Dagen är äntligen här. Henrik ska börja sjuan, lämna den lilla byskolan där han har haft ett helvete i sex år. På högstadiet ska allting bli annorlunda, han ska bli en annan.
Men snart börjar saker gå utför även här och han blir stämplad som minst, svagast, konstigast. Mobbingen eskalerar till ren misshandel och han förstår inte hur han ska stå ut i tre år. Är han dömd att vara en tönt och ett mobboffer för alltid? Men med svart humor och olika strategier lyckas Henrik hitta en inre styrka, egna intressen och ett sammanhang där ingen kan sätta sig på honom. Kanske kan han vara mer än bara ett jävla äckel?
Självutlämnande och rått berättar Henrik Ståhl och Titti Persson om en helvetisk högstadietid i en liten ort i Dalarna. Det är mörkt och plågsamt, en vardag full av mobbning och våld. Men där finns också humor, vänskap, ljus och ett hopp om att framtiden faktiskt kan bli bättre.
Henrik Ståhl är författare, dramatiker och skådespelare, känd från flera SVT-produktioner. Han får hundratusentals svenskar att somna till den populära podden Somna med Henrik. Med den självbiografiska föreställningen Henrik – en tönt turnerade han runt i hundratals högstadieskolor i Sverige under slutet av 90-talet och början av 2000-talet. Titti Persson är författare och har skrivit ett flertal böcker för barn, ungdomar och vuxna, de flesta under pseudonymen Siri Spont. Hon är uppvuxen i Dalarna och har gått i skolan tillsammans med Henrik.
En sann och smärtsam skildring av Henrik Ståhls uppväxt där han ständigt blev utsatt för mobbning i skolan. En skildring av längtan efter att få bli accepterad, att bara få vara sig själv, att inte ständigt hamna i klorna på, som Henrik själv uttrycker det, rovdjuren.
Det gör ont i mig när jag läser denna bok. Det finns en viss igenkänning men inte fullt ut. Jag kan komma ihåg hur det själv var att dumma kommentarer slängas åt ens håll i skolkorridoren på högstadiet men jag vill inte ens försöka tänka hur det hade varit om dessa kommentarer också hade kombinerats med fysiska knuffar och slag.
Samtidigt som jag blir ledsen när jag läser denna bok kan jag inte låta bli att känna mig oerhört imponerad över den styrka som Henrik på något vis ändå lyckas uppbåda inom sig själv. Det är klart att han inte går hel ut ur detta trauma men att ha klarat sig igenom det överhuvudtaget är inte en självklarhet.
Detta är en bok som alla elever som börjar högstadiet bör läsa. En bok som på något vis tar avstamp i den längtan och pirrighet som många kan känna igen sig i inför en helt ny skolstart. Förväntan om att nu har jag en helt ny chans att visa vem jag är och att samtidigt välja rätt väg att gå - att inte utsätta någon annan för något som kommer ärra dem för resten av deras liv. För de finns där, de som redan är ärrade, precis som Henrik var, som innerst inne hoppas på en nystart när högstadiet hägrar och som önskar att de kommande tre åren kommer bli en fristad och inte ett fängelse.
Berättelsen skildrar rädslan som en utsatt elev på högstadiet känner över att vistas i skolan. Det är en fruktansvärd historia om mobbning som skildras och det absolut värsta med den är att det har hänt på riktigt.
Jag gillar att författarna vågar lyfta hur lite stöd de upplever att Henrik och hans mamma fick från skolan. Varning för spoilers! Jag reagerade särskilt på att mamman fick hantera samtalet med de ungdomar som utsatte hennes barn för mobbning på egen hand, utan någon närvarande vuxen från skolan. Likaså reagerade jag på att när de vuxna väl agerade på skolan så var det viktigaste att få mobbaren att uttala ett förlåt. Sedan stod pedagogerna och kände sig nöjda i personalrummet medan barnet som drabbats råkade än mer illa ut efteråt på skolgården. Är vuxenvärlden verkligen så naiv? Ja, det kan den säkert vara i vissa fall.
Det här är en oerhört viktig bok, som borde sättas i händerna på varje pedagog som arbetar med barn och ungdomar i skolan. Vi kan inte fortsätta blunda för det fruktansvärda. När vuxenvärlden blundar för det fruktansvärda är det som att tillåta att det fortgår.
3,5. Läste den här en dag då jag kanske inte var i det mest stabila av känslotillstånd, och började må fysiskt illa och grät i flera omgångar. Det är en så förfärligt sorglig historia.
Vet inte hur stor betydelse den tidsmässiga miljön har för ungdomar som idag plockar upp boken; om terrorn har ändrat form till den grad att boken känns svåråtkomlig. Tyvärr tror jag att den typ av rädsla och förakt som mobbning framkallar inte har förändrats på några årtionden och inte heller kommer göra det framdels. Kanske är det för att jag är tjej, men jag minns inte att fysisk misshandel skulle ha varit ett lika återkommande inslag under min högstadietid. Vilken otrolig brutalitet.
Personligen hade jag gärna läst en mindre flyktig överblick över de tre åren, men i så fall hade den nog inte klassast som ungdomsbok. Inslagen av bitande satiriska story boards bryter upp texten på ett sätt som gör den lite mer lättsmält.
Man hoppas ju att ingen skulle behöva den här boken som tillflykt eller kamratstöd, men för de som gör det, hoppas jag innerligt att de hittar den. Kunde gott vara underlag till klassdiskussion och därmed ge mobbare en tankeställare.
Svårt att betygsätta den här boken. Den är både bra och väldigt viktig. En ungdomsbok som passar väl till elever i högstadieålder. Fast ändå inte fullt ut, för dem är den nog dessvärre utdaterad. Mobbning och utsatthet förekommer förstås i allra högsta grad idag, men boken utspelar sig under en tid då människor ännu inte använde mobiltelefoner. Kan dagens ungdomar relatera till det?
Jag får ont i magen av att läsa om allt som händer med vår huvudperson och jag blir arg på vuxenvärlden, som inte gör något åt det som sker. Men, boken handlar inte bara om detta jobbiga utan om att hitta sig själv och inse sitt egenvärde. Att du kan göra vad du vill, och du är fantastisk, oavsett vad någon annan försöker påstå.
Den här boken vill jag bara krama om och skydda mot allt. Den behöver nästan en trigger-varning, den här boken. För mobbning är fruktansvärt och har man på något sätt varit i närheten av mobbning, då sätter det sina spår och sår. Förresten, skolplikten är jag inte heller helt nöjd med.
Oerhört jobbig, men ack så viktig, läsning på temat mobbning. Det gör ont att läsa om vad Henrik utsatts för, men att samtidigt veta att det här är något som har hänt, det gör alltid något extra med hjärtat. 💔