Deckarförfattaren Sandra Falk är van vid farliga intriger, men när hon själv utsätts för grova trakasserier blir hon så paralyserad att hon tappar skrivförmågan. Oron för hur det kommer slå mot hennes ekonomi gör att hon låter Alma - en aspirerande författare från en av hennes skrivkurser flytta in som inneboende.
Till en början är Alma helt ovetande om hotbilden, men när hon blir akut sjuk efter att ha smakat på innehållet i ett anonymt paket kan Sandra inte längre dölja att någon tycks vilja skada henne. Med flera inbokade framträdanden på Bokmässan beger de sig motvilligt till Göteborg, trots insikten om att en okänd gärningsman kan gömma sig var som helst i folkhavet.
Vad Sandra inte berättar om är det ödesdigra misstag hon begick som ung, och att den som ligger bakom dagens hot tycks känna till hennes mörka hemlighet. Dilemmat är att det bara finns en enda person som vet vem hon en gång var - och att den personen är död.
Överlag en lättläst bok men jag tycker inte att den är tillräckligt spännande… Jag gillar twisten mot slutet men tycker sen också att den slutar alldeles för abrupt. Hade gärna sett en epilog som knöt ihop det.
Drottningen av feelgood ger sig ut på mörkare vatten! Författaren Sandra får hotfulla meddelanden och paket. Det hela verkar vara kopplat till hennes mörka hemligheter från tonåren, när hon och hennes bästis Frida var mobboffer. Sandra har också skrivspärr. Hennes enda tröst är hennes nya inneboende, Alma. Historien är medryckande med bra driv och de två tidslinjerna fungerar bra ihop.
Lättläst, obehaglig spänning rakt igenom. Småstadsmentaliteten skiner genom boken och jag tycker om hur vi får följa Sandra Falks inte demoner och känslomässiga resa genom boken.
Om man har läst Sandbloms feelgoodböcker behöver man inte vara rädd för att man inte ska känna igen skrivsättet, för det tycker jag tydligt att man gör. Det är bara lite (läs: mycket) mer otrevligt än måbra. Jag gillar blandningen av tillbakablickar och nutid och det gör att jag får ett större grepp om huvudpersonen. Tycker jag alltid om henne? Åh, nej. Men det gillar jag också. Hellre någon jag inte är överförtjust i än någon som inte får mig att känna något alls. Ändå hejar jag på henne. Otroligt enerverande. 😉
Jag älskar hur Josefine skriver och det här var ett nöje att läsa! Det är spännande även fast jag tidigt i boken lyckades gissa mig till hur den skulle sluta. Det är mycket fokus på mobbning och jag lider verkligen med de som utsätts för så genomruttna handlingar. Det kanske är därför jag har så svårt för människor i alla åldrar som ger efter för grupptryck. Att man beter sig annorlunda bara för att man inte vill hamna utanför. Fy f-n för såna fega typer! Ingen ryggrad eller empati. Så det är verkligen en feelbad jämfört med Josefines tidigare böcker. Jag gillar den ändå och så har den även ett skitsnyggt omslag. Jag läser gärna ännu fler böcker av Josefine, humor, spänning eller vilken genre som helst!