Bara en idiot återvänder till slaveri. I Thun-Jemira, en stad omringad av stäpp, finns krafter som ger stor makt åt den som kan betvinga dem. Stadens ledare har en enad fasad utåt men under ytan pågår en maktkamp.
Krigaren och slaven Elaatri är bunden av häxkonst och finner ingen utväg från slaveriet. På stadens gator möter han den utstötta flickan Niira. Där andra ser en kallblodig mördare finner Niira en vän. Flickan bär på ett eget mörker som gör att hennes stam vill se henne död.
Elaatri hamnar i maktkampens centrum och måste välja: vågar han se den han verkligen är och kämpa för friheten eller ska han fortsätta förtränga sitt förflutna? Genom skuggan är en mörk, rå fantasy om förräderi och vänskap i en miljö inspirerad av forntida högkulturer och centralasiatiska ryttarfolk.
Genom skuggan är ett mästerverk! Författaren delar med sig utav en detaljrikedom om atmosfärer, miljöer, djur och upplevelser få förunnat lyckats med tidigare. Sällan har det skådats ett så rappt och uppkäftigt språk i kombination med en äventyrslysten spänning. Protagonisten är mystisk, självupptagen och livsfarlig men under ytan gömmer sig en varm personlighet. Desto fler sidor som bläddras i boken desto större personlighet och karaktär får han.
Uppskattat är den mängd svordomar som uttalas och som driver berättelsens situationer till råa och brutala. Det passar perfekt ihop med tanke på vad huvudpersonen får gå igenom. Det märks att författaren lagt ner en ruskigt gedigen tid på forskning kring miljöerna och olika platser som gestaltas. Berättelsen är full av detaljer, känslor och yttringar som bidrar till en fulländad värld.
Debutromanen kan beskrivas som en blandning mellan Brent Week’s ”Night Angel”, Mark Lawrence’s ”Broken Empire” och Robin Hobb’s storslagna Realm of the Elderlings. Gör dig själv en tjänst - Läs den och upplev magin i Thun-Jemira!
4,5 Jag har läst 𝓖𝓮𝓷𝓸𝓶 𝓼𝓴𝓾𝓰𝓰𝓪𝓷, Vindvandraren bok 1. Anna Hallanders debutroman. Debutroman … notera detta korta lilla ord: 𝘥𝘦𝘣𝘶𝘵. Hur tusan kan detta vara en debutroman? Hur?? Anna, du måste ha mörkat minst ett decennium av tidigare romaner, seriöst. För det här är 𝘀å 𝗷ä𝗸𝗹𝗮 𝗯𝗿𝗮! Jag älskar prick allt med boken. Karaktärerna som är så ruffigt råa och ärliga (eller ärliga och ärliga, alla kanske inte är rakt igenom superärliga hela tiden, men ur en mänsklig synvinkel så … Äsch, ni fattar vad jag menar 😜). Hm, var var jag nu? Just det, karaktärerna! De känns genuina och är lätta att gilla trots alla sina skavanker. Och storyn är både spännande, rå och varm på samma gång, givetvis fylld med överraskningar. En fantastisk debut, med andra ord! Längtar efter uppföljaren!
Jag läser inte mycket episk fantasy nu för tiden, men blev positivt överraskad av den här boken. En stor bidragande orsak är att den inte handlar om en ung hjälte som ska rädda världen i en miljö inspirerad av europeisk medeltid. Världsbygget känns gediget och infodumparna lyser med sin frånvaro. Jag hade lite svårt att hänga med i alla karaktärer, det är många namn att hålla reda på och många som låter lika. Men de viktigaste karaktärerna tyckte jag var tydliga. Ser fram emot fler delar i den här serien.
Detta är författarens debutbok och det är den första delen i serien Vindvandraren. Det är en fantasy som riktar sig till en vuxen publik.
När man hör ordet fantasy så går tankarna ofrånkomligt, även bland inbitna fantasyläsare, till berättelser som äventyrare som ger sig ut på en stor resa som blir ett farligt äventyr. Ofta har de ett uppdrag och skall rädda, om inte hela världen, i alla fall det land som de kommer ifrån. Det finns en stor ond kraft av något slag som vill stoppa dem och förstöra deras möjligheter.
Här har vi något annat än den mallen som har kommit att bli standarden. Det är så gott som avsaknad av resor och jag skulle nog inte kalla de centrala karaktärerna för äventyrare. Det finns en ondska i berättelsen, för det måste finnas något som kan fungera som en antagonist för att få till en spänning i handlingen. Men jag vill påstå att det inte är den ondska som man kanske kan tro, vill lämna detta osagt då det är en resa för själva läsaren att ta till sig denna bit av handlingen.
De karaktärer vi möter här är långt ifrån sagornas hjältar men åt andra sidan är de inte heller skurkarna. De utför både goda och onda handlingar. Ärligt talat så är de flesta mera åt det mörka hållet, men det finns orsaker till det. Ibland blir man tvingad till saker och ibland så måste man ta till drastiska saker för att bara kunna överleva.
Det vi har här är en mörk och grym värld och berättelse som vi får ta del av. Jag pratade om avsaknaden av resan och det mesta i boken tar plats i en stad. Av det som jag har läst i fantasy så kom jag att tänka på Tjuvstaden, som är en serie böcker som i sin tur innehåller noveller, de är mörka berättelser som tar plats i en laglös stad. Jag kan se lite liknelser i detta. Jag tänkte även på vissa av Terry Pratchetts böcker som tar plats i hans stora stad Ankh-Morpork, men han körde med en stor dos humor och det finns inte direkt i denna bok, kanske lite nattsvart humor ibland.
Boken är på ett sätt komplex och lite tung att läsa, inte på något negativt sätt, men den kräver att läsaren är vaken och kan ta till sig mycket i handlingen. Det är intriger och maktspel som tar den ena vändningen efter den andra. De är ett antal centrala karaktärer att hålla koll på, även dessa är komplexa för när man tror att man har fått sig en klar bild över deras karaktärsdrag så kommer en nytt lager fram. Så författaren har gjort ett digert arbete när det kommer till handling och karaktärer.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mörk och brutal fantasy på svenska. Här är allt sockersöt sagolikt bortspolat och man möts av karaktärer som är slipade efter denna råa värld och bemöter den med samma medel. Denna bygger upp ett intresse inför nästa del och det skall bli kul hur författaren tar sig vidare med berättelsen.
Bra gjort! Klassisk, episk fantasy är egentligen inte min favoritgenre, men om det görs bra så ... Det är riktigt bra. Väldigt snyggt hur författaren avslöjar lite i taget, både för läsaren och karaktärerna, vilket gör den spännande hela vägen. Gedigen research men utan infodumpar. Riktigt invecklad komplott också som överraskar ofta. Och bra miljö- och karaktärsskildringar. Jag gillar att hjälten inte är för ädel. Mycket fin debut, som skulle bli en bra film. Irriterande bra. Det får bli en fyra, trots att jag är ganska snål med stjärnorna annars.
Genom Skuggan är en fantastisk roman. Genomarbetad ner till minsta detalj och med ett flyt i handlingen som man sällan ser i en debut. Det är mörkt, det är blodigt, det är känslosamt. Världsbygget är fenomenalt och varenda viktig karaktär har fått ett rikt inre liv. Jag väntar redan på nästa del, så jag kan ta del av antihjälten Elaatris fortsatta äventyr. Slutsats: Pissdränkta demoner, vad bra läsning det här är! 😀