När han försvinner in på sitt arbetsrum igen packar jag fort. Fyller ett par tygkassar, bär ut dem i trappuppgången så tyst jag kan, kastar ut skorna och kappan också. Vet jag att det efter detta inte finns någon återvändo?
“Gå vid första slaget”, säger vi, men om det första slaget aldrig kommer, hur vet man då när man ska gå?
I den här boken möter journalisten och författaren Anna Lindman människor som lämnat en psykiskt våldsam relation. Med utgångspunkt i egna och andras erfarenheter undersöker hon det våld som inte syns, som inte ger blåmärken men som lämnar djupa sår.
Jätteintressant men också tung bok. Mycket igenkänning för någon som har levt med psykisk misshandel. Många passager gör otroligt ont att läsa och ger mig ångest. Men det är också befriande att läsa om att inte vara den enda som upplevt det.
En bok varje tonåring, man och kvinna borde läsa! Den ger en sån djup insikt i vad kärlek inte är och kan rädda den som är på väg in i en dålig relation.
Intressant och viktigt ämne. Delar är bra och överlag värd att läsa men den är mest väldigt lika berättelser från medelklassen och ger inga svar (vad kan man göra för en vän som hamnat i detta? Svar: ingenting). Sen frågar jag mig ofta var gränsen går. Det är såklart svårt att veta exakt var gränsen mellan hälsosam kärlek och ohälsosam går, men hade gärna haft en diskussion om det i boken. Men ändå, läs! Viktigt ämne!