Moln är Karin Boyes första diktsamling som utgavs 1922.[1] Den gavs ut på Albert Bonniers Förlag när författaren var 22 år. Den innehåller bland annat den kända dikten En målares önskan, Det namnlösa och titeldikten Moln.
Diktsamlingen handlar om en ung människas grubblingar om gud, livets brister och egen framtid.
She is perhaps most famous for her poems, of which the most well-known ought to be "Yes, of course it hurts" (Swedish: "Ja visst gör det ont") and "In motion" (Swedish: "I rörelse"). She also wrote a few novels including "Kallocain". Inspired by the rise of National Socialism in Germany, it was a portrayal of a dystopian society in the vein of Orwell's Nineteen Eighty-Four and Huxley's Brave New World (though written almost a decade before Nineteen Eighty-Four). In the novel, an idealistic scientist named Leo Kall invents Kallocain, a kind of truth serum.
Boye died in an apparent suicide when swallowing sleeping-pills after leaving home on April 23, 1941.
"Dig jag hatar, du mitt usla videväsen, du som flätas, du som vrides, lydande tåligt andras hand." (Karin Boye, ur dikten "O en klinga...")
Några av mina favoritrader ur Boyes debutdiktsamling, 22 år ung. Samlingen har både fri och bunden vers, med och utan rim. Jag tycker om att rimmen känns 'diskreta', de tar inte över. 'Tidig vår (En tavla i för-Renässans)" är en stilenligt rimflätad sonett.
Storögd inför livet och kärleken, har den både rus och smärta, och nära till naturen. De många dikter som riktar sig till ett 'Du', är väl troligen en kär person. Men kan lika väl vara hennes eget inre, Självet, Själen. Via kärleken speglar vi vårt inre. Och Boye ställer även andliga frågor.
Att vara 21 år och kvinna 1921. Djupt troende. Flitig student. Grubblande. En god kristen. Och så bli handlöst förälskad i en tjejkompis och tala om det för henne genom en dikt. Och sen stega upp på Bonniers förlag, trycka sin diktsamling i handen på den store patriarken och säga att han bör läsa det. Och sen faktiskt bli utgiven! Det säger sig självt att det här är riktigt stor litteratur.
yes i have a "hobby" its thinking about legendary queer women artists's tragic fates, seriously considering converting to catholicism, thinkng about Karin Boye until i get The Pression and having the brain and body function of a little snail
"När du är borta, hungrar så vilt min själ. När du är nära, längtar jag likaväl - förtvivlad ser jag, stelnad, sluten hur tom och fåfäng flyr minuten.
"Ditt väsens stolta kungliga blomdoft fin jag ville hemligt dricka, ett heligt vin - men dödstung står jag som i drömmar, med törst som Tantalos i klara strömmar.
"I ensamhetens tid har min tunga bränt att säga dig det vackra jag drömt och känt - men i din närhet min tanke somnar, min port är stängd, och hjärtat domnar."
I liked a lot of the poems, some has certain passages that were very good, and some I didn't really understand and didn't have the mental power to try to, but this is also the first poetry collection I read so I have nothing to compare it to in terms of what's 'good' or not - also I never know if a poem just isn't for me or if I'm just too stupid to understand it
But yeah, I'm gonna keep going because I've got the collected poems but I didn't wanna commit to a whole 300 page poetry collection at once. I also feel like I need to do some more research on Karin Boye the further I get into the poems to actually understand them
(Also I'm supposed to have read 130 pages of her novel for class on Monday and I haven't started yet so... priorities)
"Stilla vill jag tacka mitt öde: aldrig jag mister dig helt. Som en pärla i växer i musslan, så inom mig gror ditt daggiga väsen ljuvt. Om till sist en dag jag har glömt dig - då är du blod av mitt blod, då är du ett med mig - det gudarna give." - Minne