Johannes och du

by Per Hagman

Kvarteret Johannes är en plats där olika världar möts. Uppe vid kyrkan bor man ståndsmässigt, åt andra hållet äger betydligt mer ljusskygga verksamheter rum. Ett stenkast västerut ligger platsen där Olof Palme mördades. Mellan väderstrecken rör sig en nyinflyttad författare, och tillsammans med sin lilla dotter upptäcker han staden på nytt. Johannes och du är en bok om ett kvarter och en liten flicka, men också om en pappa som minns sina egna föräldrar och sin barndom. Det är en roman där den moderna staden ses genom Per Hagmans omisskännliga blick och den första sedan Cigarett som uteslutande utspelar sig i Stockholm. Samtidigt kan den beskrivas som en äldre kusin till Att komma hem ska vara en schlager, där nattsudd bytts ut mot storögda promenader till och från förskolan.

208 pages, Hardcover

Published October 4, 2024

Reviews

[Ja, naturligtvis · Rating 4 out of 5]

Huuu vad jag önskar att jag kunde betrakta världen med samma språkliga precision och anekdotiska skimmer!! Vill läsa Hagmans kanon nu

[Anna Lovisa · Rating 4 out of 5]

Per Hagman is gonna Per Hagman. Vilket väl är precis det man vill.

["Robert Ekberg" · Rating 4 out of 5]

Det är ett konststycke, antar jag, att i textform upplevas som genuint uppriktig. Sen att han uppenbart döljer något får vi väl skylla min galopperande cynism på. Män med så blanka boots, osv.

Hagge verkar också still going oförblommerat snäll, men så anstränger han sig heller inte för att upplevas som motsatsen. Antar jag.

“Jag säger inte att alla rökare är snälla, men många snälla röker” (s. 29).

[Niklas Odelberg · Rating 2 out of 5]

Författaren har mycket förtjänstfullt visat att detta att skriva ”självutlämnande” om sin egen person inte alls med nödvändighet blir bra litteratur.

[Johanna Hammarström · Rating 5 out of 5]

Språket är ljuvligt poetiskt i Per Hagmans "Johannes och du", jag har strukit under och markerat så många meningar och paragrafer att det skulle kunna bli en egen novell. Det flyter i en sådan rytm att jag aldrig vill att boken ska ta slut, litteratur när litteratur får leva och vara precis så finstämd den alltid borde få vara!

Per Hagmans jag reflekterar över reletionen till sina föräldrar och sin familj, samtidigt som han lever med sin dotter och funderar över deras samtid och framtid. Genom dottern har han funnit ett hem och med henne i fokus omvärderas och analyseras livsvalen. Det blandas med en känsla för Stockholm, för kvarteret han befinner sig i och lever. Kvarteret för "Poesi, Palme och prostitution. Och så dagens pilatesperverterade proseccoproletariat /.../".
Det är en bok där jag som läsare känner att jag verkligen får en inblick i den tankevärld som tillhör en annan människa, en människa som på många sätt är väldigt olik mig och jag älskar varje sida av det (bokstavligt och metaforiskt).
Jag avslutar mina tankar om boken med dess början. En sådan där inledning på en bok som borde räcka för att övertyga vem som att läsa hela boken.
" Längre och längre reste jag. Hem och bort på samma gång.
Trodde jag.
De som inte reste alls kom fram snabbare."

[Frida · Rating 5 out of 5]

”För nu vet jag att det är du. Så nu är jag hemma med dig. Tills du ska flytta hem till dig”

[Erik Wallmark · Rating 4 out of 5]

Det här en sån vansinnigt snäll och ärlig liten betraktelseroman att det är svårt att inte bli rätt golvad.

[Udo · Rating 3 out of 5]

Börjar på ordentligt minus här då jag saknar relation både till Hagman och de kvarter han rotar i. Lite märkliga minnen av möten med Kända Personer lyfter inte heller. Däremot blommar det i beskrivningen av relationerna till dottern och föräldrarna.

[Johan Ingmansson · Rating 4 out of 5]

Åh! Så fin. Den första bok av Hagman jag läst och blir tveklöst sugen på mer. Jag blir dessutom själv sugen på att skriva, vilket är ett gott betyg. Föredömligt kort är boken också!

[Joseflagerkvist · Rating 3 out of 5]

gillar den, även om den är lite puttrig och spretig. ”förunnas man egenskapen att kunna njuta av sådana små pilar av lycka bör man kanske inte gapa efter mer”

[Ulrika Mars · Rating 5 out of 5]

Hans bästa bok?

[Klara Glasman · Rating 3 out of 5]

Jag tyckte boken var lite svår att komma in i, men så fort jag kom in i den, typ 30 sidor, läste jag den i ett sträck. Det är vackra skildringar av ett kvarter i Stockholm och förhållandet mellan föräldrar och barn. Har man ingen koll på kvarteren runt Johannes kanske man inte har lika stor behållning av boken, eller så har man det. Jag tyckte mycket om att man kunde se alla gator framför sig. Väldigt fin kärleksförklaring till den själlösa stadsdelen Norrmalm ändå är

[Stefan Nordin · Rating 4 out of 5]

Flanörroman känns väldigt mycket 1800-tal men det är väl vad man måste kalla den här boken. Den har ingen egentlig handling utan det är Per Hagman som vandrar runt i sina kvarter i centrala Stockholm och tänker på svunna tider. Ibland är han ensam och ibland har han dottern med sig.
Vid sidan av betraktelserna från Johanneshöjden så får vi även ta del av Hagmans egen familjehistoria med berättelsen om hans problematiska förhållande till sina föräldrar och om hans första år i Stockholm.
Jag hoppas faktiskt att Hagman fortsätter med fler sådana här böcker. Jag trivdes alldeles utmärkt i hans sällskap och hör gärna mer skrönor om svartklubbar, B-kändisar och Palmemördare. Att han sen är ovanligt ärlig och öppenhjärtig i den här är också en bonus.

[Joacim Winqvist · Rating 4 out of 5]

Boken känns så ärlig och uppriktig som att släppas in till någons innersta tankar. Fin skildring av kärleken till sitt barn.

"Lyckan bor i mitt ögas slitage på din skönhet; varje dag ser jag dig tätna och bli till. Mitt ankare som en dag ska lätta."

[Anja Hildén · Rating 3 out of 5]

Han flanerar och funderar, och det är gott så.

[Lydia Darmark · Rating 3 out of 5]

3,5. Möjligtvis mer mot 4.
Innehåll 3. Språk och beskrivningar 3,8?

Vardagligt. Upplever det fullkomligt vardagligt och opretentiöst. Men det är finstämt, som en stillsam pianomelodi. Det är fullt av enkla men vackra betraktelser och formuleringar. Uppskattar bokens tempo, dess melodi där allt flyter samman precis som i livet självt. Ibland spretigt, olika ämnen som möts i samma utandning, som om de vore svävande tankar som råkade fastna på pappret. Men jag upplever det just svävande, det är mjukt och lätt att flyta med i, det blir liksom aldrig ryckigt. Det är kräver sin talang och påminner mig om Knausgårds sätt att skriva i årstidsböckerna.

Som Stockholmare uppskattar jag alla historiska fragment av de gator Hagman omges av. Kvarteren blir levande tillsammans med hans nutida iakttagelser. Stadsskildringen ger en behaglig kontrast till hans tankar om föräldraskap, hans konstanter genom livet (t.ex omöjlig kärlek och fattigdom) och relationen till hans egna föräldrar. I de delar som berör det sistnämnda kan jag ibland uppleva beskrivningarna av hans känslor något övertydliga. De blir näst intill förklaringar som ska legitimera hans sårade känslor. Det blir lite ängsligt eftersom han som författare inte behöver berättiga sina känslor för mig som läsare. Men kanske tillför det mest ett lager till det han sätter ord på. Kanske förmedlar det ett lager av den kamp som ofta förs inom en, när man vacklar i den relation som enligt norm ska vara den starkaste och mest villkorslösa. En kamp mellan skam, självrespekt, förpliktelse, ilska/förakt, kärlek och längtan efter bekräftelse. Känslor som blir svåra att reda i när de cirkulerar runt de som födde och uppfostrade en, samexistensen som från barnsben upp till vuxen ålder gör det svårt att veta vad som bottnar i en själv och vad som bottnar i ens föräldrar, vad de orsakar och vad en själv bidrar till, och vice versa.

Kommer nog vara en bok jag går tillbaka till och bläddrar i.

[Farbror the Guru · Rating 3 out of 5]

En bok som är svårt att förhålla sig till. Möjligen är den lite för spretig och kan uppfattas som slarvig. En självbiografi som låtsas vara en roman.

Många avsnitt har välformulerade insikter men det hela sitter för genomsnittligt ihop. Det blir varken fragment eller flöde. Ibland blir det tjatigt. Det är inte helt tonsäker i vägvalet mellan att älta eller Självömkansämbetet.

[Margareta Wedmark · Rating 4 out of 5]

En medelålders man, en dotter, en stadsdel. Kåserande historia i jag-form om livet som det blev, om den viktiga vardagen, om svåra föräldrarelationer och om kärleken till ett barn kan forma en människa.

[Nina Voigt Dahl · Rating 4 out of 5]

Mmm en allt igenom mysig bok i en lugn och fin ton som liksom… lunkade på. Fin blandning av hagmans egna tankar som pappa, bakåtblickande självbiografi och anekdoter om ett (mitt favorit)kvarter i Stockholm. Lite för kort!! Hade gärna haft denna bok som kvällsläsning fler kvällar!!

[David Fridell · Rating 5 out of 5]

Förälskad. I stämningen. Språket. Stockholmsskildringen. Boken till föräldrarna. Boken till barnet. Boken till henne. Boken till oss. Oss som nyfiket får vara med på upptäcktsfärden.

[Hanna Törnquist · Rating 4 out of 5]

Kanske närmre 3,5 men gillade denna! Och ser fram emot att läsa mer av honom

[Åsa · Rating 4 out of 5]

Underbar liten bok, gillar speciellt beskrivningarna om kvarteren runt Johannes

[Olivia Norén · Rating 3 out of 5]

Det är vackert och det är Hagman, men som i denna roman får med sig några ibland för många vingslag av historien. Men, inte nödvändigtvis på ett negativt sätt.