2015 skjuts en ung man till döds i norra Stockholm. Faysa Idle känner honom som sin bästa vän. För resten av Sverige är han känd som en grundarna till det kriminella nätverket Dödspatrullen. Skjutningen blir början på en våldsam tid i svensk historia - vänner blir över en natt fiender och snart rasar en dödlig konflikt på gatorna. En av de första att välja sida blir Bilal - Faysas egen bror. Det dröjer inte lång tid innan hotbilden sprider sig från honom, ut i familjen.
Stockholms förorter brinner och mitt i elden står Faysa. En ung poet med en fot på varje sida av gängkriget som släckt hundratals liv under det senaste decenniet. Hur ska man bygga sig ett liv när alla omkring en när som helst riskerar att dö i förtid?
Ett ord för blod är en berättelse om att vara människa, anhörig och kvinna och hamna mitt emellan det vanliga samhället och det brutala gängvåldet.
Ett ord för blod. One word for blood, is a incredibly gripping biography from the perspective of the women in the midst of gang crime in Sweden. Innocent, but always needing to look over their shoulders, constantly having to predict the course of their actions but feeling stuck in their circumstances, not knowing any way out to safety.
During my lifetime, Sweden has increasingly grown into a divided society. Who knows, maybe at its core it has always been. In the past decade we have seen gang-related crime rise. Hearing Faysa's story - someone with family members directly involved and even in positions of power of infamous gangs of the suburbs of Stockholm - was heartbreaking, at times unimaginable and a healthy wake-up call for me personally.
The perspective of women is too often overlooked, especially in these situations. Even if this was hard to read at times, I am grateful to have read and taken part of Faysa's story, learned more about gang criminality and the people it affects so gruesomely on a daily basis.
Thank you Faysa for your bravery in writing this book.
En stark berättelse om att växa upp med våld och gängkriminalitet i sin närmaste krets, och att till slut ta sig ur det. Ett bredvid-perspektiv, som vrider linsen till alla de som drabbas vid sidan om det direkta våldet och den direkta kriminaliteten, ett skuggområde som förbises, som så ofta, för att det handlar om kvinnor och barn. Jag lever naturligtvis i parallellsamhällets Sverige, från deras sida sett, och kan bara försöka föreställa mig hur det är att leva där. Klyftorna är sjukt djupa mellan våra samhällen, och vi tenderar att blunda för det. Den här boken ger en möjlighet att öppna ögonen. Jag tycker om hur det är Faysas berättelse, men känner också att det går väl fort ibland och önskar att mer av hennes liv hade fått komma fram. Jag nöjer mig med att tänka att det här bara är början på hennes litterära bana, och ser fram emot att höra hennes röst även i framtiden.
Läsprojekt: Mittlitt, Västernorrlands litteraturfestival i Sundsvall. Samtalar med Faysa Idle under rubriken Makten över framtiden, söndag 22 oktober. Idle medverkar även på invigningen 21 oktober, och i samtal med Duarid Al-Khamisi på måndag 23 oktober.
Meget indsigtsfuld bog, der danner en virkelig god baggrundsforståelse for bandekrigen i Sverige og giver en stemme til de kvinder, der sidder fast ind i mellem systemet.
Svårt att förstå att det här är en bok som beskriver hur Faysa Idle verkligen har haft det i livet.
En viktig bok som berättar om hur det var att växa upp i Tensta under brinnande gängkrig.
En modig bok att våga skriva.
Det är också svårt att förstå hur gängkrigen kunnat ta de proportioner som de gjort, även om den här boken hjälper till att åtminstone försöka ge ett svar på den frågan.
En intressant inblick i konflikten i Järva mellan Shottaz och dödspatrullen, skrivet ur en av huvudgestalternas systers perspektiv, som sätter fokus på hur det är att vara kvinna och oskyldig släkting till "gangstrar" i orten. Intim, skrämmande och tankeväckande
Känns som en viktig bok som skildrar hur skevt mycket är, och extra plus för kul meningar som ”jag började till och med lyssna på Veronica Maggio och föreställde mig för första gången att jag kanske skulle kunna skaffa en kille”.
Inte den bästa boken jag läst. Den är verkligen en självbiografi, och självbiografier kan ju ha svagheten att de handlar om verkliga livet som inte är uppbyggt på ett "dramaturgiskt" sätt. Beskrivningarna var ganska mid och lite ojämna typ. Ibland fick de för sig att det var dags att poetiskt beskriva hur en sommardag kändes men annars var det bara raktav berättande av vad som hände, som i en dagbok. Tyvärr väckte boken inte jättemycket känslor, förutom möjligtvis frustration över att det har blivit såhär. Blev lite lack på Faysa i början för att hon var som tjejen i Pojkarna som börjar begå inbrott av ingen anledning. Det var i alla fall nice att det ändå löste sig i slutet även om problemen fortfarande finns kvar.
Hård men også vigtig, jeg synes at alle burde læse den - både fordi den er meget gribende, men også for at få indblik i den hårde bandekriminalitet som hærger forstaderne i Sverige men også er kommet til Danmark, her ud fra en ung kvindes perspektiv.
En virkelig vigtig stemme fra forstaderne i Sverige, som alt for sjældent er efterspurgt i medierne.
Bogen er en spændende og gribende fortælling, men jeg ville gerne have hørt mere om, hvordan forfatteren og hendes familie var medafhængige. Altså om det kun var ikke at frasige sig familiemedlemmers kriminelle handlinger, eller om der er andet der bidrager til den dynamik.
Det här var ju inte så lätt att recensera. Jag blev besatt direkt, mådde illa när jag läste, läste ut den på ett par dagar fast jag har en tvååring. Väldigt glad att hon skrivit den, väldigt glad att jag läst. Helt sjukt att man kan vara så modig som Faysa, hur är det möjligt. Meeen... Den känns också som ett utkast. Att läsa den är lite som att gå runt i en labyrint och komma in i olika rum där olika scener spelas upp. Ibland spelas samma scen upp två gånger, men på helt olika sätt, som när Faysas mamma pratar med olika människor i fyra olika appar samtidigt. En gång beskrivs det mjukt och kärleksfullt, en gång med mer vansinnig stämning. Det är liksom väldigt mycket innehåll i boken. Jag hade velat läsa den i sållad version.
Språket är väldigt spretigt, tempus byts ofta, ibland i samma mening. Det går från talspråk till skriftspråk till talspråk igen. Ibland är det poetiskt, ibland bara rätt upp och ned. Och det kan väl vara ett grepp, men när saker upprepas kort efter varandra (tex står det på ett ställe att ett sms berörde henne djupt, sen kommer smset, sen står det att det berörde henne djupt) och olika scener inleds på tvärs med själva scenen (som att det en gång står att det fanns en Faysa helt utan problem, och i nästa stycke att hon försökte ta livet av sig när hon var 9) gör det att jag tycker det känns mer som oredigerad text än som ett grepp.
Ändå tycker jag alla ska läsa den. Hennes röst är en röst som jag exakt aldrig hört i media. Gängkriminaliteten har alla löpsedlar men man har ingen jävla aning. 1000/10 i mod att skriva denna bok.
Det här är en bok om en värld långt från den jag lever i. Samma land, skilda världar. Jag läser om gängen i tidningar, ser nyhetsinslag på tv, skräms och förfasas. Faysa Idle har dem i sin direkt närhet, i området där hon bor, i sin egen familj. Hon är inte själv aktiv gängmedlem men rör sig i utkanten då vänner, bröder, pojkvänner är en del av det. Hon måste förhålla sig till kriminaliteten, våldet och dödandet i sin vardag. Jag kan bara bläddra vidare till nästa nyhetsartikel, fortsätta i min bubbla som är så oändligt mycket tryggare än vad Idles är. Eller var. Slutet ger hopp. Men, det finns så många kvar, så många som lever detta liv i våra förorter. Det gör mig faktiskt lite uppgiven.
Ett ord för blod är en stark och skakande berättelse. Det är oerhört modigt av Faysa Idle att berätta om sig, sitt liv och sina släktingar. Det är också en viktig berättelse som behövs. En berättelse från en ung kvinnas perspektiv, en kvinna som befinner sig i en värld med gängkriminalitet. För mig ger Ett ord för blod en bakgrund till tidningarnas rubriker, och en större förståelse för vad som händer. Det får mig att fundera över vad jag kan och borde göra annorlunda. En bok som denna borde fler läsa, inte minst ungdomar.
Faysa Idle beskriver ett Sverige som är något helt annorlunda än det Sverige som jag lever i, och klyftorna i dagens samhälle blir väldigt tydliga. Eller som det beskrivs i boken: Man kan säga att vi lever i parallella världar i Sverige. Det är samma land men ändå helt olika platser. Att åka bara en kilometer kan ibland vara att åka hundratals mil. Även miljön är en annan än den jag befinner mig i, fast inte fysiskt helt. Det utspelar sig mest i Järva, som är en del av Stockholm som jag inte varit så ofta i, men vissa delar utspelar sig i miljöer där jag varit, vilket gör klyftan ännu mer tydlig.
Faysa Idle spekulerar inte så mycket i varför och hur det blivit så här, utan berättar från sitt perspektiv om sitt eget liv. Hon beskriver sig själv ärligt, och ibland kan jag inte förstå hennes agerande, men uppskattar att hon är ärlig med sina egna brister. Och styrkor. Jag lär mig under läsningen en del om somalisk kultur sett genom ungdomars ögon. En kluven bild, inte minst för att de är svenskar.
En bok som denna går inte att betygssätta rätt, det vore som att betygssätta en persons upplevelser. Styrkan i boken är upplevelserna och tonen, men språket upplever jag som bitvis hackigt i strukturen. Med tanke på att hon har två medförfattare så tycker jag det är märkligt. En sak som jag undrar över är varför vilka nyckelpersoner, som hennes bröder och hennes bästa vän, får andra namn i boken? Deras riktiga namn är en googling bort, inte minst från artiklar om henne själv. Jag undrar också över slutet som känns abrupt och tillrättalagt. Kan det verkligen fungera så, utifrån tidigare delar av boken? Jag hoppas att det gör det.
Jag lärde mig mycket och blev gripen av Ett ord för blod och rekommenderar att du läser den!
Faysas föräldrar flydde från Galkao i Somalia. I Somalia pågick ett inbördeskrig. Faysa är född i Sverige. Det var mamman som tog hand om barnen. Hade ofta två, tre jobb samtidigt. De var sex syskon: Ibrahim, Achmed, Fatima, Bilal, Abdi och så Faysa. Först bodde de två år i Helsingborg sedan fem år i Göteborg. Pappan reste mest och mamman hade tre jobb. Sedan flyttade de till Stockholm, Tensta. Bilal drogs till spänning, till kriminaliteten. Faysa såg upp till honom, ville bli som han. Började snatta godis och sälja på skolan. Pappan tar med Faysa till Kenya och sätter henne i skola där. Men snart får hon komma tillbaka till Sverige. Och fortsätter på den kriminella banan. Faysa får uppleva gängvåldet på nära håll, hur gängkrigen skördar offer. Faysa känner flera av de unga männen som mördas i Stockholms förorter. Det är en sorglig bild av Tensta och fler förorter Faysa beskriver. Hur de små barnen dras med i gängen och börjar sin kriminella bana. Även hon är inne i den men lyckas ta sig ur när hon känner botten är nådd, träffar rätt person och får hjälp.
Funderar på när jag läser boken, ska barnen behöva växa upp i den här miljön och bli vuxna utan att hjälp finns? Ska det inte finnas resurser som ser de behövande barnen tidigare? Det borde finnas många vuxna och insatser från samhället som ser de här barnen innan det är försent. Vad jag kan förstå av det som Faysa skriver så vill inte föräldrarna att det ska vara de kriminella gängen som ska locka och uppfostra barnen. Om barnen kunde finna meningen med livet redan i småskolan, och att känna sig sedda av samhället skulle många barn räddas på vägen till vuxenlivet.
Denna bok är svår att recensera rättvist då jag själv är född och uppvuxen i området under tiden då gängens framtåg var som värst. Denna bok gav mig dock ett perspektiv jag saknade, nämligen information inifrån från någon som har rört sig kring den kriminella världen.
Jag läste ut boken på en dag, vilket säger något om hur fängslande och magomvälvande skildringarna var. Vi får läsa om vikten av klaner och religion, och hur konflikter löses enligt ett parallellt rättssystem. De äldres samhällsordning går dock i kras när det i stället är makt, pengar och status som tar över och styr de ungas världsbild. Faysas modiga återberättelse ger också perspektiv på hur det är att vara kvinna i Järva där dubbelmoral råder kring heder, kvinnans anseende och levnadssätt. Faysa skildrar också sin mors styrka men också sorg i begrava sitt eget barn, vilket är en sorg modern delar med andra mödrar i området. Alla känner någon som har drabbats av det sanslösa våldet.
Boken skildrar också en ilska mot både samhälle och rättsväsende. Enligt Faysa krävs väldiga summor pengar för att vända på skutan och bryta segregationen och den nedärvda trauma som härjar - något som samhället inte är beredd att göra. Det verkar finnas en tydlig misstro mot samhället, vilket skapar en ond spiral där problematiken fortsätter och parallellsamhället råder. Här hade jag velat läsa en djupare reflektion om vad Faysa tror hade kunnat lyfta området och hur tilltron till samhället kan byggas upp igen. En sådan reflektion hade nog kunna knyta ihop säcken och avsluta boken på ett bättre sätt än de få sidors avslutning vi faktiskt fick läsa som verkade vara ett hastigt tillägg i boken.
Bokens händelser är skrivna på ett fragmenterande sätt och hoppar mellan olika händelser, vilket gjorde att jag som läsare stundom behövde orientera mig i vem referenterna i texterna var. Men den fragmenterade skildringen bidrog också till att spegla hur minnet återger händelseförlopp - fragmenterat.
För att avsluta så är det här en stark men viktig läsning. En bladvändare som ger ett viktigt perspektiv som inte syns i tidningar och sensationsrubriker.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Todella hyvin kirjoitettu muistelmateos Ruotsin maahanmuuttajataustaisten lähitöitten jengiytymisestä ja räjähtämisestä sotaan. Vaikka teos onkin yhden ihmisen näkökulmasta, kriminologiaa tuntevat pystyvät havaitsemaan monia sosiologisia ilmiöitä kerronnasta.
Erityisen keskeistä on ruotsalaisen valtion lähes olematon läsnäolo ja poliisien rasismi. Vaikka jengiläiset ovat muslimeita, heitä pääosin vaikuttavat lähtömaan klaanikulttuuri ja sen kansanomaiset tulkinnat islamista. Käytännössä jengiläiset ovat tapamuslimeita, eikä uskonnollisesti fanaattisia.
Kuitenkin Brasilian jengeistä ja huumekarttelleista lukeneena, ruotsalaiset maahanmuuttajataustaiset jengit käyttäytyvät samalla tavalla kuin brasilialaiset kriitilliset ja afropakanaliset jengit. Käytös on niin samanlainen, että ennustan jengisotien vähenevän vuosien päästä pelkästään, koska on taloudellisesti edullista sopia reviireistä ja estää ei-huumekauppaan liittyvä rikollisuus, jotta poliisit jättävät alueet enemmän rauhaan. Toki tässä on ero, että Brasiliassa poliisit ovat väkivaltaisempia kuin ruotsalaiset. Tämä ei tarkoita, että rikollisuus loppuu, se vain vähenee tietyissä alueissa.
Tämä kirja ei kuitenkaan anna hyvää kuvaa islamista naisten perspektiivistä. Olen sattumalta viime aikoina lukenut muutaman naismuslimin elämäkerran ja yhteistä niissä on, että musliminaisen elämä on niin kamalan rajoittava, että itsemurha on näköjään aivan tavallinen pohdinta.
En av Sveriges råaste biografier om att växa upp i Tensta medan det byggs upp en gängkultur i Sverige. Jag har lyssnat på Faysas poesi förut, vilket verkligen är 10/10, kanske är det för att jag är mer mottaglig för poesi, men jag jämför det biografiska och poesin och jag fattar bättre av poesin, tycker det är skarpare. Denna text är väldigt jobbig att läsa, men det är inte språket, utan innehållet, hur folk fastnar i våldsbetendeen och hur allt byts ut mot våld och destruktivitet. Det är plågsamt när man beskriver det våldsamma hushållet och hur människor beter sig som svin och hur det inte finns några hämningar. Man får ont i magen. Ibland tycker jag boken varierar för mycket i tempo, man hade behövt stanna upp mer ibland, t.ex. när hon berättar om hur elever skolkade från skolan och skapade slagsmål där. Det är en jättestor del av skolsverige nu som inte får den uppmärksamhet som det behöver och har normaliserats.
5/5 ⭐️, Oavsett hur jag vrider och vänder på mina formuleringar känns min review patetisk i jämförelse med Faysas verk. Jag känner mig tom och mina ord känns utdragna och forcerade. Detta är någons vardag. Detta är någons verklighet. Med denna bok blir någon en person, inte en statistisk siffra. Med denna bok blir någon, någon.
Detta är en bok som föser ord i de munnar som inte tidigare fått utrymme att tala.
Utan att tänka tog jag upp en penna ur fickan och började skriva på en servett, som att med ord försöka hitta en väg ur chocken, leta mig fram, hitta ett sätt att komma till en bättre plats. Jag försökte hitta ord för blod. En mening att beskriva mord, ett sätt att berätta om en saknad utan ord.
Det är svårt att fatta hur olika ens liv kan vara. Kunde inte sluta tänka på hur vi är ganska nära i ålder och hur annorlunda min vardag och mina oron var när jag var tonåring i Stockholm...
En viktig bok som visar Faysas perspektiv och erfarenheter kring gängkriminaliteten och hederskulturen hon vuxit upp i. Vilket modig och stark kvinna!
Jag hade tårar i ögonen och ett tryck över bröstet konstant under tiden som jag läste.
Jag tyckte boken var skrivet väldigt sakligt och ganska opersonligt ibland men samtidigt känns det som att det kanske var det ända sättet för Faysa att berätta hennes historia. Kommer inte glömma den här boken på ett tag...
Tosi mielenkiintoinen elämänkerrallinen kuvaus Tukholman lähiön jengisodasta naisen ja perheenjäsenen näkökulmasta, mut silti tää ei jostain syystä vienyt mennessään. Ehkä koska olin jo lukenut samoista tapahtumista Diaman Salihun kirjasta, josta tykkäsin tosi paljon.