1944 var det fortfarande tio år kvar tills polisyrket öppnades för kvinnor i Sverige. I några av de större städerna fanns dock polissystrar, kvinnliga sjuksköterskor som utredde brott där kvinnor eller barn var inblandade.
I Christina Wahldéns historiska deckare Sedlighetsbyrån, första delen i en planerad serie, sänds två stockholmska polissystrar, Rut och Svea, till den lilla semesterorten Ljugarn på Gotland under täckmantel för att undersöka rykten om omfattande prostitutionsverksamhet. Statsmakten oroar sig för att främmande makt använder prostituerade för att få inkallade att avslöja militära hemligheter om öns försvar.
Utredningen blir mer komplicerad när flera kvinnor försvinner och en ung man hittas mördad. Våra två huvudpersoner brottas också med personliga demoner. (Sveas otroligt mörka privatliv har gjort henne morfinberoende. Rut tycker verkligen om att orientera men hennes täckmantel som konvalescent hindrar henne.) Som tur är hittar de lokala allierade i form av en kvinnlig journalist som kallas Sorken och den formidabla antifascistiska aristokraten Lussan Kagg.
Det märks att Christina Wahldén har en bakgrund som journalist och att hon känner den gotländska miljön väl. Det finns en omfattande research i grunden och jag tror att detta paradoxalt nog är både bokens styrka och svaghet.
Wahldén har en bra journalists sinne för att hitta detaljer som gör världen väldigt levande och realistisk. Samtidigt vill hon berätta väldigt mycket om denna tid och plats vilket ibland får komma före själva intrigen. Ibland är dialogen styltig och hon låter karaktärerna säga saker i dialog (eller inre monologer) som egentligen bara är infodumpar riktade till läsaren. Den dramatiska upplösningen känns plötslig och känns inte helt klar (bland annat går både Rut och Svea vid varsitt tillfälle i exakt samma fälla och blir tillfångatagna på exakt samma sätt).
Till syvende og sist tyckte jag att det var trevligt att läsa en deckare i historisk miljö som med råge klarade Bechdeltestet där männen spelar perifera roller.