Jag är en medelperson. Jag har medelbra betyg, är av medellängd, har medelblont hår och är i medelåldern. På högstadiet alltså. Vidare är jag medelbra på fotboll och driver nu en blogg vars teknik har anor från medeltiden.
EN BLOGG???
Det är givetvis ett skolprojekt. Alla galna idéer härstammar från skolan.
Redskapsgymnastik. Tyska som andraspråk. Cornflakes-panerad fisk. För att nämna några.
Möt Algot Algotsson. En rätt vanlig åttondeklassare. Han hänger med sina kompisar, har skilda föräldrar, spelar fotboll och är lagom bra i skolan. Vad mer? Jo, Algot är jättekär i Armina som går i ettan, ja, alltså ettan på gymnasiet. Och snacka om flyt när han lyckas fixa prao på samma ställe som honextrajobbar på: Optikern! Bästisen Inez tjatar om att de ska ha fest, perfekt tajming då att Algot ska vakta ett stort hus! Eller? I Algots liv blir det inte alltid som han tänkt ... Kaoset är ett faktum!
Känslor, kompisar, kärlek i en rolig och snabb berättelse av humorns mästarinna: Moa de Bruin!
En väldigt lättsam och enkel ungdomsbok! Det var ett roligt koncept att följa Algots liv genom blogginlägg och väldigt lättsam som en ungdomsbok ska vara (enligt mig). Boken lyfter verkligen upp känslor, tankar och idéer som man har när man går i högstadiet när små grejer blir världens största grej för sig själv. Intressant läsning, skulle nog uppskattat den ännu mer om jag var målgrupp för boken! 4/5 ⭐️
Fantastiskt rolig och välbehövlig! Humorfyllda ungdomsböcker växer inte på träd, det vi sedan innan. Därför är det så kul när de kommer, och denna frustande och djupt sympatiska bladvändare slukade jag på ett par timmar. Bra driv, dialogerna är rent slay och så gillar jag karaktärerna oerhört mycket. Kasta er över denna!
Nej men vad läste jag nyss?! En OTROLIG ungdomsbok! 😍 Alltså alla karaktärer är så likeable och gulliga, som en feelgood nästan skulle jag säga mer än en ungdomsbok? Bara läs eller lyssna! Sjukt mysig och kunde inte lägga ner!
Moa de Bruin gör det igen, fast för ungdomar. SÅ himla rolig bok. Rakt av tv-seriemanus också. Riktigt fin läsning och jag hoppas det kommer fler delar!
Väldigt rolig ungdomsbok om Algot Algotsson, en riktigt alldaglig stackare, som får i uppgift att skriva dagbok på svenskan. Trots att han är en medelmåtta handlar hans dagbok (i bloggform) om hans exceptionellt tokiga tillvaro. Det är kort sagt kärlek, vänskap och knas. Hans crush Armina jobbar extra hos optikern, så han fixar praktikplats där för att vinna hennes hjärta. I skolan har han sitt kompisgäng som består av… karaktärer. Min favorit är utan tvekan Melvin. Alla böcker borde ha minst en person som älskar Kristian Tyrann... Sammantaget är varje aspekt av Algots liv kantat med renaste knas, och för det mesta är det väldigt kul.
I sin helhet är boken riktigt rolig, men det finns ändå ett par saker att kritisera. I enstaka fall bygger det roliga på att någon har betett sig illa, men det är tänkt att man ska skratta åt det för att det blir lustigt i slutändan. Jag gillade inte riktigt att sådana saker avdramatiserades för att det fanns någon aspekt av det hela som gick att skratta åt. Ett mer vanligt förekommande problem är att Algot själv tenderar att vara dum utöver det vanliga för humorns skull. Han glömmer, slarvar och klantar till det lite för mycket för att det ska bli kul. Som när han sparkar fotboll inomhus och pajar en porslinsfigur eller glömmer hunden han ska vakta så att den springer bort. Liksom, det hade passat i en tecknad barnfilm att sparka fotboll inomhus hos en granne och råka förstöra hennes (kanske) värdefullaste ägodel. (Plot twist: )
Slutligen är Melvin kanske inte heller helt rimlig. När han “infodumpar” (med betoning på citationstecknen) om Kristian Tyrann berättar han bara att han dödade över 100 pers och även var kung över Norge och Danmark. Vilket känns lite väl grundläggande för någon som baserar hela sin personlighet på sin kärlek till Kristian Tyrann. Jag menar, det där vet väl alla som har gått ut mellanstadiet? Melvins enda egentliga spetskompetens är att han vet att Kristian Tyrann var mörkhårig. Så är man allt för kritisk kan man såga den här boken ganska mycket, men samtidigt är det lätt att inte vara det och bara skratta åt det som händer.
Sammanfattningsvis är det en ganska bra, lagom lättsam bok. Om man gillar den eller inte beror nog främst på hur kritisk man är, vilket i sin tur har att göra med vad man gillar för typ av humor. Jag tror dock att de flesta skulle kunna uppskatta den här boken.
Vi får följa 14-åriga Algots vardag. Läraren Kerstin tycker att eleverna måste bli bättre på att skriva, och kräver därför att alla ska blogga eller skriva loggbok varje dag. Algot väljer att blogga men gör en lösenordsskyddad blogg för att kunna skriva hemligheter. Det är typiska tonårsproblem. Algots kompis Filip tänker bara på sin flickvän Bella och glömmer bort sitt kompisgäng. Inez tjatar på att Algot borde ha en fest och deppar för att hon inte får en moped av sina föräldrar. Melvin är besatt av Kristian Tyrann och spenderar orimligt mycket tid med att släktforska och prata om gamla kungar från medeltiden. Algots föräldrar har skilt sig och Algot känner sig sviken för att pappa har träffat en ny tjej som han ska ha barn med. Algot är dessutom kär i Armina som går i gymnasiet. Av en lycklig slump så får Algot praoplats på optikern (en av skolans reservplatser, för de som inte lyckas hitta en egen), där Armina jobbar extra och Algot får nu en chans att lära känna henne. Men den 25-åriga optikern Gustav är alltid i vägen och svår för Algot att konkurrera med. Men det värsta är ändå Dubbelfuck (tvillingarna Frank och Fiona Fock) som förpestar allas liv och tror att de är bättre än alla.
Dagboksformatet är som vanligt väldigt underhållande och igenkänningen är hög. Det är mycket knasigheter. Handlingen är ibland lite förutsägbar, men det gör inget. Kul med en kille som huvudperson också!
Algot Algotsson beskriver sig själv som en medelperson. Han har ett medelroligt liv och är medelbra på fotboll. Han sticker liksom inte ut på något sätt. På svenskan får de i läxa att skriva blogg eller loggbok. Algot väljer blogg för då får han åtminstone sitta vid datorn. Hans kompis Melvin väljer också blogg men det är nog för att googla på Kristian Tyrann. Och Inez spelar hänga gubbe i sin loggbok och drömmer om en egen moppe. Filip kan bara tänka på Bella som han tycker är snyggast i skolan. Algot ska skriva om allt han har i sitt huvud, och det är mycket. Till exempel: hans föräldrar skiljde sig för 1 år sen. Men också: han är kär i en äldre tjej, Armina. Och har han tur kommer han få prao där hon jobbar! Fast såklart blir det ändå fel, det verkar han inte medel på.
En rolig bok med luftig text. Samma författare som också skrivit Vera Svanson dagbok. Både Algot och hans kompisar är några man snabbt tycker om. Det blir mycket humor i kompisgänget där saker inte alltid blir som de tänkt sig.
Jag tycker att det märks redan av texten på boken baksida att den är skriven i avsikt att locka läsaren till skratt. Jag brukar i normala fall undvika sådana böcker, filmer och serier för att jag tycker att de jagar efter skratt så mycket att det inte blir roligt. Det som ändå lockade mig att läsa boken var att det är en tonårskille som är protagonist. Det i sig är ganska ovanligt då det förekommer långt fler huvudkaraktärer som är tjejer. Berättelsen sticker även ut genom att killen i berättelsen inte är skolans snyggaste och mest eftertraktade kille med en lovande karriär som fotbollstjärna. Det är istället en helt vanlig tonårskille - en medelmåtta. Precis en sådan bok för tonårskillar som jag har väntat på. Och ja, jag får väl erkänna att boken lockade mig till skratt. Jag skrattade så mycket att min tonårsson vill läsa boken efter mig. Författaren lyckades alltså i ambitionen att vara rolig - rolig på riktigt.
En huvudperson som tycker att han är medel, och en huvudperson med stor uns av överdrifter, humor och ironi i fingertopparna… det ger en väldigt rolig bok.