David Lithander har inga svårigheter att identifiera de båda män som hittats torterade till döds i en lagerlokal i Frihamnen. Han är deras gemensamma nämnare. En sommar bakom järnridån, ett uppdrag han aldrig bett om och allt det där med Ágnes. Saker han blivit instruerad att aldrig nämna för någon. Nu vill både polisen och den envisa journalisten Natalie Petrini veta vad han gjorde där och vilka som egentligen drog i trådarna. Problemet är att han inte vet själv.
Gränsen är en roman om vänskap, kärlek och förräderi. Om Stockholm, Budapest och ett krig mellan öst och väst som ännu är isande kallt.
Gränsen är en välskriven och intressant spänningsroman inom subgenren spionroman. Jag brukar inte alltid vara så förtjust i romaner om spioner så därför blir jag mycket positivt överraskad av Gränsen. Magnus Montelius har en berättarstil och en förmåga att bygga en historia som passar mig. Jag gillar att det finns en viss eftertänksamhet i berättandet, det är inte tvära kast, extrema situationer eller för krångligt. Tvärtom är det ett ganska lugnt tempo, och trots en komplicerad intrig är det inga problem att hänga med. Det gör Gränsen obehagligt trovärdig, och jag läser den med en känsla av att något puttrar under ytan. Sådan spänning gillar jag. Gränsen är en bok som jag hela tiden dras till, en spännande och intressant berättelse. Och trots sina nästan 500 sidor så läste jag ut den relativt snabbt.
Karaktärerna är väl beskrivna, och i synnerhet tycker jag David Lithander är en spännande person. Det är som om man lär känna honom fast samtidigt så känner man honom inte alls. Jag tycker det är extra intressant att han läser till ingenjör, och arbetet som han ska utföra ligger inom kemi, det ger en igenkänningsfaktor som gör det extra obehagligt att han blir indragen i något. Jag gillar också Natalie, hennes kompanjon och så polisen Hilda, de har en känsla för rätt och fel. De skulle jag gärna läsa mer om. Ágnes däremot får jag inget grepp om, och förstår inte alls vad det är som är så speciellt med.
Historien är spännande, och klurig. Det blir ett bra driv av att fokus växlar mellan David på 80-talet och Natalie m fl 1995. Miljöerna är annorlunda i Gränsen, och jag har inte kunskap nog för att avgöra om de är trovärdiga, men det är intressant att läsa om en vardag i Ungern på 80-talet. Stockholmsmiljöerna är realistiskt beskrivna och förstärker känslan av detta skulle kunna hända. Det är kanske det mest imponerande och skrämmande, att det är en spionroman kopplad till Sverige som känns realistisk.
Det här är den första boken jag läser av Magnus Montelius, men jag kan tänka mig att läsa mer av honom. Jag är inte säker på om Gränsen hänger ihop med Åtta månader, men även om den gör det så funkar det att läsa Gränsen som fristående. Kanske jag ska titta på Doktrinen som baseras just på Åtta månader.
Nominerad till bästa deckare av svenska deckarakademin. Utspelar sig delvis på 80-talet i Budapest. Intressant med lite politisk historia. Inte alltid trovärdig - men järnridån känns ju väldigt märklig med dagens glasögon.
Riktigt bra spänningsroman med ett persongalleri som känns trovärdig och en historia med rötter ner i kalla kriget, spionvärlden samt media/polismiljöer. Välskriven och trovärdig. Kan rek!
Bra bok! Spännande! Jag är nog inte en kriminalroman-tjej för jag gillade mest de delarna när David var med Ágnes… Men det va kul att testa en sån här bok!