En ung man växer upp i en by där de långa linjerna är allt. Ingen talar om, och minns kanske inte heller, vad konflikten i vägsamfällighetsföreningen faktiskt handlade om. Eller vem som flyttade en gränsstolpe i skogen för sjuttio år sen.
På egen hand, nästan i hemlighet, upptäcker han böckerna. Det skrivna ordets tjusning leder honom hela långa vägen ner till den litterära miljön i storstaden. Bara för att finna att också den är en by.
Din vilja sitter i skogen är en berättelse om ved, nedärvda bykonflikter och om var man hör hemma.
Jättefin berättelse om liten hembygd kontra storstad, fransk litteratur och livets gång. Imponerande insiktsfull prosa. Älskar slutet och tänker att man måste läsa de stora författarna innan man kan förkasta dem. Extra plus för att författaren sjunger i sin ljuvliga inläsning av boken.
väldigt bra skriven men har redan läst en miljon skildringar om landet möter staden och hur annorlunda man kan känna sig i storstan och hur det är sååå stor skillnad på STOCKHOLM och NORRLAND men kanske ändå inte SÅ mkt skillnad. om jag läst denna först hade jag nog gillat den mer. och så känner jag alltid irritation med norrlänningar som bor i stockholm och ska skriver hemlängtansböcker, liksom ÅK HEM DÅ. men det är mina projiceringar för jag har också varit norrlandspatrioten i stockholm haha
Omläsning inför författarsamtal, lyssnade nu på boken med Timanders egen inläsning, vilket var en fröjd. Upptäcker lite upprepningar etc tydligare i lyssningen, om man nu ska vara petig, men fortfarande god läsupplevelse.
Nå, det här var ju fint. Det är svårt att skriva om böcker som hajpats till höger och vänster, men jag har försökt att inte läsa så mycket vad de säger, för att bilda mig en egen uppfattning. Nummer ett: språket lever vidare i mig så jag märker hur jag formulerar mina sms annorlunda, liksom tankarna som formas efter bokens meningsbyggnad och ton. Vidare tänker jag på Anna Sundström Lindmarks morfar, och hans resa på vinst och förlust och med naivitet, som skildras i "I skuggan av ett geni", minus det självförtroende kanske, som han hade men att. Akten, så att säga. Jag tänker på oförställdheten, att ändå i storstan söka det okonstlade, och av naturen vara okonstlad, men vilken flax ändå han hade, lillpojken. Och att om men - är det flax då, när man som ändå inte blir välkommen i "byn"? Jag tänker på ett bredvidskap, att höra till men inte hela vägen, som präglar både tiden i storstan och i byn. Inte rotlöshet, i så fall den rotlöshet som delas av resten av byn, som lite tigit död på sina egna rötter så bara hemlösa smulor är kvar. Men att de ändå lite delar det tillsammans trots allt. Rotlösheten i staden, på samma sätt en rotlöshet som alla delar. Att ingen är hemma för alla vaktar på varandra. Jag tänker att jag blir sugen på att läsa fler gamla fransoser. Att han i boken ändå inte riktigt får ihop de sakerna, de delarna av sig själv men att man ändå läser det som att boken i sig är just det, att han kommit till det svaret. Jag tänker på värmen och självklarheten i relation till hon i storstugan som bara är "hon", just av den självklarheten. Jag tänker lite att boken ger en röst åt den norrländska tysta mannen, men inte så enkelt bara eller att det var agendan. Men det finns en underliggande berättelse om tystnad, om det som inte sägs, som en slags förtätad, hårdkokt gestaltning fast i verkligheten - att tystnaden bär på undertext. Tänker en massa saker som jag ska utveckla inför författarsamtal på Mittlitt i Timrå 18 september.
Att ha fått en ljudbok inläst på ens egna dialekt har aldrig hänt mig förr, det var himla vilsamt.
Uppskattade nog mest att byalunken beskrivs så precist - inte förlöjligande, inte eländigt, inte romantiserande. Bara som det är. Särskilt det tysta som kommer med att alla känner/förväntas känna alla och därför pratar vi inte om arvet för alla vet ju men ingen har egentligen berättat för inte ska man dit å gräva.
Nu vill jag skaffa skrivna boken så jag kan stryka under alla dialoger som knappt ens är (för inte är de nå) men som ändå säger allt.
Först och främst är det språket jag bländas av, norrländskan, Det blir nästa att jag tänker så, de korta sentenserna, de avhuggna orden. Språket blir som en del av berättelsen, det tecknar miljön, relationernas valör och känslornas tyngd. Det tecknar den fantastiska berättelsen om sökandet efter sitt ursprung och vart du hör hemma gestaltad genom den unge norrländske manlige huvudpersonen. Att han måste ta sig till storstaden, drabbas av den romantiska kärleken och även gräva sig djupt ner i litteraturen för att sedan hitta hem igen. Här finns mycket allvar men också stor humor, en speciell torr humor som språket förstärker. Älskar den.
Men sen är det nåt som gäckar mig i berättelsen. Jag försöker pussla samman bitarna och få fram helheten, lösningen på gåtan jag anar. Känner mig något ointelligent och illitterat. Kanske klarnar det om jag lyssnar, uppläsningen av författaren ska vara formidabel. (Eller får nån som är smartare än jag berätta och förklara!)
4,5⭐️ For en skjønn liten bok om by og bygd, litteratur og natur. Stille og enkel, men samtidig poetisk og levende. Det ga meg så mye ro å høre på den nydelige lydbok-innlesningen til den nord-svenske forfatteren. Han sang til og med!
jag gillar språket och huvudpersonen. första delen är superfin och sökandet efter rötter i en kultur där man inte riktigt talar om det som varit eller knappt det som är. men sen del två, Vera Brant var en så otroligt ospännande karaktär jag blev som bara less. om huvudpersonen blir så besatt av en person vill jag som läsare också känna att där finns något kittlande, något spännande eller något vad som. nu var hon bara gravt ointressant och hela mellanpartiet blev mest en långtråkig sträcka. jag känner mig också lämnad i slutet, och inte på ett bra eller drabbande sätt, bara frustrerande och som att det inte gav nåt. det intressanta med inledningen försvinner och plockas aldrig upp. synd. men fint språk och bra inläst.
This entire review has been hidden because of spoilers.
En stillsam roman om att ha hembygden i sitt hjärta men samtidigt längta till storstadens kulturliv. Språket är... fint och lite poetiskt men ändå avskalat? Ljudboken är definitivt värd att lyssna på, Mattias Timanders egna uppläsning höjer upplevelsen.
Så fin berättelse! Det är något med språket och tonen (och den skickliga författaruppläsningen) som gör hela upplevelsen närmast njutbar. Med ett stråk av det sorgesamma och inåtvända och då är jag ju såld.
Hembygden i norr med sina begränsningar, flytten till storstaden med sina begränsningar, hembygden igen. Släkten, vilka är vi egentligen. Litteraturen och de franska författarna. Kan man vara ”litterat” även i hembygden? Livets gång. Ett fint slut.
Det är en så otroligt fin läsupplevelse - och här rekommenderar jag verkligen ljudboken - och det är absolut året bästa för mig. Hittills åtminstone. Den här lilla pärlan kan bli svårslagen.
En stillsam roman om att ha hembygden i sitt hjärta men samtidigt längta till storstadens kulturliv. Språket är... fint och lite poetiskt men ändå avskalat? Ljudboken är definitivt värd att lyssna på, Mattias Timanders egna uppläsning höjer upplevelsen.
En bok utöver det vanliga. Språket, karaktärerna, naturskildringarna, allt känns fint och hemtamt. Känns som en bok som beskriver hur det är, helt enkelt. Snudd på femma.
Man är ju som svag för en norrländsk skildring av byn, storstan, fjällen och stan (förövrigt något helt annat än storstan). Framför allt när skildringen är välskriven och i ljudboksformat, inläst av författaren själv så att de dialektala uttrycken blir som sång i öronen. Det här visar också på det negativa med det stockholmscentrerade kulturlivet och förlagslivet. Tänk om sådana här röster inte når ut från byn eller om litterära röster inte når byn. Det finns så mycket vilja där ute i skogen. Dessutom är Mattias Timander så duktig på att läsa in den här boken att jag vill anställa honom som min personliga högläsare.
Jag tyckte mycket om vissa delar och ogillade andra, framförallt delen i Stockholm. Vera Brandt var bara en manic pixie dream girl som aldrig fick bli en riktig människa. Boken kändes mer upptagen med att rabbla upp författarnamn än att säga något intressant om läsandet. Vad var det med den franska litteraturen som fångade honom?
Jag tyckte mycket om språket och prosan!! Delarna om sökandet efter rötterna och förståelsen för byn var mycket mer intressanta än delen om Stockholm. Liksom, berätta mer om hur jobbigt det var att leva på dina föräldrars pengar och gå runt i Sthlm (läs Södermalm) och fika hela dagarna och från nästan ingenstans hamna i litterära kretsar och få kulturjobb.
Jag konstaterade just att jag föredrar fysiska böcker framför ljudböcker. Så glad att jag ändå lyssnade på den här boken, och i ett långt svep i en lång bilkörning dessutom. Jag blev som ett med den fantastiska uppläsningen, norrländskan. Dialekten bor kvar med mig och min familj får helt enkelt leva med en lavin av nordliga uttryck kommande tiden.
I sin oerhört lovande debutroman reflekterar Mattias Timander på det uttjatade temat ”att hitta hem” eller ”storstadsliv vs lantliv”. Men det blir långt ifrån klyschigt. Det blir mer konstaterande, när berättaren reflekterar på att både tillhöra och att inte tillhöra, att söka och finna men ändå söka vidare. Han skildrar lika skickligt livet i en lappländsk by som kulturlivet på Södermalm. I botten finns alltid bokens tema: sökandet efter mening i tillvaron.
På sitt egna enkla men originella vis blandar Timander in humor och poetisk bildspråk. Han lyckas att få in mycket i undertexten, särskilt i relation mellan karaktärer vilket gör att jag som läsare investerar mycket.
Jag måste köpa den här boken så att jag kan göra lite öron. Det kommer bli ett gäng.
För övrigt anser jag att slutet är alldeles genialiskt!
Vissa böcker är svåra att recensera. Läsupplevelsen alltför färgad av ens person.
I ’Din vilja sitter i skogen’ får jag ta del av ord jag inte visste saknades mig. Så pass att berättelsen i sig blir på snudd irrelevant. I stället vältrar jag mig i språket, läser meningar om och om igen. Hör norrländskan sjunga i mig. Och så längtar jag, i takt med boken, hem.
”Att läsa är att resa”, och trots att jag aldrig bott ända uppåt Kiruna var det fint att få fara hem om så bara för en stund.
Lite kul bok skriven på dialekt. Kirunabo som lämnar byn för att upptäcka världen. Mycket namedropping av kända författare i mitten för att visa att han minsann blivit bildad i Stockholm. Vissa trevliga paralleller dragna mellan den lilla och den stora byn.
Min rating gäller främst för att inläsningen var så braaaa. Själva boken var såklart också rätt bra men tror att min positiva känsla minst lika mycket har kommit från inläsningen 🖐🏻😩
Värd att lyssna på! Brukar inte gilla att lyssna, men den här höjde verkligen boken då författaren skriver/ läser på dialekt. Och sjunger dessutom vid två tillfällen- bara det!
Fint att författaren läser sin egen bok, och visst är det fint hur norrländskan hörs både i rösten på uppläsaren och grammatiken på meningarna som läses. Men jag förstod inte historien, upplevde den långrandig ”här är mitt liv”.