What do you think?
Rate this book
Rapatriement
Annabella Morelli, vingt-trois ans, habite dans le Vieux Lyon, loin du Congo-Brazzaville où elle est née. Elle est étudiante, amou reuse et se rêve poétesse. Ses parents : un ouvrier franco-italien exilé en Afrique ; une villageoise congolaise, devenue mère trop jeune. De son enfance, Annabella se rappelle l’odeur du karité, les danses endiablées et les éclats de rire. Jusqu’au Noël de ses sept ans où la colère de son père explose et sa mère quitte le domicile familial : Annabella grandit vite, dans l’ombre de son père et de ses excès. Lorsqu’elle apprend la mort de ce dernier, resté en Afrique, son monde s’effondre pour la deuxième fois. Confrontée à la question du rapatriement du corps en France, Annabella enquête, se perd, fouille et démêle bien plus que ce qu’elle cherchait. Secrets de famille, mensonges, corruption. Jusqu’à la dernière page, nul ne sera épargné, pas même elle. Un premier roman haletant qui signe la naissance d’une écrivaine.
208 pages
Published February 13, 2025
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 41 reviews
March 20, 2026
Annabella studia Lettere all’Università di Lione. Sono due anni che non vede e non sente più suo padre. Sono due anni che dice a chiunque che è morto, perché forse per lei lo è davvero, perché forse le parole per Annabella non possono essere pronunciate solo tenendo conto del loro significato letterale, ci sono altre dimensioni di senso che possono essere esplorate, dimensioni di senso che ci intrappolano nella loro rete, che ci costringono a mentire per dire la verità.
Sono sei mesi ormai che Annabella non riceve più soldi da suo padre, sono sei mesi che non paga più l’affitto del suo appartamento a Lione, che evita le rimostranze del suo padrone di casa, ma nessuno sa delle sue difficoltà, né i suoi zii che ancora vivono in Francia, né il suo fidanzato Gerard, né i suoi colleghi dell’università, presi a parlare di letteratura, a disquisire di libri che pensano di aver compreso.
Sono due giorni che non accende il telefono quando scopre, da un’email, che suo padre è morto in Camerun e che i suoi zii la stanno cercando. Quando riesce a mettersi in contatto con loro, le informazioni sono ancora confuse, non si sa cosa sia successo, si sa solo che suo padre è morto mentre cercava di aggiustare un macchinario. Lei deve raggiungerli, devono cercare di mettersi in contatto con il consolato, suo padre è cittadino francese, deve essere rimpatriato.
Ora suo padre è morto davvero. Ma come spiegare che è morto due volte, come spiegare a Gerard che tra loro ci sono state solo bugie, che l’ha imbrogliato, non è riuscita a rivelarsi a lui perché aveva troppa paura della verità? La loro relazione, poi, sta già colando a picco, lo sanno tutti e due, anche se Annabella non può ammetterlo né a sé stessa né a lui. Come può sopravvivere un rapporto basato su bugie e silenzi? A Gabriel lei sembra sempre distratta, lontana, come se lui non esistesse e anche quella sera – la sera in cui Annabella scopre della morte del padre e deve capire come raggiungere gli zii, cosa fare di tutto quel dolore che ora la sommerge e la sconquassa – Gabriel l’aspetta sotto casa. Avevano un appuntamento e lei è in ritardo: per lui è l’ultima goccia che fa traboccare il vaso, è arrabbiato, già sapeva che sarebbe successo. Annabella non può dirgli la verità, inventa una scusa, lui se ne va e mette fine alla loro storia.
Continua a leggere qui: https://parlaredilibri.wordpress.com/...
Sono sei mesi ormai che Annabella non riceve più soldi da suo padre, sono sei mesi che non paga più l’affitto del suo appartamento a Lione, che evita le rimostranze del suo padrone di casa, ma nessuno sa delle sue difficoltà, né i suoi zii che ancora vivono in Francia, né il suo fidanzato Gerard, né i suoi colleghi dell’università, presi a parlare di letteratura, a disquisire di libri che pensano di aver compreso.
Sono due giorni che non accende il telefono quando scopre, da un’email, che suo padre è morto in Camerun e che i suoi zii la stanno cercando. Quando riesce a mettersi in contatto con loro, le informazioni sono ancora confuse, non si sa cosa sia successo, si sa solo che suo padre è morto mentre cercava di aggiustare un macchinario. Lei deve raggiungerli, devono cercare di mettersi in contatto con il consolato, suo padre è cittadino francese, deve essere rimpatriato.
Ora suo padre è morto davvero. Ma come spiegare che è morto due volte, come spiegare a Gerard che tra loro ci sono state solo bugie, che l’ha imbrogliato, non è riuscita a rivelarsi a lui perché aveva troppa paura della verità? La loro relazione, poi, sta già colando a picco, lo sanno tutti e due, anche se Annabella non può ammetterlo né a sé stessa né a lui. Come può sopravvivere un rapporto basato su bugie e silenzi? A Gabriel lei sembra sempre distratta, lontana, come se lui non esistesse e anche quella sera – la sera in cui Annabella scopre della morte del padre e deve capire come raggiungere gli zii, cosa fare di tutto quel dolore che ora la sommerge e la sconquassa – Gabriel l’aspetta sotto casa. Avevano un appuntamento e lei è in ritardo: per lui è l’ultima goccia che fa traboccare il vaso, è arrabbiato, già sapeva che sarebbe successo. Annabella non può dirgli la verità, inventa una scusa, lui se ne va e mette fine alla loro storia.
Continua a leggere qui: https://parlaredilibri.wordpress.com/...
August 29, 2025
Bien que la narration, un peu déroutante, rende l’entrée dans le livre difficile, elle parvient assez justement à traduire le désarroi de l’autrice face à la perte de son père et à ses tiraillements intérieurs. J’ai cependant eu du mal à m’attacher au personnage principal.
June 19, 2026
Reads well after two glasses of white wine. And due to the urgency of the writing, goes down in one sitting (with, or after, that wine). Not to say that the subject isn't heavy. And the utter unpleasantness of the characters is another thing to take into account. Also, quotes from Baudelaire and Beckett might be hard to swallow otherwise.
July 17, 2026
... och jag känner så väl igen desperationen i att försöka finna svar och tröst i litteratur och i handlingar vid en plötslig förlust, vid en förälders död, och den förtvivlan, som insikten om att ingenting hjälper, ger.
July 23, 2026
Very nice book. Classic French style, they love getting artsy with punctuation, or lack thereof, and anecdotes. Starts in Lyon so was always gonna be good
June 1, 2025
3,5 : un roman "autobiographique" émouvant. Dans un premier temps, j'ai eu du mal à cerner l'écriture saccadée et parfois confuse, peut-être pour traduire le désarroi émotionnel causé par la mort d'un parent. Et puis, ensuite, la narration se fluidifie pour nous plonger dans l'introspection de l'héroïne, dans le bouleversement psychologique qui l'amène à comprendre sa construction instable jusqu'à créer une réaction nécessaire à un fonctionnement personnel plus équilibré. Une bonne decouverte
August 26, 2026
4-
Med högst anekdotisk bevisföring är min uppfattning att de personer som har haft sämst relation till sina föräldrar också är de som tenderar att ta en förälders död hårdast. Kanske kan det handla om att försoningen inte längre är möjlig, kanske att de trauman som relationen har gett upphov till åter kommer i ljuset. Kanske har jag bara fel.
”Repatriering” ger mig i alla fall vatten på min kvarn. När berättaren Annabella tar emot beskedet om att hennes pappa har dött i en arbetsplatsolycka i Kamerun hamnar hon i chock, ett tillstånd som också manifesteras direkt i hur boken berättas. Meningar kan avslutas abrupt för att tas upp några rader senare, något som skapar en känsla av att både vara i stunden och att vara bortkopplad från verkligheten.
Annabella befinner sig själv i Frankrike och blir besatt av att föra hem sin fars kropp till Frankrike, därav titeln. Problemet är att det är dyrt, väldigt dyrt. Hon är själv utfattig student och har dessutom sagt till sina vänner att hennes pappa dött flera år tidigare. Kampen för att repatriera kroppen blir en väldigt konkret uppgift att ta sig an, men deras bitvis mycket komplicerade liv tillsammans tränger sig samtidigt på genom återblickar.
Det är en barndom som präglats av hennes våldsamma och kontrollerande far som jagade bort hennes mor, men som samtidigt varit hennes trygga punkt i tillvaron under långa perioder. Att inget i den här boken är svartvitt är en av dess stora styrkor. Annabellas pappa är en fruktansvärd person men med goda sidor och Annabella själv är allt annat än enkel att sympatisera med och gör varken livet enkelt för sig själv eller för sin omgivning.
Trots att det är en ganska kort och snabbläst bok innehåller den mycket. Frågan om en människas härkomst och hem är central, likaså frågan om vad litteraturens mening i en människas liv. För att vara en debut är det imponerande och det är en bok som jag på grund av sättet den är skriven på gärna skulle läsa om, men som jag samtidigt anar kommer att blekna i mitt minne relativt fort.
Med högst anekdotisk bevisföring är min uppfattning att de personer som har haft sämst relation till sina föräldrar också är de som tenderar att ta en förälders död hårdast. Kanske kan det handla om att försoningen inte längre är möjlig, kanske att de trauman som relationen har gett upphov till åter kommer i ljuset. Kanske har jag bara fel.
”Repatriering” ger mig i alla fall vatten på min kvarn. När berättaren Annabella tar emot beskedet om att hennes pappa har dött i en arbetsplatsolycka i Kamerun hamnar hon i chock, ett tillstånd som också manifesteras direkt i hur boken berättas. Meningar kan avslutas abrupt för att tas upp några rader senare, något som skapar en känsla av att både vara i stunden och att vara bortkopplad från verkligheten.
Annabella befinner sig själv i Frankrike och blir besatt av att föra hem sin fars kropp till Frankrike, därav titeln. Problemet är att det är dyrt, väldigt dyrt. Hon är själv utfattig student och har dessutom sagt till sina vänner att hennes pappa dött flera år tidigare. Kampen för att repatriera kroppen blir en väldigt konkret uppgift att ta sig an, men deras bitvis mycket komplicerade liv tillsammans tränger sig samtidigt på genom återblickar.
Det är en barndom som präglats av hennes våldsamma och kontrollerande far som jagade bort hennes mor, men som samtidigt varit hennes trygga punkt i tillvaron under långa perioder. Att inget i den här boken är svartvitt är en av dess stora styrkor. Annabellas pappa är en fruktansvärd person men med goda sidor och Annabella själv är allt annat än enkel att sympatisera med och gör varken livet enkelt för sig själv eller för sin omgivning.
Trots att det är en ganska kort och snabbläst bok innehåller den mycket. Frågan om en människas härkomst och hem är central, likaså frågan om vad litteraturens mening i en människas liv. För att vara en debut är det imponerande och det är en bok som jag på grund av sättet den är skriven på gärna skulle läsa om, men som jag samtidigt anar kommer att blekna i mitt minne relativt fort.
July 7, 2025
Die Welt der Studentin Annabella gerät aus den Fugen als sie vom Tod ihres Vaters in Afrika erfährt. Sie verlässt Lyon um gemeinsam mit Teilen der Familie an der Küste der Charente die Überführung des Leichnams nach Frankreich zu organisieren. Während das Problem der Kosten und die Frage, ob es sich um einen Arbeitsunfall gehandelt hat, zu klären sind, taucht Anna(bella) in Erinnerungen in ihr Aufwachsen in Afrika ab, in prägende und bedrückende Erlebnisse. Gleichzeitig endet eine Beziehung und eine neue entsteht, außerdem stellt sich die Frage nach dem Sinn der Fortführung des Studiums und nach der Bedeutung von Büchern, die ihr ganzes Leben lang, einschließlich des Literaturstudiums, wichtig für sie waren.
Dieser Roman, ausgezeichnet mit dem Prix Goncourt für den besten Ersten Roman, zeigt sich stilistisch zu Anfang recht ambitioniert, was den Start in die Lektüre nicht fördert, schwenkt aber später in ruhigeres, konventionelleres Fahrwasser. Spannend sind vor allem der Einblick in das Leben eines "Expats" und seiner Familie und der Umgang einer jungen Frau Anfang 20 mit einer außergewöhnlichen Problemsituation.
Dieser Roman, ausgezeichnet mit dem Prix Goncourt für den besten Ersten Roman, zeigt sich stilistisch zu Anfang recht ambitioniert, was den Start in die Lektüre nicht fördert, schwenkt aber später in ruhigeres, konventionelleres Fahrwasser. Spannend sind vor allem der Einblick in das Leben eines "Expats" und seiner Familie und der Umgang einer jungen Frau Anfang 20 mit einer außergewöhnlichen Problemsituation.
July 16, 2026
Något ojämn men på det hela taget toppen
August 16, 2026
Stopped reading it and then picked it up again.
I really struggle with main characters who use their intelligence and trauma as reasons to be selfish people.
I really struggle with main characters who use their intelligence and trauma as reasons to be selfish people.
August 21, 2026
Kändes vacker och verklig
July 9, 2026
Rekommenderas starkt!
Ett språk som är enkelt, exakt och målande, ger mig bilder av miljöer och skeenden, suger in mig i berättelsen där huvudpersonen väcker många känslor, från empati (vilken uppväxt att klara sig igenom!) till otålighet (varför är hon inte ärlig mot sina nära!). Repatriering får ny och mångbottnad betydelse genom den här pärlan till roman.
Ett språk som är enkelt, exakt och målande, ger mig bilder av miljöer och skeenden, suger in mig i berättelsen där huvudpersonen väcker många känslor, från empati (vilken uppväxt att klara sig igenom!) till otålighet (varför är hon inte ärlig mot sina nära!). Repatriering får ny och mångbottnad betydelse genom den här pärlan till roman.
May 14, 2026
When at work we discuss various historical/literary people, we sometimes finish our gossip about dead people with "It doesn't matter, as you don't have to marry this person." Sometimes you talk too emotionally, you take others' woes too close to heart, but you don't have to. And when I felt irritated by any Repatriation's characters, I thought: "This is not the family I marry into, there's no need to react too strongly."
I went blindly into reading it, so to me it was a puzzle. I didn't understand characters' backgrounds (they live in Congo, they have servants... oh no they are French), dynamics (a detective of a dysfunctional family drama), the patria in "Repatriation" (France? Congo?). Slowly it unravelled.
I think the root of my irritation is that I encountered a foreign emotional matrix. Favouring your father over your mother? Teen sexuality? French bildungsroman? некомпетентность и безразличие? But that's alright, because reading is like meeting other people, and we the people are social animals. Getting to know other people, their joys and sorrows, is fascinating. (However, Anna's father is a colonial pedophile. That's hard to reconcile with. But that's not the point of Anna's pain. She lost her father, a part of her identity.)
Eves Guerra is a talented storyteller. (Like Nikolai Leskov...)
I went blindly into reading it, so to me it was a puzzle. I didn't understand characters' backgrounds (they live in Congo, they have servants... oh no they are French), dynamics (a detective of a dysfunctional family drama), the patria in "Repatriation" (France? Congo?). Slowly it unravelled.
I think the root of my irritation is that I encountered a foreign emotional matrix. Favouring your father over your mother? Teen sexuality? French bildungsroman? некомпетентность и безразличие? But that's alright, because reading is like meeting other people, and we the people are social animals. Getting to know other people, their joys and sorrows, is fascinating. (However, Anna's father is a colonial pedophile. That's hard to reconcile with. But that's not the point of Anna's pain. She lost her father, a part of her identity.)
Eves Guerra is a talented storyteller. (Like Nikolai Leskov...)
May 3, 2026
Rimpatrio è la storia semi-autobiografica dell’autrice (al suo primo romanzo). Annabella è nata in Africa da papà francese trasferitosi per lavoro e mamma africana. Vivono in un contesto privilegiato con tutti gli altri ex pat (principalmente imprenditori e lavoratori per aziende occidentali). Il romanzo parla delle dinamiche famigliari, della corruzione e della difficoltà di accettare l’abbandono. Annabella ha 23 anni quando si ritroverà ad affrontare il lutto del padre, deceduto in un cantiere in Africa, mentre lei finiva di studiare in Francia, da cui dovrà gestire il rimpatrio. Dopo due anni di silenzio con la sua famiglia, Annabella dovrà farsi forza e ricostruire il suo passato tramite un percorso di accettazione. Un libro che parla della forza di riprendere in mano le redini della propria vita. A me è piaciuto, sia per come è scritto (ha un modo particolare di andare a capo mentre descrive delle azioni) sia per il coinvolgimento emotivo e la sofferenza che trasudano dalle parole di Annabella.
June 19, 2024
"Annabella Morelli, vingt-trois ans, habite dans le Vieux Lyon, loin du Congo-Brazzaville où elle est née. Elle est étudiante, amoureuse et se rêve poétesse. Ses parents : un ouvrier franco-italien exilé en Afrique ; une villageoise congolaise, devenue mère trop jeune.
De son enfance, Annabella se rappelle l’odeur du karité, les danses endiablées et les éclats de rire. Jusqu’au Noël de ses sept ans où la colère de son père explose et sa mère quitte le domicile familial : Annabella grandit vite, dans l’ombre de son père et de ses excès. Lorsqu’elle apprend la mort de ce dernier, resté en Afrique, son monde s’effondre pour la deuxième fois.
Confrontée à la question du rapatriement du corps en France, Annabella enquête, se perd, fouille et démêle bien plus que ce qu’elle cherchait. Secrets de famille, mensonges, corruption. Jusqu’à la dernière page, nul ne sera épargné, pas même elle.
Un premier roman haletant qui signe la naissance d’une écrivaine."
De son enfance, Annabella se rappelle l’odeur du karité, les danses endiablées et les éclats de rire. Jusqu’au Noël de ses sept ans où la colère de son père explose et sa mère quitte le domicile familial : Annabella grandit vite, dans l’ombre de son père et de ses excès. Lorsqu’elle apprend la mort de ce dernier, resté en Afrique, son monde s’effondre pour la deuxième fois.
Confrontée à la question du rapatriement du corps en France, Annabella enquête, se perd, fouille et démêle bien plus que ce qu’elle cherchait. Secrets de famille, mensonges, corruption. Jusqu’à la dernière page, nul ne sera épargné, pas même elle.
Un premier roman haletant qui signe la naissance d’une écrivaine."
August 10, 2026
Quand on perd ses repères, quand on a besoin de temps pour comprendre ce qui se passe, pour laisser libre cours à ses émotions, alors même que les circonstances exigent qu’on reste ferme et qu’on agisse rapidement, les choix sont limités.
Annabella est un personnage complexe, vif, qui nous fait vivre ses angoisses au présent. On devient son ombre. On la comprend, parfois on la déteste, parce qu’elle nous oblige à faire face à des dynamiques familiales qui pourraient être les nôtres, à notre impuissance face aux exigences de la vie, aux non-dits qui nous consument de temps à autre.
Et peut-être est-ce là que réside la force du roman : dans cette proximité inconfortable avec une femme qui, au milieu du chaos, cherche elle aussi comment tenir debout.
Annabella est un personnage complexe, vif, qui nous fait vivre ses angoisses au présent. On devient son ombre. On la comprend, parfois on la déteste, parce qu’elle nous oblige à faire face à des dynamiques familiales qui pourraient être les nôtres, à notre impuissance face aux exigences de la vie, aux non-dits qui nous consument de temps à autre.
Et peut-être est-ce là que réside la force du roman : dans cette proximité inconfortable avec une femme qui, au milieu du chaos, cherche elle aussi comment tenir debout.
May 19, 2026
È evidente che io ho il problema dei libri che mi danno la sensazione di usare uno stile criptico e allusivo apposta.
Questo libro, che parla di tante cose diverse, così tante che mi sento di dire che sono troppe, mette insieme non solo una trama disarticolata (e va bene) ma anche uno stile disarticolato.
Non sempre, quindi non ci si abitua mai, ma talvolta, senza che se ne capiscano motivi e pattern.
Insomma in sé il libro non è brutto, ma si sente quell’aria da “ti faccio vedere come sono brava” che non si può sentire.
Questo libro, che parla di tante cose diverse, così tante che mi sento di dire che sono troppe, mette insieme non solo una trama disarticolata (e va bene) ma anche uno stile disarticolato.
Non sempre, quindi non ci si abitua mai, ma talvolta, senza che se ne capiscano motivi e pattern.
Insomma in sé il libro non è brutto, ma si sente quell’aria da “ti faccio vedere come sono brava” che non si può sentire.
Review of advance copy received from Editore
È un libro meraviglioso.
Una prosa asciutta e tagliente. Una storia che entra nelle ossa e ti pervade.
Quella di Annabella è una vita fatta di bugie dietro al dolore. Di silenzi dietro alla rabbia. Di calma dietro al caos dei sentimenti.
Una vita alla ricerca di perdono e libertà.
È un libro che cattura dalla prima pagina e ti spinge dentro al suo vortice senza chiederti il permesso.
Un romanzo che ti scuote e non lascia indifferente.
Amato!
Una prosa asciutta e tagliente. Una storia che entra nelle ossa e ti pervade.
Quella di Annabella è una vita fatta di bugie dietro al dolore. Di silenzi dietro alla rabbia. Di calma dietro al caos dei sentimenti.
Una vita alla ricerca di perdono e libertà.
È un libro che cattura dalla prima pagina e ti spinge dentro al suo vortice senza chiederti il permesso.
Un romanzo che ti scuote e non lascia indifferente.
Amato!
January 30, 2026
"Rapatriement" : cru, direct, avec un style particulier qui donne des frissons tout au long de la lecture.
L’écriture transmet en permanence l’anxiété des personnages, au point qu’on croit entendre leur respiration haletante dans leurs dialogues.
J’ai adoré le style de l'écrivaine, l’histoire en elle-même, ainsi que l’approche choisi.
Binge-reading total !
L’écriture transmet en permanence l’anxiété des personnages, au point qu’on croit entendre leur respiration haletante dans leurs dialogues.
J’ai adoré le style de l'écrivaine, l’histoire en elle-même, ainsi que l’approche choisi.
Binge-reading total !
March 29, 2026
J’ai adoré ce livre. Dans la forme: il intercale des dialogues au milieu des phrases comme il arrive en effet quand on vit.
La complexité des relations, des sentiments, l’idée d’aimer dans le mensonge et alors haïr. La rencontre avec l’histoire d’un père qui ment et d’une mère qui disparaît.
C’est poétique
La complexité des relations, des sentiments, l’idée d’aimer dans le mensonge et alors haïr. La rencontre avec l’histoire d’un père qui ment et d’une mère qui disparaît.
C’est poétique
May 1, 2026
Knap voor een eerste roman! Hoewel ik me ver van het hoofdpersonage af voelde, werd ik gegrepen door haar "verloren zijn" na de dood van haar vader met wie ze al twee jaar geen contact meer had. Enkel de repatriëring van zijn lichaam kon rust brengen, ze is een moderne Antigone...even boos, evenzeer slachtoffer van de machtigen! Graag gelezen.
August 3, 2026
Intressant bok men ändå inte riktigt någon favorit. Som debutbok är den imponerande - drivet, tydligt språk med en struktur som passar väl ihop med berättarjaget Annabelle; en kongolesisk/fransk 23-årig kvinna med komplicerat förhållande till sina föräldrar och sanningen. Klass, kolonialhistoria och litteratur är också tematik i boken.
August 16, 2026
Verkade som en bok för mig, men jag tyckte tyvärr inte att den höll. Kan vara översättningen för det var mycket i språket som jag inte gillade. Sen har jag väldigt svårt för när man ska upprepa samma ord som titeln i hela boken, nu har jag hört repatriering i alla möjliga kombinationer. Fanns många intressanta saker som man hade kunnat bygga vidare på men som abrupt lämnades.
April 15, 2024
J’ai trouvé que le sujet abordé était intéressant mais il est très difficile voire impossible de s’identifier au personnage principal et de ce fait, la lecture est moins poignante.
Certains thèmes auraient pu être étayé à mon goût.
Moyen donc.
Certains thèmes auraient pu être étayé à mon goût.
Moyen donc.
July 4, 2024
Hekas on ne peut mettre trous étoiles et demie 😉
Le livre, les thèmes m’ont lus mais un petit bémol car, j’ai trouvé que par moments certains effets de style étalent ratés et m’ont gêné dans ma lecture. Premier livre donc ……
Le livre, les thèmes m’ont lus mais un petit bémol car, j’ai trouvé que par moments certains effets de style étalent ratés et m’ont gêné dans ma lecture. Premier livre donc ……
Read
June 20, 2026será que vou esquecer os olhos do meu pai assim como esqueci os olhos da minha avó? já não sei quem de nós dois carrega melhor esse rosto, com nossos olhos perfeitamente voltados para dentro, e distante do mundo.
August 20, 2026
Om en kvinna i Frankrike som vill få sin pappas kropp fraktad från Afrika. Växelvis i nutid och under flickans uppväxt. Välskriven och fint om en uppväxt som präglas av frånvaro, men hopp om kärlek. Ingen historia som fastnar.
August 17, 2024
J’ai adoré ce roman (très fort, puissant)
June 13, 2025
pas inintéressant mais parfois compliqué et répétitif
Displaying 1 - 30 of 41 reviews