What do you think?
Rate this book
Kvinnorna och staden #2
Springkällan
Tora har blivit ägare till Café Cosmopolite. Hon har hårdnat, men så hård är hon inte att hon kan avvisa arbetslösa ynglingar som beställer en sockerdricka och tolv glas. Efter ett kort äktenskap är hon änka med två pojkar men inte ensam i kampen för värdighet och ett drägligare liv. Runt henne finns Frida, hennes dotter Ingrid och de andra kvinnorna som hjälper varandra när storstrejken och världskriget hotar med hunger.
I början av 70-talet påbörjade Kerstin Ekman den stora romansviten om Kvinnorna och staden. Böckerna Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus, berättar om hur staden Katrineholm växer fram i industrialiseringens Sverige. I dessa fyra romaner finns Kerstin Ekmans berömda skildringar av kvinnors arbete, som hon skriver om med humor och stor sakkunskap och inlevelse.
I början av 70-talet påbörjade Kerstin Ekman den stora romansviten om Kvinnorna och staden. Böckerna Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus, berättar om hur staden Katrineholm växer fram i industrialiseringens Sverige. I dessa fyra romaner finns Kerstin Ekmans berömda skildringar av kvinnors arbete, som hon skriver om med humor och stor sakkunskap och inlevelse.
Audiobook
First published January 1, 1976
9 people are currently reading
142 people want to read
About the author
Kerstin Ekman
58 books268 followersKerstin Lillemor Ekman is a Swedish novelist.
She began her career with a string of successful detective novels (among others De tre små mästarna ("The Three Little Masters") and Dödsklockan ("The Death Clock")) but later went on to persue psychological and social themes. Among her later works are Mörker och blåbärsris ("Darkness and Blueberries"), set in northern Sweden, and Händelser vid vatten (translated as Blackwater), in which she returned to the form of the detective novel.
Ekman was elected a member of the Swedish Academy in 1978, but left the Academy in 1989, together with Lars Gyllensten and Werner Aspenström, due to the debate following death threats posed to Salman Rushdie. According to the rules of the Academy, however, she will remain a passive member for the entirety of her life.
She began her career with a string of successful detective novels (among others De tre små mästarna ("The Three Little Masters") and Dödsklockan ("The Death Clock")) but later went on to persue psychological and social themes. Among her later works are Mörker och blåbärsris ("Darkness and Blueberries"), set in northern Sweden, and Händelser vid vatten (translated as Blackwater), in which she returned to the form of the detective novel.
Ekman was elected a member of the Swedish Academy in 1978, but left the Academy in 1989, together with Lars Gyllensten and Werner Aspenström, due to the debate following death threats posed to Salman Rushdie. According to the rules of the Academy, however, she will remain a passive member for the entirety of her life.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 18 of 18 reviews
January 16, 2018
Hade någon period nyligen då jag tittade på Fröken Frimans krig (svt, världens mysigaste serie) och läste denna samtidigt. Blev fängslad eftersom de utspelar sig kring ungefär samma tid, dvs. kring den svenska övergången från lantsamhälle till industristäder, någonstans i början av 1900-talet.
Ekman måste läst på något otroligt när hon skrev denna serie. Jag blev mäkta imponerad av sakkunnigheten, hur kvinnornas sysslor beskrivs in i detalj, och hur staden (tydligen Katrineholm) skildras så verkligt och obehindrat. Kvinnorna man får följa känns okonstlade och verkliga, ingen är perfekt och alla är olika och har sina egna tidstypiska problem de tacklas med. Narrativet följer olika karaktärer i olika kapitel, vilket gör att boken nästan känns som en samling av små sammanlänkade noveller. Här förtydligas kvinnans roll i framväxten av den modernare industristaden, som var männens sfär. Tvättning och bykning, städning, textilhantverk och matlagning. Allt känns personligt, nära och med glimten i ögat. Samtidigt så förstår man vilket jäva skitliv det kunde vara att vara arbetarkvinna mitt i havet av männens framskridande utvecklingsoptimism.
Skulle så gärna vilja läsa fler verk i serien! Men inget jag skulle läsa i sträck kanske. Även om jag älskade Springkällan så var det verkligen regelrätta vardagsskildringar utan några rejälare "kryddor", och det var väl det jag fann lite fint också. Fick en känsla av att denna läsning fick ta sin tid. Inget kapitel kändes förhastat eller otillräckligt. Väldigt mysig läsning.
Som sagt, historiska kvinnoskildringar hörni. vilken grej. love it
Ekman måste läst på något otroligt när hon skrev denna serie. Jag blev mäkta imponerad av sakkunnigheten, hur kvinnornas sysslor beskrivs in i detalj, och hur staden (tydligen Katrineholm) skildras så verkligt och obehindrat. Kvinnorna man får följa känns okonstlade och verkliga, ingen är perfekt och alla är olika och har sina egna tidstypiska problem de tacklas med. Narrativet följer olika karaktärer i olika kapitel, vilket gör att boken nästan känns som en samling av små sammanlänkade noveller. Här förtydligas kvinnans roll i framväxten av den modernare industristaden, som var männens sfär. Tvättning och bykning, städning, textilhantverk och matlagning. Allt känns personligt, nära och med glimten i ögat. Samtidigt så förstår man vilket jäva skitliv det kunde vara att vara arbetarkvinna mitt i havet av männens framskridande utvecklingsoptimism.
Skulle så gärna vilja läsa fler verk i serien! Men inget jag skulle läsa i sträck kanske. Även om jag älskade Springkällan så var det verkligen regelrätta vardagsskildringar utan några rejälare "kryddor", och det var väl det jag fann lite fint också. Fick en känsla av att denna läsning fick ta sin tid. Inget kapitel kändes förhastat eller otillräckligt. Väldigt mysig läsning.
Som sagt, historiska kvinnoskildringar hörni. vilken grej. love it
March 6, 2022
Med Springkällan fortsätter Kerstin Ekman sin underbart provokativa motberättelse till den gängse historieskrivningen om hur industrialiseringen och den historiska förändringen av det svenska samhället påverkade kvinnor och barn. Med stor sakkunnighet, humor och kännedom om den mänskliga psykologin berättar hon om bland annat Tora Otter (f.d Lans) som var dotterdotter i första boken. Hon är nu caféägare, änka och har genom att tränga undan sorgen blivit hård utåt.
Ekman skriver om grundvattnet som porlar i springkällan (Himmelsö källa som satts igen) vilket jag tolkar som metafor för psyket:
”Det underjordiska vattenlandskapet var en bild, fast en speglad och omvänd bild, av landskapet ovan jord med sina höjder och dalar och djupa svackor. Grundvattnet strävade som allting annat efter jämvikt, sa Konrad, och där jämvikt var uppnådd mellan vattnets tryck och luftens ovan jord, där fanns grundvattenytan. I svackorna och dalsänkorna var den nära marken och ibland gick den i dagen. Där sprang källorna opp.”
Men det här är en kollektivroman så det är långt fler än Tora och hennes barn vi möter. Det fina är att Ekman – trots att de är många – låter oss komma riktigt nära de levande karaktärerna. Inledningsvis är det Frida vi träffar. Hon är tio år äldre än Tora, gravid och vill göra abort. Vilket givetvis inte är det lättaste 1910. Det blir inte heller av utan Ingrid föds, men får gå till fosterfamilj på grund av matbrist. Frida Erikssons äldsta barn heter Konrad Eriksson (samma initialer som författaren!). Konrad betyder djärv och rådgivare, vilket passar bra då han är beläst och sällar sig till kommunismen.
”Baningenjör Sterkel hade fått idén till sin tvättinrättning en tidig morgon, när han gick genom den lilla parken nedanför åsen, och lyssnade till Himmelsö källa som sorlade under sina stenar. Han både hörde och hörde den inte. För hans tankar var som vanligt sysselsatta med samhällsangelägenheter.
Senare fick andra män idéer att stänga in kvinnor under jorden i källare med betonggolv. Ensamma med maskiner som de var rädda för. Ännu senare stängde de in dem i kök tillsammans med vita maskiner med inbyggt slitage och tyger som luktade svett redan efter en dags användning. Och sitt linne blev de tvungna att sända till stora inrättningar där de frättes i starka bad och varmmanglades glanslöst, maskinvägs, och kom ut med en däven lukt.
Kanske var det skarpare hjärnor än baningenjör Sterkels som fick dessa idéer. Men de fick dem inte på morgnarna.”
Berättelsen fortsätter via svartlistade strejkare, världskrig, rösträttsrörelsen och bildade kvinnor som möter manligt motstånd. Det handlar om kvinnor som utsätts för våldtäkt och den efterföljande och orättvisa skammen.
Det här är en berörande och underhållande historielektion.
Ekman skriver om grundvattnet som porlar i springkällan (Himmelsö källa som satts igen) vilket jag tolkar som metafor för psyket:
”Det underjordiska vattenlandskapet var en bild, fast en speglad och omvänd bild, av landskapet ovan jord med sina höjder och dalar och djupa svackor. Grundvattnet strävade som allting annat efter jämvikt, sa Konrad, och där jämvikt var uppnådd mellan vattnets tryck och luftens ovan jord, där fanns grundvattenytan. I svackorna och dalsänkorna var den nära marken och ibland gick den i dagen. Där sprang källorna opp.”
Men det här är en kollektivroman så det är långt fler än Tora och hennes barn vi möter. Det fina är att Ekman – trots att de är många – låter oss komma riktigt nära de levande karaktärerna. Inledningsvis är det Frida vi träffar. Hon är tio år äldre än Tora, gravid och vill göra abort. Vilket givetvis inte är det lättaste 1910. Det blir inte heller av utan Ingrid föds, men får gå till fosterfamilj på grund av matbrist. Frida Erikssons äldsta barn heter Konrad Eriksson (samma initialer som författaren!). Konrad betyder djärv och rådgivare, vilket passar bra då han är beläst och sällar sig till kommunismen.
”Baningenjör Sterkel hade fått idén till sin tvättinrättning en tidig morgon, när han gick genom den lilla parken nedanför åsen, och lyssnade till Himmelsö källa som sorlade under sina stenar. Han både hörde och hörde den inte. För hans tankar var som vanligt sysselsatta med samhällsangelägenheter.
Senare fick andra män idéer att stänga in kvinnor under jorden i källare med betonggolv. Ensamma med maskiner som de var rädda för. Ännu senare stängde de in dem i kök tillsammans med vita maskiner med inbyggt slitage och tyger som luktade svett redan efter en dags användning. Och sitt linne blev de tvungna att sända till stora inrättningar där de frättes i starka bad och varmmanglades glanslöst, maskinvägs, och kom ut med en däven lukt.
Kanske var det skarpare hjärnor än baningenjör Sterkels som fick dessa idéer. Men de fick dem inte på morgnarna.”
Berättelsen fortsätter via svartlistade strejkare, världskrig, rösträttsrörelsen och bildade kvinnor som möter manligt motstånd. Det handlar om kvinnor som utsätts för våldtäkt och den efterföljande och orättvisa skammen.
Det här är en berörande och underhållande historielektion.
May 10, 2021
The story about the women's life in the beginning of 1900 continues. The great war is in the horizon and Tora has become an owner of a café. I liked the way it detailed lives during this time and how realistic all of the characters seemed to be. But I didn't quite fall in love with the story and I'm not sure if I want to read the next one. Might pick up something else by Kerstin Ekman tough
July 30, 2019
Den detaljerade och kärleksfulla beskrivningen av Dagmar som syr en klänning åt sin tunna, åldrande mamma Frida är något av det vackraste jag läst, någonsin.
August 13, 2023
Tora kämpar på och expanderar sin verksamhet, det känns bra. Lyssnar vidare med boken i handen.
Tänker på farmor Astrid Malmer, som föddes 1908 och jag vet att hon som gift bodde ovanpå ett kafé i en nu riven vit träbyggnad snett emot järnvägsstationen i precis detta samhälle.
- - -
Funderade på om det här är en roman-fleuve, eller är det på tok för mycket skandinavisk socialrealism för det?
Tänker på farmor Astrid Malmer, som föddes 1908 och jag vet att hon som gift bodde ovanpå ett kafé i en nu riven vit träbyggnad snett emot järnvägsstationen i precis detta samhälle.
- - -
Funderade på om det här är en roman-fleuve, eller är det på tok för mycket skandinavisk socialrealism för det?
July 22, 2019
Part II of the tetrology (4 books) was similar to part I and both of them should really land on 3.5 stars each. The series can't really match her trilogy Vargskinnet, but clearly worth reading. It's slow easy paced reading making you stay in the there and then of late 1800, early 1900.
May 3, 2021
Bitvis bättre än Häxringarna, bitvis sämre. Tröttnar lite på slutet. Lite väl mycket sömnadsbeskrivningar för min smak, men njuter t ex av den härliga driften med överklassens etikettsmödor à la Marcel Proust. Eloge också till Irene Lindhs fina inläsning.
October 21, 2022
Ännu en omläsning av andra delen i serien 'Kvinnorna och staden', och rör tiden 1909-1927, från storstrejken ledde till att en del av männen förlorade sina jobb, och kvinnorna blev ensamma försörjare av familjen. Tora Otter övertar café Cosmopolite som ett komplement till sin brödförsäljning på torget, fram till Julen 1927, då sonen Fredrik gifter sig och flyttar hemifrån, och Tora inte längre orkar kämpa med caféets överlevnad utan tvingas sälja det.
På 1910-talet hade hon dock som stamgäster en kvinnorösträttsförening, som höll sina möten på cafét, men så snart målets uppnåtts 1921, försvann även de kunderna. Mer än så nämns inte om kvinnors rättigheter, vilket speglar osäkerheten inför rösträtten, vad de ska ha den till, vilka alternativ fanns egentligen att rösta på som talade till kvinnor? Gräsrotskvinnorna har fortfarande fullt upp med att skaffa bröd för dagen åt sina barn.
Ekman fortsätter med ingående beskrivningar, vackra i sin noggrannhet, av kvinnors arbete, allt arbete i hushållen, all mat, konservering, bak, all städning, allt som sällan uppmärksammas. Allt som hållit kvinnor mer än sysselsatta, även om de hade en make som 'försörjde' dem. En av de vackraste skildringarna är när Frida Lans dotter Dagmar, sömmerskan, syr en finklänning till sin åldrade mor, den första klänning av 'nytt' tyg, och dessutom av fin kvalitet.
I övrigt är tonen i denna andra del av serien betydligt mörkare än i den första. Det har hänt något med våldet mot kvinnorna. Från den dolda våldtäkten i 'Häxringarna', då Tora blev till, undanstuvats i det omedvetna, då offret var en unga naiv flicka, och makten över kvinnorna var en självklarhet. Nu tycks våldet ständigt hänga runt relationerna mellan kvinnor och män, i det medvetna. Kvinnorna lär sig parera och strida för sin kropp. Tora har ett våldsamt slagsmål med den grosshandlare som anser att hon inte bara ska betala sina varor med pengar, utan även med sin kropp. Nu när kvinnorna fått rösträtt, är det som om striden hårdnat. De måste kämpa med näbbar och klor, och gör det, för nu är medvetenheten större.
Temat i denna bok är som titeln visar, vatten, källådror. I närheten av staden finns en gammal källa, 'Himmelsö källa', antagligen i äldre tider en brunnsort. Men den har blivit igenlagd, ingen vet av vem eller varför. Intill denna ligger Lilla Himmelsö säteri, med den urgamla adelsdamen, som lever där med några få urgamla trotjänare, i Herrans tukt och förmaning, som ett utdöende släkte.
Trots att springkällan Himmelsö är igenlagd kan man lägga örat mot marken och höra det källådran kvillra därunder. Men ingen har ännu försökt lyfta bort stenblocken för att få upp vattnet till ytan igen. Ingrids bror Konrad pratar också om samarbetet människor emellan som 'lån', ett utbyte som blir till förtroenden och kontakt, att de måste fukta marken för att källan under skall kunna ta sig upp, och vatten möta vatten.
Jag tolkar springkällan som lagts igen, som det nedtryckta kvinnorna och deras arbetet, som fortfarande är igång överallt, om än oftast ignorerade. De hjälper varandra i vått och torrt.
På 1910-talet hade hon dock som stamgäster en kvinnorösträttsförening, som höll sina möten på cafét, men så snart målets uppnåtts 1921, försvann även de kunderna. Mer än så nämns inte om kvinnors rättigheter, vilket speglar osäkerheten inför rösträtten, vad de ska ha den till, vilka alternativ fanns egentligen att rösta på som talade till kvinnor? Gräsrotskvinnorna har fortfarande fullt upp med att skaffa bröd för dagen åt sina barn.
Ekman fortsätter med ingående beskrivningar, vackra i sin noggrannhet, av kvinnors arbete, allt arbete i hushållen, all mat, konservering, bak, all städning, allt som sällan uppmärksammas. Allt som hållit kvinnor mer än sysselsatta, även om de hade en make som 'försörjde' dem. En av de vackraste skildringarna är när Frida Lans dotter Dagmar, sömmerskan, syr en finklänning till sin åldrade mor, den första klänning av 'nytt' tyg, och dessutom av fin kvalitet.
I övrigt är tonen i denna andra del av serien betydligt mörkare än i den första. Det har hänt något med våldet mot kvinnorna. Från den dolda våldtäkten i 'Häxringarna', då Tora blev till, undanstuvats i det omedvetna, då offret var en unga naiv flicka, och makten över kvinnorna var en självklarhet. Nu tycks våldet ständigt hänga runt relationerna mellan kvinnor och män, i det medvetna. Kvinnorna lär sig parera och strida för sin kropp. Tora har ett våldsamt slagsmål med den grosshandlare som anser att hon inte bara ska betala sina varor med pengar, utan även med sin kropp. Nu när kvinnorna fått rösträtt, är det som om striden hårdnat. De måste kämpa med näbbar och klor, och gör det, för nu är medvetenheten större.
Temat i denna bok är som titeln visar, vatten, källådror. I närheten av staden finns en gammal källa, 'Himmelsö källa', antagligen i äldre tider en brunnsort. Men den har blivit igenlagd, ingen vet av vem eller varför. Intill denna ligger Lilla Himmelsö säteri, med den urgamla adelsdamen, som lever där med några få urgamla trotjänare, i Herrans tukt och förmaning, som ett utdöende släkte.
Trots att springkällan Himmelsö är igenlagd kan man lägga örat mot marken och höra det källådran kvillra därunder. Men ingen har ännu försökt lyfta bort stenblocken för att få upp vattnet till ytan igen. Ingrids bror Konrad pratar också om samarbetet människor emellan som 'lån', ett utbyte som blir till förtroenden och kontakt, att de måste fukta marken för att källan under skall kunna ta sig upp, och vatten möta vatten.
Jag tolkar springkällan som lagts igen, som det nedtryckta kvinnorna och deras arbetet, som fortfarande är igång överallt, om än oftast ignorerade. De hjälper varandra i vått och torrt.
March 6, 2014
Translated from the swedish by Linda Schenck.
Below the ridge is an ancient spring that never runs dry
There is some underlapping with the end of the last book (which ended *hand wobble* 1904) to establish the political landscape. We travel back to the start of the Social Democrats, the revolutionary jargon mirroring the Russians, then this books starts properly in *hand wobble again* 1910 where there is deep superstition, poverty, unemployment.
As with the first book this is an unfailingly honest look at northern Swedish village life at the turn of the century, and focusing mainly on a woman's lot. We are introduced to the concept of woman's political suffrage in the form of a forward-looking school mistress but her petitioning amongst the other women of the village seems to fall on deaf ears. This finishes up in the 1920s where there is now a cinema and, thankfully, a commercial laundry.
Below the ridge is an ancient spring that never runs dry
There is some underlapping with the end of the last book (which ended *hand wobble* 1904) to establish the political landscape. We travel back to the start of the Social Democrats, the revolutionary jargon mirroring the Russians, then this books starts properly in *hand wobble again* 1910 where there is deep superstition, poverty, unemployment.
As with the first book this is an unfailingly honest look at northern Swedish village life at the turn of the century, and focusing mainly on a woman's lot. We are introduced to the concept of woman's political suffrage in the form of a forward-looking school mistress but her petitioning amongst the other women of the village seems to fall on deaf ears. This finishes up in the 1920s where there is now a cinema and, thankfully, a commercial laundry.
June 5, 2021
Den här, såsom ettan i serien, är en hyllning till alla hårt arbetande människor. De som byggde vårt samhälle för 100-talet år sen. Språket är så precist så att jag känner lukten av lut när tvätterskan jobbar, lukten av nybakt när bagerskan plockar ur ugnen. Just de detaljerna, exakt hur arbetarna utförde sitt arbete är jätteintressanta. Men ibland långrandiga. De berikar ändå. Det tog ett tag att ta sig igenom denna, flöt inte på lika mkt för mig som med ettan. Blir en paus från just den här serien men vill läsa klart hela.
February 27, 2025
Deel 2 van 4. Mooi vervolg op Heksenkringen. Zelfde thematiek. Nu rond WO1, die ook in Zweden honger heeft veroorzaakt. Naast Tora maakt nu ook Frida het verhaal naast vele andere vrouwen. Je kunt helemaal verdwalen in de kleine geschiedenissen binnen de beschreven gemeenschap in Söder. De vertelstijl komt misschien minder modern over, maar bevalt me beter dan de hijgerige sfeer die ik recent in boeken van hedendaagse schrijfsters trof. Het verhaal van Kirsten Ekman gaat over echte mensen. Niet over karikaturen.
August 14, 2023
Interesting depiction of life in early 20th century Swedish village and the lives of the women, in particular. However, I found the characters hard to engage with (maybe because the book jumps between quite a lot of different people) and neither is there much of a story.
June 1, 2017
Interesting because it portrays the attitudes and life of a different time and culture. Also the thoughts and hardships of the women
August 20, 2023
Fantastisk! Kerstin Ekman är ju en av Sveriges absolut bästa författare. Här skriver hon om några vanliga kvinnornas strävan och beslutsamhet i början av 1900-talet.
August 30, 2023
De fyra böckerna i Kerstin Ekmans “Kvinnorna och staden”-serie är årets “sommarbok” i vår bokcirkel. Och hade de inte varit det hade jag DNFat ganska tidigt pga allt eländes elände och förvirrande svängningar…
De tre första böckerna följer - mestadels - Tora och kvinnorna i hennes närhet, med start i grundandet av Katrineholm, via järnvägen, dess station och nödvändiga byggnader för hanteringen av dem.
Den första är skriven som man brukar se denna typ av romaner: man följer personer över tiden, när de åldras och nästa generation kommer och i sin tur åldras.
De följande två känns mer som om de är skrivna med en ramberättelse och så är varje kapitel en egen berättelse inom denna. Allt hänger ihop i slutändan, men det är aningen förvirrande när man tror att händelser ska fortsätta i en viss riktning i nästa kapitel, men istället dyker vi ner i en helt annan persons händelser och skeenden - troligen vid ungefär samma tidpunkt, men ibland inte.
Den fjärde boken är helt annorlunda. Det är mer en självbiografi, skriven i jag-form och det dröjer lång tid innan jag inser vem personen är och hur hon passar in i historien från tidigare böcker… Och det blir väldigt förvirrat när Ishnol och Choryn och “skinnet av Robor” dyker upp - har huvudpersonen fått en psykos eller har jag missat något?!
Så nej, jag rekommenderar dem inte… 🤷♀️
Men det ska bli intressant att diskutera dem ikväll. 🙂
De tre första böckerna följer - mestadels - Tora och kvinnorna i hennes närhet, med start i grundandet av Katrineholm, via järnvägen, dess station och nödvändiga byggnader för hanteringen av dem.
Den första är skriven som man brukar se denna typ av romaner: man följer personer över tiden, när de åldras och nästa generation kommer och i sin tur åldras.
De följande två känns mer som om de är skrivna med en ramberättelse och så är varje kapitel en egen berättelse inom denna. Allt hänger ihop i slutändan, men det är aningen förvirrande när man tror att händelser ska fortsätta i en viss riktning i nästa kapitel, men istället dyker vi ner i en helt annan persons händelser och skeenden - troligen vid ungefär samma tidpunkt, men ibland inte.
Den fjärde boken är helt annorlunda. Det är mer en självbiografi, skriven i jag-form och det dröjer lång tid innan jag inser vem personen är och hur hon passar in i historien från tidigare böcker… Och det blir väldigt förvirrat när Ishnol och Choryn och “skinnet av Robor” dyker upp - har huvudpersonen fått en psykos eller har jag missat något?!
Så nej, jag rekommenderar dem inte… 🤷♀️
Men det ska bli intressant att diskutera dem ikväll. 🙂
July 21, 2020
Det var en annorlunda bok, den handlade helt enkelt om livet. Ingen röd tråd, ingen huvudperson och inga specifika händelser. Tio sidor kunde ägnas åt hur någon sydde en klänning. Hur någon bakade ett bröd, putsade silver eller berättade sagor. Tillslut tog jag mig igenom den, och jag tyckte om den men det går inte att läsa sådana här böcker hela tiden.
Nästan tre månader senare och jag tänker mer och mer på boken. Den blir bättre i efterhand, när budskapen och bokens relationer äntligen sjunkit in.
Nästan tre månader senare och jag tänker mer och mer på boken. Den blir bättre i efterhand, när budskapen och bokens relationer äntligen sjunkit in.
June 27, 2012
Intricately woven together with Witches Rings.
July 4, 2014
These books of Ekman's are strange, slow-moving hypnotic chronicles of the people of a place over a long time. And a portrait of Sweden over time as well. Worth the time in my opinion.
Displaying 1 - 18 of 18 reviews