Ludmila – Svenskare kan ingen vara

by Ludmila Engquist, Johar Bendjelloul, Henrik Johnsson

På några få år gick Ludmila Engquist från att vara en anonym utlänning till att bli frimärke och utses till Årets Svensk. Med blågula naglar och linser gjorde hon oss stolta när vi tog OS- och VM-guld i häcklöpning. Hon besegrade även bröstcancer, hon var vår drottning. Och hon svek oss och försvann.

Nu berättar hon för första gången hela sin historia från den karga uppväxten i Sovjet där hon idrottade för att överleva, till de ofrivilliga hyllningarna i Sverige och livet i exil med en önskan om att bli bortglömd.

”Jag vill göra detta nu. Jag måste. För första gången är jag fri att berätta min historia som jag vill. Ingen bestämmer längre över mig, jag behöver inte tänka på någon annan och jag står för allt.”

Genres: Nonfiction

450 pages, Hardcover

Published September 11, 2024

Reviews

[Lydia · Rating 4 out of 5]

Mycket intressant med inblicken i den sovjetiska kulturen genom Ludmilas uppväxt och hur idrott på sätt och vis blev både hennes räddning och förfall. Rekommenderar absolut boken, samt intervjun hon gjorde i Nyhetsmorgon i samband med boksläppet.

[Josefin Torrkulla · Rating 4 out of 5]

Jag slukade den. Det här är en helt annorlunda idrottsberättelse än vi i väst är vana vid. Kanske det var därför den inte kunde berättas med karriären pågick?
Inget är rosenrött. Det är mer grått och krasst.
Det här är också en berättelse om kulturskillnader mellan Sovjet och Sverige.

[Stephanie · Rating 4 out of 5]

Jag uppskattade hur sårbar och öppen Ludmila är i boken. Fanns ingen tråkig stund under läsningen.

[Filip Pedersen · Rating 3 out of 5]

Ludmilas självbiografi präglas av en melankoli från början till slut. Hennes barndom och tidiga vuxenår präglas av våld och höga krav. I texten framträder en stark kvinna med ett orubbligt fokus på att lyckas. Språket är ofta kort, avhugget och direkt. Bokens kapitel är korta och stora delar av sitt liv beskriver Ludmila objektivt utan att gräva djupare i sitt känsloliv. Detta sätt att skriva kanske återspeglar Ludmilas personlighet och är ett sätt att fånga den sovjetiska andan i textform - som Ludmila själv säger om den ryska själen: ”Man ältar inte, utan berättar det som det är”. Som läsare får man intrycket av att Ludmila undviker att visa sårbarhet, vilket kan spegla hennes karaktär och den styrka hon behövde för att överleva. Samtidigt gör detta att man som läsare aldrig riktigt kommer henne nära, men kanske är det just det hon vill - att visa att hon alltid var tvungen att hålla distans, både emotionellt och mentalt, för att orka kämpa. Trots alla stora vinster och framgångar känner Ludmila en konstant tomhet, förutom när det gäller hennes barn och familj, som är hennes främsta källa till lycka. Den sista delen av boken blir mer känslosam när hennes version av ”dopingskandalen” läggs fram och hur hon upplever att hon svek sin make Johan, sina barn och hela det svenska folket. Denna del är också den mest välskrivna och djupa, vilket inte är så förvånande eftersom det är just den delen som verkar ha motiverat Ludmila att skriva boken från början – för att ge sin egen syn på saken.

En annan intressant aspekt av boken är kulturkrockarna och Ludmilas identitet när hon kommer till Sverige. I den sovjetiska idrotten ansågs glädjevarv och slängkyssar efter en vinst vara västerländsk dekadens, medan det i Sverige förväntades av henne. Ludmila ser också tillbaka på några av de uttalande hon gjort i media som skapade stora rubriker, trots att hon egentligen svarade skojfriskt på journalisternas frågor. I citatet ”Man skulle tycka en sak, göra en annan och säga en tredje” fångar hon det svåra med att gå den obligatoriska balansgången längs den skandinaviska jantelagen, trots att man är elitidrottare och förväntas vinna medaljer åt landet i de olympiska spelen.

När press, pengar, fokus på prestation och berömmelse hamnar i fokus kan jag förstå att en människa agerar irrationellt. Det är lätt för oss andra att sitta på andra sidan av rubrikerna och berömmelsen och döma, men svårt för oss att förstå allt som hon tvingats gå igenom från en uppväxt i ett auktoritärt samhälle, till våldsamma förhållande, till en enorm press på sig själv och från människorna i sin omgivning, till återkommande cancerbesked. Ludmilas berättelse från en tuff uppväxt i Sovjetunionen till en svensk hjältinna som sedan faller hårt är ett starkt vittnesmål om hur press och prestation kan slita ner även de starkaste av människor. Detta är en bok som inte sätter idrotten i centrum, utan istället en människas kamp för att hitta mening och lycka i livet. Jag hoppas att Ludmila har funnit någon form av frid genom att äntligen få berätta sin version av historien, efter att i så många år ha tigit.

[Ellen · Rating 3 out of 5]

Att läsa Ludmilas självbiografi är ingen upplyftande läsning, den präglas istället av våld och prestationskrav. Från hennes barndom, genom hennes uppväxt och hennes första år i vuxenlivet är våldet närvarande. I hennes idrottande är allt fokus på prestation, det spelar ingen roll vad man tycker, det enda som spelar roll är att prestera, och så fort Ludmila börjar prestera för Sovjetunionen så belönas hon. Det är enkelt att förstå varför Ludmila blev en hård person, men det kanske också är det hon vill förmedla. För egen del så tycker jag rätt synd om Ludmila, trots sina segrar och sin framgång så är det ingenting som skänker henne lycka. Istället är allt hon känner krav på prestation. De delar av boken som avhandlar kulturkrockar mellan Sovjetunionen och Sverige är intressanta. Hur ett segervarv och att fira sin seger förväntas i Sverige medan det i forna Sovjet ansågs vara ett förkastligt västerländskt beteende.

Delen av boken som handlar om dopingskandalen i hennes bobsatsning är den som jag uppskattar minst. Jag vet inte vad jag tycker om hennes sida av historien? Det är svårt att förstå att någon skulle ha sett dopning som enda utvägen? Det finns så många andra saker som man kan göra.

[Tina Lindgren · Rating 3 out of 5]

Hur ska man kunna bedöma en biografi? Var inte personen tillräckligt intressant?
Jag tyckte detta var en intressant bok om en intressant person som börjar sin historia i ett mycket annorlunda Sovjet och avslutar historien dold i Spanien.
Klart läsvärd med några oj ögonblick.

[Anton · Rating 4 out of 5]

Intressant liv! Köper inte riktigt förklaringen kanske angående sista dopningsfallet.

[Camilla A · Rating 3 out of 5]

Lättläst, sorglig

[Erika · Rating 4 out of 5]

4,5*

Otroligt intressant och mycket bra. Rekommenderar!

[Lars Bilk · Rating 4 out of 5]

Läsvärd och gripande berättelse om en idrottares liv.
Ludmila ger oss allt från hur det vara att leva i Sovjet och i dess idrottsapparat, till hur en resa till att bli svensk kan gå till.

[Linda Amberntsson · Rating 4 out of 5]

Intressant bok om Ludmila och hennes liv. Hur det blev som det blev och varför. En bok full med kärlek och jävlar anamma.

[Tobias Dahlqvist · Rating 3 out of 5]

För en gång skull en svensk idrottare med en intressant livshistoria men boken är tyvärr lite slarvigt skriven med en hel del onödiga repetitioner.

[David Fridell · Rating 3 out of 5]

Lättläst. Stundtals intressant. Men aldrig fängslande. Plus för hennes förmåga att inte skylla på andra.

[Andréas Skogholm · Rating 4 out of 5]

Mycket intressant att få Ludmilas berättelse, ärligt, rakt och tydligt.

[Ylva · Rating 4 out of 5]

En fascinerande berättelse som trots alla framgångar mest lyckas förmedla en känsla av misär, där glädjen i idrottandet saknas, där livet utanför är periodvis våldsamt, periodvis enbart förtvivlat, och där till och med en relation som åtminstone en gång tycks ha varit kärleksfull präglas så till den milda grad av oförmåga till kommunikation att man hellre bryter mot regler och drar sitt rykte i smutsen än säger ifrån. En stark historia, men det är sällan man läser en idrottsbiografi om en ändå så lyckad karriär och tycker synd om personen.