"Vi på Saltkråkan" är en av Astrid Lindgrens mest älskade fantasivärldar, som TV-serie, filmer och bok. Redan från början var den en stor succé, inte bara i TV – boken var den i Lindgrens dittillsvarande utgivning som såldes bäst vid utgivningen. I "Den rätta knycken" undersöker Johan Svedjedal mekanismerna bakom ett av den svenska barnlitteraturens stora mediala fenomen. Han urskiljer också en underskattad bok med sofistikerad berättarteknik, en berättelse om kärlek som bakom den färgrika idyllen och situationskomiken bär på allvarliga ärenden om människors ansvar mot världen och varandra.
När jag var typ åtta år gammal fick jag en bok av Astrid Lindgren i julklapp av mina morföräldrar. Jag hade den redan sedan tidigare, så på jullovet fick jag följa med mormor till bokhandeln för att byta den mot en annan. Och jag valde Vi på Saltkråkan, som var tjockare och maffigare och helt enkelt en salighetssak. Sedan minns jag att jag läste den hemma hos mormor och morfar på jullovet och grät över Pelles kanin som dog. Som jag minns det var boken mitt eget val, men nu när jag läst Den rätta knycken har jag tänkt mycket på det där jullovet och min läsning av boken för första gången, och på hur fint det är att jag fick den av mina morföräldrar eftersom de också tyckte om att titta på Vi på Saltkråkan i tv. Jag började också längta efter den dag när jag får läsa den för mitt eget barn.
Saltkråkans värld är ju en värld som åtminstone alla svenskspråkiga har någon sorts relation till, och därför var det så fascinerande att läsa Den rätta knycken. Bitvis är den nördig på detaljnivå, men samtidigt gav den mig en ny syn på tv-serien och dess tillkomst. Allra intressantast tyckte jag att avsnittet om boken var och även där fick jag nya insikter, bland annat om hur Astrid Lindgren använder sig av den allvetande berättare och om hur omarbetade senare utgåvor tappat bort en del av det.
Författaren är professor i litteratursociologi. Språket och analysen ger inget övrigt att önska. Mkt spännande att få reda på nya perspektiv rörande både Astrid Lindgren och Saltkråkan. TV-serien gjorde ett outplånligt intryck på mig som är jämgammal med det yngsta barnet på Saltkråkan; Stina.
Jag älskade Vi på Saltkråkan-serien (den som sändes på SVT) så otroligt mycket, såg den så många gånger som barn och har aldrig tröttnat. Oräkneliga är citaten. Boken har jag bara läst en gång, som barn, men jag fastnade aldrig riktigt för den. Därför var det roligt att läsa Svedjedals bok som tar upp både serien, filmerna och boken. Intressant och informativ!