Tvångsmässig träning flyger ofta under radarn. Det går att dölja sig bakom att ”det är nyttigt att träna” och få bekräftelse för sin ”hälsosamma livsstil”. Och visst är fysisk aktivitet i huvudsak något positivt. Men inte alltid. Om man känner sig tvungen att vara i ständig rörelse och inte står ut med att avstå, då är det inte längre sunt. Utan ohälsosamt, ibland rent livsfarligt.
Det finns tydliga kopplingar mellan rörelsetvång och ätstörningar. Ungefär hälften av alla med en ätstörningsdiagnos uppger att de rör sig på ett tvångsmässigt vis. Många är drabbade; unga och vuxna, män och kvinnor, elitidrottare och vardagsmotionärer. Ändå halkar kunskapen om problematiken efter och det är svårt att hitta vård som fungerar.
Fysisk aktivitet har en skuggsida och den behöver vi diskutera och ta på större allvar. För att bli bättre på att förstå, bemöta och förebygga ätstörningar. För att fler ska få hjälp och stöd och möjlighet att röra sig av glädje, inte av tvång.
I Om jag inte tränar går jag under för journalisten och författaren Anna Ehn samman och förmedlar kunskaper inom fältet. Intervjuer med forskare och experter varvas med konkreta råd och inspirerande exempel på arbete i framkant. Personer med egen erfarenhet berättar om hur de tog sig ur rörelsetvånget. Bokens andra del är särskilt riktad till idrottsledare, gympersonal, idrottslärare, föräldrar och andra som möter personer i riskzonen.
Anna Ehn är journalist och författare, bosatt i Uppsala. Hon debuterade 1995 med romanen Vårfrost och har sedan dess skrivit böcker för barn, unga och vuxna, både fakta och fiktion. Hon är särskilt intresserad av ämnet ätstörningar. 2021 gav hon ut Ormen i mig, en roman med ätstörningsproblematik, samt faktaboken Mamma med ätstörning (tillsammans med Leone Milton).
RECENSIONSEXEMPLAR Jag har fått äran att läsa och recensera ”Om jag inte tränar går jag under - rörelsetvång, ätstörningar och vägen till rörelseglädje ”, av Anna Ehn @annaehn_forfattare , utgiven på @nokpsykologi @naturochkultur .
Jag har haft förmånen att läsa Anna Ehns tidigare böcker om ätstörningar och alla har lämnat intryck på mig. Den här boken talade mest till mig om just träning och ätstörningar. Jag har lärt mig så mycket om rörelsetvång, träning, ätstörningar och vägen till att bli frisk och fri. Begreppet rörelsetvång var faktiskt helt nytt för mig.
Ehn lyfter vikten av hur systemet runtomkring personen är viktig för att fånga upp, sätta in vård och rehabilitering. Ingen ska behöva vara ensam i sitt lidande och stigmat behöver lyftas. Så bra att det kommer flera böcker om ämnet och att kunskap sprids på olika plattformar.
Vilken samhällsviktig bok! Den rekommenderar jag till en variation av parter, bl.a. idrottsföreningar, EHT, idrottslärare, idrottsledare, stödgrupper, träningsinstruktörer, friskvård, PT:n, gym, sjukvård, föräldrar till barn och ungdomar som tränar, etc.
Bra och viktig bok, men man förstod budskapet snabbt och var ganska utdragen. Men återigen otroligt viktigt innehåll. Kan rekommendera men också förstå om man hoppar över delar och inte läser pärm till pärm.
Tycker alla borde läsa denna! Men jag är ju själv drabbad så den åsikten kommer ju från ett partiskt perspektiv. Oavsett så är det en väldigt bra ingång till ämnet tvångsmässig träning/rörelsetvång, men tar även upp motsatsen: rörelseglädje. Och i och med samhällets utveckling till det maniska när det kommer till just träning och välmående är den mycket läsvärd!