En journalistisk granskning av hur den organiserade brottsligheten äter sig djupare och djupare in i det tillitsbaserade svenska samhället. I ”Maffiapakten” ger kriminalreportern Lasse Wierup en lika initierad som skrämmande bild av hur allt fler kriminella nätverk tar sikte på företag och myndigheter i jakten på lättförtjänta pengar. I nästa led involveras såväl advokater och läkare som revisorer, företagsledare och banktjänstemän. Den svarta ekonomin är på flera plan på väg att växa samman med den vita. Vi har lärt oss leva med sprängdåd, skjutningar och utomstående offer. Ska Sverige lyckas försvara välfärdsstaten och tilliten – eller ska vi förlora det som gjorde landet unikt?
Intressant och skrämmande om möjliggörare som hjälper de kriminella gängen att utföra sin verksamhet. De finns som advokater, banktjänstemän, läkare, arbetsförmedlare, hamnarbetare, företagare, m.m. m.m. Och våra system gör att det går alldeles för långsamt innan det upptäcks. Vi får läsa flera olika exempel ur verkligheten som visar på hur strukturerat och välplanerat det kan gå till och att det kan pågå under lång tid. Och att det trots att det upptäcks ändå kan vara svårt att få fällande domar. Hur gör vi för att stoppa detta?
Ännu en svår att lägga ifrån sig-bok av Wierup. Denna gång om hur organiserad brottslighet med allt mer avancerade metoder effektivt tar sig in i svenska företag och myndigheter för ekonomisk vinning. Väldigt välskriven och genomarbetad.
Tydlig genomgång av hur den organiserade brottsligheten nästlar sig in överallt, illustrerad med exempel från aktuella fall. Oroväckande, särskilt som myndigheters och storföretags kvarnar mal långsamt. Undrar givetvis hur det står till med den organisation jag själv tillhör.
Jag visste redan innan jag började läsa att Lasse Wierup skriver med tyngd, men Maffiapakten överträffade mina förväntningar – och skrämde mig mer än jag trodde den skulle. Det här är inte en bok om gängens våld ute på gatan. Det är en bok om det som pågår i skuggorna – där människor som vi förväntas lita på, som tolkar, advokater, poliser och andra tjänstemän, väljer att samarbeta med de kriminella.
Det som slog mig mest under läsningen är hur verkligheten ibland överträffar fiktionen. Man tror att Sverige har en robust förvaltning och ett skyddat rättssystem, men den här boken visar tydligt hur sårbart allt är när fel person sitter på rätt plats. Det handlar inte alltid om ren korruption – ibland räcker det med rädsla, tystnad eller likgiltighet för att rättsstaten ska börja vackla.
Språket är journalistiskt och effektivt, vilket gör att man snabbt kommer in i berättelsen. Det märks att Wierup gjort ett omfattande arbete med att gräva fram fakta, dokument och vittnesmål – och det ger boken en trovärdighet som är svår att värja sig mot. Jag uppskattar verkligen att han inte överdriver eller dramatiserar; verkligheten är tillräckligt allvarlig i sig.
Det jag särskilt fastnade för var hur tydligt boken visar att gängbrottslighet inte bara är ett "förortsproblem". Det är ett systemhot. När kriminella lyckas påverka rättsprocesser, få tillgång till sekretessbelagd information eller använda sina kontakter för att undgå straff – då har vi ett mycket större problem än bara skjutningar och droghandel.
Jag ger boken 4 av 5 i betyg. Det enda jag saknade var kanske ett ännu större fokus på lösningar – vad som faktiskt kan göras för att stoppa den här utvecklingen. Men samtidigt förstår jag att det inte är bokens syfte; syftet är att väcka oss, och det gör den med kraft.
Maffiapakten är en bok jag verkligen rekommenderar till alla som vill förstå vad som händer bakom kulisserna i det svenska samhället. Den är obekväm, upprörande och viktig – precis som bra journalistik ska vara.
Lasse Wierup är en svensk undersökande journalist som bevakat svensk brottslighet sedan början av 1990-talet. Denna bok består av nio berättelser från verkligheten med referenser till hur kriminella personer använt sig av advokater, hamnarbetare, bankhandläggare, fritidsorganisationer, läkare med flera för att begå brott. Eller för att ligga steget före polisen eller att behålla sina pengar som kommit från kriminell verksamhet. Det är tydligt att samhället behöver fortsätta arbeta aktivt för att förhindra korruption. Förvånandsvärt hur låga straffen är för mutor och hur nyligen de skärpts. Mutor är vanligt i vissa delar av världen och därmed blir det vanligt att det används i vissa grupperingar i samhället.
En berättelse från boken nämner en blombukett som tack för banklån – i buketten finns ett presentkort på 10 000 kr. Som en scen från Gudfadern eller Sopranos. Att sådant kan försiggå i Sverige här och nu är förvånansvärt. – Men det gör det – Pengar och status lockar. Även risker med så kallade ”honeytrap”-situationer tas upp. Vissa personer tycks sakna moralisk kompass. Kontaktytor spelar in och människor med liknande bakgrund hjälper ofta varandra. Det värsta enligt mig är när advokater så som Ekrem Güngör och Amir Amdouni har hjälpt kriminella att planera mord – när personer som ska skydda oskyldiga hjälper de skyldiga..
Boken är en tankeställare hur samhället borde förhindra korruption och bekämpa brottslighet. Den är aktuell då gängkriminaliteten finns utspridd i Sverige – men förhoppningsvis kan det goda samhället vinna till sist. Om inte annat kan andra länder så som Finland, Danmark eller Norge lära sig hur man inte bör göra. Det är bra att omoraliska förfaranden kommer upp till ljuset – kriminella vill ju helst verka i det fördolda – det ska vara svårt att vara kriminell. – De bör bekämpas med allt fler kreativa medel.
Det är en lärorik bok gällande hur korruptionen kopplad till gängkriminalitet ser ut i Sverige. Författaren blir dock något konspiratorisk i vissa partier av boken - framförallt när han pratar om etnicitet - och verkar inte förstå skillnaden mellan korrelation och kausalitet.
Alla kapitel följde en dramaturgisk kurva som gjorde det så lätt att fortsätta läsa. Det blev som en samling av korta true crime-berättelser vilket var oerhört spännande. Bra språk, lätt att hänga med och ett berättande som drog in mig.
Där Lasse begår ett misstag, tycker jag, är när han drar egna slutsatser med antaganden som inte riktigt bottnar i hans granskningar, det liksom underminerar hans journalistik. Ett exempel är när han skriver att man kan förvänta sig en ökning av mutbrott i takt med ökad invandring. Njaeee correlation ain’t causation som man brukar säga.
Till bokklubben. Om olika typer av möjliggörare för kriminella i Sverige. Gillar Diamants böcker mer men kanske elakt att jämföra dem. Oavsett kul att ha läst
Betyg 6 av 5!! Det här är ingen lättsam, spännande läsning utan snarare en käftsmäll av rang. Så sjukt j-la uppretande och kanske till och med otrovärdigt för många. Men lita på mig - alla borde läsa den här boken för att på riktigt förstå hur långt det gått och för att förstå nivån av motåtgärder som behöver sättas in. Läs den och kommentera gärna här sen så kan vi prata mer om vad som är verkliga motåtgärder i motsats till populism och signalpolitik. Läs den - I dare you. Tydlig risk för viss desillusion.