What do you think?
Rate this book
Våldet under huden
Jag lade till J på Signal och vi gick åt olika håll. På väg tillbaka mot spelningen vände jag mig om samtidigt som han. Ljuset från gatlyktan låg för ett ögonblick som en gloria över hans huvud.
Kvällen då S träffar J flätas deras liv samman. S, en vit juristson med rapdrömmar, osynliga ärr och en romantiserad idé om gangsterlivet. J, ledaren av ett kriminellt nätverk med lyrikambitioner och en malande ångest. Två trasiga själar som inte funnit sin plats i världen, finner varandra.
Snart tar S sina första stapplande steg i Stockholms skuggvärld där becknare är frihetskämpar, poliser är motståndare och våld är kapital. Tillsammans med J blir S kriminella bana till en början euforisk, och dagarna fylls av ladd och sårbara samtal. Men deras närhet till varandra räcker inte för att hålla tillbaka längtan efter ett annat liv.
Kvällen då S träffar J flätas deras liv samman. S, en vit juristson med rapdrömmar, osynliga ärr och en romantiserad idé om gangsterlivet. J, ledaren av ett kriminellt nätverk med lyrikambitioner och en malande ångest. Två trasiga själar som inte funnit sin plats i världen, finner varandra.
Snart tar S sina första stapplande steg i Stockholms skuggvärld där becknare är frihetskämpar, poliser är motståndare och våld är kapital. Tillsammans med J blir S kriminella bana till en början euforisk, och dagarna fylls av ladd och sårbara samtal. Men deras närhet till varandra räcker inte för att hålla tillbaka längtan efter ett annat liv.
296 pages, Hardcover
Published August 21, 2024
1 person is currently reading
58 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 8 of 8 reviews
September 5, 2024
”Sammantaget på ungefär 120 år har färre poliser blivit ihjälskjutna av civila än vad polisen skjutit ihjäl civila under 29 år. Polisen har skjutit ihjäl nästan tio gånger fler civila än vad civila har skjutit ihjäl poliser sedan år 1990.”
Det här är en debut det slår gnistor om, en formuleringsfest. En gangsterrap, en ond saga som kanske är sann? Den är queer och modern, våldsam och poetisk, vacker och ful om det mjuka och hårda i en sällsynt kombination. Fritiof Ajvide (ja det är Johns son) sticker ut hakan när han kliver in i gängkriminellas liv och från den positionen tittar på det rasistiska klassamhället och polisen som ett våldsmonopol finansierat via skatt. Han gör det med ett språk som liknar rappens med rim och allitterationer. Det är innovativt och imponerande men också tröttsamt.
Våldet under huden handlar om S som håller på med rap och vill bli gangster, vilket han också blir när han lär känna J som är med i ett kriminellt nätverk. Romanen utspelar sig i Stockholms undre värld och befolkas av smarta idioter som knarkar, ber, spelar piano, skjuter pistol, skriver dikter, har diagnoser, slåss, ljuger, vattnar blommor, tröstar varandra, super och har ångest. Karaktärerna är komplexa och deras olyckas genesis handlar om att de inte är tillfreds med sig själva. Hämnd får själen att ruttna. Kanske är någon bög?
Jag både älskar och hatar den här boken. Jag kan inget annat. Den är så bombastisk att balanserade känslor icke gör sig besvär. Jag älskar att Ajvide vågar kasta sig in i det här högaktuella explosionsartade temat och allierar sig med de underlägsna, jag älskar maktanalysen, norm- och samhällskritiken och att han undviker att placera sina karaktärer i fack. De litterära referenserna och humorn förgyller. Men språket som vittnar om intelligens och begåvning står mig snart upp i halsen och eftersom jag tycker det är vidrigt att läsa om gängkriminalitet blir boken en energitjuv. Den är för lång och överlastad. Han skriver någonstans att S beskriver med ord istället för att känna och det är just hur jag också upplever romanen. Alla dessa allvarliga händelser och svulstiga ord men jag känner just inget.
Jag ställer mig kritisk till den moderna idén om att våldet under huden skulle vara mer smärtsamt, alltså att psykiskt våld skulle vara värre än fysiskt. Psykiskt våld är ett allvarligt problem i många fall svårare att döma, men jag tycker författaren säger emot sig själv när han hävdar att det är värre än fysiskt våld. Det var polisens fysiska våld som dödade Eric Torell och alla andra.
Det här är en debut det slår gnistor om, en formuleringsfest. En gangsterrap, en ond saga som kanske är sann? Den är queer och modern, våldsam och poetisk, vacker och ful om det mjuka och hårda i en sällsynt kombination. Fritiof Ajvide (ja det är Johns son) sticker ut hakan när han kliver in i gängkriminellas liv och från den positionen tittar på det rasistiska klassamhället och polisen som ett våldsmonopol finansierat via skatt. Han gör det med ett språk som liknar rappens med rim och allitterationer. Det är innovativt och imponerande men också tröttsamt.
Våldet under huden handlar om S som håller på med rap och vill bli gangster, vilket han också blir när han lär känna J som är med i ett kriminellt nätverk. Romanen utspelar sig i Stockholms undre värld och befolkas av smarta idioter som knarkar, ber, spelar piano, skjuter pistol, skriver dikter, har diagnoser, slåss, ljuger, vattnar blommor, tröstar varandra, super och har ångest. Karaktärerna är komplexa och deras olyckas genesis handlar om att de inte är tillfreds med sig själva. Hämnd får själen att ruttna. Kanske är någon bög?
Jag både älskar och hatar den här boken. Jag kan inget annat. Den är så bombastisk att balanserade känslor icke gör sig besvär. Jag älskar att Ajvide vågar kasta sig in i det här högaktuella explosionsartade temat och allierar sig med de underlägsna, jag älskar maktanalysen, norm- och samhällskritiken och att han undviker att placera sina karaktärer i fack. De litterära referenserna och humorn förgyller. Men språket som vittnar om intelligens och begåvning står mig snart upp i halsen och eftersom jag tycker det är vidrigt att läsa om gängkriminalitet blir boken en energitjuv. Den är för lång och överlastad. Han skriver någonstans att S beskriver med ord istället för att känna och det är just hur jag också upplever romanen. Alla dessa allvarliga händelser och svulstiga ord men jag känner just inget.
Jag ställer mig kritisk till den moderna idén om att våldet under huden skulle vara mer smärtsamt, alltså att psykiskt våld skulle vara värre än fysiskt. Psykiskt våld är ett allvarligt problem i många fall svårare att döma, men jag tycker författaren säger emot sig själv när han hävdar att det är värre än fysiskt våld. Det var polisens fysiska våld som dödade Eric Torell och alla andra.
September 20, 2024
Fantastiskt att läsa en bok där orden får så stor roll. Språket är en del av storyn och har fått så mycket omtanke att jag blir rörd.
September 21, 2024
◉ Recension
Del 1 i Sviten om längtan
Jag tror att den här boken hade fallit mig mer i smaken om det var en mer klassiskt skriven roman och varje ord och mening inte var vägt på guldvåg, som min känsla är nu. Det blir alldeles för mycket, till slut stod det mig upp i halsen och jag blev bara mer och mer irriterad för varje sida. Istället för att kunna fokusera på berättelsen som framförs fastnade jag vid varje möjlig anspelning, på det som kanske låg dolt mellan raderna. Och då blir läsningen väldigt hackig. Därför blir detta en DNF för mig.
Det finns absolut vackra, sköra rader och det är inget snack om att Fritiof Ajvide har talang men jag tror den skulle passa bättre till låttexter, poesi eller liknande, i romanformat fungerar det inte, enligt mig. Däremot har jag sett ett flertal omdömen av personer som absolut älskade den här boken, så blir ni nyfikna av baksidetexten - läs! Jag väntar nyfiket på att läsa fler omdömen, är jag ensam om min åsikt tro?
Del 1 i Sviten om längtan
Jag tror att den här boken hade fallit mig mer i smaken om det var en mer klassiskt skriven roman och varje ord och mening inte var vägt på guldvåg, som min känsla är nu. Det blir alldeles för mycket, till slut stod det mig upp i halsen och jag blev bara mer och mer irriterad för varje sida. Istället för att kunna fokusera på berättelsen som framförs fastnade jag vid varje möjlig anspelning, på det som kanske låg dolt mellan raderna. Och då blir läsningen väldigt hackig. Därför blir detta en DNF för mig.
Det finns absolut vackra, sköra rader och det är inget snack om att Fritiof Ajvide har talang men jag tror den skulle passa bättre till låttexter, poesi eller liknande, i romanformat fungerar det inte, enligt mig. Däremot har jag sett ett flertal omdömen av personer som absolut älskade den här boken, så blir ni nyfikna av baksidetexten - läs! Jag väntar nyfiket på att läsa fler omdömen, är jag ensam om min åsikt tro?
May 12, 2025
Jag säger det direkt. Som en medelålders kvinnlig etniskt svensk medelinkomsttagare, så kanske det inte är jag som ska recensera den här boken. Jag vet alldeles för lite om gangsterrap och om livet i orten och på gatan.
Men kanske är det just därför jag ska recensera — för att jag inte vet nånting. Det är omöjligt för mig att avgöra hur rimlig, trolig, eller sann författarens historia är. För mig, som alltså är helt obekant med miljön, känns boken lite grann som en pendang till paranormal romance-böckerna. Okej. Boken handlar absolut inte om sex eller om kärlek med en sexuell komponent, men den handlar om kärlek, mellan bröder och vänner. Så där har ni romantiken. Vad gäller det paranormala så är det svårt att inte se likheter mellan valfri hjältinna som förälskar sig i valfri mytologisk varelse, trots att det är farligt och trots att hon inte borde. Hon dras till det främmande och vill bli en del av det helt eller delvis i kraft av sin kärlek. I denna bok så är det förstås den gängkriminelle mannen och livet som knarklangare som är det åtråvärda, men ack så farliga föremålet för förälskelsen.
Återigen, jag vet inte alls särskilt mycket om miljön boken är skriven i men är det inte helt orimligt att de två huvudpersonerna blir vänner och att S stiger så orimligt snabbt i rang i nätverket? Detta, tillsammans med den mycket väl och mycket vackert, beskrivna ”bromancen” både mellan de två huvudpersonerna, men också mellan de övriga tre i gänget, blir för mig en alltför romantiserad skildring av livet på gatan. Vår huvudperson ifrågasätter då och då gängets val, till exempel av att använda sig av barn, men nöjer sig alltid med svaren han får. Deras princip att inte döda någon i onödan hyllas i boken, ungefär som att det skulle göra att just det här gänget är ”de goda“. Han utför själv våld utan några som helst etiska diskussioner eller tankar kring det. Huvudpersonen (och boken) bortser helt från att försäljning av knark, eller våld mot medlemmar ur egna och och andras gäng är något problematiskt.
Det finaste i boken är beskrivningarna av djupgående vänskap mellan män. Det är otroligt vackert skrivet. Jag uppskattar också hur författaren har arbetat med språket och att han låter de två huvudpersonerna ha sina helt egna röster och sitt helt egna språk.
Jag undrar vem som är den tilltänkta läsaren för den här boken? Jag hoppas att målgruppen inte är till för unga killar. För till skillnad från sexiga vampyrer, varulvar och änglar, så finns droggängen på riktigt, och det är inte något någon borde drömma om att få tillhöra.
Men kanske är det just därför jag ska recensera — för att jag inte vet nånting. Det är omöjligt för mig att avgöra hur rimlig, trolig, eller sann författarens historia är. För mig, som alltså är helt obekant med miljön, känns boken lite grann som en pendang till paranormal romance-böckerna. Okej. Boken handlar absolut inte om sex eller om kärlek med en sexuell komponent, men den handlar om kärlek, mellan bröder och vänner. Så där har ni romantiken. Vad gäller det paranormala så är det svårt att inte se likheter mellan valfri hjältinna som förälskar sig i valfri mytologisk varelse, trots att det är farligt och trots att hon inte borde. Hon dras till det främmande och vill bli en del av det helt eller delvis i kraft av sin kärlek. I denna bok så är det förstås den gängkriminelle mannen och livet som knarklangare som är det åtråvärda, men ack så farliga föremålet för förälskelsen.
Återigen, jag vet inte alls särskilt mycket om miljön boken är skriven i men är det inte helt orimligt att de två huvudpersonerna blir vänner och att S stiger så orimligt snabbt i rang i nätverket? Detta, tillsammans med den mycket väl och mycket vackert, beskrivna ”bromancen” både mellan de två huvudpersonerna, men också mellan de övriga tre i gänget, blir för mig en alltför romantiserad skildring av livet på gatan. Vår huvudperson ifrågasätter då och då gängets val, till exempel av att använda sig av barn, men nöjer sig alltid med svaren han får. Deras princip att inte döda någon i onödan hyllas i boken, ungefär som att det skulle göra att just det här gänget är ”de goda“. Han utför själv våld utan några som helst etiska diskussioner eller tankar kring det. Huvudpersonen (och boken) bortser helt från att försäljning av knark, eller våld mot medlemmar ur egna och och andras gäng är något problematiskt.
Det finaste i boken är beskrivningarna av djupgående vänskap mellan män. Det är otroligt vackert skrivet. Jag uppskattar också hur författaren har arbetat med språket och att han låter de två huvudpersonerna ha sina helt egna röster och sitt helt egna språk.
Jag undrar vem som är den tilltänkta läsaren för den här boken? Jag hoppas att målgruppen inte är till för unga killar. För till skillnad från sexiga vampyrer, varulvar och änglar, så finns droggängen på riktigt, och det är inte något någon borde drömma om att få tillhöra.
January 12, 2025
Fritiof är en lovande författare med en stark känsla för både berättarteknik och språk. Boken är välskriven och engagerande, och han är verbalt skicklig. Samtidigt känns det som att ambitionen att skapa en imponerande debutroman har gjort att både språk och innehåll ibland blir något överarbetade. Det känns helt enkelt lite krystat. Trots det är det en väldigt stark debut som visar stor potential. Egentligen förtjänar boken fyra stjärnor, och den här typen av språk och innehåll tilltalar säkert många. Men det är inte helt i min smak… därför blir det en subjektiv trea, men objektivt sett en fyra.
October 23, 2024
Helt fantastiskt
November 7, 2024
Är helt tom. En av de vackraste och bästa böckerna jag läst. Läs den!!!!!!
September 29, 2024
Den gör ont men något skaver.
https://open.spotify.com/playlist/1dZ...
https://open.spotify.com/playlist/1dZ...
Displaying 1 - 8 of 8 reviews