Elokuun varjot

by Philip Teir

Loisteliaan tarkkanäköinen romaani näyttää, että tarinamme on aina tarina tuntemistamme ihmisistä.

Pohjanmaa, 1993. Kaksitoistavuotias Jacob asuu isovanhempiensa luona. Ystävänsä Robertin kanssa hän perehtyy kitaransoiton ja tupakoinnin saloihin. Robertin äiti Mona työskentelee luokanopettajana ja kulttuurilehden päätoimittajana. Monan mies Mick keskittyy omiin asioihinsa. Perheen kuopus Josefin pitää isänsä auton tuoksusta - ja Jacobista.

Tulevat vuosikymmenet ja tehdyt valinnat muuttavat jokaista. Millaista aikaa kerran elettiin? Mistä voi syyttä mennyttä, mistä kiittää?

Teoksessa ihmisten ja perheiden polut risteävät kuin juhlissa, joihin leivotun kakun ahmii labradorinnoutaja.

259 pages, Hardcover

Published September 19, 2024

About the author

Philip Teir (s. 1980 Pietarsaaressa) on Hufvudstadsbladetin kulttuuritoimituksen päällikkö, joka kirjoittaa itse mm. kirjallisuus-, musiikki- ja televisiokritiikkiä. Hän on toimittanut useita kirjallisuusantologioita ja kirjoittaa myös ruotsalaiseen sanomalehti Expresseniin.

Teirin esikoisteos, runokokoelma Någonting ur hennes mun faller i min mun, ilmestyi 2007. Novellikokoelmassa Donner-ryhmä yhdistyvät urbaani arki ja absurdit sävyt.

Reviews

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 4 out of 5]

Lågmält relationsdrama som jag tyckte mycket om.

[nathalie · Rating 4 out of 5]

Gillade den här väldigt, väldigt mycket. Jag vet inte exakt varför. Den lade fingret på en känsla, stämning, dynamik som tilltalade mig. Varm, melankolisk och nostalgisk.

[Erika · Rating 3 out of 5]

Att börja läsa den här romanen fick mig att tänka väldigt mycket på ett hem och en familj där jag tillbringade mycket tid i 12-13-årsåldern, just 1993-1994. Det var inte i Jakobstad och vi lyssnade inte på Nirvana, men det var liksom ändå något med just de där åren på 90-talet, Österbotten och att vara i den där åldern när man kan vara oerhört intresserad av hur det är hemma hos en kompis som triggade igång en flod av minnesbilder hos mig.
Men som helhet blev jag lite besviken på Eftermiddag i augusti. Jämfört med Teirs tidigare romaner tycker jag att prosan i den här inte känns lika säker och att hoppen mellan olika personer och de ibland också ganska drastiska hoppen framåt i tiden ger ett lite splittrat intryck. Allt detta samtidigt som jag uppskattar att romanen får pågå ganska långt fram i tiden och att läsaren får möta flera olika personer. Jag hade kanske bara hoppats bli ännu mer övertygad.

[Bloggbohemen · Rating 3 out of 5]

Uppväxtskildringar har rätt ofta förutsägbara ingredienser som hängandet med kompisar, sexuellt utforskande, musik och så föräldrar mer eller mindre i bakgrunden. Teirs bok har också allt detta (men kanske med ovanligt intressant föräldraskildring) men här finns också annat som engagemang i flyktingfrågan.

Det är mycket som berörs på ytan och inte riktigt får bli färdigt och i de två första delarna av boken tycker jag mest att det är ett stabilt författarhantverk och inte så mycket mer. Men, så händer något i tredje delen av boken. Här blir det ett långt tidshopp men det är också här som boken på något sätt känns, personerna kommer mig närmre, de har på något sätt blivit resultatet. Här är Teir så där bra som han brukar vara och det glädjer mig.

[Marcus Syrén · Rating 3 out of 5]

I ”Eftermiddag i augusti” får man följa Jacob, Mona, Mick, Robert och Josefin i 90-talets Österbotten. Det är en roman som kretsar kring uppväxt, småstad, val som görs och om livet som går. Precis som Teirs tidigare romaner är ”Eftermiddag i augusti” en långsamt puttrande gryta, där språket är lätt, trevligt och skapar en känsla av mysig vemodighet. Det är en roman som berör, men inte på ett överväldigande eller direkt sätt, utan mer subtilt och mjukt.

[Agnes · Rating 5 out of 5]

Familjär och full av referenser som endast nån som bott i Jeppistrakten och/eller Österbotten kan peka ut.

Romanen vittnar om ett samhälle och en stad som är bekant men inte riktigt går att greppa, eftersom den utspelar sig under en tid innan mina egna levnadsår. En stad som jag bara kan greppa från halmstrån av det som äldre folk berättat om sin ungdom.

Mysig, men också stundvis lite obehaglig. Ett tredjepersonsperspektiv på ett Jeppis som jag tänkte mig veta innan och utan.

[Matti Numminen · Rating 3 out of 5]

Jouhevasti etenevä tarina 90-luvulta aina näihin päiviin. Vahvoja yhtymäkohtia omiin nuoruuden kokemuksiin. Loppua kohden tarina haarautuu ehkä liiaksi ja fokuskin hivene katoaa, mutta kerronta säilyttää silti kiinnostavuutensa. Toisaalta haarautuvat polut kuvaavat oivallisesti kuinka erilaisia todellisuuksia samassa ajassa ja paikassa eläneille ihmisille tulevaisuus tuo tullessaan.

[Tiia · Rating 2 out of 5]

Somehow quite a clear description of 80's and 90's Finland. Way of life, way of thinking, way of behaving. Little extra for west coast life in the Swedish speaking part of Finland. Wasn't a happy tale, wasn't overly sad either. I was not very excited about the story itself,but I did like the way it was written, smooth and detailed.

[Ludvig Andersson · Rating 3 out of 5]

Vacker nostalgi om att växa upp i -90-talets Jeppis. Igenkänningsfaktorn hög ibland, berättelsen flöt överlag på bra och boken var lätt att läsa. Ibland saknar den dock djup och vissa hopp i berättelsen känns kanske lite ologiska, svårt ibland att veta hur lång tid som förflutit. Men läsvärd!

[Ville Verkkapuro]

Wonderful and enjoyable prose, familiar settings and good nostalgia. Stylish, atmospheric, knausgårdian and could've four times more of this.

[Anna Schultz · Rating 2 out of 5]

Spretig, stundvis direkt tråkig.

[AnuP · Rating 4 out of 5]

Sujuva kuvaus pienen paikkakunnan ihmisistä, joille ei tapahdu mitään ja kuitenkin tapahtuu.

[Katriina Laturi · Rating 2 out of 5]

2,5

[Riikkis Puistola · Rating 3 out of 5]

3,5 tähteä

[Sofia Byström · Rating 2 out of 5]

2,5

[Susanne · Rating 3 out of 5]

Bra bok, vissa karaktärer kunde ha utvecklats lite mer. Håller med en recensent som skrev att boken kunde ha varit längre.

[Anne Dahl · Rating 3 out of 5]

Tyylikäs ja sujuvasti etenevä, mutta jollain tasolla etäiseksi jäänyt.
Perheteema ja kun luin tätä Astrid Swärdin ja Pihla Hintikan jälkeen ( Helsingin Kirjamessujen haastatteluiden pohjatyöksi), Teirin teos solahti hyvin myös äiti-tematiikkaan.
Teos on mielestäni hyvin Teirin teokseksi tunnistettava. Aiemmin olen lukenut Neitsytpolun ja vaikka nyt Elokuun varjoissa (ei mikään paras nimi tälle teokselle, oma mielipide) ollaan Pohjanmaalla ja perhepiirissä, Teirin tyyli on tunnistettava.
Teos on hyvä, mutta en saanut sitä koskettamaan itseäni vaikkakin juoni ja henkilökuvaus ja ajankuva olivat uskottavia ja luontevia.