Kaksi lasta tutkii Visbyn alla olevia tunneleita ja löytää maanalaisen luolan, joka on huhujen mukaan ollut luostarin munkkien salainen kohtaamispaikka.
Kolmekymmentäviisi vuotta myöhemmin kiinteistönvälittäjä tekee kesken taloesittelyn kauhistuttavan löydön: autotallissa olevassa autossa istuu kuollut nainen. Vainaja tunnistetaan kuukausia aiemmin kadonneeksi Märta Silverängeniksi, 34-vuotiaaksi arkeologiksi, joka tutki ja kartoitti Visbyn alaisia tunneleita.
Rikostutkija Maria Wern johtaa murhatutkimusta, mutta samalla häntä tarkkailee joku, joka tiesi kaiken Märta Silverängenistä.
I never intended to be a writer; it was like a latent illness that finally broke out when the urge could no longer be suppressed. Growing up on Gotland, my imagination was fueled by my father and great-grandmother, both master storytellers, and my mother, who read to us nightly.
I worked as a nurse for 25 years, only turning to writing at age 40 after meeting an elderly woman who had been abused by her mentally ill son. My dismay at her story inspired my first Maria Wern crime novel, Stum sitter guden (The Speechless God). After balancing nursing and writing for nine years, the loss of my husband in 2007 and my children moving out shortly thereafter prompted me to take the leap into writing full-time.
It has been a rewarding journey. The Maria Wern series is now a global TV phenomenon, and I’ve since expanded into feel-good fiction and new crime series, earning several awards, among them the Crime Time Honorary Award and the Lifetime Achievement Award from Bonnier’s Book Clubs, which I am especially honored to have received. I also created a children’s series featuring Maria’s son, Emil.
Today, I find immense happiness in my upstairs writing nook, where my imagination ensures I am never truly alone. I am so glad that my readers want to join me on my adventures.
Dödens snabba vingar är en lättläst deckare med bra tempo. Som vanligt har Anna Jansson gjort god research, och väver in det i berättelsen. I Dödens snabba vingar så lär man sig mycket om Visby, i synnerhet vad som finns under Visby. Det är riktigt intressant ur ett historiskt perspektiv och jag skulle gärna läsa mer om tunnlarna och systemet med latriner. Dödens snabba vingar borde nog ha lästs på plats i Visby (där jag aldrig varit!), det hade förhöjt läsandet.
Jag läste Dödens snabba vingar under en lång tågresa (med fyra timmars försening i en fredag kväll) så jag kunde verkligen dyka in i berättelsen, vilket gjorde att det kom närmare än om jag läst vid sporadiska tillfällen. Språket har, som vanligt, ett direkt tilltal som kan bli lite stolpigt ibland men det beskriver bra vad som händer. Det är lättläst men för mig berör det inte på djupet.
Det kanske verkar märkligt att ha läst tjugofyra böcker i en serie, och säga att jag inte är så förtjust i huvudpersonen. Även om jag känner med Maria Wern och hennes situation, så är inte hon min favorit bland de återkommande karaktärerna. I de olika böckerna brukar det variera vilken av personerna bland poliserna som får ta mest plats. Historien i Dödens snabba vingar fokuserar mycket på Maria Wern (av förklarliga skäl) och det drar för mig ner intrycket.
Det finns annars gott om karaktärer i Dödens snabba vingar, och en hel del obehagliga personer. Karaktären Doris är väldigt speciell, och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till henne, men mot slutet blir allt mer begripligt. Jag hade gärna läst mer om de övriga poliserna, men det blir det antagligen i kommande böcker. Anna Jansson är som vanligt bra på att skildra samhällets baksidor, och de svaga som råkar illa ut när skyddsnäten inte fungerar.
Blir det en tjugofemte del? Inget tyder på att det inte skulle bli det, och ja, jag kommer att läsa den också. Det finns något tryggt och välbekant som gör att jag återvänder.
Jag har inte läst så många av hennes böcker om Maria Wern och såg fram emot denna, men den var lite av en besvikelse. Onödiga upprepningar och ibland lite stelt språk. Lite seg men även spännande stundtals.
Kirja sopii Helmet lukuhaasteessa kohtaan 45/2026 Kirjassa on kiusaamista. Katsotaan mennäänkö ennakkosuunnitelmien mukaan, jolloin tähän kohtaan tulisi Artttu Tuominen, Verivelka.
Helmet lukuhaaste viikko 45 “Kirjassa on kiusaamista” Dekkarihaasteen innoittamana luin pitkästä aikaa Anna Janssonia ja uppouduin Maria Wernin maailmaan. Nämä kirjat ovat aina mukavaa ajanvietettä. Kuolonsiivet oli jo 24. Maria Wern- dekkari ja seuraava on jo ilmestynyt.
Gotlannissa katoaa naisia ja Maria tutkii tiiminsä kanssa tapauksia. Päivät ovat työntäyteisiä ja kotona lasten lisäksi huomiota tarvitsee ystävä, jonka oma elämä on suistunut raiteilta.
Kirjassa Visbyn keskiaikaiset viemäritunnelit ovat pääosassa, minua karmii jo ajatuskin niistä. Tarinan päähenkilö Doris, työskentelee harjoittelijana poliisilaitoksella ja tuntuu, että hän on kaikkialla. Doris on epävarma ja henkisesti hyvin huonossa kunnossa, hänellä on edelleen traumoja ajasta, jolloin hän oli koulukiusaamisen uhri.
Sijoitan 🎧 Anna Jansson, Kuolonsiivet 👍 #helmetlukuhaaste2026 kohtaan 45 Kirjassa on kiusaamista
Det lurar något i underjorden. Något mörkt och hemlighetsfullt. Maria Wern, vår kära polis i Visby leder utredningen när en kvinna hittats död på ett oerhört makabert sätt under en husvisning på ön. Utredningen för poliserna in på en arkeologisk utforskning av tunnlarna under Visby. Bland droppstenar och avloppsvatten lurar faran i mörkret. En fara som gäckar allt i sin omgivning. Faran lurar även ovan mark i form av en skuggfigur som skickligt absorberar och byter identitet. Det kryper nära, riktigt nära vår kära Maria. Med hotet nosandes i nacken tas vi med på en mördarjakt i vanlig ordning. Skön semesterläsning, med välkända karaktärer och miljöer. Välskrivet och trovärdigt. Inte den läskigaste Wern-boken, men spännande och obehaglig. Precis som vanligt.
Välskriven och bladvändare, som alla Anna Janssons böcker om Maria Wern. Men jag är hjärtligt trött på att poliserna i snart sagt varje deckare blir personligen indragna. Den här storyn är tillräckligt bra som den är, att dra in poliserna gör den bara sämre. (Så gör ju Anna Jansson i varenda bok så det är knappast nån överraskning, men ändå less på detta.)
Hade skrivit 4. på grnd av det låga betyget n 3.3 höjer jag till 5, den förtjänar så mycket mer. Jag älskar ju sjuka Doris, bara det höjer allt. Så välskrivet, intressant & spännande.
Har många Anna.J böcker att läsa, lite missat henne.
Det är skönt att vara tillbaka i Maria Werns värld. Avslappnande men ändå intressant. Jag gillar när hennes böcker handlar om fornhistoria och arkeologi.