Det är vibrerande och magiskt, gripande och filmiskt när Marit Sahlström skriver sin första roman för unga läsare
Det är en tryckande varmt när familjen packar bilen full och kör till morfars stuga i den gröna sommarskogen vid Djupvattnet. Men stämningen är allt annat än semesterbubblig. Milo och hans familj håller på att gå sönder. Att gå i skolan har inte funkat för Milos bror Simon, han har stannat hemma, hängt på sitt rum. Den där stängda dörren …
Milo längtar så innerligt efter den bror han en gång hade, samtidigt surrar det i bröstet av vrede. Varför kan Simon inte bara skärpa sig så att de kan bli en fungerande familj igen? Till slut blir Milo så desperat att han tar magiska ritualer till hjälp, och via intresset för folktro får han kontakt med en kille på nätet, Phoenix. Mellan dem börjar något skimrande vackert att gro …
Det här är en historia som på intet sätt är unik, men som berör i sin enkelhet på ett förvånande sätt. För mig förstörde det något att jag strax innan läst Ravencave av Marcus Sedgwick, vars premiss och "twist" var ganska snarlik Djupvattnet - så den lyckades aldrig överraska mig eller slå undan mina fötter. Samtidigt tror jag inte att det är bokens tanke, heller - men jag älskar känslan av att bli tagen på sängen i läsningen. Djupvattnet var fin, men när jag nu recenserar den några veckor senare måste jag läsa på för att minnas bokens handling närmare. Det som berörde mig mest var grannens öde, hur hon helt förlorat sin familj och fortsatte köpa födelsedagspresenter till dottern. Den delen sitter, till skillnad från huvudhistorien, fastnaglad i minnet. Sammantaget är det en bra ungdomsbok, men inget som direkt sticker ut.
”Hon stelnar till. Det händer något med hennes ögon, de skiftar färg och blir mörka. Som om något går sönder, ett stenskott och sprickan sprider sig snabbt över bilrutan.”
Så, den här sträcklästes… och hur bra den var kvittar för jag kan inte minnas senaste gången jag grät så här mycket över en bok? Wow, den här gick verkligen hem hos mig - så fin och gripande.
Verkade så lovande i baksidestexten, men sedan blir det bara ingenting. Den viktiga frågan om hur en familj hanterar ett barn som inte går till skolan blir, ja, ingenting. Snopet.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag är en sån som tycker att sorg kan vara vackert. I Marit Sahlströms bok är Milos sorg över hans bror Simon, som inte fixar gå i skolan längre och alltmer sällan syns utanför sitt rum, oskyldig och hjärtskärande. Med en bil full av känslor åker hela familjen norrut, till morfar och hans stuga i skogen vid Djupvattnet för att försöka ge plats åt allt det svåra. Det är en jättefin bok som bara växer ju mer man kommer in i berättelsen. Den här boken står med på svenska barnboksakademins läslista för vuxna och jag förstår verkligen varför.🌟
Jag hade, av olika skäl, extremt svårt för Sahlströms Och runt mig faller världen. Den här boken... är något annat. Och samtidigt inte. Det är familj, det är syskon, det är mörkt. Men mycket mjukare, ljusare. Sorg, ja - genomsvart, nej. Eller nåt. Eftersom man läst böcker förut fattar man ju hela plot twisten ganska snabbt, men det vägs upp av att jag ändå börjar gråta när det sker. Trevlig morfar, och granne. Och verklighetstrogna föräldrar. Och gamers.
En makalöst bra bok som förvånade mig positivt. Jag tycker författaren gör en trovärdig skildring styvats syskon till ett tonårsbarn som inte vill gå till skolan, som inte vill lämna ditt rum. Handlingen omges också av en mystik som höjer stämningen. Jag gillar också att den inte är så lång.
Jag rekommenderar denna boken till alla då den verkligen bör spridas: till elevhälsa på skolor, lärare, elever, olika hälsoinstanser och till befolkningen - ja med andra ord till allmänheten!!^^ Så fin, så viktig och bra🌟🤌
Så vacker bok som berör! Jag har bara lite svårt att se vilken tonåring som skulle välja att plocka upp den här boken. Även om jag som vuxen tycker om den är det inte givet att den tilltalar en yngre läsare på samma sätt
Dock gjorde första meningen i boken att jag kom av mig (slarvfel, eller dialektalt vet jag fortfarande inte) - men det är synd ifall någon skulle lägga boken ifrån sig redan där om de upplever första meningen lite snubblande liksom jag gjorde…
Ah! Jag blev så gripen av den här boken! När vår lokala bokhandel stängde ner för ett tag sen shoppade jag på deras slutrea, bl.a. den här, med barnen i åtanke. Nu kände jag att jag behövde något lite mer snabbläst att läsa... så varför inte ungdomsboken? Aaaaah. Jag brukar varken skratta eller gråta när jag läser, även om det är sorgligt eller kul. Nu har jag precis läst ut den och fulbölat. 😭😭😭😭😭😭😭 Det händer inte så värst mycket i största största delen av boken men den är varmt och vackert skriven, det flyter på och jag stör mig inte på någonting i texten. Jag trodde att det skulle bli någonting annat än vad det blev, så jag blev förvånad. Väldigt glad att jag inte visste mer om boken innan jag läste den. Tung, vacker, varm.
This entire review has been hidden because of spoilers.