Emelie och hennes pappa är på väg till sin stuga någonstans i Sverige när de stoppas vid en vägspärr, upprättad av lokal milis. Emelie inser snabbt att milismännen vill mer än att bara kontrollera deras papper. De tvingas fatta ett avgörande beslut, att med våld försöka ta sig ur den farliga situationen. Emelie lyckas ensam fly in i skogen men hennes pappa blir kvar.
Detta är upptakten till en historia som utspelar sig i ett Sverige splittrat av stridigheter och kriser, styrt av en regim som inte drar sig för att spärra in och avrätta oliktänkande. Röd är också berättelsen om de människor som kämpar mot övermakten och sätter sina liv på spel för att skapa något nytt ur askan och ruinerna av den rådande ordningen.
Emelie är en av de som väljer att ta upp kampen och ger sig in i allt svårare och farligare uppdrag för att besegra de mörka krafterna i en historia, som äger otäck aktualitet och där spänningen stiger, steg för steg.
Det var länge sedan jag läste en spänningsroman, det är kanske en genre jag egentligen växt ifrån. Nå ja, jag läser ju med glädje fantastik så spänningsromaner får väl gå det också. Boken är kanske lite väl "on the nose" ibland med referenser eller tom direkta citat från vårt verkliga Sverige och en kanske lite för idyllisk skildring av frizonen. Det sagt så finns det kusliga likheter med det sverige som skildras i boken och vårt eget med fascisternas frammarsch, hatet och våldet. Bokens huvudkaraktär är någon slags supermänniska men det motiveras tillräckligt för att det går att acceptera. Som slutkläm får jag säga att det är ett habilt och underhållande hantverk som rekommenderas för den som vill ha lättsam läsning och en spänningsroman från vänster.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Starkt nära POV på huvudkaraktären som löser många världsbygge-problem i denna sci-fi värld, där expositionen verkligen gör informationen som är mer politiskt präglad spännande. Oförutsägbar, tematiskt fördjupad i revolutionsromantiken men med mer att önska från texturen i dialog och karaktärsteckningar. Har aldrig läst Hamilton eller Le Care men anar ett släktskap. Sakprosan bär de mest lyriska kvaliteterna: vilka substantiv för någon som inte gjort lumpen. Hoppas möp:eriets vokabulär möter sin fördjupade motsvarighet i spioneriets, när den oundvikliga uppföljaren kommer. Härligt att känna sig riktigt vänsterextrem inför första maj!