Djupvattnet

by Marit Sahlström

Det är vibrerande och magiskt, gripande och filmiskt när Marit Sahlström skriver sin första roman för unga läsare

Det är en tryckande varmt när familjen packar bilen full och kör till morfars stuga i den gröna sommarskogen vid Djupvattnet. Men stämningen är allt annat än semesterbubblig. Milo och hans familj håller på att gå sönder. Att gå i skolan har inte funkat för Milos bror Simon, han har stannat hemma, hängt på sitt rum. Den där stängda dörren …

Milo längtar så innerligt efter den bror han en gång hade, samtidigt surrar det i bröstet av vrede. Varför kan Simon inte bara skärpa sig så att de kan bli en fungerande familj igen? Till slut blir Milo så desperat att han tar magiska ritualer till hjälp, och via intresset för folktro får han kontakt med en kille på nätet, Phoenix. Mellan dem börjar något skimrande vackert att gro …

Genres: Young Adult

216 pages, Hardcover

First published September 2, 2024

Reviews

[Michaela Kügelgen]

Den här boken är vackert skriven och berör ända in i märgen. Rekommenderar både till gammal och ung.

[Line]

så JÄVLA bra

[Sofie]

4.5 mvh grinolle

[Amanda Almén]

Det här är en historia som på intet sätt är unik, men som berör i sin enkelhet på ett förvånande sätt. För mig förstörde det något att jag strax innan läst Ravencave av Marcus Sedgwick, vars premiss och "twist" var ganska snarlik Djupvattnet - så den lyckades aldrig överraska mig eller slå undan mina fötter. Samtidigt tror jag inte att det är bokens tanke, heller - men jag älskar känslan av att bli tagen på sängen i läsningen. Djupvattnet var fin, men när jag nu recenserar den några veckor senare måste jag läsa på för att minnas bokens handling närmare. Det som berörde mig mest var grannens öde, hur hon helt förlorat sin familj och fortsatte köpa födelsedagspresenter till dottern. Den delen sitter, till skillnad från huvudhistorien, fastnaglad i minnet. Sammantaget är det en bra ungdomsbok, men inget som direkt sticker ut.

[Bokbabbel]

”Hon stelnar till. Det händer något med hennes ögon, de skiftar färg och blir mörka. Som om något går sönder, ett stenskott och sprickan sprider sig snabbt över bilrutan.”

Aj mitt hjärta.

[Maja]

Riktigt fin! Blev berörd.

[lovis höglund]

Så, den här sträcklästes… och hur bra den var kvittar för jag kan inte minnas senaste gången jag grät så här mycket över en bok? Wow, den här gick verkligen hem hos mig - så fin och gripande.

[Jasmine Darban]

4,5⭐️ En av de bästa ungdomsböcker jag läst!

[Elisabeth Sneitz]

Verkade så lovande i baksidestexten, men sedan blir det bara ingenting. Den viktiga frågan om hur en familj hanterar ett barn som inte går till skolan blir, ja, ingenting. Snopet.

[Sarah Hauge]

Milo med familj är på väg till morfar som bor i Djupvattnet. Stället heter så på grund av den vattenfyllda kratern som ingen egentligen vet djupet på. Stugan ligger långt bort från staden. Det är dålig täckning och svårt att använda datorn och mobilen. Syftet med sommarens resa är att livet ska bli bättre, enligt hans föräldrar. Det som behövs bearbetas är Simon, hans storebror.

För, allt förändrades när Simon slutade gå till skolan. Till en början skulle han bara vara hemma någon dag. Till sist gick det inte att nå honom längre. De slutade vara en tråkig, vanlig familj och blev istället en trasig.

Hela tiden påminns Milo om det sorgsna: på sättet hans föräldrar pratar när de tror att han inte hör och alla rödgråtna ögon som ser på honom. Snart kommer inget längre vara sig likt.

En bok om saknad som berör på djupet. Om skogens mystik och styrkan som kan finnas av att önska sig något. Passar den som själv kanske behöver bearbeta en sorg, då kan denna bok vara en kompis att gråta tillsammans med.

[Therese Granlund]

Jag är en sån som tycker att sorg kan vara vackert. I Marit Sahlströms bok är Milos sorg över hans bror Simon, som inte fixar gå i skolan längre och alltmer sällan syns utanför sitt rum, oskyldig och hjärtskärande. Med en bil full av känslor åker hela familjen norrut, till morfar och hans stuga i skogen vid Djupvattnet för att försöka ge plats åt allt det svåra. Det är en jättefin bok som bara växer ju mer man kommer in i berättelsen.
Den här boken står med på svenska barnboksakademins läslista för vuxna och jag förstår verkligen varför.🌟

[Liselotte Howard]

Jag hade, av olika skäl, extremt svårt för Sahlströms Och runt mig faller världen.
Den här boken... är något annat. Och samtidigt inte. Det är familj, det är syskon, det är mörkt. Men mycket mjukare, ljusare. Sorg, ja - genomsvart, nej. Eller nåt.
Eftersom man läst böcker förut fattar man ju hela plot twisten ganska snabbt, men det vägs upp av att jag ändå börjar gråta när det sker.
Trevlig morfar, och granne. Och verklighetstrogna föräldrar. Och gamers.

[Marita Söderström]

Den här kastade omkull mig. även om jag är envan läsare, så väntade jag mig inte det här.

Nånstans fanns en gnagande känsla av att nåt inte riktigt var vad det föreföll vara. Men. Ändå inte orimligt.

Kärleken bröderna emellan. Ensamheten. Saknaden. Svunnen barndom. Morfar. Sommar. Sjön.

Berättelsen som är så oerhört stark omfamnas varmt och tryggt av fantastisk miljö.

Och det behövs. ♥️

[Flygaren Cederlöv]

En makalöst bra bok som förvånade mig positivt. Jag tycker författaren gör en trovärdig skildring styvats syskon till ett tonårsbarn som inte vill gå till skolan, som inte vill lämna ditt rum. Handlingen omges också av en mystik som höjer stämningen. Jag gillar också att den inte är så lång.

[Siri Wohrne]

Jag rekommenderar denna boken till alla då den verkligen bör spridas: till elevhälsa på skolor, lärare, elever, olika hälsoinstanser och till befolkningen - ja med andra ord till allmänheten!!^^ Så fin, så viktig och bra🌟🤌

[Ebba]

Så vacker bok som berör! Jag har bara lite svårt att se vilken tonåring som skulle välja att plocka upp den här boken. Även om jag som vuxen tycker om den är det inte givet att den tilltalar en yngre läsare på samma sätt

[Elina Purmonen]

En berörande, vemodig, läsvärd och viktig bok.

Dock gjorde första meningen i boken att jag kom av mig (slarvfel, eller dialektalt vet jag fortfarande inte) - men det är synd ifall någon skulle lägga boken ifrån sig redan där om de upplever första meningen lite snubblande liksom jag gjorde…

[Sara Sandström]

En fin bok som berörde mig. Men jag har väldigt svårt när man tassar runt det outtalade problemet, det är för mig bara irriterande så när jag väl fattade hur allt låg till kunde jag bättre ta till mig storyn och känna med huvudpersonen.

[Mathilda Björkdahl]

Vilken bok. Så fin och gripande

[Missnöjd Konfirmand]

Finstämd ungdomsbok, men jag önskar att författaren hade skrivit klart boken och inte gjort slutet så abrupt.

[Erland Berg]

En mycket välskriven och spännande ungdomsbok med oväntad upplösning. Lästes med stor behållning av en 73-åring………

[Fanny]

Den kom liksom ingenstans kände jag.

[Helen]

Ah! Jag blev så gripen av den här boken! När vår lokala bokhandel stängde ner för ett tag sen shoppade jag på deras slutrea, bl.a. den här, med barnen i åtanke. Nu kände jag att jag behövde något lite mer snabbläst att läsa... så varför inte ungdomsboken? Aaaaah. Jag brukar varken skratta eller gråta när jag läser, även om det är sorgligt eller kul. Nu har jag precis läst ut den och fulbölat. 😭😭😭😭😭😭😭 Det händer inte så värst mycket i största största delen av boken men den är varmt och vackert skriven, det flyter på och jag stör mig inte på någonting i texten. Jag trodde att det skulle bli någonting annat än vad det blev, så jag blev förvånad. Väldigt glad att jag inte visste mer om boken innan jag läste den. Tung, vacker, varm.