillsammans med Levi från macken och syskonens förkläde Janne bildar de en enhet, en gemenskap. De rör sig mellan den lummiga trädgårdens lojhet, strändernas dekadens och skogens eufori. Kör genom julis nattljus. Men den uppskruvade tillvaron suddar ut gränserna mellan rätt och fel.

Vem blir egentligen Anna under den oändliga sommaren? Den som hon ska minnas i resten av sitt liv, mäta allt emot.

Maria Brobergs andra roman är en tät och stämningsfull berättelse om att lämna barndomen bakom sig. Om mödrar, döttrar och män. Om skönhetens magi och brutalitet.

323 pages, Hardcover

Published July 31, 2024

Reviews

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Jag sugs in i berättelsens känsla av mystik, som byggs upp av värmen, isoleringen, den nya platsen och det främmande elementet - syskonen som all annars stans hade varit oåtkomliga för en sådan som Anna och Levi. Här används futurumgreppet för att skapa en känsla av ödesmättnad, "det jag inte visste då..." som talar ur ett efteråt, ett grepp känt från The secret history, som jag sett flitigt refereras till i samband med boken. Och visst finns det paralleller, om man plockar bort elementen av dark academia - till exempel huvudpersonens känsla av underlägsenhet (hur en sådan som jag kom att hamna i denna krets...), och de nattliga irrfärderna med Sebastian i bilen (rådjuret, kanske även något annat, någon annan, Eskil, som det ges en antydan till) och upplösningen i skogen när de tappar greppet om tid och rum. Det är mer sex, mer relationsdrama, mindre incest (kanske lika bra) men settingen i den norrländska ljusa, heta natten skänker en egen form av mystik som skogarna i vilken delstat det nu var, gör i Den hemliga historien. Lite på samma sätt saknar berättelsen en verklig "plot", fast jag skulle ändå säga att Nattljus lyckas bättre genom att inte bygga upp alldeles för höga förväntningar och spänningsfält som sedan inte infrias - genom att inte jobba med för höga insatser tar sig den här berättelsen över en brygga som hos Tartt fizzlar ut i intet (nej, jag hör inte till DHH:s största fans). Det finns en del schablonbilder, där den tydligaste kanske är det enigmatiska, karismatiska (rika) syskonparet som känns ouppnåeliga och därför fängslar än mer för att man får ynnesten att komma in i deras synfält. Det finns markörer som på ett sätt känns övertydliga, som rådjuret - eskalering, och kadavret i skogen - förvarning om upplösning och förfall, samt förstås den symboliska varfågeln som Sebastian skjuter. Det finns annat som stod i vägen för min läsning, som inskjutna bisatser och krånglig meningsbyggnad (ffa i början på boken), som jag inte upplevde tillförde något till stilen, snarare gjorde mig medveten om texten som konstruktion och saker jag ibland upplevde inte riktigt gick ihop, som tiden som förflyter (midsommar är för mig i början av sommaren, och här inträffar den efter vad som känns som flera veckor efter att Anna anlänt, och det är tropisk värme redan, midsommar kan för fasiken ha minusgrader men sällan motsatsen... trots att jag förstår gestaltningen av en oändlig sommar är jag tydligen alldeles för mycket av en realist). Trots detta är det känslan och stämningen i boken som lever kvar i mig, och det är vad jag kommer att minnas. Bilderna som suggererats fram, hur magiska möten i ens ungdom kan vara när man kliver över gränser, och vara mer äkta än något annat i ens liv. Kanske romantiserar vi för lätt, men det är ju right on point så... Kul med  slutet ändå, det är som att jag blir glad för Annas skull.

[Alicia · Rating 3 out of 5]

Så fruktansvärt frustrerande huvudkaraktär. Vackert skrivet och helt olidlig berättelse i ett.

[Hulkenmamman · Rating 1 out of 5]

Den här boken föll mig inte i smaken. Handlingen påminner för mycket om andra böcker för att kännas originell. Rekommenderar istället Demi-Gods av Eliza Robertson som är en variant på samma tema.

[Snoozygirlie · Rating 3 out of 5]

Som en bok med stråk av Den hemliga historien men kanske ännu mer av Maria Gripes Skuggserie, nästan så pass att jag kunde ersätta Anna i den här boken med Maria Gripes huvudperson Berta. Premissen känns igen, den "alldagliga" huvudpersonen som träffar ett förtrollande syskonpar och faller pladask, upplever en slags förälskelse under en sommar, men som i takt med att dagarna blir mörkare och hösten närmar sig, lösgör sig ur sin förtrollning för att aldrig kunna hitta tillbaka till något liknande igen.
Trots att jag läst andra böcker med liknande tema så gillar jag ändå den här boken starkt, länge var den till och med 4:a, men slutet drar ner betyget lite.
För även om jag uppskattar ett riktigt bra mysterium och suggestiv stämning så gillar jag inte lösa trådar vilket det fanns en del av när boken nådde sitt slut. Jag hade velat stanna lite längre i den där sommaren, kanske fått veta mer om personerna kring Anna och även om skogen som tycks spela en viktig roll i bakgrunden trots att det aldrig riktigt nämns hur.
Kanske är problemet att boken är för kort, jag hade velat ha mer, vilket verkligen inte är fel att känna efteråt, men jag känner mig lite snuvad på ett mer tillfredsställande slut än vad jag faktiskt fick, vilket är synd på en bok jag verkligen tyckte om större delen av tiden.

[Martinas bokhylla · Rating 4 out of 5]

Med ett suggestivt skriftspråk låter Maria Broberg läsaren följa med till Västerbotten en magisk sommar i ett tidstypiskt 1990-tal.

Vi får följa Anna som tillbringar sommaren i byn där modern växte upp. Hon lär känna  Levi och upplever en trygghet i tillvaron med honom. Allt ändras däremot när de två möter syskonen Sylvia och Sebastian samt deras morbror Janne som också tillbringar sommaren i byn.

Anna slängs in i en värld som påminner om Evelyn Waughs roman En förlorad värld. Annas påverkas och imponeras av de två syskonen och deras liv som hela tiden balanserar på gränsen till kaos och vanvett. Det hela utmynnar i en sommar som kommer att forma Annas känsloliv och vars minne kommer att leva kvar även i hennes vuxna liv.

Maria Broberg är inte enbart skicklig i att teckna intressanta och trovärdiga personporträtt, hennes miljöskildringar är också målande. Som läsare kunde jag se framför mig den torra dammiga landsvägen genom byn och den djupa och nästan magiska skogen som kommer att få en stor del i berättelsen.

Har du inte läst boken? Läs den och låt dig förföras av mystiken i sommarens nattljus.

[Sophia · Rating 3 out of 5]

[3,5] En…bok. Första boken som jag läst seriöst för att ge en review. Och, jag har svårt att formulera mig själv. Boken är inte helt tydlig om detaljer som kanske hade varit bra att tas upp, t.ex karaktärernas åldrar. Sedan så är det nytt att det blir en sånt starkt band mellan de 5 karaktärerna så att otrohet inte längre är en sak. Det var det som stod ut för mig mest, hur de alla var överens om att det inte var något fel? Sedan är den skriven på ett speciellt sätt som gör det både svårt att hänga med och förstå vad själva ploten var. Den skrivs på ett sätt där den alltid spoilar vad som sker, vilket både är kul och inte samtidigt. Men i helhet är det en bok som kryllar av mystik och frågetecken. Dock har jag aldrig fått en trädgård och skog så detaljerat förklarat för mig tidigare. Om det är något du gillar jag rekommenderar jag denna bok.

[Jenny Freding · Rating 3 out of 5]

Jag gillar stämningen i boken. Den lite drömska, mystiska, nästan lite kladdiga och doftande stämningen. Man kan liksom känna sommarens kladdiga värme, känna doften av skog och skogsbrand, av mörkt vatten och djur i skogen. Det är vackert och förföriskt men det är några smågrejer jag retar mig på i texten, bland annat att det står ”mormor och morfars hus” och inte ”mormors och morfars hus”. Sen är det även ett faktafel, det står Vänernrundan istället för det rätta, Vätternrundan, när det hänvisas till medelålders män som försöker hålla sig ungdomliga genom ett nydanat cyklingintresse. Tyvärr drar detta ned helheten något.

[Jennie Söderbäck · Rating 3 out of 5]

Bra bok där man dras med i handlingen och känslan från första stund. Handlingen lämnar många obesvarade frågor där läsaren får använda sin egen fantasi för att fylla i luckorna på samma sätt som karaktärerna i boken blir tvungna till efter dagar och nätter i rus med minnesluckor och flyktiga samtal.

Jag kände dock att boken saknar crescendo. När jag kom till slutet fick jag känslan av att handlingen i helhet inte levde upp till sin fulla potential.

[Joakim Roos · Rating 3 out of 5]

Jag tycker att boken började lovande, men mot slutet var det mest bara ett evinnerligt knullande och snuskande åt alla håll och kanter. Tröttsamt. Skriven på ett annat sätt, med ett annat fokus, hade det kunnat vara en riktigt bra bok. Nu är den mest en fisljummen trea.