Olika vänskaper kräver olika tekniska lösningar. I januari 2022 börjar två män i två städer att skriva till varandra. Brevväxlingen blir snabbt avgörande för dem, ett forum där vardagsliv möter litteraturliv, där böcker och vandringar, krogbesök och radioprogram skärskådas. Partners och pappor, Kalle Lind och Lars Norén, Harvest och Bullen. Men texten börjar också snart att handla om sig själv, om att skriva, om brevet som form, och det som till en början var en biprodukt blir till själva verket i sig. En synkronicitet växer fram. Med stark nukänsla tecknar Ludvig Köhler & Michael Larsson i Mejl ett totalt oironiskt dokument över tiden vi nyss levde i.
Det är nästan vemodigt att behöva sätta punkt för den tid som nu är förbi, tiden under vilken jag försökte läsa Mejl. Ett år och sex månader har gått sen jag köpte den på bokmässan i Ellerströms monter, just som Storytels öppna bar hade satt igång, vilket är information som råkar harmoniera med bokens innehåll.
Att det tog så lång tid är bara pga egna personlighetsproblem. (Jag är ingen naturlig kritiker.)
Jag är väldigt förtjust i brevformen (bloggformen.. förlåt). Tycker den blir meta och lite smetig mot slutet på ett sympatiskt sätt, när allvaret punkteras av typ nervositet över att mejlen faktiskt kommer att bli utgivna. Och så skrivs det mot slutet om själva redigeringsprocessen, också meta, och man börjar fundera över hur mycket frånvaro som finns mellan raderna av det som just läst- vad som redigerats bort. Dessutom har jag funderat mycket över 80-talisternas Malmö och blivit spöksentimental över vad som svunnit. Ja nu blev det här lite av en antirecension, men det känns autentiskt👍
Nästa projekt att ta itu med, slutföra filmen Stalker (202510-?).
“Det behöver faktiskt inte vara så hemskt att vara intresserad av litteratur” (s. 116).
…eller när de är gulliga mot varandra…
“Ahoj är tjeckiskans motsvarighet till hej. Det vet du säkert, belevad som du är” (s. 179).
“Att ahoj är tjeckiskans motsvarighet till hej visste jag inte. Överlag har jag dålig koll på det tjeckiska, förutom när det gäller ishockey” (s. 183).
…men det tog av olika luddiga anledningar sju månader att läsa ut boken. Den mest konkreta anledningen är kanske den återkommande känslan av att jag läste någon annans mejl.