När döden kommer stannar världen för en stund. När ett barn dör färgas himlen mörk och grodor regnar ner.
Det är november i Laholm. Glänninge sjö ligger mörk och stilla, precis som den dagen för sex år sen när Ida försvann. Storasyster Julia går runt vattnet med långsamma steg. Hon är ensam kvar nu. Simon längtar bort, men tvingas stanna och ta hand om sina småsyskon Robin och Jasmine. Hans mamma Sanna dricker sig bara mer trasig.
Så försvinner även Jasmine. Skuldkänslorna plågar dem som finns kvar Simon som lämpat över ansvaret på lillebror Robin, Robin som lämnat Jasmine vid sjön. Sanna som inte klarat av sitt föräldraskap.
Men vad är det som har hänt med flickorna vid sjön?
I tysta vatten är en mörk och hård berättelse om det som uppstår när föräldraskapet ger vika. Det är en naken spänningsroman om unga människors sökande, föräldrars svek och om utanförskap.
Anna Bååth är polis och bosatt i Malmö. I tysta vatten är hennes debutroman, en mörk berättelse om utsatthet, svek och skuld som utspelar sig i hennes barndomsstad Laholm. Som polis har Anna stor erfarenhet av polisiärt utredningarbete och har arbetat som barnutredare på Brott i nära relation, med grova våldsbrott och senast på Ekobrottsmyndigheten. Anna har examen från Författarskolan vid Lunds universitet och är utbildad skrivpedagog.
Betyg: 4 av 5 - Den här boken, I tysta vatten, är den första boken i en planerad bokserie som kallas Laholmsmorden. Den är skriven av den debuterande författaren Anna Bååth, som vid sidan av författandet arbetar som polis. Jag tror nog att jag kommer att följa denna bokserie, för jag tyckte att den här boken var riktigt bra. Den var välskriven, spännande, lättläst, och oförutsägbar. Så jag kan absolut rekommendera boken till alla som gillar svenska deckare. Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, mycket, mycket bra inläst av Lo Kauppi.
Detta är författarens debutroman, det är en spänningsroman och den kom ut 2024.
Det finns en slags handling och dess utförande inom spänningsgenren som jag kallar för trasiga själar. Det är ofta en mörkare handling, vi möter personer som av olika anledningar inte mår så bra, det kan vara en traumatisk händelse, familjesituationer, drogproblem och liknande saker. Det är vanligt att flera av de man möter bär på en hemlighet och alla brukar slåss mot sina inre demoner.
Denna bok har just detta. Det kan låta rätt så deprimerande och man kanske undrar varför någon vill vältra sig i andras, även om de är påhittade, ångest. Absolut kan det vara det, men när det är så bra beskrivet som det är i denna bok så blir det en intressant och fångande läsning. På ett nästan naket och brutalt, men väldigt realistisk skildrat så leder författaren oss bland dessa trasiga själar. Det mesta verkar utgå från en liten flicka som försvann.
Hopplösheten som känns igenom hela boken blir nästan som en egen karaktär i handlingen. Man lider riktigt med de man läser om, kanske man till någon gräns känner igen sig, även om man har det betydligt bättre än dessa personer. För vem har inte i sitt liv någon gång känt att man bara vill försvinna bort från sitt liv som man lever.
Det är verkligen ett genomarbetat språk och handlingen är välkomponerad. Karaktärerna är djupt utvecklade och de känns verkligen levande, författaren har verkligen vårdat dem bra. Det är en imponerande debut och det lovar verkligen mycket inför kommande böcker.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt bra spänningsroman, den är kanske inte så lättsam i handling så det är inget att läsa om man vill bli på glatt humör. Men vill man ha en mörkare och mera realistisk skildring av samhället och personers mörker så är detta boken.
Högt tempo och oväntade vändningar! Alltså visst är det något speciellt med att läsa en bok som utspelar sig på en ort och en miljö som du känner till väl?
Precis så är det med "I tysta vatten". Den utspelar sig i Laholm, huvudorten i kommunen där jag växte upp. Boken är mörk och intensiv och allt kretsar kring två försvunna flickor och deras familjer. Intrigen är tät och den liksom äter sig in i mig. Likaså gör karaktärerna, de är välutvecklade och känns äkta och engagerande.
Detta är Anna Bååths debutroman och jag tycker att hon har gjort ett mycket bra jobb. Hon har verkligen lyckats fånga den där känslan av hopplöshet som kan finnas i en liten stad. Laholm har ju faktiskt blivit korad som Sveriges tråkigaste stad av Jan Guillou 1985.
Språket är hetsigt, nästan febrigt med korta, rappa meningar och påminner lite om Mons Kallentofts sätt att skriva. Jag gillar det och jag gillar den här osäkerheten som hela tiden finns, vad är det som har hänt, vem har gjort vad? Något som jag däremot inte gillar är den vulgära biten av språket. Jag är absolut inte pryd av mig men här blir det lite för mycket svordomar och könsord, även om jag kan förstå att det förstärker bilden av uppgivenhet. Jag tror dock att boken hade vunnit på att tona ner det lite, för mig drar det dessvärre ner betyget ett snäpp.
Jag tror att detta är en bok som passar lika bra för tonåringar och unga vuxna som för oss "äldre".
Storyn känns så nära och äkta tack vare Annas förmåga att beskriva barn, ungdomar och syskonrelationer och allt de tänker på och drömmer om. Det var kul att läsa en crime som inte utgår från polisstationen, utan vardagen hemma hos familjer som vävs ihop.