Hela samhällen har lagts i ruiner, tiotusentals har dödats och nästan två miljoner människor har tvingats fly sina hem – på ett område motsvarande en fjärdedel av Öland. Israels krig mot Gaza är en av vår tids mest brutala konflikter.
Det drama som utspelar sig inför våra ögon rättfärdigas som ett krig mot terror. Men historien började inte den 7 oktober 2023. Den systematiska förstörelsen av Gaza, svälten och massgravarna kan bara förstås som kulmen på decennier av israelisk ockupation, landstöld och etnisk rensning.
Vintern 2002/2003 spenderade jag närmare en månad i Palestina som aktivist i ISM, International Solidarity Movement. Större delen av tiden var jag i Rafah på södra Gazaremsan, där Israel på den tiden höll på att upprätta en mur mot Egypten och demolerade människors hus med bulldozers. Det var fruktansvärt att se och att uppleva maktlösheten i att inte kunna göra något, men som utlänning kunde jag ju utan problem lämna Gaza och åka hem när jag ville. Då som nu hade Gazaborna inte den möjligheten ...
En annan aktivist jag lärde känna där var Shora Esmailian. När hon i somras under arbetet med sin bok hörde av sig för att fråga om mina minnen från Rafah var det första gången jag återvände till min dagbok från den tiden. Med det som hänt det senaste året var det smärtsamt, särskilt som den situation som redan för mer än tjugo år sedan var fruktansvärd bara förvärrats för att nu övergå i ett livesänt folkmord.
Esmailians bok som nu kommit ut är även den en fruktansvärd läsning, men absolut nödvändig. Det är en lättfattlig historik över både Gaza och Palestina i stort och visar med all tydlighet att 7 oktober inte var starten, även om vad som hänt sedan dess såklart står i fokus. Hon berättar att ambition var att komma in i Gaza och rapportera i första hand, men eftersom det visade sig vara omöjligt (hon gjorde försök att komma in via Egypten i våras) har hon fått hålla till godo med andrahandskällor som hon tydligt redovisar.
Esmailian skriver rakt och ärligt, och tvekar inte för svåra frågeställningar eller att kalla saker vid dess rätta namn: det som nu pågår är ett folkmord, Israel är en kolonial apartheidstat och att kräva lika rättigheter för alla invånare inom det historiska Palestina med parollen "from the river to the sea" är inte antisemitism.
När ISM bildades i början av 2000-talet var Andreas Malms bok "Bulldozers mot ett folk" oerhört viktig för många av oss då den gjorde det enkelt att förstå konflikten och ta ställning. Jag tror att "Gaza : att spränga ett getto" kan ha samma effekt för den Palestinarörelse som växer fram idag och jag kan inte rekommendera den nog!