London, 1980. Pirrig av förväntan har Charlotte lämnat lilla Norrtälje för att bli au pair. Men drömmarna om en mysig familj, engelskstudier och det spännande Swinging London går i kras redan första veckan. Nitton år gammal och helt ensam i en främmande storstad hamnar hon i en omöjlig situation. Men så träffar hon Marie från Sundsvall. Och Cissi, punkaren från Småland. Och en kväll på puben The Holly Bush möter Charlotte en kille med blå arbetarjacka och glada ögon.
Fyrtio år senare får Charlotte ett arv och tar ett beslut. Hon ska resa tillbaka till London och tillbringa en höst i sitt älskade Hampstead. Kanske träffa några av människorna från förr? Vad hände med den fruktansvärda arbetsgivaren mrs Overton-Finch, Marie och med ... ja, Charlotte tänker faktiskt börja sökandet på The Holly Bush.
Tillbaka till Hampstead är en roman med skildring på livet och att utmana sig själv. Perfekt för en anglofil som drömt om livet i England, och för de som undrat och fascinerat över au pair livet. För vissa kanske detta är en nostalgitrip men för mig var detta ett livsäventyr! Min kärlek för England förstärktes bara mer efter denna roman.
Det var riktigt intressant att få följa Charlotte tillbaka till dåtiden och minnena. Skickligt har Åhman Owetz fått till växlingen, med inspiration från sina egna brev under sin au pair tid.
Lite tillbakablickar skedde till Söderbergsviten, det går inte riktigt att släppa sin långa serie.. Inte helt.
Romantiken mellan Charlotte och Keith var lustfylld, egentligen bara det. Att han drack och inte vill mer av livet, känns så träffande och igenkännande. Någon gång har man väl fallit pladask för en sån kille... Jag tycker det var riktigt starkt av Charlotte att bryta sig fri från Keith, och visste vad hon ville ha. Hon såg sitt värde. Men sen hur hon kanske gjorde slut, så där abrupt. Jag tror det var rätt av henne men en sida av mig hade nog velat att hon ändå hade hört av sig till Phyllis.
Vännerna Marie och Cissi, så otroligt fina. Var Marie hade hamnat, galet vad livet tar en...
Denne roman är så inkluderande. Det nämns homosexualitet, ung kärlek, gold digger och hollowoodfru drömmen. Att punkare kunde vara au pair hos rika överklassmänniskor. Svenska kyrkan och dess famn. Bra och dåliga au pair erfarenheter. Ja denna bok hade typ allt! Drama, avslut och en drömkille som offrar allt för kärleken! Vad mer behöver man? Jo, mer!!!!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Åh vilken bladvändare! Underbara miljöer, äkta och råa känslor och sanningar till hur det kan och tyvärr har varit för många unga kvinnor som åkte till England för att bli au-pair. Men såklart är inte allt dåligt, vi får alldeles underbara och härliga stunder med tjejerna i 80-talets Hampstead. Vilket var en annan sak jag älskade med denna bok, som ni bör veta vid detta laget, dubbla tidslinjer! Det är så jäkla bra gjort också, att få se hur Charlotte har vuxit under dessa 40 år, men samtidigt på många sätt samma 19-åriga tjej som klev av stationen den där dagen när allt börja. Cissi och Marie är två andra väldigt intressanta karaktärer att få följa, både då och nu. Så olika som unga, men i nutiden få se hur lika de egentligen är. Kärleken är såklart en väldigt central punkt i Charlottes liv, då som nu. Ett giftigt förhållande, som kan vara väldigt svårt som ung & naiv tjej i ett främmande land, att inse. Kan ju absolut säga att jag genast vill boka en biljett till London och ta in på ett B&B i Hampstead och promenera genom Hampstead Heath i morgondimman.
Läste till bokprat, trodde verkligen jag skulle gilla den, men den var bara inte rätt för min just nu depressiva sinnesstämning. Inte bokens fel. Förlåt boken, det är inte du, det är jag…
Det är precis såhär jag vill känna när jag läser feelgoodböcker av Eli Åhman Owetz, och hon gör mig inte besviken. Det är värme, det är smärta, det är en huvudperson jag vill skaka om med jämna mellanrum och det är fantastiska personer.
Det är så kul att läsa om Charlottes utveckling under boken och hur hon hela tiden får göra avslut med minnen och sådant som hänt henne innan. Att följa henne under två tidsperioder är bara mysigt och som vanligt är det karaktärsporträtten som får mig att verkligen fastna (även om jag blir bra sugen på att åka och uppleva Hampstead för det är skrivet med sådan kärlek). Boken får mig att återuppleva min egen kulturkrock när jag som 19-åring åkte till Irland och var au-pair, även om jag bara klarade av tre veckor innan jag åkte hem och ger mig också någon slags avslut. Också väldigt mysigt att läsa en liiiiiten koppling till det fantastiska Söderberga, som var det som fick mig att fastna för författaren från början.
Lite tudelade känslor ang denna. Den är inte bara som några av de övriga böcker författaren gett ut. Man gillar den nog mer om man har en relation till London/England eller varit aupair. Jag tyckte både Marie och Charlotte var ganska jobbiga och boken är ganska lång (för lång) med ganska många beskrivningar av vad dom äter. så nej den blev ingen favorit som hos många andra.
Vilken underbar bok! Vänskap, äventyr och nystart, både då och nu, och hur vi formas av det som vi är med om. Om ni gillar feelgood, eller för den delen bara gillar när en kvinna i 60-årsåldern beskrivs på ett nyanserat sätt, som en riktig människa med hela arsenalen av känslor och beteenden, då ska ni läsa denna! Vi får följa Charlotte, både i nutid när hon bestämmer sig för att resa tillbaka till London där hon arbetade som au pair i sin ungdom, och i dåtid (1980) när Charlotte för första gången reser utomlands. Nutida Charlotte vill göra upp och få avslut, men mest längtar hon bara tillbaka till Hampsted, en del av London som beskrivs på ett så förtrollande sätt att jag bara vill resa dit omedelbart. Den unga Charlotte får en chock när hon inser hur fel hon haft om vad hennes arbete som au pair innebär och hur fruktansvärt en ung kvinna/tjänare kan behandlas. Jag har tidigare läst en bok skriven av en före detta ”nanny”, men då gällde det i New York i början av 2000-talet. Därför blev jag inte så förvånad över hur fruktansvärt au pairerna blir behandlade i Tillbaka till Hampsted som ju utspelar sig på 80-talet, men för er som inte hört något om au pairers situation, förbered er på att det är värre än ni tror. Tillbaka till Hampsted är varm, spännande, rolig och gripande. Jag både grät och skrattade när jag läste (sträckläste). Lyckost er som ännu inte läst och har denna ljuvliga godbit att se fram emot!
"Tillbaka till Hampstead" är nog en riktig nostalgikick för de som var au-pair i London på 80-talet. Jag var inte det men upplever ändå en nostalgikick med musiken, kläderna miljöer med t.ex. telefonautomater och en massa annat. Men boken utspelar sig även i nutid vilket är ett grepp som jag gillar. Jag gillar att följa Charlotte och de andra, se hur de utvecklas under tiden som au-pair och hur livet blev 40 år senare.
Eli Åhman Owetz har ett rikt språk vilket ger en mångfacetterad berättelse med både värme, stark vänskap, kärlek och givetvis en ganska stor dos av svärta. Det är denna kombination som gör boken så bra. Det är en händelserik bok med bra tempo och en spännande intrig. Det finns några färgstarka karaktärer, en del som jag vill klubba ner och en del som jag vill krama om, det är väl det som gör en bok berörande.
Gillar du böcker med dubbla tidslinjer och dessutom växte upp på 80-talet, ja då ska du absolut läsa "Tillbaka till Hampstead".
Sammanfattning: 2/10 Inget för mig. Alls. Språket är okej och inläsningen bra, men där slutar nog plustecknen. Spontant tänker jag att man nog måste vara både anglofil och före detta au pair i just Hampstead för att uppskatta den här berättelsen. Seg, för lång och dessutom helt utan nerv och spännande karaktärer.
Mkt bra, en bok för oss alla som förälskat oss i Storbritannien, bra skildring av 1980 i London o nutid ,bra skildring av vackra Hampstead o en historia där man vill fortsätta för man vill veta hur det ska gå, en riktigt bra feelgood, rekommenderas
Hade hört så mycket bra om den här boken men jag upplevde boken som seg startad men blev ändå riktigt bra på slutet. Kunde ha kortat ner boken en aning. Medelbetyg får den.
Underbart mysig bok, skriven på ett härligt sätt. Handlingen har ett fint djup och känns inte simpel som många andra böcker i genren. Jag njöt av läsningen.
Trevlig bok, riktigt feelgood. Om man varit au-pair i London, är det extra roligt läsning - mycket att känna igen sig i. Skönt med en bok där vuxna kvinnor är huvudpersoner. Klart läsvärd!