What do you think?
Medan vi lever : tankar om existensen
”Medan vi lever” är en intellektuell självhjälpsbok i skrollandets tid. Nina Björk diskuterar ämnen som autenticitet, mening, kärlek och sex, tillit, sanning och att leva i olika åldrar. Hur handskas vi med modernitetens löfte om frihet och självständighet för individen? Var finns hoppet, var finns hindren?
Björk utgår från såväl egna erfarenheter som historiska tänkare för att försöka ge svar på frågan om vad ett gott liv är. Exempel hämtas ur filosofi, skönlitteratur, samhällsdebatt och populärkultur.
Björk utgår från såväl egna erfarenheter som historiska tänkare för att försöka ge svar på frågan om vad ett gott liv är. Exempel hämtas ur filosofi, skönlitteratur, samhällsdebatt och populärkultur.
- GenresNonfictionPhilosophy
265 pages, Hardcover
Published August 30, 2024
About the author
Nina Björk
8 books71 followersNina Björk is a Swedish journalist, author and feminist. She is most well known for Under det rosa täcket (Under the Pink Duvet), a feminist book written in 1996.
She is considered to be a postmodern equity feminist. In 2008 she earned her PhD degree in literary criticism at Gothenburg University with her doctorate thesis Fria själar. She is also well known as a columnist in Dagens Nyheter.
She is considered to be a postmodern equity feminist. In 2008 she earned her PhD degree in literary criticism at Gothenburg University with her doctorate thesis Fria själar. She is also well known as a columnist in Dagens Nyheter.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 39 reviews
May 5, 2025
”Om allt är möjligt för dig är du ingen.”
Det är främst slumpen som avgör vem du är. Du har inte valt det samhällssystem du lever i, vilka föräldrar, klass, kön, sexualitet eller hudfärg du har. Ämnet för den här boken är friheten som du ändå har, friheten att förhålla dig till det som är ditt liv och svaret på frågan om hur du bör leva det.
Det här är en bok för oss (alla?) med personlighet. Jag tycker absolut du ska läsa den medan du lever. Nina Björk resonerar kapitalkritiskt och filosofiskt, ofta intelligent och beundransvärt, ibland mediokert, under rubrikerna Autenticitet, Identitet, Mening, Tillit, Kärlek, Tid och Värld. Jag får ganska många aha-upplevelser.
Avsnittet Autenticitet innehåller förutom en välförtjänt känga till Alex Schulman (för att han profiterar på en förälders känslor inför sitt barn i reklamsyfte) begränsningarnas lov. Att vara en vuxen människa är att begränsa sig, om du alltid känner dig fri att välja då är du inte en autentisk människa.
”Men det betyder inte att du därmed är icke-autentisk, utan att du saknar möjlighet att vara vare sig autentisk eller icke-autentisk. För du saknar det slags jag som krävs för det.”
Vidare går hon igenom hur influerare gör oss till varusapiens som måste rusta oss med misstänksamhet för att inte bli lurade.
Digitaliseringen har gjort människors privata liv offentliga. Problemet med självframställan - amour propres - som riktar sig mot framträdandet före varat är att det gör dig mer suverän och mer ensam. Det är förlust av liv att fokusera på bilden av din njutning framför själva njutningen.
Min mening med livet sammanfaller med Nina Björks; barn. När vi var unga kämpade vi för förståelse av världen genom att tänka. När vi blev mammor krympte världen till att bara vara ett barnhuvud brett. Ändå var världen vidöppen. Vi var hjärnor utan kropp, människor utan ankare som band oss till livet och meningen i livet.
Avsnittet om kärlek är det minst läsvärda enligt mig, trots att jag visst skriver under på att älska någon innebär att förlora sin autonomi, att trohet inte är det som bör hålla samman ett par och att svartsjuka är något normalt och till och med nödvändigt i en sund relation. Det är inte kärlek att spela rollerna Kvinnan och Mannen (som ska dra ut stolen, betala notan osv, det är ”den tråkigaste formen av feghet”.
”Om det är kärlek du behöver räcker det inte med att älska dig själv.”
I det avslutade och fantastiska avsnittet om världen ifrågasätter hon det poststrukturalistiska synsättet som gör människan omnipotent och härskare över världen. Men det är inte språket om världen som skapar världen, världen finns även utan oss och våra kategorier. Hon påminner om vikten av det sinnliga och hur skärmen slukar våra riktiga liv.
Skrev jag på en skärm.
Det är främst slumpen som avgör vem du är. Du har inte valt det samhällssystem du lever i, vilka föräldrar, klass, kön, sexualitet eller hudfärg du har. Ämnet för den här boken är friheten som du ändå har, friheten att förhålla dig till det som är ditt liv och svaret på frågan om hur du bör leva det.
Det här är en bok för oss (alla?) med personlighet. Jag tycker absolut du ska läsa den medan du lever. Nina Björk resonerar kapitalkritiskt och filosofiskt, ofta intelligent och beundransvärt, ibland mediokert, under rubrikerna Autenticitet, Identitet, Mening, Tillit, Kärlek, Tid och Värld. Jag får ganska många aha-upplevelser.
Avsnittet Autenticitet innehåller förutom en välförtjänt känga till Alex Schulman (för att han profiterar på en förälders känslor inför sitt barn i reklamsyfte) begränsningarnas lov. Att vara en vuxen människa är att begränsa sig, om du alltid känner dig fri att välja då är du inte en autentisk människa.
”Men det betyder inte att du därmed är icke-autentisk, utan att du saknar möjlighet att vara vare sig autentisk eller icke-autentisk. För du saknar det slags jag som krävs för det.”
Vidare går hon igenom hur influerare gör oss till varusapiens som måste rusta oss med misstänksamhet för att inte bli lurade.
Digitaliseringen har gjort människors privata liv offentliga. Problemet med självframställan - amour propres - som riktar sig mot framträdandet före varat är att det gör dig mer suverän och mer ensam. Det är förlust av liv att fokusera på bilden av din njutning framför själva njutningen.
Min mening med livet sammanfaller med Nina Björks; barn. När vi var unga kämpade vi för förståelse av världen genom att tänka. När vi blev mammor krympte världen till att bara vara ett barnhuvud brett. Ändå var världen vidöppen. Vi var hjärnor utan kropp, människor utan ankare som band oss till livet och meningen i livet.
Avsnittet om kärlek är det minst läsvärda enligt mig, trots att jag visst skriver under på att älska någon innebär att förlora sin autonomi, att trohet inte är det som bör hålla samman ett par och att svartsjuka är något normalt och till och med nödvändigt i en sund relation. Det är inte kärlek att spela rollerna Kvinnan och Mannen (som ska dra ut stolen, betala notan osv, det är ”den tråkigaste formen av feghet”.
”Om det är kärlek du behöver räcker det inte med att älska dig själv.”
I det avslutade och fantastiska avsnittet om världen ifrågasätter hon det poststrukturalistiska synsättet som gör människan omnipotent och härskare över världen. Men det är inte språket om världen som skapar världen, världen finns även utan oss och våra kategorier. Hon påminner om vikten av det sinnliga och hur skärmen slukar våra riktiga liv.
Skrev jag på en skärm.
January 2, 2025
Jag måste säga att jag är besviken över att författaren som var orsaken till mitt feministiska uppvaknande - som bidragit till att jag idag är den jag är, har den människosyn jag har och gör det jag gör - att hon ger uttryck för en så trång syn på kön och transpersoner. Som om frågan bara gällde materia och kroppar, och som om detta är något man bortser ifrån om man ser legitimitet i att vara trans. Nina Björk utvecklar heller inte sina tankar kring detta särskilt mycket och dansar mest kring ämnet genom att diskutera andra, vagt relaterade, saker, vilket gör det svårt att föra en ordentlig motargumentation.
I övrigt var det en okej bok med lite småintressanta tankar kring livet, men hon för inte i närheten av lika starka argument som i sina tidigare, mindre filosofiska och mer politiska, böcker.
I övrigt var det en okej bok med lite småintressanta tankar kring livet, men hon för inte i närheten av lika starka argument som i sina tidigare, mindre filosofiska och mer politiska, böcker.
August 16, 2025
Nina Björk skriver intressant i vanlig ordning. Gillade första halvan mer än andra. Många tänkvärda delar!
September 29, 2025
Nina Björk är rolig, intelligent och sträng. Hennes ton - som vilar på en tro och därmed krav på sina medmänniskor - är uppfriskande, även om jag inte alltid håller med henne i sakfrågorna. Jag håller dock med om att det finns något som kan kallas för meningsfullt liv och att det är något vi bör sträva efter. Min favoritdel av boken är den om tillit. På många sätt känns tillitsfrågan som vår tids största, både på en världspolitisk nivå och i det personliga livet. Det är också roligt att läsa Nina Björks resonemang om kärlek och trohet när det just nu är det som diskuteras på tidningarnas kultursidor. Den huvudpoäng jag tar med mig från Medan vi lever är en påminnelse om att sårbarhet och autenticitet är avgörande för mellanmänskliga möten, och att dessa möten i sin tur är väsentliga för ett gott liv.
"Av relationer som utspelar sig ansikte mot ansikte, kropp mot kropp, i samtal, kommer den andra att veta något om mig själv som jag inte riktigt själv vet. Om sådana relationer pågår över tid innebär det att jag existerar även i några andra människor; att jag inte är ensam om att bära mig själv, att kunskapen och känslan av mig själv finns på flera ställen i världen än i mig själv."
"Av relationer som utspelar sig ansikte mot ansikte, kropp mot kropp, i samtal, kommer den andra att veta något om mig själv som jag inte riktigt själv vet. Om sådana relationer pågår över tid innebär det att jag existerar även i några andra människor; att jag inte är ensam om att bära mig själv, att kunskapen och känslan av mig själv finns på flera ställen i världen än i mig själv."
April 28, 2026
Me gusta mucho cuando una persona escribe filosofía y logra meterle humor a pensamientos bastante profundos. Nina Björk hace eso y por ende me parece que una excelente escritora.
Hay muchas cosas que no comparto con ella, sobre todo su visón alrededor del género (que lo piensa sobre todo desde lo material y lo físico) pero a mi parecer, todo lo que comenta en el libro lo hace con afán de generar diálogo hasta con ella misma (en algún punto hasta se contradice) y creo que eso me hace rescatar su pensar, aunque no sea igual al mío en lo absoluto.
Me fascinó su idea de la autenticidad y del amor. Tengo ganas de escribirle un correo diciéndole todo lo que amé de su libro y todo lo que odié. Ella misma deja la puerta abierta para hacerlo. ¡Le tomaré la palabra!
Hay muchas cosas que no comparto con ella, sobre todo su visón alrededor del género (que lo piensa sobre todo desde lo material y lo físico) pero a mi parecer, todo lo que comenta en el libro lo hace con afán de generar diálogo hasta con ella misma (en algún punto hasta se contradice) y creo que eso me hace rescatar su pensar, aunque no sea igual al mío en lo absoluto.
Me fascinó su idea de la autenticidad y del amor. Tengo ganas de escribirle un correo diciéndole todo lo que amé de su libro y todo lo que odié. Ella misma deja la puerta abierta para hacerlo. ¡Le tomaré la palabra!
December 10, 2024
Makes you think (men vissa argument var haltande).
September 17, 2025
har nämnt den här boken i ungefär varannat samtal jag haft sen jag läst klart den. skulle sammanfatta den som en bra handbok i frågor om identitet och existens i vårt teknologiska sociala medie kalabalik.
January 12, 2025
Var nära att lägga boken ifrån mig redan efter första kapitlet, efter resonemang som ”om du (som kvinna) inte lider av att bli fulare med åldern så beror det sannolikt på att du inte var särskilt snygg som ung.”
Fortsatte ändå läsa, och tycker att boken innehåller intressanta delar där existentiella frågor analyseras med hjälp av forskare, psykologer och filosofer. Jag saknar dock funderingar om existensen som går djupare än samhälle, relationer och personlighet. Det känns som att författaren är väldigt fäst vid sina olika sociala roller och orolig för vad som återstår ifall dessa tas ifrån henne. Och det är just det ”återstående” som jag hade velat att hon fördjupade sig i — en existensiell diskussion som transcenderar de identitetsmarkörer som vi förknippar med ”jag.”
Tyvärr blir det också ganska många utläggningar baserade på personligt tyckande som dessutom antas säga något allmängiltigt. Även om författaren själv har funnit mening i livet genom att gifta sig, skaffa (och föda) barn och jobba med det hon gör, och uppenbarligen inte själv har lidit av könsdysfori, så tycker jag det är magstarkt att använda de erfarenheterna som evidens för det allmänmänskliga. Ambitionen att tala om det existentiella kräver mer visdom och fingertoppskänsla än så.
Fortsatte ändå läsa, och tycker att boken innehåller intressanta delar där existentiella frågor analyseras med hjälp av forskare, psykologer och filosofer. Jag saknar dock funderingar om existensen som går djupare än samhälle, relationer och personlighet. Det känns som att författaren är väldigt fäst vid sina olika sociala roller och orolig för vad som återstår ifall dessa tas ifrån henne. Och det är just det ”återstående” som jag hade velat att hon fördjupade sig i — en existensiell diskussion som transcenderar de identitetsmarkörer som vi förknippar med ”jag.”
Tyvärr blir det också ganska många utläggningar baserade på personligt tyckande som dessutom antas säga något allmängiltigt. Även om författaren själv har funnit mening i livet genom att gifta sig, skaffa (och föda) barn och jobba med det hon gör, och uppenbarligen inte själv har lidit av könsdysfori, så tycker jag det är magstarkt att använda de erfarenheterna som evidens för det allmänmänskliga. Ambitionen att tala om det existentiella kräver mer visdom och fingertoppskänsla än så.
July 11, 2025
This was an interesting book, each chapter part of a theme in life and the authors research and philosophical point of views gathered through life. Chapters such as autenticitet and meaning, gave some food for thought. I somehow feel like there was a red thread, each chapters building on the previous ones - but somehow I come out from this reading experience feeling like some topics were too one-sided or not nuancedly explained, one thought comes up to mind and that is that some of these thoughts Nina Björk shows are also very white feminist privileged opinions - Time and World, the two last chapters are chaotic, too fragmented and quick on showing us her side of why f.ex gender roles and biology can not be chosen by humans, that its outer-worldly and not a subjektive matter to discuss by people. Interesting, but in a world so filled with transfobia, equal rights going backwards and the world completely collapsing on itself by war and social injustice the book leaves a sour aftertaste and white fragility vibes.
February 26, 2025
Intressanta tankar och argument kring autenticitet men oroväckande syn på och bristande kunskap om könsdysfori m.m.
November 12, 2024
Levde verkligen inte upp till mina förhoppningar. Slarvig och ogenomtänkt.
August 1, 2026
Jag tar liksom bara inte med mig någonting från denna. Var liksom lite uttråkad. Och det känns som att prata med någon som bara tycker sig veta bättre än dig. Lite oskönt?
December 31, 2024
Inte alls lika stark som hennes tidigare, men intressant på sina håll
January 25, 2025
Mycket bra diskussionsmaterial till bokklubb!
October 30, 2024
Den är väldigt nära ett högre betyg och kanske är det lite snålt eftersom det är många kloka resonemang i boken. Men en bit in boken kände jag att jag blev lite mätt på temat och analyserna.
May 24, 2025
Mycket är tänkvärt för mig som ”den som tror att allt är möjligt är Ingen” - världen, naturen, biologin, samtiden kommer alltid att sätta gränser. Men det är något självgott över hennes resonemang, något beskäftigt och besserwisseraktigt som stör.
January 1, 2025
Suveränt att kliva in i 2025 med tillsammans Björks reflektioner. Högt och lågt. Tack och bock för en bok skriven med känsla för och övertygelse om livet självt.
Did Not Finish
October 17, 2025Jag läste bara 40 sidor för tung för mig men hörde den blev lättsammare mot mitten. Då hade jag tyvärr redan gett upp. Finns det inte en funktion som är ”läste inte klart”??
November 10, 2024
Nina Björk har skrivit en bok där hon presenterar sin livsfilosofi (och ibland känns det även som hon resonerar sig fram till den i själva texten). Boken är både intressant och lättläst. Jag hade svårt att sluta läsa, och läste ut den på två dagar.
Den innehåller exempel från både äldre och nyare filosofer, och refererar ofta till olika debattartiklar från till exempel DN. Eftersom det är mycket i boken som jag tycker är intressant, skriver jag lite om varje kapitel nedan (gör att jag kommer ihåg det bättre själv):
Autenticitet: Att handla i enighet med vem man är. Exemplet med Luther är bra. När han anklagades av påven för att sprida irrläror hade han chansen att göra avbön (och undvika att bli laglös och få sina skrifter bannlysta). Men han gjorde inte det. ”Här står jag och kan inte annat. Gud hjälpe mig, Amen!” – som han såg det fanns det inget val, han måste vara sann mot den han var.
Förr i tiden bestämde vilken klass du tillhörde nästan helt hur du handlade i givna situationer. Så är det inte längre. Däremot formas vi alla av byggstenar i vårt samhälle. Ett exempel Björk tar upp är idealet för kvinnor om att vara unga och snygga. Hon skriver att hon sörjer att hon inte längre är ung och snygg. Trots att hon inte valt och inte velat ha det idealet har det ändå påverkat henne.
Identitet: Vi människor har ett behov av att bli erkända, sedda och bekräftade av andra. Jean-Jaques Rousseau kallade detta för ”amour propre”. Men det kan gå för långt, speciellt när vi nu har sociala medier. Björk vänder sig mot att en del hellre lägger upp en bild av sig själva på en fin strand i Macau, istället för att faktiskt bada där.
Mening: Vi mår bra av att känna mening med livet, men vi får ingen hjälp av universum. Även om vi älskar det vi gör är det inte säkert att det är meningsfullt. Björk tar som exempel Sisyfos (om vi låter honom älska det han gör), samt en kvinna som tar hand om en guldfisk. Hon diskuterar även ”jag-upplösande” aktiviteter, som att föräldraskap. Andra exempel är bokskrivande (man förlorar sig i uppgiften), och givande diskussioner med vänner. Aktivt, istället för passivt (som att titta på tv).
”Det du älskar bör vara någonting du aktivt engagerar dig i, och det du engagerar dig i bör vara någonting du tycker är värdefullt och som du hade tyckt var värdefullt även om du inte hade älskat det”
Jag gillade verkligen diskussionerna i detta kapitel.
Tillit: I vardagen litar vi på människor i en massa situationer. Tillit människor emellan är också väldigt viktigt för demokratin. Därför förstår jag att Björk är starkt negativ till att utnyttja tillit för att sälja varor (dvs vad influencers gör).
Kärlek: Här finns ett försvar av äktenskap. Genom att leva ihop blir man unika för varandra, vilket jag håller med om. Björk argumenterar även för att sexuell trohet inte är viktig i ett förhållande. Jag blir inte övertygad av hennes resonemang kring detta, och verkar inte vara ensam om det. Hon refererar till en artikel i DN om detta, som fick många starka reaktioner.
Vems nivå av ”rent” i ett gemensamt hem ska gälla? Om kvinnan vill att det ska vara renare än vad mannen vill, är det så jämställt att välja kvinnans nivå? Björks lösning är att varje part ska städa så ofta och mycket som de skulle gjort om de levde var och en för sig.
Tid: Intressant resonemang om att hur man ser på livet ändras när man blir äldre. Ju äldre man blir, desto mindre framtid har man kvar. Alltmer handlar om det som har varit istället för det som komma skall. Det är inte bara negativt – ordet ”jag” blir ett tätare ord, ett ord med fler lager, både djupare och mer distinkt. Björk vänder sig dock mot tanken att livet får mening eftersom vi vet att det en dag kommer att slut.
Värld: Vissa saker i världen är på ett visst sätt, oberoende av vad vi anser. Därför vänder hon sig mot uttryck som ”min sanning”.
Den innehåller exempel från både äldre och nyare filosofer, och refererar ofta till olika debattartiklar från till exempel DN. Eftersom det är mycket i boken som jag tycker är intressant, skriver jag lite om varje kapitel nedan (gör att jag kommer ihåg det bättre själv):
Autenticitet: Att handla i enighet med vem man är. Exemplet med Luther är bra. När han anklagades av påven för att sprida irrläror hade han chansen att göra avbön (och undvika att bli laglös och få sina skrifter bannlysta). Men han gjorde inte det. ”Här står jag och kan inte annat. Gud hjälpe mig, Amen!” – som han såg det fanns det inget val, han måste vara sann mot den han var.
Förr i tiden bestämde vilken klass du tillhörde nästan helt hur du handlade i givna situationer. Så är det inte längre. Däremot formas vi alla av byggstenar i vårt samhälle. Ett exempel Björk tar upp är idealet för kvinnor om att vara unga och snygga. Hon skriver att hon sörjer att hon inte längre är ung och snygg. Trots att hon inte valt och inte velat ha det idealet har det ändå påverkat henne.
Identitet: Vi människor har ett behov av att bli erkända, sedda och bekräftade av andra. Jean-Jaques Rousseau kallade detta för ”amour propre”. Men det kan gå för långt, speciellt när vi nu har sociala medier. Björk vänder sig mot att en del hellre lägger upp en bild av sig själva på en fin strand i Macau, istället för att faktiskt bada där.
Mening: Vi mår bra av att känna mening med livet, men vi får ingen hjälp av universum. Även om vi älskar det vi gör är det inte säkert att det är meningsfullt. Björk tar som exempel Sisyfos (om vi låter honom älska det han gör), samt en kvinna som tar hand om en guldfisk. Hon diskuterar även ”jag-upplösande” aktiviteter, som att föräldraskap. Andra exempel är bokskrivande (man förlorar sig i uppgiften), och givande diskussioner med vänner. Aktivt, istället för passivt (som att titta på tv).
”Det du älskar bör vara någonting du aktivt engagerar dig i, och det du engagerar dig i bör vara någonting du tycker är värdefullt och som du hade tyckt var värdefullt även om du inte hade älskat det”
Jag gillade verkligen diskussionerna i detta kapitel.
Tillit: I vardagen litar vi på människor i en massa situationer. Tillit människor emellan är också väldigt viktigt för demokratin. Därför förstår jag att Björk är starkt negativ till att utnyttja tillit för att sälja varor (dvs vad influencers gör).
Kärlek: Här finns ett försvar av äktenskap. Genom att leva ihop blir man unika för varandra, vilket jag håller med om. Björk argumenterar även för att sexuell trohet inte är viktig i ett förhållande. Jag blir inte övertygad av hennes resonemang kring detta, och verkar inte vara ensam om det. Hon refererar till en artikel i DN om detta, som fick många starka reaktioner.
Vems nivå av ”rent” i ett gemensamt hem ska gälla? Om kvinnan vill att det ska vara renare än vad mannen vill, är det så jämställt att välja kvinnans nivå? Björks lösning är att varje part ska städa så ofta och mycket som de skulle gjort om de levde var och en för sig.
Tid: Intressant resonemang om att hur man ser på livet ändras när man blir äldre. Ju äldre man blir, desto mindre framtid har man kvar. Alltmer handlar om det som har varit istället för det som komma skall. Det är inte bara negativt – ordet ”jag” blir ett tätare ord, ett ord med fler lager, både djupare och mer distinkt. Björk vänder sig dock mot tanken att livet får mening eftersom vi vet att det en dag kommer att slut.
Värld: Vissa saker i världen är på ett visst sätt, oberoende av vad vi anser. Därför vänder hon sig mot uttryck som ”min sanning”.
November 12, 2024
En åldrande progressiv funderar kring livet och protesterar mot alla samtidsfenomen som uppträtt efter att hon var själv var ung.
Ämnet och syftet är kul och engagerande: hur ska man leva? Björk resonerar sig fram på sidorna, med hjälp av kulturjournalister och sociologer. Kapitlen arrangeras efter frågorna som Björk tycker är viktigast för vår stund på jorden. Jag sammanfattar kort vad som verkar vara hennes budskap med dessa.
Autenticitet: Att ha en övertygelse som gör vissa val omöjliga. Att offra vissa val visar att man fäst sig vid ett personligt etos.
Identitet: Trots människans behov av andras erkännande ska man posera mindre på Instagram, och uppleva mer.
Mening: Man måste skapa sin egen mening, vilket betyder bry sig om sakerna som är värda att bry sig om. T ex: Barn, skriva, samtal.
Tillit: Tillit är viktigt. Men influencers underminerar tilliten.
Kärlek: Man bör bekämpa könsroller. På så sätt blir man en individ. Man ska erkänna sitt behov av andra. Långvariga äktenskap är bra men sexuell trohet är inte så viktigt.
Tid: Åldrande är jobbigt men har sina fördelar eftersom man över tid lär sig vem man är och förstår sitt liv bättre.
Värld: Människans ökade makt över världen får oss att tro att allt är möjligt, t ex könsbyte. Men den fysiska världen sätter faktiskt gränser.
Efterord: Individen är i färd att försvinna, pga kapitalismen.
Texten är resonerande, det är mycket "jag läste det här, då kände jag så här". Nina Björk prövar sina tankar och resonerar efter egna upplevelser. Personligen blir jag fort mätt på hennes skrivsätt; vill kapa i den pratiga textmassan. Här finns även många kursiveringar av ord hon vill betona, ett annat störningsmoment. Detta är första Björk-boken jag läser och jag undrar om hon alltid skrivit så här. Hon som är så omtyckt.
Men stilen är inte min egentliga kritik, även om den försvårar läsningen. Mitt verkliga problem är Nina Björks bristande perspektiv. Hon ojar sig över allt i samtiden som uppstått efter sin egen ungdom. Vad dåligt det är med sociala medier och netflix och att folk tror dom kan stöpa om sina kroppar efter eget behag. Men hon vänder aldrig blicken mot alla de värderingar hon växt upp med som ju föranledde all tråkig utveckling hon ser framför sig idag.
Att granska moderniteten med (nästan) alla modernitetens fördomar intakta gör analysen futtig och snäv. På sida 211 gör Björk sig lustig över att "modernitetens frihetsresa" landat i att folk nu tror sig kunna byta kön baserat på känsla. Men hon tar varje tidigare steg på den resan som självklara och goda. Gud eller omvärlden ska självklart inte ha någon makt över vår identitet. Gränsen drar Nina vid kroppen, av en händelse det identitära slagfält som öppnats sedan hon blev vuxen.
På samma sätt beskriver Björk universum som enbart atomer och mörk materia, medan vi snurrar på en ensam bortglömd boll i rymden. Nina reflekterar aldrig kring att detta uppfattning är varför samtidsmänniskan har problem att känna mening.
Likadant är det med könsroller, som Nina tar för givet bara är sociala manus som begränsar individen och jämlikheten. Ifall individualism och jämlikhetssträvan förvrängt människors identitet och försvårat kärleksrelationer sägs ingenting.
Läsaren kan hela tiden ana dessa samtidens skygglappar i Björks ögonvrår. De värderingar som ingår i hennes identitet, som ingick i Björks feminist-marxistiska skolning, är alltjämt självklara och av godo. Medan de fenomen som haft oturen att uppstå efter att Björk mognat alla är obehagliga. Jag hade önskat att hon ifrågasatte fler anhalter på modernitetens frihetsresa.
Ämnet och syftet är kul och engagerande: hur ska man leva? Björk resonerar sig fram på sidorna, med hjälp av kulturjournalister och sociologer. Kapitlen arrangeras efter frågorna som Björk tycker är viktigast för vår stund på jorden. Jag sammanfattar kort vad som verkar vara hennes budskap med dessa.
Autenticitet: Att ha en övertygelse som gör vissa val omöjliga. Att offra vissa val visar att man fäst sig vid ett personligt etos.
Identitet: Trots människans behov av andras erkännande ska man posera mindre på Instagram, och uppleva mer.
Mening: Man måste skapa sin egen mening, vilket betyder bry sig om sakerna som är värda att bry sig om. T ex: Barn, skriva, samtal.
Tillit: Tillit är viktigt. Men influencers underminerar tilliten.
Kärlek: Man bör bekämpa könsroller. På så sätt blir man en individ. Man ska erkänna sitt behov av andra. Långvariga äktenskap är bra men sexuell trohet är inte så viktigt.
Tid: Åldrande är jobbigt men har sina fördelar eftersom man över tid lär sig vem man är och förstår sitt liv bättre.
Värld: Människans ökade makt över världen får oss att tro att allt är möjligt, t ex könsbyte. Men den fysiska världen sätter faktiskt gränser.
Efterord: Individen är i färd att försvinna, pga kapitalismen.
Texten är resonerande, det är mycket "jag läste det här, då kände jag så här". Nina Björk prövar sina tankar och resonerar efter egna upplevelser. Personligen blir jag fort mätt på hennes skrivsätt; vill kapa i den pratiga textmassan. Här finns även många kursiveringar av ord hon vill betona, ett annat störningsmoment. Detta är första Björk-boken jag läser och jag undrar om hon alltid skrivit så här. Hon som är så omtyckt.
Men stilen är inte min egentliga kritik, även om den försvårar läsningen. Mitt verkliga problem är Nina Björks bristande perspektiv. Hon ojar sig över allt i samtiden som uppstått efter sin egen ungdom. Vad dåligt det är med sociala medier och netflix och att folk tror dom kan stöpa om sina kroppar efter eget behag. Men hon vänder aldrig blicken mot alla de värderingar hon växt upp med som ju föranledde all tråkig utveckling hon ser framför sig idag.
Att granska moderniteten med (nästan) alla modernitetens fördomar intakta gör analysen futtig och snäv. På sida 211 gör Björk sig lustig över att "modernitetens frihetsresa" landat i att folk nu tror sig kunna byta kön baserat på känsla. Men hon tar varje tidigare steg på den resan som självklara och goda. Gud eller omvärlden ska självklart inte ha någon makt över vår identitet. Gränsen drar Nina vid kroppen, av en händelse det identitära slagfält som öppnats sedan hon blev vuxen.
På samma sätt beskriver Björk universum som enbart atomer och mörk materia, medan vi snurrar på en ensam bortglömd boll i rymden. Nina reflekterar aldrig kring att detta uppfattning är varför samtidsmänniskan har problem att känna mening.
Likadant är det med könsroller, som Nina tar för givet bara är sociala manus som begränsar individen och jämlikheten. Ifall individualism och jämlikhetssträvan förvrängt människors identitet och försvårat kärleksrelationer sägs ingenting.
Läsaren kan hela tiden ana dessa samtidens skygglappar i Björks ögonvrår. De värderingar som ingår i hennes identitet, som ingick i Björks feminist-marxistiska skolning, är alltjämt självklara och av godo. Medan de fenomen som haft oturen att uppstå efter att Björk mognat alla är obehagliga. Jag hade önskat att hon ifrågasatte fler anhalter på modernitetens frihetsresa.
May 18, 2026
På ett sätt så tänker jag att det här är en självhjälpsbok som alla andra, fast det här riktar sig mot en annan sorts publik. Jag blir lite provocerad och vissa saker stör jag mig på (bland annat att kultur inte tas upp särskilt mycket i en bok som handlar om identitetsbyggande och jaget samt att tv-spel reduceras till scrollande). Vissa saker håller jag inte med om och vissa saker vill jag inte hålla med om men kanske måste erkänna att Nina Björk har flera poänger och, som den observante redan sett, boken får fem stjärnor.
Nina avhandlar bland annat Autenticitet, Identitet, meningen med livet (och arbetslivet) men också kärlek, sex, sanning och frihet. Allt på något sätt jordnära och aktuellt.
Boken är bra, får mig att fundera och kanske fick lite mer praktiska applikationer i vardagen än jag skulle vilja erkänna så … då är det ju omöjligt att inte ge henne en femma.
Jag skumläste sexdelen dock. Mest för att Nina har rätt och jag har fel men jag vill inte personlighetsutvecklas inom det området just nu.
Om man ska vara lite grinig så kanske jag missar viss ironi? Eller så är det så att den här typen av böcker får ett väldigt personligt tilltal och på något sätt då blir lite mer som en kärnfull artikel med patos än en resonerande bok med substans men det är nog till 99% bara min egna personlighet som ibland inte klickar med innehållet.
Det (någotsånär) objektiva omdömet blir hursomhelst en svag femma för en bra, provocerande bok och där de små irritationsmomenten inte påverkar helhetsomdömet.
Nina avhandlar bland annat Autenticitet, Identitet, meningen med livet (och arbetslivet) men också kärlek, sex, sanning och frihet. Allt på något sätt jordnära och aktuellt.
Boken är bra, får mig att fundera och kanske fick lite mer praktiska applikationer i vardagen än jag skulle vilja erkänna så … då är det ju omöjligt att inte ge henne en femma.
Jag skumläste sexdelen dock. Mest för att Nina har rätt och jag har fel men jag vill inte personlighetsutvecklas inom det området just nu.
Om man ska vara lite grinig så kanske jag missar viss ironi? Eller så är det så att den här typen av böcker får ett väldigt personligt tilltal och på något sätt då blir lite mer som en kärnfull artikel med patos än en resonerande bok med substans men det är nog till 99% bara min egna personlighet som ibland inte klickar med innehållet.
Det (någotsånär) objektiva omdömet blir hursomhelst en svag femma för en bra, provocerande bok och där de små irritationsmomenten inte påverkar helhetsomdömet.
December 28, 2024
”Frågan »Vad är meningen med livet?« måste därför formuleras om till: » Vad är meningen i livet « Då blir det en viktig fråga.”
”Till slut måste man gå på jorden. Till slut måste man bli förankrad i det som är. Inte i det som komma skall, inte i det som skulle ha kunnat vara, utan i det som verkligen är.
Det är den möjlighet som livet ger en.”
”Vita lögner kan ibland vara nödvändiga. Men även om vi i en relation ljuger för att vi vill vara snälla, uppmuntrande eller tröstande har vi anledning att maå lite daligt också av den välmenande lögnen: Vi befinner oss inte längre i en relation där vi förtjänar sanningen av varandra.”
”Allt det här betyder: Om du alltid har alternativ, om du alltid känner dig fri att välja - då är du inte en autentisk människa. Men det betyder inte att du därmed är icke-autentisk, utan att du saknar möjlighet att vara vare sig autentisk eller icke-autentisk. För du saknar det slags jag som krävs för det. Om allt är möjligt för dig är du
ingen.”
”Sanningen är att vi är små prickar i ett oändligt, stumt universum bestående av olika grundämnen, atomer, gaser, mörk energi. Det finns inget syfte, inget mål, ingen mening. Men att jag - att du, att vi - kan stå inför detta som skälvande små människor på en yttepytte skärva i den yttepytte stund som är vår och inse vår obetydlighet är stort. Eller kanske: det kan vara stort.”
”Till slut måste man gå på jorden. Till slut måste man bli förankrad i det som är. Inte i det som komma skall, inte i det som skulle ha kunnat vara, utan i det som verkligen är.
Det är den möjlighet som livet ger en.”
”Vita lögner kan ibland vara nödvändiga. Men även om vi i en relation ljuger för att vi vill vara snälla, uppmuntrande eller tröstande har vi anledning att maå lite daligt också av den välmenande lögnen: Vi befinner oss inte längre i en relation där vi förtjänar sanningen av varandra.”
”Allt det här betyder: Om du alltid har alternativ, om du alltid känner dig fri att välja - då är du inte en autentisk människa. Men det betyder inte att du därmed är icke-autentisk, utan att du saknar möjlighet att vara vare sig autentisk eller icke-autentisk. För du saknar det slags jag som krävs för det. Om allt är möjligt för dig är du
ingen.”
”Sanningen är att vi är små prickar i ett oändligt, stumt universum bestående av olika grundämnen, atomer, gaser, mörk energi. Det finns inget syfte, inget mål, ingen mening. Men att jag - att du, att vi - kan stå inför detta som skälvande små människor på en yttepytte skärva i den yttepytte stund som är vår och inse vår obetydlighet är stort. Eller kanske: det kan vara stort.”
May 20, 2026
Ämnet fångade mig verkligen - hur ska vi leva i vår tid? Vad förstör oss, vad bygger upp oss?
Och i delarna Björk skrev om just detta var läsningen helt otrolig, men tyvärr var resan ojämn. Vissa utsvävningar och påståenden, särskilt om sig själv och sitt privatliv (t.ex. om hur hon ofta känner sig överlägsen och hur hennes mest meningsfulla tid i livet var när hon hade småbarn) kastade mig rakt ut boken.
Däremot reflektionerna kring performativ kvinnlighet, att ikläda sig en ”kvinnodräkt” utan att fullt ut vara en individ, träffade mig.
En bra makes-you-think-bok som tyvärr inte var lika bra som ”Om man älskar frihet” men ändå hade något.
Och i delarna Björk skrev om just detta var läsningen helt otrolig, men tyvärr var resan ojämn. Vissa utsvävningar och påståenden, särskilt om sig själv och sitt privatliv (t.ex. om hur hon ofta känner sig överlägsen och hur hennes mest meningsfulla tid i livet var när hon hade småbarn) kastade mig rakt ut boken.
Däremot reflektionerna kring performativ kvinnlighet, att ikläda sig en ”kvinnodräkt” utan att fullt ut vara en individ, träffade mig.
En bra makes-you-think-bok som tyvärr inte var lika bra som ”Om man älskar frihet” men ändå hade något.
September 10, 2026
Nina Björk tar aldrig någonting för givet utan analyserar tillvarons väsen i grunden, men även är alltid villig att omvärdera sin ståndpunkt. Givetvis finns vissa grundbultar, men så är det med oss alla. Men det är väldigt trevligt att följa med henne i en bok för hon tar dig med på en öppen och intellektuell diskussion.
Det här är den andra boken som jag läst med henne och formen känns igen från "Om du gillar frihet". Den här boken är det, som jag ser det, en fortsättning men inom vissa andra ämnen.
Jag hade kul! Men du skall veta att en bok med Nina Björk måste läsas sakta för varje rad är packad med information.
Det här är den andra boken som jag läst med henne och formen känns igen från "Om du gillar frihet". Den här boken är det, som jag ser det, en fortsättning men inom vissa andra ämnen.
Jag hade kul! Men du skall veta att en bok med Nina Björk måste läsas sakta för varje rad är packad med information.
December 29, 2024
Inte lika underbyggd som det jag är van vid från Nina Björk, men ändå läsvärd. Största behållningen är kapitlen om autenticitet, mening och att vara i världen.
Det jag tar med mig: att någonting är meningsfullt betyder inte nödvändigtvis att det är roligt, att någonting är roligt betyder inte nödvändigtvis att det är moraliskt rätt. Lägg tid på det som ger mening, låt dig själv bli klibbig av världen.
Och så blev jag sugen på att läsa Hartmut Rosas Resonanz.
Det jag tar med mig: att någonting är meningsfullt betyder inte nödvändigtvis att det är roligt, att någonting är roligt betyder inte nödvändigtvis att det är moraliskt rätt. Lägg tid på det som ger mening, låt dig själv bli klibbig av världen.
Och så blev jag sugen på att läsa Hartmut Rosas Resonanz.
January 11, 2025
Bra Svensson-intellektuell bok. Hade gärna gått djupare på alla delar för det hon skriver om är intressant. Nu blir det nästan som längre blogginlägg än uttömmande tankar. Metahistorien kunde också vara bättre.
Jag gillar framför allt kapitlen om autenticitet, identitet och kärlek. De känns mer färdiga och de första är också bra sammanlänkande.
Jag gillar framför allt kapitlen om autenticitet, identitet och kärlek. De känns mer färdiga och de första är också bra sammanlänkande.
November 27, 2025
Här fanns både superbra avsnitt och - som alltid med Nina Björk- briljanta analyser, och mindre intressanta delar som gav ett mer rörigt och mindre genomtänkt intryck. Kanske försöker hon gå in på lite väl många områden. Men. Mycket är trots allt värt att lägga på minnet. Kritiken mot kapitalismen. Och, inte minst, analysen av individualismen som gått överstyr i influencernas tidevarv. Ett samhälle där man skapar sin persona, men förlorar sig själv. Man är och gör allt i ljuset av andras blick, skapar en föreställning av sin person. Autenticiteten försvinner och allt blir yta. Det privata blir offentligt, självframställan blir viktigare än att leva, och delta i att t ex förbättra världen. Nina Björk lyckas sätta fingret på problemet med detta. Tomheten och ensamheten det skapar. Hon uppmanar oss att fråga oss själva på djupet om vi vill göra det vi vill, hitta autenticiteten och fästa blicken på det verkligt viktiga. Vi behöver ett sanningsbegrepp som gemensam egendom. Alla kan inte ha sin egen bild av världen att leva efter. Verkligheten finns ju, oavsett vår syn på saken. Klimatet förändras t ex vare sig vi tror på det eller inte. Hon skriver också om moderskapet som en välbehövlig rörelse bort från fokuset på dig själv.
May 27, 2026
"Var där du tycker det finns mening att vara"
Otrolig! Men så trolig och sinnlig, blir min nya code of conduct i alla väder!?
Vägledning i alla svåra tankar utan pekpinnar men med mänsklighet, historia och perspektiv.
Precis, förundrade och faktiskt enastående också. Pennan har gått varm i marginalerna :)
Otrolig! Men så trolig och sinnlig, blir min nya code of conduct i alla väder!?
Vägledning i alla svåra tankar utan pekpinnar men med mänsklighet, historia och perspektiv.
Precis, förundrade och faktiskt enastående också. Pennan har gått varm i marginalerna :)
January 6, 2025
Intressanta och underhållande betraktelser av vår samtid. Makes you think! Men vad många Liv Strömquist-referenser Nina Björk gör... Nu har jag inte läst "Pythian pratar" än men enligt beskrivningen har den i princip samma tema som Björks bok. Återstår att se vem som gjorde boken bäst.
March 6, 2025
Minus delen om transpersoner var den här boken mysig och för min del terapeutisk under första halvan, men tappar lite fart och tyngd därefter. Läsvärd ändå, men Björks andra verk har gett mig mer att tänka på.
Displaying 1 - 30 of 39 reviews