What do you think?
Rate this book
Till träden
"Jag ser mig omkring. Brukar känna mig trygg här. Har alltid trott att fjällen är på min sida. Är inte så säker längre."
Alltid annars brukar det finnas en radio som fyller tomrummet mellan dem. Men när en dotter och hennes pappa fastnar på kalfjället finns inte längre något som kan fylla ut tystnaden. Det måste de göra själva.
"Till träden" är en melankolisk skildring av att försöka förstå varför det blivit som det blivit och varför det inte blev.
Alltid annars brukar det finnas en radio som fyller tomrummet mellan dem. Men när en dotter och hennes pappa fastnar på kalfjället finns inte längre något som kan fylla ut tystnaden. Det måste de göra själva.
"Till träden" är en melankolisk skildring av att försöka förstå varför det blivit som det blivit och varför det inte blev.
190 pages, Hardcover
Published August 22, 2024
28 people are currently reading
452 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 53 reviews
September 11, 2024
Förr i tiden planterade man mitt på gården ett vårdträd som skulle utgöra gårdens beskyddare. Med sina rötter i jorden och grenar sträckta mot himlen fungerade det som en förbindelse till andevärlden samt tidigare generationer. Ett gammalt träd behandlades med respekt och trots sin träiga stumhet uppskattades det för sin varaktiga roll som övervakare av livet.
Ella-Maria Nutti har skrivit – ännu en – berörande roman om en vuxen dotters längtan efter en förälder. Kaffe med mjölk som jag älskade (och som motiverade mig att sluta snusa), handlade om mamman, nu är det pappan som står i fokus. Till träden är en allegorisk gestaltning av ett barns strävan efter att förstå, komma nära, bli sedd och uppskattad av sin far, när han mest liknar, ja just det, ett vårdträd.
Dottern är jaget i boken som blivit dumpad och därför återvänt från universitetsstaden till barndomshemmet. Hon lider av kronisk smärta men är i övrigt en vanlig tjej med vanliga föräldrar. Hennes bröder fick lära sig ta hand om renarna, det fick inte hon. Hon tänker ganska smarta saker som att antingen kan man vara en person som inte vågar visa vad man egentligen gillar, man kanske döljer vilka artister eller filmer man föredrar, eller så gillar man bara sånt som andra gillar. Hon saknar egna preferenser. När det inte går att få till en eld tänker dottern att hon gör fel medans hennes pappa tänker att det är fel på veden.
Scenen är sådan att far och dotter vurpar med skotern och blir fast ute på fjället. De är plötsligt ensamma i världen. Vad som händer i deras relation är mer spännande än att de faktiskt riskerar att frysa ihjäl. Prosan är perfekt; enkel och rak. Mycket förblir osagt och det lämnar plats för läsaren.
Jag gillar att Till träden på samma gång handlar om just träden, miljöförstöringen, samekulturen och människorna, relationerna och mellanförskap. Jag fastnar för när Nutti skriver att ”där det finns träd finns det liv”. Far och dotter må vara vilse i ett kalhygge fattigt på uttalade känslor, han var nära att berömma henne en gång (komiskt avsnitt). Men pappan är där och han lagar hennes favoriträtt när hon kommer. Man kan nog, allrahelst som ung (och bortskämd?), ha större anspråk på en relation än att man ska dela det fysiska rummet. Hon vill att han ska berätta om sig själv och lära henne samiska. Man kan också acceptera och respektera en människa som inte vill prata om sitt inre och sitt förflutna. Ett träd är vad det är, pålitligt och stabilt. Stammen kanske inte kramar tillbaka men att det står kvar och skänker skugga och vindskydd får kanske vara gott nog?
Ella-Maria Nutti har skrivit – ännu en – berörande roman om en vuxen dotters längtan efter en förälder. Kaffe med mjölk som jag älskade (och som motiverade mig att sluta snusa), handlade om mamman, nu är det pappan som står i fokus. Till träden är en allegorisk gestaltning av ett barns strävan efter att förstå, komma nära, bli sedd och uppskattad av sin far, när han mest liknar, ja just det, ett vårdträd.
Dottern är jaget i boken som blivit dumpad och därför återvänt från universitetsstaden till barndomshemmet. Hon lider av kronisk smärta men är i övrigt en vanlig tjej med vanliga föräldrar. Hennes bröder fick lära sig ta hand om renarna, det fick inte hon. Hon tänker ganska smarta saker som att antingen kan man vara en person som inte vågar visa vad man egentligen gillar, man kanske döljer vilka artister eller filmer man föredrar, eller så gillar man bara sånt som andra gillar. Hon saknar egna preferenser. När det inte går att få till en eld tänker dottern att hon gör fel medans hennes pappa tänker att det är fel på veden.
Scenen är sådan att far och dotter vurpar med skotern och blir fast ute på fjället. De är plötsligt ensamma i världen. Vad som händer i deras relation är mer spännande än att de faktiskt riskerar att frysa ihjäl. Prosan är perfekt; enkel och rak. Mycket förblir osagt och det lämnar plats för läsaren.
Jag gillar att Till träden på samma gång handlar om just träden, miljöförstöringen, samekulturen och människorna, relationerna och mellanförskap. Jag fastnar för när Nutti skriver att ”där det finns träd finns det liv”. Far och dotter må vara vilse i ett kalhygge fattigt på uttalade känslor, han var nära att berömma henne en gång (komiskt avsnitt). Men pappan är där och han lagar hennes favoriträtt när hon kommer. Man kan nog, allrahelst som ung (och bortskämd?), ha större anspråk på en relation än att man ska dela det fysiska rummet. Hon vill att han ska berätta om sig själv och lära henne samiska. Man kan också acceptera och respektera en människa som inte vill prata om sitt inre och sitt förflutna. Ett träd är vad det är, pålitligt och stabilt. Stammen kanske inte kramar tillbaka men att det står kvar och skänker skugga och vindskydd får kanske vara gott nog?
August 27, 2024
En dotter och hennes pappa råkar ut för en skoterolycka och blir strandade på kalfjället. Utan mobiltäckning lyckas de ta sig till en stuga medan en snöstorm rasar utanför.
Ella-Maria Nuttis debutbok "Kaffe med mjölk" skildrade en relation mellan en dotter och hennes mamma. Här är det istället en dotter och hennes pappa. Tystnaden brukar vara deras ständiga följeslagare, men nu vill dottern veta varför pappan aldrig velat lära henne sitt modersmål, samiska.
Det ligger en melankolisk stämning över berättelsen och jag befinner mig verkligen på kalfjället tillsammans med karaktärerna. De är i en utsatt situation, vilket bidrar till en viss anspänning också. Boken är kort, men det känns som om den innehåller mycket. Klart läsvärd!
Ella-Maria Nuttis debutbok "Kaffe med mjölk" skildrade en relation mellan en dotter och hennes mamma. Här är det istället en dotter och hennes pappa. Tystnaden brukar vara deras ständiga följeslagare, men nu vill dottern veta varför pappan aldrig velat lära henne sitt modersmål, samiska.
Det ligger en melankolisk stämning över berättelsen och jag befinner mig verkligen på kalfjället tillsammans med karaktärerna. De är i en utsatt situation, vilket bidrar till en viss anspänning också. Boken är kort, men det känns som om den innehåller mycket. Klart läsvärd!
August 27, 2024
Till träden är en stillsam roman om känslan av att vara mellan två världar och inte riktigt veta hur man ska kunna passa in, om hälsa och relationer som går fel och fjällets fina och fula sidor.
Jag har läst och älskat Nuttis förra roman Kaffe med mjölk, och även i Till träden så visar Nutti sin konst att kunna skriva på det svenska språket som också låter som att hon skriver på norrländska - jag älskar det.
Det är korta strofer, det är kraftfulla citat och det är ensamheten i storheten. Relationen mellan far och dotter och spänningarna som finns mellan dom går att ta på. Hur dom båda så gärna vill lära känna den andra bättre men inte riktigt vet hur. Om dåtiden som spelar in så mycket i nutiden och hur man är i framtiden. Jag kommer på mig själv med att läsa sakta sakta sakta för att inte missa ett enda ord, och en bok som jag vanligtvis hade kunnat läsa ut på 1-2 dagar blev nu en upplevelse som sträckte sig i hela 5 dagar.
Jag själv har finska släktingar och jag kan inte ett ord finska, så jag kunde så väl relatera till dottern i boken om att man så gärna hade kunnat förstå alla släktmiddagar, julaftnar och andra tillfällen då man träffade den sidan av släkten. Att man bara ville passa in. Förstå. Kunna hänga med i samtalen. Istället för att behöva störa mamma i alla prat om "vad är det ni pratar om?".
Mitt favoritcitat: "Men man kan inte springa in i minnen. Man kan bara ha dom ringande i hjärnan."
Tack för recensionsexemplar Ella-Maria Nutti och Wahlström & Widstrand!
Jag har läst och älskat Nuttis förra roman Kaffe med mjölk, och även i Till träden så visar Nutti sin konst att kunna skriva på det svenska språket som också låter som att hon skriver på norrländska - jag älskar det.
Det är korta strofer, det är kraftfulla citat och det är ensamheten i storheten. Relationen mellan far och dotter och spänningarna som finns mellan dom går att ta på. Hur dom båda så gärna vill lära känna den andra bättre men inte riktigt vet hur. Om dåtiden som spelar in så mycket i nutiden och hur man är i framtiden. Jag kommer på mig själv med att läsa sakta sakta sakta för att inte missa ett enda ord, och en bok som jag vanligtvis hade kunnat läsa ut på 1-2 dagar blev nu en upplevelse som sträckte sig i hela 5 dagar.
Jag själv har finska släktingar och jag kan inte ett ord finska, så jag kunde så väl relatera till dottern i boken om att man så gärna hade kunnat förstå alla släktmiddagar, julaftnar och andra tillfällen då man träffade den sidan av släkten. Att man bara ville passa in. Förstå. Kunna hänga med i samtalen. Istället för att behöva störa mamma i alla prat om "vad är det ni pratar om?".
Mitt favoritcitat: "Men man kan inte springa in i minnen. Man kan bara ha dom ringande i hjärnan."
Tack för recensionsexemplar Ella-Maria Nutti och Wahlström & Widstrand!
September 21, 2024
Tystnaden mellan far och dotter, dottern som söker faderns uppmuntran, beröm, kultur och språk, men hur orden inte finns och skavet det skapar. I en setting av avgränsat rum, fast "rummet" egentligen är hela kalfjället och en storm, och som en överlevnadsberättelse. Parallellt dottern/jagets smärtproblematik som förstärker hennes belägenhet, och att hon just blivit lämnad av sin pojkvän. Hur hon känner sig hem-lös men ändå också har lätt för att känna sig hemma. Pappans historia, att ha blivit avtvingad sitt språk och hur han låtit det ske även med sina barn, trots att han ändå haft kvar språket.
Stark närvaro i gestaltningen, naturen och fjällstugan de till slut kommer till, kroppen. Den nästan avmätta tonen, en slags uppgivenhet som jag också kopplar till smärtan som är en konstant närvaro, ett konstant arbete, och ännu värre när de är utslängda i snön, på fjället.
Teman jag känner igen från andra nutida samiska författare, men som jag tänker behöver upprepas och också alltid är på sitt eget sätt i varje skildring, hur sorgen upprepas för var och en som påverkas av att bli bestulen på sitt språk.
Stark närvaro i gestaltningen, naturen och fjällstugan de till slut kommer till, kroppen. Den nästan avmätta tonen, en slags uppgivenhet som jag också kopplar till smärtan som är en konstant närvaro, ett konstant arbete, och ännu värre när de är utslängda i snön, på fjället.
Teman jag känner igen från andra nutida samiska författare, men som jag tänker behöver upprepas och också alltid är på sitt eget sätt i varje skildring, hur sorgen upprepas för var och en som påverkas av att bli bestulen på sitt språk.
October 14, 2024
svindlande att kunna hålla i spänningen och variera språket så skickligt i en så tillsynes enkel roman om 2 pers i snön. njöt
January 16, 2025
Fin skildring av far och dotter relation. Inte lika stark som debuten ”Kaffe med mjölk”, men läsvärd. Påminde ibland om ”Brinn Oslo brinn”.
August 29, 2024
Till träden är en bok om smärta.
Den oförklarliga, kroniska fysiska smärtan som huvudpersonen tvingas leva med.
Smärtan efter en kärleksrelation som gått i kras.
Barnen som inte blivit.
Smärtan av att ha blivit ifråntagen ett språk är en som både dottern och pappan delar.
För dottern handlar det om en besvikelse på pappan som aldrig lärde henne samiska. Hon har svårt att förstå att det gör ont också för honom, han som fick språket bortslitet när han som sexåring blev satt i nomadskola och tvingades prata svenska och som inte haft orken att lära sina barn.
En liten bok som rymmer väldigt mycket. Jag älskar den minst lika mycket som debutboken Kaffe med mjölk.
Den oförklarliga, kroniska fysiska smärtan som huvudpersonen tvingas leva med.
Smärtan efter en kärleksrelation som gått i kras.
Barnen som inte blivit.
Smärtan av att ha blivit ifråntagen ett språk är en som både dottern och pappan delar.
För dottern handlar det om en besvikelse på pappan som aldrig lärde henne samiska. Hon har svårt att förstå att det gör ont också för honom, han som fick språket bortslitet när han som sexåring blev satt i nomadskola och tvingades prata svenska och som inte haft orken att lära sina barn.
En liten bok som rymmer väldigt mycket. Jag älskar den minst lika mycket som debutboken Kaffe med mjölk.
October 29, 2024
Boken är liten och tunn och jag tänkte läsa den som ett litet mellanmål. Men icke! Texten är så tät och mångfacetterad, långsam att läsa så att boken räckte till en trerätters middag.
Livet har skurit sig för dottern när hon och pappan far ut till kalfjället och hamnar i en olycka. Genom överlevnadsberättelsen och olika minnen vävs en historia om vilka dottern och pappan egentligen är. Smärtan står i fokus, både fysiskt och själsligt. Det känns som att hela Sápmis smärtsamma historia har lagt beslag på dotterns kropp.
För mig var Till träden ett litet mästerverk.
Livet har skurit sig för dottern när hon och pappan far ut till kalfjället och hamnar i en olycka. Genom överlevnadsberättelsen och olika minnen vävs en historia om vilka dottern och pappan egentligen är. Smärtan står i fokus, både fysiskt och själsligt. Det känns som att hela Sápmis smärtsamma historia har lagt beslag på dotterns kropp.
För mig var Till träden ett litet mästerverk.
November 26, 2024
Precis som Nuttis debut handlar detta om en trevande, lite sårig relation mellan en förälder och ett (vuxet) barn, där osagda ord ligger och skrapar under ytan. Detta är en fin och mjuk skildring av relationen mellan en far och dotter som fastnar i en snöstorm och inte riktigt längre kan gömma sig för det som skaver.
October 12, 2024
3, 5. Hade velat ha något mer av den, men ändå gripande.
November 24, 2024
Himla fin bok 🌲
January 3, 2026
Läses med fördel långsamt och njutbart.
December 28, 2024
Nej men NU SNACKAR VI bladvändare. Fastnade på ett sätt!
”Vi stirrade ut varandra medan sekunderna av resten av livet kom och gick.”
”Kommer på att jag glömt att det här är farligt. Rent av livs.”
Kommer bära med mig denna boken länge, vissa saker kanske alltid? Samtal med en föräldrar, och hur det ibland inte behövs ord.
”Vi stirrade ut varandra medan sekunderna av resten av livet kom och gick.”
”Kommer på att jag glömt att det här är farligt. Rent av livs.”
Kommer bära med mig denna boken länge, vissa saker kanske alltid? Samtal med en föräldrar, och hur det ibland inte behövs ord.
September 19, 2024
Den här kändes skör, och i det kalla värmande på samma gång. Jag tycker de korta meningarna både andas talspråk men också poesi… ❤️
December 3, 2024
Vissa scener griper tag i en men annars så liksom fastnade jag aldrig i den här. Kände mig aldrig investerad i eller riktigt förstod berättelsen. Funderade på att DNF. Hade svårt för språket av någon anledning, det nådde liksom inte fram till mig. Tyckte det var svårt på samma sätt som Sally Rooney trots att det egentligen inte är så lika. Synd, hade höga förväntningar. Den är säkert välskriven men helt enkelt inte för mig!
April 20, 2025
Åh, hjärtat brister, det är så vackert! Tänkte fyra stjärnor men då jag läste sista sidan och ögonen tårades tänkte jag äh, för fan, varför ska jag vara så hård för? Saker behöver väl inte vara de största litterära mästerverken för att få en femma, inte de som verkligen känns?! Två Nutti-böcker i rad, två femmor. Jag tackar och bugar vördnadsfullt, samt önskar det var jag som kunde skriva så.
August 30, 2024
Fantastisk bok om ”mellanförskap”
June 15, 2025
Pidän kirjan kannesta ja pidin kovasti myös siitä, mitä kirjan kansien välistä avautui. Kirja houkutteli hidastamaan tahtia ja rauhoittumaan, samaan tapaan vaikuttavat minuun Joel Haahtelan kirjat. Nutti kirjoittaa kauniisti, säästeliäästi sanoja käyttäen, mutta vähillä sanoilla hän onnistuu luomaan hyvin vahvan, ahdistavankin, lumen saartaman tunnelman, vaikka lukiessani tätä vietetään melkein tämän kesän ensimmäistä hellepäivää. Isän ja tyttären suhteen kuvaus on haikea ja surumielinen, vaikka vähittäisessä heidän välisensä yhteyden syntymisessä näen orastavaa toivoa.
January 20, 2026
Enkel på något sätt men med många djup och teman. Gillade stämningen och den oväntade spänningen i boken. Vackert språk och omslag!
July 1, 2025
Pidin aivan erityisesti kirjan kauniista lopusta.
November 15, 2025
Underbar liten bok! Stor igenkänning i mycket.
November 23, 2025
3.75 ⭐️ gripande!
December 9, 2024
Så berörande! Om att vilja känna och prata med sin förälder, om att vara fast på ett fjäll.
March 17, 2025
Bra skrivet Ella-Maria, levande och känsligt. Bra uppläst av Lo Kauppi, så härligt att lyssna på denna stillsamma vackra berättelse med din stämma i mina öron.
November 27, 2024
De är på väg upp till stugan på fjället när olyckan är framme och skotern välter. Hon har ont, men tar i för att lyfta skotern som pappa fastnat under. Vill inte att han ska ångra att hon är med istället för någon av bröderna.
Skotern är sned och oanvändbar och skidorna blev kvar hemma. Så de går. Det borde inte vara så långt kvar.
De lyckas hitta stugan lagom till snöstormen blåser upp. Men ingen har varit där sen i somras. Så det är knapert om ransonerna. Men desto mer tid att tänka och försöka få svar.
Varför? Därför...
***
En kort bok med djup. Det karga språket passar perfekt för berättelsen. Klart läsvärd!
Skotern är sned och oanvändbar och skidorna blev kvar hemma. Så de går. Det borde inte vara så långt kvar.
De lyckas hitta stugan lagom till snöstormen blåser upp. Men ingen har varit där sen i somras. Så det är knapert om ransonerna. Men desto mer tid att tänka och försöka få svar.
Varför? Därför...
***
En kort bok med djup. Det karga språket passar perfekt för berättelsen. Klart läsvärd!
April 22, 2025
Boken berörde mig på ett alldeles särskilt sätt. Min pappa är inte renskötare, men har hela mitt liv arbetat tillsammans med samer – och många av karaktärsdragen i berättelsen kände jag igen direkt hos honom. Detaljer som att han alltid ringer just när man sitter på tåget hem, eller hur fläskfilé var det man drömde om som barn, men det som serverades var helstekt renbit. Jag läste boken i vår egen fjällstuga, där den enda värmekällan är en braskamin. Kanske förstärkte det upplevelsen – men känslan var stark: har Ella Maria Nutti och jag levt samma liv, helt parallellt? Jag börjar nästan tro det.
January 15, 2026
Jag gillar att läsa många olika genrer och ville försöka utmana mig med den här. Eller så var det bara så att jag inte riktigt visste vad jag gav mig in på innan jag började läsa. Något för poetisk för min del, och jag upplevde det nästan som att läsa en väldigt lång dikt. Jag tycker personligen inte om att läsa böcker skrivna med talspråk och i den här kändes det som att vi blev del av huvudkaraktärens medvetandeström och fick läsa hennes tankar utan filter eller grammatiska regler. Lite för rörigt för min del men jag förstår ändå att många tycker om den.
Read
September 12, 2024”Till träden” av Ella-Maria Nutti var en riktig njutning att läsa! Älskar det kortfattade och avgränsade, där så mycket sägs på få ord.
En vuxen dotter och hennes far råkar ut för en skoterolycka till fjälls och tar skydd för stormen i en stuga. Hon känner sorg och ilska över att han aldrig lärde henne samiska. De har svårt att prata om det, om mycket, men långt bort från andra människor verkar de kunna närma sig ämnen som inte varit talbara tidigare.
Så fin! Läs!
En vuxen dotter och hennes far råkar ut för en skoterolycka till fjälls och tar skydd för stormen i en stuga. Hon känner sorg och ilska över att han aldrig lärde henne samiska. De har svårt att prata om det, om mycket, men långt bort från andra människor verkar de kunna närma sig ämnen som inte varit talbara tidigare.
Så fin! Läs!
Displaying 1 - 30 of 53 reviews