Suzanne Eriks fortsätter sin outtröttliga kamp att städa upp i Sverige men hindras av ett växande antal personliga motgångar. Platsen i Högsta domstolen verkar allt mer avlägsen, en internutredning drar igång mot Suzanne på hennes arbetsplats och hon har fortfarande inte fått tag i den nederländske diamanthandlaren Hans van Everdingen som blåst henne på 20 miljoner kronor. Som om detta inte vore nog blir väninnan Jessica alltmer ovillig att hjälpa Suzanne, sonen Anton visar allt mörkare sidor och när barnflickan Sofia behövs mer än någonsin sviker hon familjen. Det är många som behöver straffas och Suzanne har inte bara en hämnd att kräva in utan flera. När poliskommissarie Peter Engberg börjar ställa allt mer närgångna frågor måste Suzanne fatta ett beslut: lämna landet för gott eller åtgärda kommissarien.
Jag har väldigt svårt för karaktärerna i den här boken. Det finns ingen som faktiskt tilltalar mig. Alla är rätt obehagliga på ett eller annat sätt. Det gör att inte heller handlingen underhåller mig. Samtidigt vill jag ju veta hur det går för alla de där korkade varelserna. Att Suzannes son skulle visa sig vara ett äckel var ju inte svårt att lista ut. Han har ju definitivt generna för det. Fadern förefaller vara en toffel som inte står upp för barnens behov, så han har nog inte så mycket gott att komma med heller. Jag vet inte, jag lär ju läsa också nästa bok i serien men det är tyvärr inget jag ser fram emot jättemycket.
Riktigt dålig bok. Öhrlunds kvinnosyn är mycket dålig. Karaktärerna och händelserna i boken overkliga. Finns inget positivt att skriva om den här boken.
Fortsatt i samma tema som tidigare. Lite mer fokus på att komma undan och inte bli påkommen och lite mindre på att städa upp vilket gör att den tappar lite i charm