När han försvinner in på sitt arbetsrum igen packar jag fort. Fyller ett par tygkassar, bär ut dem i trappuppgången så tyst jag kan, kastar ut skorna och kappan också. Vet jag att det efter detta inte finns någon återvändo?
“Gå vid första slaget”, säger vi, men om det första slaget aldrig kommer, hur vet man då när man ska gå?
I den här boken möter journalisten och författaren Anna Lindman människor som lämnat en psykiskt våldsam relation. Med utgångspunkt i egna och andras erfarenheter undersöker hon det våld som inte syns, som inte ger blåmärken men som lämnar djupa sår.
Den här boken är en sorglig uppföljning av MeToo rörelsens skuld och skambeläggning av trivialiteter. Efter MeToo kunde en man inte förtroligt lägga handen någonstans på en kvinnas kropp utan att bli anklagad för att tafsa. Inte ens en hand på axeln. Med boken "Det jag trodde var kärlek" (2024) skuldbelägger Anna Lindman alla former av triviala bråk och munhuggande i en relation. Allt detta blir plötsligt psykisk misshandel med ett stackars offer som mår väldigt dåligt. Naturligtvis existerar psykisk misshandel. Men det blir fel och farligt om det begreppet urholkas och kan gälla allt och alla, där varje form av kritik eller invändning i en relation blir utdömd som psykisk misshandel. Begreppet relativiseras och tappar sin innebörd. Och fokus på reell psykisk misshandel försvinner. Anna Lindman menar väl men skjuter tyvärr myggor med kanoner. Skotten hade gjort bättre nytta i något annat sammanhang än i en trivial verklighet av osämja och gräl. Riktigt psykisk misshandel är något fruktansvärt allvarligt som bör dömas i domstol och bestraffas.
Jätteintressant men också tung bok. Mycket igenkänning för någon som har levt med psykisk misshandel. Många passager gör otroligt ont att läsa och ger mig ångest. Men det är också befriande att läsa om att inte vara den enda som upplevt det.
En bok varje tonåring, man och kvinna borde läsa! Den ger en sån djup insikt i vad kärlek inte är och kan rädda den som är på väg in i en dålig relation.
Intressant och viktigt ämne. Delar är bra och överlag värd att läsa men den är mest väldigt lika berättelser från medelklassen och ger inga svar (vad kan man göra för en vän som hamnat i detta? Svar: ingenting). Sen frågar jag mig ofta var gränsen går. Det är såklart svårt att veta exakt var gränsen mellan hälsosam kärlek och ohälsosam går, men hade gärna haft en diskussion om det i boken. Men ändå, läs! Viktigt ämne!