Alexander Rozental är legitimerad psykolog och universitetslektor vid Uppsala universitet. Han är även affilierad forskare vid Karolinska institutet och University College London. Han föreläser inom prokrastinering och perfektionism.
Det hör väl till lite att om man köper/får en bok om prokrastinering så tar det åtminstone två år innan den blir läst.
3.5 stjärnor.
Så okej, den är läst. Jag fick den för två år sedan, innan jag visste att jag hade ADHD och trodde att mina svårigheter berodde på dålig karaktär (får man höra det tillräckligt ofta så...). Med det sagt, det är ju aldrig fel att lära sig lite tekniker.
Boken. Hm... Alltså, om man säger såhär: seg början, bra sen, seg mot slutet, bra slut. Själva början när författarna diskuterade mål och att uppfylla mål var intressanta och motiverade. Jag gillar speciellt hur alla övningar kan laddas ner från deras hemsida. Men sen... Sen kom vi till konsten att säga nej. Jaha. Som person med ADHD kan jag säga såhär att jag kan säga nej. Jag kan säga nej väldigt bra. In fact, allt som inte tilltalar mig tenderar jag att säga nej till. Nu är problemet att det mesta som erbjuds mig låter kul. Nu är problemet att jag inte kan se om jag har alldeles för mycket att göra precis när det ska vara klart. Ett alternativ är att "be om att få tänka över en stund" men det är inte alltid det funkar när något låter så in i helsikes kul att få göra. Dessutom, om man bara lär sig säga nej, hur förhåller man sig till att be andra om hjälp (som kom sen, att lära sig be om hjälp). Först ska du säga nej och sen ska du be om hjälp... Är inte det lite... Konstigt? Jag förstår tanken men det hade behövts mer diskussion.
Sen har vi alla vetenskapliga studier. Det går liksom inte att välja en studie för ett beteende och sen få mig att köpa detta. "En person studerade detta och 58% gjorde så, alltså är det på detta vis". Okej. Vad hade personen för metod? Hade personen någon form av bias som resulterade i att resultaten vinklades? Hur förklarar man människors positivitet i början till en förändring som sedan tenderar att gå tillbaka till dåvarande vana senare? Hur många är 58%? Tolv personer? 512? 1512? Hur många studier har gjorts inom samma ämne? Hur många kan tänkas inte ha blivit publicerade (publication bias) p.g.a inga spännande resultat? Jag kan tänka mig att prova övningarna själva studierna som gjorts känns irrelevanta för mig, som Dr Cox i [Scrubs] säger "Statistics means nothing to the individual"
Jo men den gick upp och ner. I slutändan är det en i raden av de böcker som folk förmodligen köper för att de behöver lära sig något, kanske läser, tar tag i i något månad och sen glöms bort. Man måste tackla detta från olika håll, kanske gå hos en psykolog medan man tillämpar övningarna i boken. Vad vet jag. Jag ska i alla fall prova några av målen och se om de kan läggas in i min ADHD behandling som startar sen i höst.
Missförstå mig rätt (vet inte om man kan säga så, min pappa har sagt detta i hela mitt liv), det är en bra och intressant bok, förvänta dig dock inga mirakel om du inte är redo att verkligen jobba hårt.
boken behandlar prokrastinering men övningarna kan appliceras på annan problematik som har med tanke- och/eller beteendemönster att göra. främst används metoder inom kbt men delvis också act och mindfullness.
du kan inte bara läsa den och tro att en stor förändring ska ske (vilket är samma sak med terapi generellt). boken ger verktyg men du måste själv öva på att använda dem vilket är svårt och kräver tid och ansträngning. jag kan inte svara på hur effektiv boken är som ”behandling” men jag tror de flesta kan få ut något av den. jag fick ut något av den i alla fall (tror jag)
Jag har genom mitt liv fulländat min förmåga att prokrastinera, till den milda grad att mitt liv i stora delar har bestått av en cykel av uppskjutande och intensiva "kniven mot strupen"-situationer. En "fördel" med att jobba på advokatbyrå är att man ganska ofta befinner sig i stressiga situationer, vilket har gjort att min prokrastineringstendens har hållits lite i schack. Så fort jag får lite lugnare perioder i mitt liv kan jag dock känner hur impulsen att skjuta upp jobbiga saker till morgondagen griper tag i mig med ett järngrepp. Det är bland annat därför som det brukar ligga 10-15 böcker i min "Currently Reading"-lista, som bara väntar på att jag ska få tummen ur och skriva recensioner.
Jag är förvisso helt övertygad om att jag fungerar bäst under press (pressure makes diamonds, osv.), men har för mitt välmåendes skull ändå tänkt att det hade kunnat vara bra att hitta strategier för att bli jämnare i mina prestationer. Dessutom hade det inte skadat att minska ångesten som det trots allt innebär att stundtals behöva gå in i Terminator-läge för att hinna bli färdig med uppgifter på jobbet eller i livet i övrigt. Jag blev rekommenderad denna bok av en fellow prokrastinateur (kan man säga så?!), och såg fram emot att sätta mina tänder i den.
Efter att ha läst boken kan jag dessvärre inte säga att mitt liv har revolutionerats. Där finns förvisso en hel del tips i boken, men de flesta kändes ganska basic ("fokusera på en sak i taget", "stäng av din mail när du jobbar med en uppgift", "sätt upp konkreta och uppnåbara mål", "dela upp uppgifter i mindre deluppgifter" osv.). Boken innehåller också en hel del uppgifter, som manar till reflektion. Jag får erkänna att jag inte riktigt tog mig tid att göra alla dessa uppgifter. Möjligen hade jag uppnått större insikter om jag hade gjort det.
Överlag dessvärre en ganska trist läsupplevelse. Kanske lite för facklitterär för min smak. Jag föredrar när mina självhjälpsböcker i vart fall försöker vara lite underhållande, och inte bara informativa.
+Ordentligt med vetenskaplig grund. +Kortfattat med tydliga sammanfattningar. +Språket är lätt att förstå, men... -ibland lite klumpigt. -Övningar som är lite luddiga och tråkiga. -Inte så inspirerande.
Fungerar den då? Ja, på mig själv har jag sett lite förbättring, men kanske inte någon revolution. Författaren är helt klart kunnig i både teori och praktik. Rekommenderas för den som är intresserad av psykologin bakom uppskjutande. För den som bara vill ha lite självhjälp duger den i brist på något bättre (rekommendera mig gärna ifall du vet någon).
Bra, grundläggande information om prokrastinering och varför vi människor beter oss som vi gör. Trots en del konkreta övningar i boken hade jag önskat mig något mer. Saknade också en tydlig avslutning/sammanfattning på slutet.
Med det sagt: en bra bok för den som vill förstå varför vi prokastinerar och vad man kan göra för atts sluta göra det.
“Vi kan väl vänta till i morgon?” sjunger Jocke Berg på Kents andra album Verkligen (1996). Men kära någon! tänker ni. Kan inget vänligt fan tipsa människan om det senaste avsnittet av Bokpalt, där Tobias och Rasmus har ett ordentligt samtal om boken Dansa på deadline av Alexander Rozental och Lina Wennersten?
Ämnet för veckan är alltså prokrastinering, det där uppskjutarbeteendet som är så skönt, så skönt, men samtidigt gör oss så illa.
Lätt att läsa och bra sammanfattning av olika KBT teorier inom uppskjutandes konst. Övningarna var så där och det var inte mycket nytt utan mer av samla allt på samma ställe.