Olika vänskaper kräver olika tekniska lösningar. I januari 2022 börjar två män i två städer att skriva till varandra. Brevväxlingen blir snabbt avgörande för dem, ett forum där vardagsliv möter litteraturliv, där böcker och vandringar, krogbesök och radioprogram skärskådas. Partners och pappor, Kalle Lind och Lars Norén, Harvest och Bullen. Men texten börjar också snart att handla om sig själv, om att skriva, om brevet som form, och det som till en början var en biprodukt blir till själva verket i sig. En synkronicitet växer fram. Med stark nukänsla tecknar Ludvig Köhler & Michael Larsson i Mejl ett totalt oironiskt dokument över tiden vi nyss levde i.
“Det behöver faktiskt inte vara så hemskt att vara intresserad av litteratur” (s. 116).
…eller när de är gulliga mot varandra…
“Ahoj är tjeckiskans motsvarighet till hej. Det vet du säkert, belevad som du är” (s. 179).
“Att ahoj är tjeckiskans motsvarighet till hej visste jag inte. Överlag har jag dålig koll på det tjeckiska, förutom när det gäller ishockey” (s. 183).
…men det tog av olika luddiga anledningar sju månader att läsa ut boken. Den mest konkreta anledningen är kanske den återkommande känslan av att jag läste någon annans mejl.