Nå, jag gillar ju konceptet att skriva en berättelse ur en annan karaktärs synvinkel, och vidga perspektivet på en klassiker. Den här versionen har jag dock så svårt att finna trovärdig, jag tror inte på jagets röst, och finner söåret med fastern långsökt. Det är intressant att jaget (Helga) framstår som delvis osympatisk, tex tycker hon inte om djur och har svårt för att röra vid dem, och hennes beundran för sin make som hon framställer som ett under till god man, i stark kontrast till Doktor Glas känsla av avsky för honom. Men ja, idéen att vara otrogen för att ge honom ett barn - långsökt. En tankelek, och intressant, men som sagt, inget jag föll för.
Parallellt med Bengt Ohlsson har Åsa Nilsonne skrivit en uppföljare till Doktor Glas ur Helga Gregorius perspektiv. Men den känns helt utan koppling och trovärdighet, med ett språk som inte alls kopplar den till förlagan, och en snusförnuftighet som stöter bort mig. Läs Bengt Ohlsson Helga istället, eller ännu hellre hans Gregorius!
Lite för ”on the nose” i vissa ställen, lite för preachy. Men jag gillar idén av att skriva en bok ur Helgas perspektiv och att ge henne agensen i historien istället för att se henne som ett platt offer.
Intressant tolkning av Helga. Tänkvärda reflektioner genom berättelsen som berättas av Helga Gregorrius själv. Jag vet dock inte om jag gillar henne som person men det kanske är tanken (att man inte ska gilla henne).
Romanen Fru Gregorius av Åsa Nilsonne spinner vidare på Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Den beskriver samma händelser som förlagan, vilken utgörs av doktor Glas dagboksanteckningar, men den har den gamla pastorns unga fru Helga Gregorius som berättarröst.
Till skillnad från Bengt Ohlssons båda parafraser, Gregorius respektive Helga, är tonen och språket gladare och lättare i Nilsonnes korta roman. Både pastorn och Helga, liksom deras relation, beskrivs också väldigt annorlunda. Hos Nilsonne är de två härliga glada personer som är kära i varandra har ett gott äktenskap. Detta gör att jag har svårare att få ihop romanen med Söderbergs förlaga, även om Nilsonne har hittat på en egen märklig krumelur för att få hop det. Jag får nog läsa Doktor Glas ytterligare en gång för att se hur väl de egentligen stämmer ihop…
Nilsonne har infogat en egen person i historien, en faster som är jordemor. Genom samtal med henne har Helga en mängd feministiska tankar som känns otidsenliga.
Nilsonne har infogat följande ”För man vill veta. I brist därpå vill man tro. Och kan man inte tro vill man i alla fall hoppas”, som en blinkning till Söderbergs välkända ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad”.
En annan mening jag fäste mig vid var ”Som när någon skämtade om att köpa sig kärlek, och han [pastor Gregorius] sa, stillsamt, att det inte var kärlek man köpte. Det var ett olyckligt och skadat flickebarn.”
- - - SLUTA LÄSA HÄR OM DU INTE VILL VETA FÖR MYCKET OM HANDLINGEN - - -
Pastorn och Helga längtar intensivt efter ett barn. Helga testar alla knep hennes faster kan, men utan resultat. Till slut förlikar hon sig motvilligt med tanken att enda hoppet är att försöka bli gravid med en annan man, och väljer ut Klas Recke. I hemlighet för sin man. När hon inte blir gravid då heller klamrar hon sig fast vid idén att den ena mannens sperma kanske förstör den andre mannens, en märklig tanke men som kanske inte är konstigare än många andra som har florerat i hennes lika tider. Det är denna tanke som får henne att som sista utväg vilja sluta ha sex med sin man och bara ha sex med Klas Recke, hon klarar dock inte detta på egen hand utan ber doktor Glas om hjälp att tillfälligt få slut på de äktenskapliga samlagen. I detta syfte ljuger hon för doktor Glas… och får därigenom ihop sin historia med Söderbergs. Ganska långsökt tycker jag.
När jag såg denna boken i bokhandeln så blev jag otroligt spänd eftersom jag tyckte om Doktor Glas så mycket eftersom det var en så ofantligt välskriven bok med ett djup. Därför kommer det som en stor sorg att Fru Gregorius var så dålig. Under bokens gång kändes det som att författaren försökte få boken att vara något den inte är. Boken var tung att ta sig igenom fastän den var så kort och jag fick konstant ta pauser för att jag inte längre stod ut med de filosofiska anekdoterna som uppkom på de mest opassande platserna. Det var ett flertal gånger jag kände att boken äntligen var tillbaka på banan bara för att en till opassande anekdot skulle uppkomma igen. Jag tror att skriva en bok som helt vänder perspektivet från originalet är oerhört intressant; så långe det görs på rätt sätt vilket tyvärr inte var fallet här. Jag tyckte dock om slutet av boken tills den sista sidan. Det var som att knyta ihop säcken på ett sätt som bara inte verkade trovärdigt med tanke på originalet.
Vissa säger att klassiker är mossiga och inte kan säga oss något i nutid, men så finns det tydligen något som lockar med rätt många av dem ändå. I Sverige tilldrar sig Söderbergs Doktor Glas ständigt nytt intresse och ungefär samtidigt som Ohlssons bok Helga kom ut så kom också Nilsonnes Fru Gregorius.
Ohlssons bok med pastor Gregorius fru i centrum är välskriven och trovärdig, men tråkade ut mig lite. Nilsonnes bok är kort och skriven på ett lättillgängligt sätt, men den känns inte trovärdig. Den har för mycket av vårt samtida tänk i handling och agerande och på något sätt hade det varit bättre att bara skriva en roman om en helt annan fiktiv karaktär som kämpade med att bli med barn. Kort sagt så vinner Ohlssons bok med hästlängder. (Om man nu ska jämföra, vilket jag tar mig friheten att göra.)
En historia som jag läst tre gånger nu: Hjalmar Söderberg Doktor Glas, Bengt Ohlsson Gregorius och nu Åsa Nilsonnes Fru Gregorius. Tre bra böcker om ett intressant tema, som de flesta svenskar känner till. Hjalmar Söderbergs original är så klart bäst, de andra har ju gjort en variant av historien sett ur pastor Gregorius respektive dennes frus perspektiv. Kunde det inte räcka med bara en bok, eller i alla fall bara två. Det kan man tycka och det gjorde jag också en bra bit in i boken. Men boken tog sig och till slut tyckte jag att den var väl läsvärd. Och slutklämmen öppnar kanske för en fjärde variant?
Interesting take on the Swedish classic, but it didn`t work for me. I just don't buy the idea that Helga was in love with Gregorius and faked her infatuation with her lover in order to have a baby. It is emotionally too weird. It just doesn't seem a likely way for a young woman to think. Passionately devoted to a religious, ugly, old man for whom she makes the sacrifice of secret, reluctant adultery just to fulfil his wish for a child? While lying convincingly to her doctor, pretending to hate him?
Nope, Hjalmar Söderberg got it right. His version works psychologically!
På ett sätt är det ju helgerån eller? Eller kanske sparka på en som redan ligger när doktor Glas handlingar, som redan är avskyvärda, blir helt meningslösa också.. men det är ju också ett intressant tankeexperiment, och ger spännande vinklar. Men å andra sidan blir det också bara som ett överförtydligande av att man inte ska ta saker i egna händer. Jag gillar lite sättet den är skriven på. Kort och enkel..men tycker också den liksom inte riktigt blir en bok utan mer bara en utbyggd synopsis typ? Jag gillar den tror jag, men med lite reservationer.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Verket ger ytterligare dynamik till originalet och kompletterar historien som flyter fram genom Doktor Glas reflekterande dagboksanteckningar.
Av språket hade jag förväntat mig större likhet med Söderbergs språk i originalet, men innehållet, ur ett samhälleligt kvinnoperspektiv, ger berättelsen ett helt nytt perspektiv.
Lättläst bok som ger läsaren Helga Gregorius perspektiv på händelserna i Doktor Glas. Intressanta resonemang, men trovärdigheten brister en del vilket drar ner betyget.
Spännande grepp detta med att skriva utifrån en annan karaktärs synvinkel baserat på en klassiker. Rekommenderar läsning av Doktor Glas först, därefter denna.
Mycket bra. Läste den direkt efter Bengt Ohlssons Helga. En helt annan vinkling, en helt annan berättelse. Ett öppet slut där den sörjande änkan ännu inte vet att hon är gravid. Hade önskat många sidor till men Nilsonnes slut är nästan lika bra som Ohlssons. Nu känner jag att jag vill läsa om både Gregorius och Doktor Glas. Visst borde jag börja med den sistnämnda men jag är så nyfiken på Gregorius version.
Intressant perspektiv som har många bottnar. Psykiater ger sig g in i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas från Helgas sida. Mycket intressant och ger inblick i kvinnors position i samhälle ur historisk perspektiv.
Boken är kort, men vänder radikalt på perspektivet från Doktor Glas. Enligt Fru Gregorius är Helga Gregorius passionerat förälskad i sin man, pastor Gregorius. Hennes kärlek tar sig uttryck i en stark vilja att få ett barn med honom. Denna längtan efter barn leder henne till att ha en affär med en annan man i hopp om att bli gravid.
När en författare skriver fanfiction, och gör stora ändringar i berättelsen, kan det bli effektfullt och tankeväckande. Men för att det ska bli bra måste ändringarna kännas trovärdiga givet originalet. Jag tycker att den här bokens handling känns ansträngd och inte särskilt trovärdig.
Helga har två motiv att agera som hon gör: * Hon vill göra sin man lycklig och ge honom ett barn. * Hon känner själv en stark barnlängtan.
Båda dessa motiv är begripliga och djupt mänskliga. Men dessa motiv ges väldigt lite utrymme i boken. Helga dras inte till andras barn. Hon reflekterar inte över möjligheten att adoptera. Hon reflekterar inte över möjligheten att det är hon som är infertil innan hon är otrogen.
* Helga påstår sig älska sin man, men hennes beteende är förvånansvärt grymt. * Helga ljuger för och bedrar sin man. Pastorn är djupt religiös, så vi kan anta att han hade blivit djupt sårad av hennes agerande. * Hon förtalar sin man och påstår enormt grova lögner om honom. * Hon är delaktig i doktorns lögner som får pastorn att bli orolig för sitt liv. Man kan anta att om pastorn åker iväg i sex veckor från fru och jobb så är han rejält orolig.
Hon gör allt detta utan att ens försöka prata med sin man om till exempel adoption eller andra åtgärder som var vanliga (men inte särskilt effektiva) vid den tiden.
Andra saker som är anmärkningsvärda: Helga påstår att hennes man inte ser människors utseende. Men hon reflekterar inte över vad hos henne pastorn finner så attraktivt. Helga framstår som en lögnaktig, impulsiv, manipulativ och beräknande person, som utnyttjar andra för sina egna syften. Vi vet att hon anses vara vacker, men om detta inte spelar roll för pastorn, vad är det då hos Helga han ser? Vilka kvalitéer har Helga? Helga skulle förvisso inte vara den första människan i historien som åtrås för sin skönhet, men som väljer att tro att åtrån är motiverad av dygd eller kvickhet.
Helga besöker Dr Glas två gånger. Första gången ber hon honom att få pastorn att sluta göra sexuella närmanden. Men pastorn kan inte hålla sig. Inte hon heller, men hennes beskrivning känns så otroligt konstig.
“Jag var inte riktigt vaken. Min kropp var väl utled på Klas Reckes okänsliga smekningar och ville tillbaka till det så mycket bättre alternativet som ju fanns alldeles nära och så tillgängligt. Och så blev det.”
Hon verkar uppfatta att det är så svårt att säga nej (både till sig själv och till pastorn) att hon bestämmer sig för att förtala honom. Det är obegripligt. Det hade kanske funkat om hon själv varit den som inte kunde kontrollera sin lust, om hon själv varit den som tagit initiativet. Men så är det alltså inte. Hur kan det i så fall vara sant att pastorn är så respektfull?
Helgas faster, som känner till vad som händer, invänder aldrig mot Helgas beteende, inte ens när Helga ljuger för Glas om pastorns påstådda sjukdom. Hon ställer inga frågor, eller åtminstone inga frågor som Helga tycker är värda att kommentera. Även om Helga inte bekänt sin lögn, skulle fastern ana oråd iom att det borde vara välkänt att pastorn tog ledigt i sex veckor pga sjukdom.
Helga tycks enormt obrydd och oreflekterande över andras tankar och känslor. Hur känner pastorn när doktorn meddelar honom att han är dödssjuk? Helga vet inte. Hur känner Klas Recke? Helga bryr sig inte. Att Helga har tendenser till en antisocial personlighetsstörning är inte i sig ett problem ur ett narrativt perspektiv. Sociopater kan vara bra på att manipulera andra, om de är intresserade av andras känslor. Men i detta fall är Helga både “clueless” och en mästerlig manipulatör.
This entire review has been hidden because of spoilers.