What do you think?
Rate this book
Kanske själen
En gravid kvinna sitter i en gul fåtölj och dricker hallonte. Hon halvslumrar lite och funderar på vad det innebär att sätta en ny själ till världen. Då knackar det på dörren. Hon vet vad det är. Det är en mardröm. Och hon vet vilka det är. Det är Gestapo.
En man cyklar genom Köpenhamn för att hämta sin dotter på dagis. Han tänker på hennes födelse. Tjäraktig skit rann ut från den lilla mystiska varelsen och stelnade på hans mage och kläder. Han tänker på sin farmors död, på vad som händer när en själ lämnar världen.
I Kanske själen skildrar Rasmus Nikolajsen en familjs öde genom fyra generationer. Det är en gripande miniatyrberättelse om monumentala ämnen - om krig och förgänglighet, men kanske framför allt om livets uppkomst och fortsättning. Rasmus Nikolajsen är en av Danmarks främsta poeter och lyriska prosaister och presenteras här för första gången på svenska.
En man cyklar genom Köpenhamn för att hämta sin dotter på dagis. Han tänker på hennes födelse. Tjäraktig skit rann ut från den lilla mystiska varelsen och stelnade på hans mage och kläder. Han tänker på sin farmors död, på vad som händer när en själ lämnar världen.
I Kanske själen skildrar Rasmus Nikolajsen en familjs öde genom fyra generationer. Det är en gripande miniatyrberättelse om monumentala ämnen - om krig och förgänglighet, men kanske framför allt om livets uppkomst och fortsättning. Rasmus Nikolajsen är en av Danmarks främsta poeter och lyriska prosaister och presenteras här för första gången på svenska.
- GenresPoetry
96 pages, Paperback
Published September 17, 2024
1 person is currently reading
53 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 15 of 15 reviews
July 25, 2022
Et smukt og følsomt langdigt, som jeg læste ud i et og nød imens.
Der har været en polemik om, hvorfor Rasmus Nikolajsen ikke nævner sin famors mand, som var frihedskæmper. Det synes jeg er noget pjat, for en digter har lov til at skrive om hvem han vil, og ingen siger, at det skal være historisk korrekt.
Denne lille bog har jeg foræret til min søn, fordi jeg kom til at tænke på ham, da jeg læste den.
Der har været en polemik om, hvorfor Rasmus Nikolajsen ikke nævner sin famors mand, som var frihedskæmper. Det synes jeg er noget pjat, for en digter har lov til at skrive om hvem han vil, og ingen siger, at det skal være historisk korrekt.
Denne lille bog har jeg foræret til min søn, fordi jeg kom til at tænke på ham, da jeg læste den.
October 9, 2024
Jag läste den här lilla boken för ett par veckor sen och tyckte att den var okej. Plockade upp den ikväll igen och märkte att den växte rejält under omläsningen, mycket mer än jag hade förväntat mig faktiskt.
Genom korta nedslag i fyra generationer i en dansk familj (där förvisso bara två av generationerna får komma till tals) tecknas livets tillkomst och slut. En gravid kvinna i ockupationens Danmark tvingas fly när Gestapo knackar på hennes dörr. Hennes barnbarn funderar under en cykeltur många år senare kring hennes död och det egna barnets födelse. Genom boken följer frågan som antyds redan i titeln: finns det en själ, och vad är den i så fall?
Jag hör till dem som aldrig funderar på den typen av frågor och egentligen avfärdar tanken på en själ över huvud taget, men förvånar mig själv med att här ändå ryckas med i tankegångarna. Med väldigt små medel gör Nikolajsen död och föräldraskap till något både konkret och mystiskt, och båda är vackert skildrade. Kanske börjar jag till och med tvivla på mina invanda föreställningar? Det i sig är ett gott betyg.
Boken lever i gränslandet mellan poesi och prosa. Den är skriven på fast meter - 8 stavelser per rad, 12 rader per sida - men flyter lätt och smidigt och liknar på många sätt en kortroman. Här finns gott om lysande formuleringar och slutet är oförglömligt.
Ska jag ha någon invändning är det kanske längden, den hade gärna fått vara längre. Men då hade jag kanske å andra sidan inte tagit mig tid till en omläsning ...
Genom korta nedslag i fyra generationer i en dansk familj (där förvisso bara två av generationerna får komma till tals) tecknas livets tillkomst och slut. En gravid kvinna i ockupationens Danmark tvingas fly när Gestapo knackar på hennes dörr. Hennes barnbarn funderar under en cykeltur många år senare kring hennes död och det egna barnets födelse. Genom boken följer frågan som antyds redan i titeln: finns det en själ, och vad är den i så fall?
Jag hör till dem som aldrig funderar på den typen av frågor och egentligen avfärdar tanken på en själ över huvud taget, men förvånar mig själv med att här ändå ryckas med i tankegångarna. Med väldigt små medel gör Nikolajsen död och föräldraskap till något både konkret och mystiskt, och båda är vackert skildrade. Kanske börjar jag till och med tvivla på mina invanda föreställningar? Det i sig är ett gott betyg.
Boken lever i gränslandet mellan poesi och prosa. Den är skriven på fast meter - 8 stavelser per rad, 12 rader per sida - men flyter lätt och smidigt och liknar på många sätt en kortroman. Här finns gott om lysande formuleringar och slutet är oförglömligt.
Ska jag ha någon invändning är det kanske längden, den hade gärna fått vara längre. Men då hade jag kanske å andra sidan inte tagit mig tid till en omläsning ...
July 5, 2022
En fortælling, der var rørende, søgende og dragende; med et sprog, der bandt sammen og bandt knuder. Jeg kunne godt lide den følelse, jeg sad med, da jeg læste.
January 21, 2025
Det här var min typ av poesi! En långdikt om tre generationer. Tydligen skriven på meter men lästes som prosa. Lätt och bara fin!
June 12, 2025
Kort, men ett helt liv. Så vackert skriven, tar lite andan ur en.
July 25, 2023
‘Måske sjælen’ er endnu en af de små, poetiske og udefinerbare værker, jeg hurtigt læste igennem i starten af året. Og trods den flydende form, stikker dele af den op som små pæle i min hukommelse endnu.
Bogen var ikke fantastisk, og først frygtede jeg, at det ville blive den samme lidt skuffende oplevelse som med ‘Barnevognshaiku’ – poetisk sprog med potentiale, men omtrentligt intet indhold. Heldigvis er fællestrækket mellem de to bøger i stedet for det meget fine slør, eller klarheden, temaet børn kaster på sproget og stemningen. Der er noget finurligt og umiddelbart fra børnenes syn på verden.
I ‘Måske sjælen’ kombineres dette, og nogle fremragende passager om fødsler, dog med mere tyngde, når livet holdes op over for døden, og det giver bogen den substans, der skal til at matche sproget.
Rasmus Nikolajsen forstår at trække på vores fælles viden om Anden Verdenskrig og de følelser, vi allerede har forbundet til datidens begivenheder. Derved får han på få sider læseren til at føle og reflektere over nogle mere sjælelige sider af at leve under disse.
Således bliver bogen et lille tankerum, hvor læseren kan få lov at føle med de få karakterer beskrevet, der på sin vis afspejler os alle. Der trækkes ligeledes tråde op til nutiden, men de var af mindre betydning for min læseoplevelse.
“Kærlighed malet over med et tyndt lag hvid: Kærligheden er ikke ødelagt. Den er der endnu. Hvis man så kradser i det hvide: Enten kommer man ind til den eller kommer til at kradse kærligheden med af.”
4 ud af 4 stjerner
Bogen var ikke fantastisk, og først frygtede jeg, at det ville blive den samme lidt skuffende oplevelse som med ‘Barnevognshaiku’ – poetisk sprog med potentiale, men omtrentligt intet indhold. Heldigvis er fællestrækket mellem de to bøger i stedet for det meget fine slør, eller klarheden, temaet børn kaster på sproget og stemningen. Der er noget finurligt og umiddelbart fra børnenes syn på verden.
I ‘Måske sjælen’ kombineres dette, og nogle fremragende passager om fødsler, dog med mere tyngde, når livet holdes op over for døden, og det giver bogen den substans, der skal til at matche sproget.
Rasmus Nikolajsen forstår at trække på vores fælles viden om Anden Verdenskrig og de følelser, vi allerede har forbundet til datidens begivenheder. Derved får han på få sider læseren til at føle og reflektere over nogle mere sjælelige sider af at leve under disse.
Således bliver bogen et lille tankerum, hvor læseren kan få lov at føle med de få karakterer beskrevet, der på sin vis afspejler os alle. Der trækkes ligeledes tråde op til nutiden, men de var af mindre betydning for min læseoplevelse.
“Kærlighed malet over med et tyndt lag hvid: Kærligheden er ikke ødelagt. Den er der endnu. Hvis man så kradser i det hvide: Enten kommer man ind til den eller kommer til at kradse kærligheden med af.”
4 ud af 4 stjerner
September 2, 2023
En smuk fortælling om en families forbundethed gennem generationer. Den er skrevet på en helt igennem nøgtern og fin måde, der forbinder persongalleriets skæbner sammen.
Vi ved aldrig, hvad personerne egentlig hedder udover Farmor, Barnepigen, H, J, C og E - og selvfølgeligt jeg’et selv.
Det i sig selv, er en super fin detalje; en detalje, der ikke blot gør fortællingen personlig, idet den bliver indforstået og kun særligt udvalgte ved med sikkerhed, hvad de forskellige bogstaver og kaldenavne henviser til; detaljen illustrerer ligeledes, at denne families forbundethed ikke er enestående - vi er alle forbundne og det er i sig selv en en rar ting at blive mindet om i ny og næ <3
Vi ved aldrig, hvad personerne egentlig hedder udover Farmor, Barnepigen, H, J, C og E - og selvfølgeligt jeg’et selv.
Det i sig selv, er en super fin detalje; en detalje, der ikke blot gør fortællingen personlig, idet den bliver indforstået og kun særligt udvalgte ved med sikkerhed, hvad de forskellige bogstaver og kaldenavne henviser til; detaljen illustrerer ligeledes, at denne families forbundethed ikke er enestående - vi er alle forbundne og det er i sig selv en en rar ting at blive mindet om i ny og næ <3
Read
May 30, 2023"Jeg cykler og tænker
på E: Det bedste hun ved er
at overføre vand fra én
beholder til en anden. Hun
er vild med Thomas Helmig, små
tomater og sin bamse. Det
forekommer mig åbenlyst
at hun er et mirakel."
på E: Det bedste hun ved er
at overføre vand fra én
beholder til en anden. Hun
er vild med Thomas Helmig, små
tomater og sin bamse. Det
forekommer mig åbenlyst
at hun er et mirakel."
June 3, 2022
Nydeligt og velskrevet, men også lidt ligegyldigt
January 23, 2023
En fin historie, der fortæller meget mellem linjerne. Men ikke enestående.
April 8, 2023
Meh. Føler, at denne bog skulle have været et essay i stedet, citaterne i digtningen er nogen gange mere spændende end selve digtningen. Der er dog også fine fugle og refleksioner over sjælen.
November 11, 2025
”Äh, vilken idiot jag är, tänker hon, att sätta barn till världen utan att ha en värld att sätta dem i.”
Människans essens eller kanske själen diskuteras i denna korta historia. Hur unika och ändå exakt likadana vi är, och alltid har varit. Otroligt vackert skriven, så rå att det känns som Nikolajsen nästans testar sina tanker med läsarna, inget skrevs om och rättades till.
Människans essens eller kanske själen diskuteras i denna korta historia. Hur unika och ändå exakt likadana vi är, och alltid har varit. Otroligt vackert skriven, så rå att det känns som Nikolajsen nästans testar sina tanker med läsarna, inget skrevs om och rättades till.
January 23, 2025
"Kanske själen" av Rasmus Nikolajsen är en kort men lyriskt medryckande läsning.
Genom olika karaktärer som vävs samman av släktskap utforskas tankar om hur människors liv hänger ihop. Som jag tolkar det, hur ens historia flätas in i en och i ens essens. I boken tänker karaktärerna på sig själva som en del av något, hur de hör ihop. Hur någons livsval påverkar nästas "Kanske själen är något gemensamt", som en av bokens "jag" reflekterar över.
Genom olika karaktärer som vävs samman av släktskap utforskas tankar om hur människors liv hänger ihop. Som jag tolkar det, hur ens historia flätas in i en och i ens essens. I boken tänker karaktärerna på sig själva som en del av något, hur de hör ihop. Hur någons livsval påverkar nästas "Kanske själen är något gemensamt", som en av bokens "jag" reflekterar över.
Displaying 1 - 15 of 15 reviews