I den anrika staden Uppsala tänker två själar att deras tillvaro inte blivit som de hade tänkt sig. Greta är tvingad förtidspensionär, och Liam är nydumpad. Men de finner varandra i en stark fascination över Filosofiska sällskapet och därefter inleds en oväntad generationsöverskridande vänskap. Tillsammans skapade de den Filosofiska klubben, där de pratar filosofi och löser mord.
Karolina Schützer språk är hänförande och träffande i detaljer och miljöer. De enkla kapitlerna och parallellerna gör att denna multi-karaktär berättelse är en perfekt pusseldeckare. Mystiken är spännande, tempot och uppbyggnaden välformulerade, och de små ledtrådarna, intressanta.
Jag älskade att vi befann oss så mycket bland arkivmaterial, i en forskningssal och på biblioteket.
Det finns en lekfullhet i Schützers språkstil, det blandas mellan synonymer, Latin och svengelska. Detaljerna kan ibland vara överdådiga men jag gillar formatet på romanen. De korta kapitlerna flög förbi. Sen att använda annan font vid exempelvis stadgarna eller sms:en, är för mig som läsare så genialt och engagerade!
Karaktärerna Liam och Greta är två motpoler som skildrar två sidor av klassamhället. Liam är en alldaglig doktorand medan Greta är adlig och fördetta kriminalreporter. Tillsammans är de mediokra men de kompletterar varandra, i en kamp mot sanningen och filosofi. Resterande i persongalleriet var intressanta och hade sina hemligheter.
Carl-Henrik som gick bort hade sina fiender men man kände att kärleken var en drivande faktor. Egentligen var det, det enda motivet och det var väl rätt korkat men jag vet inte. Trots de svaga länkarna till morden och syftena så var det ändå en rätt underhållande roman. Jag tror själva vänskapen mellan Liam och Greta vägde upp de andra bristerna. Ja bristerna på motiv, de oklara karaktärerna för vissa försvann ju efter halva romanen! Vad hände med Joseph?! Vad tänke Challes föräldrar?!
Och vem förövaren var, som sagt, motivet var ju svagt som fan på ett sätt. Sen den personen?! Visst blev jag förvillad och hade inte trott att det är den personen... Men nja jag tyckte det var lite svagt.
Schützer bjuder inte bara på ett underbart mysdeckare mysterium utan också på fina Uppsala miljöer, gastronomiska upplevelser och samhällsskildringar.
Man känner verkligen att Schützer älskar vin, mat och kultur.
Förutom att jag älskade omslaget av Dödens lustgård, så var även romanen en välskriven och spännande pusseldeckare med mysiga stunder.
Dödens lustgård är ett måste för alla som älskar Uppsala, mysterium och mysiga gåtor