En förunderlig jul på Salong d'Amour

Ödesgudinnan #5

by Anna Jansson

Hårfrisörskan och relationsmäklerskan Angelika Lagermark är tillbaka! På Salong d’Amour i Visby blir du inte bara fin i håret, utan får också hjälp att hitta kärleken, en ny vänskap eller stöd i en stund av nöd.

På frisersalongens glöggmingel kommer en liten flicka in och äter glupskt av snittarna. Efteråt ligger en lapp i Angelikas plånbok med ordet ”Förlåt” plitat med barnbokstäver. Sedlarna är borta. Angelika lyckas ta reda på var den hungriga flickan bor och upptäcker ett hem i misär. Samtidigt ber stamkunden Helena om stöd när hennes försvunne son plötsligt tar kontakt.

351 pages, Hardcover

First published October 9, 2024

About the author

Anna Maria Angelika Jansson is a Swedish crime writer and nurse from Visby, Gotland.

Reviews

[Sollie · Rating 2 out of 5]

Jag är inte intresserad av att läsa deckare, men har länge varit nyfiken på hela den här Gotlands-deckar-grejen, så att Anna Jansson skrivit en mer bekymmersfri romanserie blev en kul överraskning! Gjorde detta till min "årliga jul-läsning" så att jag kunde få en inblick i hur hon skriver och hur miljön beskrivs. Sällan har jag varit så frustrerad över en bok! Inte är jag helt säker på att den förtjänar min frustration (jo, det gör den, åtminstone till 80 %--20 % kan bara vara att genren inte riktigt är min grej).

Premissen verkade gullig, om än föga verklighetstrogen, att en frisörsalong arbetar undercover för att få ordning på folks liv. Charmen svävade lite gulligt innan den föll platt rätt fort.

För det första är bokens tema "AI" och det är så oerhört tråkigt och uttjatat och jag spyr på det. Det börjar med att huvudkaraktärens partner säger "nej jag måste tillbaka till sjukhuset och prata med min kollega om en forskningsstudie--det handlar om AI och röntgenbilder!" och det finns så mycket i hela den dialogen att det kan fylla hela Destination Gotlands baggagelager, jag kan lika gärna kränga ur mig det på en gång så är det gjort:
1. Huvudkaraktärens (som jag redan glömt namnet på, läste ut boken igår) partner Daniel är onkolog på Visby Lasarett, och han kommer hem från jobbet en söndag kväll(??) (onkologspecialister går mig veterligen aldrig jour eller ens beredskap?)
2. efter en 24-timmars jour (??????????) på sjukhuset
3. Han säger att han är såååå trött för han har knappt fått sitta ner på ett helt dygn (????????????????????)
4. Han äter middag och har en styltig dialog om hur AI kan brukas i vården (var kom detta ifrån)
5. Sen säger han "nej nu måste jag tillbaka till sjukhuset och prata med min kollega om en artikel om AI och röntgenbilder" (kan inte det vänta till en vanlig fucking vardag, min vän??? antingen är du otrogen eller så har du grava arbetsmiljöproblem och borde prata med din chef)
Så utöver detta sidospår av förvirring kring onkologers jourlinjer, så kom AI in snart igen när huvudkaraktären ska fixa jobb åt en stereotypisk 40-årig "computer-savvy basement dweller" och han imponerar på en tech-företagare genom att snacka positivt om AI och säga att han provat att göra en barnbok med hjälp av AI (med stolta ordalag), och tech-företagaren bah "tja jag har en anställningsintervju nästa vecka, ska vi snacka om en anställning för dig, du verkar ju veta vad du pratar om". Jag kände grav hjärnsmälta under detta kaptiel. Vad händer.
Som om inte detta var nog så kommer två personer till salongen och den ene (vän till huvudkaraktären) ska övertala en "sur anti-AI poet" att se ~fördelarna med AI~ genom att fråga "om du fick välja mellan en trött sjuksköterska som inte har ätit på hela dagen att lägga om dina sår, eller en robot, vad skulle du välja då?" Anti-AI-poeten, surt: "... En robot..." URSÄKTA vilket universum lever vi i hhhhhh hjärnsmältttttt

Sen snackas det upprepade gånger i boken om AI som förändrar röster på folk. AI som manipulerar bilder, och allvarliga PSA:er där huvudkaraktären i princip stirrar in i kameran och säger "Oj Tänk På Effekterna Detta Kan Ha För Ungas Utveckling Att Bli Inklippt På En Porrstjärnas Kropp Och Uthängd På Nätet" (bra att det sägs, och på detta satt kanske når en demografi som är annars totalt ovetande, men för egen del kände jag mig mest som att jag lyssnade på en stel powerpoint-presentation eller PSA-film á la "Don't Do Drugs")

Så, AI är ett genomgående tema och känns alltid klumpigt och styltigt och stelt varje gång det tas upp.
Mycket kanske på grund av att boken är skriven på ett sätt som gör mig galen. Det finns noll förtroende för att jag som läsare har minneskapacitet över guldfiskgränsen, för allting upprepas TILL LEDA. Alltid beskrivs som om jag inte kan förväntas ha läsförståelse över en förstaklassares nivå.
Varje kapitel börjar i princip med en sammanfattning om av hur förra kapitlet slutade, eller förra kapitlets huvudpoäng:

Kapitel (paraphrased): Jag släpper in den ensamma flickan på frisörsalongen. Jag bjuder henne på pepparkakor som hon mumsar i sig som om hon inte sett mat på flera dagar. Hon är så tunt klädd trots att det är vinter, jag blir orolig för att hon inte blir omhändertagen ordentligt hemma... [...] När jag stoppar handen i fickan så känner jag att min plånbok saknas! Det måste vara flickan, för vem annars har varit nära min kappa idag? Jag känner mig återigen orolig för att hon inte blir omhändertagen ordentligt därhemma. Jag går ut och letar efter flickan i vintermörkret, men det finns inget spår efter henne. (kapitlet slutar)
Nästa kapitel (paraphrased): Resten av dagen tänker jag mycket på flickan, hon som jag släppte in på frisörsalongen och som åt pepparkakor som om hon inte ätit på hela dagen, och som var så tunt klädd. Jag känner mig orolig för att hon inte blir omhändertagen ordentligt därhemma.

Jag blev ju nästan illamående av all deja vu. Boken blev VÄLDIGT mycket bättre när jag råkade missa 20 minuter på ljudboken och inte pallade spola tillbaka. Plötsligt behövde jag tänka lite för att förstå vad som hänt under dessa 20 minuter. Vilket koncept!

Utöver det så var alldeles för mycket tårta-på-tårta deskriptivt på ett sätt som också blev frustrerande. "Jag tycker så mycket om att laga mat! [lång beskrivning om varför matlagning är underbart och viktigt för karaktären]". Det är ju ett nybörjarfel, stryk första meningen, den tillför INGENTING

Sen var dialogen oftast märklig, vem ger ett helt tal om "jag älskar dig, och jag vill dela mitt liv med dig! Jag vet inte när vi flyttade ihop egentligen, kanske var det när din rakhyvel kom till mitt badrum, kanske var det när dina blåa strumpor färgade av sig i min vittvätt..."etc osv mitt i ett telefonsamtal om att socialtjänsten ska komma på besök. Ur kontexten låter det kanske inte konstigt, men det kom så plötsligt att det lät superkonstigt. Aja.

Sen är det lite skumt med hur karaktärerna beter sig och vad som ursäktas och vad som inte gör det, allting är väldigt svartvitt. "Den här karaktären stalkar en annan, men han är snäll, så det gör inget!" vs "Den här karakätren är en bluffmakare och en slusk, usch!" etc.

För att avsluta med något positivt så var miljöbeskrivningarna i alla fall mysiga.

Sammanfattningen är att jag tyckte premissen hade potential, men sättet boken var skriven på, alla plotpoints, karaktärerna och upplägget var mest frustrerande och ibland obegripligt. Nu i efterhand har jag ingen aning om vad det var jag läste egentligen. Känns som en feberdröm. 1,5/10 kan inte rekommendera den.

[Carola · Rating 4 out of 5]

Det märks att det har gått några år mellan förra boken i serien och den här. Denna är mycket bättre skriven, inte lika hysterisk som några av de tidigare utan mjukare, varmare och, faktiskt, väldigt mycket roligare. Karaktärerna har fått ett djup som de inte haft innan och den röda tråden genom storyn löper mycket bättre.
Ibland kan det nog vara så att både karaktärer och berättelse behöver mogna innan man släpper dem till allmänheten, tänker jag. Första boken i den här serien var underhållande och lovade gott, jag gissar att den hade legat och grott hos författaren ett tag. De tre följande var tyvärr inte så mycket att hänga i julgranen. De kanske stressades fram? Denna bok, femte och sista(?) i serien, är mer lik den första i känsla och humor, dock ett strå vassare i och med att karaktärerna satt sig mer.

Betyg: 7/10

[Elin A · Rating 2 out of 5]

Stor fördel med bokklubb är verkligen att man får läslyssna på sånt man kanske inte hade valt själv. Ibland blir det en positiv överraskning och om inte annat trevligt med lite omväxling. Detta var inte alls min grej. Hade sett fram emot en feelgood, men alldeles för präktig & lökig karaktär. Förutsägbar. Fick dra upp läshastigheten några snäpp för att ta mig igenom.

[Ebba Ohlin · Rating 4 out of 5]

En trevlig liten återkomst till myset på Gotland. Sen hade den kunnat utspela sig vid vilken tidpunkt som helst egentligen för så mycket julkänsla gav den inte. Heller inte så mycket kontext till julen alls egentligen. Men tycker verkligen om serien med ödesgudinnan så det var ett kärt återseende.

[Boktok73 · Rating 4 out of 5]

Kanske den bästa delen i serien!

[Rebeca Lindquist · Rating 4 out of 5]

Ännu en mysig och tänkvärd bok, fler Angelikor i dagens samhälle hade varit fantastiskt.

[Lisa Persson · Rating 4 out of 5]

Även om det var lite OT att läsa en julbok nu, så tyckte jag lika mycket om karaktärerna och känslan boken ger.

[Kaisa N · Rating 2 out of 5]

Enpäs ollut tätä sarjaa ennen bongannutkaan. Melko pitkäveteinen. En tiedä olisiko auttanut jos olisi lukenut aiemmat osat

[Lena Foster · Rating 4 out of 5]

Ljudbok
Trevlig feelgood i juletid.

[Beatrice von Börtzell · Rating 1 out of 5]

Av mängden manus som jag kan tänka mig att alla förlag får så är det detta som blir tryckt och publicerat? Hur lyckades hon med det?