”Jag gick till en läkare med mitt depressiva tillstånd. Jag ville ha piller. Han sa bara torrt efter att vi pratat en stund: ’Det finns inga piller mot Din personlighet. ’Det var inte riktigt sant. Jag har poesin. Den kan ingen ta ifrån mig. Allra minst jag själv. För mig är den ett sätt att se på världen som gör att jag orkar fortsätta. För mig överträffar verkligheten bara dikten om den blir en dikt. Men det är bara ord. Det är bara allt.”
Marcus Berggren debuterade 2022 med den kritikerhyllade och delvis självbiografiska romanen En bra plats i skallen, en bråddjupt sorglig och rått humoristisk uppväxtskildring som inte väjde för de stora frågorna eller de stora anspråken. Förra året utkom poesidebuten, "Den lilla oron och den stora oron", som välkomnades och fick ett väldigt positivt mottagande. Göran Greider skrev bland annat att här finns ”en enkel och orolig nervositet som ofta saknas i ny poesi. Det är en anspråkslös och vidöppen bok.” Den blev också 2023 års mest sålda diktsamling. Nu följer han upp debuten med en ny samling dikter: "Åland".
My self-training in poetry appreciation is gradually paying off. I’m also experiencing some good luck in choosing poets. I really liked this little volume. It’s poetry that I not only think I understood, I also thoroughly enjoyed it!
"[...] Jag minns när vi önskade oss fred på jorden och krig runt borden Nu önskar vi oss handmålade serveringsfat, laddstolpar, och glada barn Men i smyg önskar jag mig invasiva avarter i trappuppgången och att någon som varken har något att förlora eller vinna rånar vårt lokala bankkontor när jag är där [...]"
"[...] Vem är du: en förändring En utväxt på dig själv En tankesvulst som konsumerar byxor i ett visst tempo [...]"
"[...] Jag ska ta en cola zero Sen ska jag ta en folk öl Sen ska jag äta frus mat Sen lite yoghurt För hon lagar alltid pyttelitemat [...]"
Så extremt underbart att Marcus skrifter i allmänhet bara blir bättre och bättre, men bäst är att hans stil är så klockren. Läst varje dikt minst tre gånger, får fram något nytt hela tiden? 17 dagar att läsa ut, troligen är 16 dagar av inget läsande, men dikterna ekar fortfarande runt i en. Mycket fokus på sitt nya liv som far, det liv han lämnat o farit från och lite livets mörka poesi, farligt bra.
Dikter som är både lätta att förstå och har ett stort djup. Kanske säger det mer om mig som person än om dikternas kvalitet men Berggrens författande går onekligen från klarhet till klarhet.
Många bra dikter som fick mig att fundera och känna något. Elden under bron var väldigt klart min favorit. Jag gillar hur Marcus skriver och det känns ibland som att det finns dikter som tar upp tankar som kan flugit förbi i hjärnan som man glömt som äntligen får den uppmärksamheten man vill för att få ”svar”/fundera.
Mycket kul men också mycket där jag får en uppfattning som längtan till olika ting i livet. Jag njöt av att läsa denna, läste den 3 gånger för att få vissa dikter att fastna. Och det gjorde dem.