Zweden, eind negentiende eeuw. Op een warme septemberdag doolt Luna verdwaasd door haar huis. Ze vindt haar vaders levenloze lichaam naast dat van een vrouw. Wie is de vrouw? Maar bovenal, wat is de waarheid achter hun dood?
Raar, warrig boek. Zelfs aan het einde vraag ik me nog af waar het boek nou eigenlijk over gaat. Ik heb het boek wel uitgelezen, omdat het me nieuwsgierig maakte, daarom toch 2 sterren.
Sträckläste denna lilla pärla (den är endast 127 sidor) jag fått av enbokcirkelföralla.Upplägget är spännande och unikt, det har delar av en slags pusseldeckare men samtidigt kan det ibland vara svårt att veta vad som händer nu och då, ibland till och med om det händer/hänt överhuvudtaget.
Berättelsen är en mordgåta och efter hand får vi mer och mer information om denna familj och de händelser som lett oss fram till idag. Vem är offer? Vem är förövare? Finns det alltid en tydlig linje där emellan? Och vem har rätt att döma?
Boken är inspirerad av det faktiska fallet med Lizzie Borden. (OBS blir lite spoiler att läsa om det innan.) Och jag tror att det ger det där lilla extra till berättelsen även om Feberflickan heter Luna och inte Lizzie, bor i Lund och inte Fall River i USA. Något som också bidrar till känslan av "äkthet" är att den utspelar sig någon gång i sekelskiftet 18-1900-talet (vi får inte veta exakt). Tror inte att historien hade hållit om den hade varit förlagd i nutid. Vetenskapen har gjort för mycket framsteg att det skulle vara i princip omöjligt att hålla mystiken uppe på det sätt som nu är möjligt.
Något annat jag tycker om med boken är att den är så otydlig samtidigt som vi läsare vartefter ändå får många pusselbitar till vad som hänt så är det ändå lite upp till dig själv att dra dina slutsatser. Brukar inte gilla öppna slut, om man nu kan säga att det här är det, men i det här fallet så blir det bara bättre.
It doesn't get truly interesting until about 75 pages in, which is too long for this short of a book. When things start to unravel, then Östnäs shows us that she has something to tell, until then, it's kind of just page after page of descriptions and feelings.
Riktigt besviken på denna bok. Började läsa den i tron att den skulle vara inspirerad av Lizzie Borden och mordet på hennes föräldrar. Istället gav Feberflickan mig EXAKT samma historia fast försvenskad. Jag hade lika gärna kunnat läsa Wikipedia-sidan om Lizzie Borden....
Den var trots dess imitativa berättelse välskriven och man fick en känsla av hur tankarna kan ha sett ut hos en mörderska.
This entire review has been hidden because of spoilers.
It's a good short book. Only 128 pages. The parents of a young woman has been murdered in their home, and people start to believe their own daughter murdered them.
The conclusion was creepy. However, I had trouble feeling the tension throughout it all. The beginning was my favourite part of it.
Still enjoyable, and as it is so short, it wouldn't feel like a waste even if I hadn't liked it.
En rysare som som känns som en feberdröm. Vad är verkligt och vad är inte? Galenskapen är ständigt närvarande. Uppskattar att allt inte skrivs ut, att man får göra sin egen tolkning av vad som har hänt.
Lunas far och *hon* ligger döda i sängen. De ser ut att sova. Lunas syster Stella är i Krapperud och tjänsteflickan Britta är ledig. Lunas huvud värker och hon ser sin döda mor. Hon verkar nöjd. När Britta kommer hem visar Luna fadern och *henne* - och Britta hämtar doktorn. Trots att de är döda. Alla tror att det är Luna som skurit dem till döds. Men de blev ju sjuka av det gamla köttet. Och det kom en man. Eller...? *** En fascinerande historia. Vi får följa med i händelserna från det att föräldrarna hittas till rättegångens slut via Lunas förvirrade tankar. Finns det en gärningsman och vem är det i så fall egentligen? En kort (~120 sidor), tänkvärd, intensiv och annorlunda bok. 🤗