Champagnen flödar under den blåsvarta himlen i Botaniska trädgården i Uppsala, men kvällen får ett abrupt avslut när den unge doktoranden Carl-Henrik hittas död på festen. Han har fallit från en hög balkong inne i det tvåhundra år gamla orangeriet. Omständigheterna kring hans död är oklara.
När filosofistudenten Liam förlorar både jobbet och kärleken bestämmer han sig för att återuppväcka ett mytomspunnet filosofiskt sällskap. Den person som vet mest om sällskapet är den kända journalisten Greta Sparre som nyligen tvingats gå i pension. En oväntad vänskap växer fram mellan de två och tillsammans startar de Filosofiska klubben, där de ska dricka rödvin och prata filosofi.
Men starten för Greta och Liams nya klubb blir inte så lugn som de tänkt sig. En sensommarkväll i september hamnar de på den ödesdigra festen i orangeriet. Greta och Liam dras in i ett nät av lögner, hemligheter och filosofiska dilemman som omger dödsfallet. Snart är Greta och Liam själva i stor fara och ställs inför frågan: får man döda en människa för att skydda en annan?
En hejdundrans bra tankenöt till pusseldeckare! De klassiska lite, (mycket), knäppa karaktärerna, som alla är otroligt intressanta och hemlighetsfulla, som du får veta mer, och mer om ju längre in du kommer. Gillade verkligen miljön som denna bok utspelar sig i. Det akademiska Uppsala blev den perfekta backdroppen till både deras efterforskningar av Det filosofiska sällskapet, samt morden. Denna lite finare världen som utsöndrar en atmosfär av att vara lite bättre, som smutsas ner av död.
Om vi ser till Schützers tidigare böcker, så ser vi en del av skrivandet i dem, i denna också. Då tänker jag mycket på kärleken till mat. Beskrivningarna av mat i Dödens lustgård är lika passionerade och njutningsfulla som i Under stjärnorna i Paris & Snöfall över Paris. Samt skrivstilen, otroligt vackra meningar och dialoger. Svårt att beskriva, men man känner igen Schützer direkt i hennes skrivande, hennes röst.
Dödens lustgård är en nästintill perfekt pusseldeckare, med ett engagerande fall och en mängd hemligheter och tvister. Flera scener där du har hjärtat i halsgropen för vad som ska hända med våra protagonister, och det blir en kamp mot klockan för att finna mördaren, eller kanske mördarna…? Mycket, mycket bra debut inom deckargenren. Ser framemot fler fall för Den filosofiska klubben!
I den anrika staden Uppsala tänker två själar att deras tillvaro inte blivit som de hade tänkt sig. Greta är tvingad förtidspensionär, och Liam är nydumpad. Men de finner varandra i en stark fascination över Filosofiska sällskapet och därefter inleds en oväntad generationsöverskridande vänskap. Tillsammans skapade de den Filosofiska klubben, där de pratar filosofi och löser mord.
Karolina Schützer språk är hänförande och träffande i detaljer och miljöer. De enkla kapitlerna och parallellerna gör att denna multi-karaktär berättelse är en perfekt pusseldeckare. Mystiken är spännande, tempot och uppbyggnaden välformulerade, och de små ledtrådarna, intressanta.
Jag älskade att vi befann oss så mycket bland arkivmaterial, i en forskningssal och på biblioteket.
Det finns en lekfullhet i Schützers språkstil, det blandas mellan synonymer, Latin och svengelska. Detaljerna kan ibland vara överdådiga men jag gillar formatet på romanen. De korta kapitlerna flög förbi. Sen att använda annan font vid exempelvis stadgarna eller sms:en, är för mig som läsare så genialt och engagerade!
Karaktärerna Liam och Greta är två motpoler som skildrar två sidor av klassamhället. Liam är en alldaglig doktorand medan Greta är adlig och fördetta kriminalreporter. Tillsammans är de mediokra men de kompletterar varandra, i en kamp mot sanningen och filosofi. Resterande i persongalleriet var intressanta och hade sina hemligheter.
Carl-Henrik som gick bort hade sina fiender men man kände att kärleken var en drivande faktor. Egentligen var det, det enda motivet och det var väl rätt korkat men jag vet inte. Trots de svaga länkarna till morden och syftena så var det ändå en rätt underhållande roman. Jag tror själva vänskapen mellan Liam och Greta vägde upp de andra bristerna. Ja bristerna på motiv, de oklara karaktärerna för vissa försvann ju efter halva romanen! Vad hände med Joseph?! Vad tänke Challes föräldrar?!
Och vem förövaren var, som sagt, motivet var ju svagt som fan på ett sätt. Sen den personen?! Visst blev jag förvillad och hade inte trott att det är den personen... Men nja jag tyckte det var lite svagt.
Schützer bjuder inte bara på ett underbart mysdeckare mysterium utan också på fina Uppsala miljöer, gastronomiska upplevelser och samhällsskildringar. Man känner verkligen att Schützer älskar vin, mat och kultur.
Förutom att jag älskade omslaget av Dödens lustgård, så var även romanen en välskriven och spännande pusseldeckare med mysiga stunder. Dödens lustgård är ett måste för alla som älskar Uppsala, mysterium och mysiga gåtor
This entire review has been hidden because of spoilers.
Men gud så medioker. Så sjukt korkade privatspanare kan ju bara inte finnas? Det enda jag riktigt gillade var latinet, som amantas sunt amentes, det är iaf sant. Även om det inte behöver leda till mord.
3,5. En av de bättre nya svenska pusseldeckarna. Jag vill definitivt läsa en fortsättning! Bra språk, välskriven. Ev saknade jag lite driv och ibland verkade Liam 29 år och aspirerande doktorand lite väl okunnig för att vara trovärdig, men på det hela taget en charmig och underhållande historia.
Dödens lustgård” av Karolina Schützer är en mysig och klurig pusseldeckare som utspelar sig i universitetsstaden Uppsala. Det här är första delen i serien ”Mord för filosofiska klubben” där vi får möta unga filosofistudenten Liam som förlorat både jobbet och kärleken. Han bestämmer sig för att återuppväcka ett mytomspunnet filosofiskt sällskap tillsammans med den kända journalisten Greta Sparre som nyligen tvingats gå i pension.
Jag fastnar genast för dessa charmiga karaktärer som är väldigt olika personligheter och kommer från två olika generationer men en oväntad vänskap med förtrolighet växer fram mellan Liam och Greta.
Det här är en berättelse om lögner, kärlek, vänskap och människans gåtfulla drivkraft. En klassisk pusseldeckare med många misstänkta och många spår – och villospår – att följa upp.
Greta och Liam är ett underbart omaka och kompletterande par att följa. Greta har mycket kontakter, en stor nyfikenhet och aptit på livets goda. Liam är en försiktig ung man som vill ha trygghet och väl insatt i den akademiska världen. Och universitetsmiljön i Uppsala är ju en perfekt plats för dramatik och mystik.
Jag är redan i gång med uppföljaren ”Mördarens melodi”.
Mitt påskekrim för året. Skulle vilja säga att detta var en rar deckare. Utspelar sig i Uppsala med två huvudpersoner, Liam och Greta, som var lätta att ”falla för”. På det hela taget mysig påskläsning och kan rekommenderas om man är ute efter något som är samtidigt är lättsamt, medryckande och spännande!
Det är alltid lite extra speciellt när böcker utspelar sig i Uppsala, min andra hemstad. Den här mysdeckaren kretsar kring filosofistudenten Liam och den pensionerade journalisten Greta – som kompletterar varandra perfekt med sina olika bakgrunder och skarpa hjärnor. Eftersom jag ofta befinner mig på de platser som nämns i boken så ger det boken ytterligare en dimension och allt känns mer verkligt och det gör läsningen än bättre. Det är en krypande stämning genom hela boken som gör den riktigt spännande och svår att lägga ifrån sig. Boken ger mig faktiskt lite Broken sword-vibbar (om ni känner till det spelet) med det hemliga sällskapet och radarparets jakt på sanningen. Det här var riktigt underhållande! Karolina är så otroligt bra på att skriva och jag ser verkligen fram emot att läsa nästa del i serien!
Jag tyckte sååååå mycket om att läsa den här boken. Ville läsa något mysigt deckare så jag valde den här i oktober. Det tog ett tag att läsa ut den (det var språkligt utmanande) men den var verkligen jätterolig. Jag brukar inte läsa deckaren men den var riktigt underhållande. Fast jag älskade inte kärlekshistorien så mycket, skulle ha föredragit bara deckar-/vänskapsdelen Men det var riktigt spännande , särskilt mot slutet när man kunde börja se vem mördaren var och fundera över olika teorier (jag hade delvis fel) Osäkert på om jag ska läsa nästa del
Det tog mig över en månad att läsa boken. Den är absolut inte dålig, berättelsen drivs framåt och den är lite lagom spännande med lätt-att-tycka-om-karaktärer. Den föll mig inte riktigt i smaken bara. Språket var lätt men banalt och klyschigt. Det jag dock gillade med språket var sättet att beskriva kärleksscenerna. Det var poetiskt och utan att beskriva alla detaljer. Avskyr det sätt många manliga författare beskriver kvinnors lust.
Ordet lagom kanske beskriver boken bäst. Lagom spännande, lagom intressanta karaktärer och en lagom nivå av mordmysterium. Det enda man i vissa fall saknade var att huvudkaraktärerna kunde vara lite mer spännande. 4 av 5!🌟
Bra story, men jag störde mig enormt på alla satsradningar, ofullständiga meningar och användningen av förhatliga ”även fast” (även om och fastän är båda två användbara). Jag ska absolut läsa uppföljaren, men hoppas på att någon språkgranskare tog sig en titt innan publicering.
Jag älskade att boken hände i Uppsala. Det var lätt och intressant att läsa, men persongalleri blev litet tunn och slutet känndes inte så bra som början.
Mysdeckare i akademisk miljö. Alltid gångbart hos mig. Trots att storyn innehåller ett antal logiska luckor, så kommer jag nog att fortsätta läsa kommande böcker i serien…
Jag borde ha misstänkt av omslaget att döma att det var en "feel-good" - deckare. En genre som jag inte alls gillar, men om man söker lite läsning, som tidsfördriv, så duger den gott.