Provocerande, kaxig & rolig handbok i konsten att bli lesbisk. Mian Lodalen och Matilda Tudor guidar dig rätt och lär dig våga säga ja till nya möjligheter. Här blandas expertintervjuer, statistik och personliga betraktelser med illustrationer av Sveriges främsta serietecknare. Tänk om sexualiteten inte är statisk? Tänk om alla kvinnor kan finna sin inre flata? Då skulle bara en galning fortsätta att leva med män i ett ojämställt samhälle. Eller? I Liten handbok i konsten att bli lesbisk får du svaret. Expertintervjuer, statistik och personliga betraktelser ger vägledning och du utmanas att våga ta steget över till den andra sidan. Med en stor portion humor argumenterar Mian Lodalen och Matilda Tudor om alla fördelar med ett nytt liv som lesbisk, så som avancemang i karriären, mer pengar i plånboken, bättre sexliv och bättre hälsa. Här får du också de självklara svaren på varför du vill att även din dotter och mormor blir lesbisk, och varför till och med staten skulle tjäna på att alltfler växlar om. Så vad väntar du på? Med den här boken som guide kan livet ta sig en vändning du inte trodde var möjlig. Livet kan vara outgrundligt och spännande, och det går inte i repris. Så våga säga nej till det invanda och våga säga ja till nya möjligheter. Du kan om du vill. Läs! Och njut sedan. I boken medverkar flera av Sverige främsta serietecknare som till exempel Liv Strömqvist, Hanna Gustavsson och Nina Hemmingsson. Dessutom intervjuas bland andra Maria Sveland, Nour El Refai, Tiina Rosenberg, Kakan Hermansson och Annika Norlin.
Den verkade så himla lovande, men jag blev otroligt besviken på den ständiga hetero vs homo skiten. Det är inte de enda sexualiteterna som finns och de faktum att de bara ett fåtal gånger nämner bisexualitet och aldrig nämner pan- eller polysexualitet är fruktansvärt ignorant. För att inte tala om hur skadligt tjatet om omprogrammering är för de redan osynliggjorda och förtryckta individer som identifierar sig som asexuella (alternativt demi- eller grå-asexuella) som ständigt får höra från alla håll och kanter att de bara inte träffat den rätte eller att de inte haft tillräckligt bra sex eller att de kanske bara borde ta några glas och sen låta det ske som ska ske. Asexualitet finns och det innebär att en inte upplever sexuell attraktion. Punkt slut. Men väldigt få människor tror på det. Och snack som i den här boken, att det skulle vara så jävla enkelt att bara bestämma sig för vem man ska vara sexuellt attraherad av, det skadar ace community't så jävla mycket.
Och tonen i boken som handlar om att gå från hetero till homo skadar oss som identifierar oss som bi, pan eller poly (som inte har något med polygami/polyamori att göra, utan handlar om att en kan vara attraherad av flera olika könsidentiteter (pan=alla könsidentiteter, bi=två, poly=två eller fler)). Vi är osynliga. Ju längre jag läste i boken desto osynligare kände jag mig. Och det gör mig arg för de hade kunnat ha en helt annan utgångspunkt. Jag har själv i många år tänkt att en oerhörd mängd heteropersoner troligtvis befinner sig högre upp på kinsey-skalan än de själva inser. Varje gång en heterotjej säger "jag skulle kunna ligga med en tjej men inte bli kär i en" så tänker jag, men då är du ju bisexuell! Det är din romantiska läggning (som verkligen inte behöver stämma överens med ens sexuella läggning) som inte inkluderar kvinnor! Boken hade alltså kunnat beskriva hur "hetero" tjejer inser och kommer underfund med att de kanske inte är hetero utan bisexuella, men istället kör boken över bisexuella totalt och pratar bara om att bli 'flata', vilket i min värld alltid varit synonymt med orden 'lesbisk' och 'homosexuell'. I min erfarenhet så kallar sig inte bisexuella tjejer för flator eller dykes för vi måste vara noga med att klargöra att vi är bi, annars blir vi klassificerade efter vår nuvarande eller senaste relation. homo eller hetero? Bara tänk på Orange Is the New Black, som de flesta har sett nu. Hur många gånger frågas det huruvida Piper är gay eller straight just nu? Kinsey-skalan kommer upp nån gång, men ordet bisexuell finns inte i seriens vokabulär.
Så nej. Trots sina humoristiska inslag så var den här boken inte alls av det slag jag hade väntat mig. Den var rent fördömande mot kvinnor som kanske stannar i förhållanden med men trots deras tillkortakommanden, och på en del sätt tyckte jag att den stärker vissa stereotyper och ett heteronormativt tänkande i lesbiska förhållanden. Och av andra är den rent osynliggörande och skadlig.
Men jag gillade att Nilla Fischer fick va med på en liten liten sida. Nilla Fischer är bra. Och snygg. <3 Och gift. 3
Jag uppfattade, för att lägga till ytterligare ett perspektiv, att bokens syfte var att upplysa de heterokvinnor nackdelarna som ofta uppstår i ett normativt heterosexuellt förhållande. Boken är skriven av lesbiska för att promota den lesbiska kulturen och sexualiteten, inte som tidigare kommentator nämnt, promota andra sexualiteter. Boken har ett fokus och tycker inte att den ska uppfattas som fördömande mot någon annan sexualitet, endast vinklad mot ett tema. Håller dock med om att den är riktad främst mot heterosexuella kvinnor, men alla böcker har en målgrupp.
Hur som haver, när det kommer till hur jag blev påverkad av boken var det lite chockartat, fick syn på boken i en bibliotekshylla och lånade den lite spontant "som på skämt", men finner mig skakad i grunden då jag ifrågasätter mina motiv och min sexualitet. Visst skönmålar boken det lesbiska samhället, och smutskastar det heterosexuella samhället. Men jag kan se en del poägner författarna har. Speciellt när det kommer till den heteronormativa uppfattningen om hur en kvinna ska vara och se ut för att vara 'typiskt vacker' självklart finns det variationer men i grund och botten ser de flest föreställningarna av den perfekta kvinnan ganska likadana ut. Man ska vara givmild och snäll och stötta sin man, prioritera familjen och uppoffra sig på alla möjliga vis då man får 'uppriktiga försök' som tack.
Anyway,tror att alla tjejer/kvinnor som funderar på relationer borde läsa denna för att fundera över sig själv lite. Mycket nyttigt. Med detta lämnar jag över till näste recensent och läsare.
Hmmm blandade känslor kring den här boken! Det mesta var inte särskilt nytt, men tar ändå med mig en del nya tankegångar, och fint att få läsa andra skriva sådant jag redan funderat kring! Så många intervjuer med lesbiska ikoner🙏 Älskade alla film-och boktips i slutet, därav att min goodreads exploderade av lesbisk litteratur igår lol. Ett utdrag jag tyckte om: ”Att inte föra en feministisk kamp i sin relation ger mig mer sinnesro och ger oss utrymme att diskutera hur vi ska förändra världen istället. Det känns också gött att vi bara genom att älska varandra bidrar till en samhällsförändring”. Jag påminns ständigt om hur coolt det är att vara lesbisk (just uttrycket cooolt användes också mycket i boken haha<3) och är, om möjligt, ännu mer gay efter att ha läst ut den hahah. Under läsningen kände jag mig delvis bekräftad men delvis väldigt osynliggjord. Hela grejen med homo vs hetero och allt prat om omprogrammering blev väl tjatig och så exkluderande för alla oss andra på hela vida spektrumet. Hela boken var väldigt inriktad på sexuell attraktion och gav ingen plats för ace-spektrat. Bi, pan (osv) läggningar blev ofta förbisedda och boken gav visst utrymme för olika köns- och genusuttryck men knappt något för olika könsidentiteter👎 För snäv bild av vad lesbianism innefattar👎👎👎 2,5? 3?
This is a funny and thought-provoking book for women that are tired of heterosexual relationships and want to free themselves from gender roles and norms.
The authors claim that people are happier in a lesbian relationship because of the more modern, equal terms, and that is probably correct. Men and women tend to fall into gender roles, whether they want to or not. For many women, this is very difficult because of the expectations of work, household and children. When women come home from work, they are often expected to take care of the household and their children, which is work without salary. Of course, this is not true for everyone, but it is very common. It is about structures and not individuals. A way to guarantee an equal responsibility in life is to divorce the man, which makes him do as much as the woman, both taking care of his new home and split the time with the children. Of course, that is both drastic and makes it impossible to live with a man, and many women want relationships. In a homosexual relationship, responsibility for both partners is natural.
Another interesting theme is the floating sexuality. According to a professor Alfred Kinsey, most women are somewhere between heterosexual and homosexual. Therefor, it is possible for women to fall in love with women. Of course, one might argue that if that is true, it could be used the other way around, as well. Then, homosexuals would be able to become heterosexual. That is dangerous ground and one of the book's flaws, but perhaps the authors mean women that in fact already are lesbians, but don't know it because they have never discovered it, yet. Of course, our first thought is not being attracted to women and therefor not being able to fall in love with them. However, we are not used to breaking the norm. Visiting a lesbian bar or night club is a way to normalize and get used to women as potential partners. Prejudices about homosexuals make us think of them as one kind of person. Lesbians are very different from each other, some of them are feminine and others more masculine. There are many kinds of lesbians, and whatever your preferences, you might find the right person.
Many people seem to think that homosexuality is unnatural. That has probably to do with religion. Homosexuals have their own history. The poet Sapfo, 600 B. C. wrote wonderful poems. The authors describe Lesbos, the island in Greece where Sapfo came from, which gave name to the word lesbian. Back then, it was accepted to be homosexual, at least for men. Then came religion, coincidence or not. The village, Skala Eressos, still holds weekly swims for women and annual women festivals.
I think this is an interesting book, occasionally very preachy, but fascinating. Is is written in an easy way, and the content is a mixture of the authors writing, letters from women and guides on how to be more open-minded. I would have liked more research about gender roles and how women look back upon their heterosexual life. However, most of the book is interesting. There is a different world out there that seems to accept women as they are, not only based on their appearance but their personality, and that is exciting.
Hade väl absolut sina positiva sidor men asså, det som var dålig var riktigt, riktigt illa tyvärr. Mycket som jag inte håller med om, rent ideologiskt. Skulle inte rekommendera nån fellow flata att läsa faktiskt. Men visst, lite småkul på sina håll.
Mycket road! Mer seriös än vad jag trodde vid första anblick men det gjorde det bara än bättre. Om inte stigman att vara lesbisk fanns hade antagligen många fler levt som lesbiska. Eller i alla fall testat. I grunden handlar det egentligen inte (enligt min egen åsikt) om att byta ut en traditionell tråkig man till en spännande kvinna (som enligt författarna alltid vet vad du vill ha i sängen då kvinnor vill ha samma saker..) utom att själva förhållandet mellan man och kvinna som är problemet, alltså inte mannen i sig. Alltså kultur och miljö inte kön egentligen. Men det blir en ganska tråkig bok och finns redan i tusentals.
bör läsas med några nypor salt för den kan absolut va lite problematisk. men med salt är den rolig och ibland lärorik (ja inte om att va lesbisk men om statisk kring heterosexuella vs homosexuella relationer)
Alltså jag hade nog höga förväntningar, samtidigt som jag inte visste vad jag skulle vänta mig. Trots att de tar upp många olika ”typer” av flator får jag känslan av att de har ganska smala referenser. Och bi/pan/intergender nämns någon gång men den känns väldigt binär och nästan kategorisk ändå. Och även om den är humoristiskt skriven känns det lite naivt? Hmmm alltså.
Det kändes som att boken var riktad till en sorts kvinna, det var lite tråkigt. Fick bilden att den kvinnan är lite äldre, lever i en heterorelation och är förtryckt av en man. Ingenting som stämmer in på mig.
Sedan är boken lite väl dissig mot män. Alltså, förstår vinklingen, men det är lite problematiskt. Alla män är inte som det målas fram. Forskningen handlar visserligen om strukturer och generaliseringar men det känns viktigt att framhålla att det finns fina män också. Sen är jag helt på tanken att det skulle vara befriande att umgås utan dem, men det har jag väl gjort hela livet fastän jag inte är lesbisk.
Intressant bok i alla fall! Kan tänka mig att den är väldigt rolig att diskutera kring.
Den här boken är väldigt problematiskt på flera sätt. Inte bara säger den att man kan göra sig själv lesbisk. Den är också väldigt okänslig mot kvinnor som lever i relation med män och vill leva i relation med män. Författarna sätter flator på en piedestal och får det att låta som att så länge du är i en relation med en kvinna så kommer alla dina problem att lösa sig. Det här är en extremt okänslig och overkligt bok.
Hela boken utgår ifrån att man kan göra sig själv till leb. Jag tror att man föds med sin sexualitet och det är inget som andra kan influera. Självklart tror jag att man kan ha svårt att upptäcka sin sexualitet beroende på hur man är uppvuxen. Har man homofobiska föräldrar är tanken att man är homosexuell kanske inte det första man kommer på, vilket gör att man kan upptäcka det senare i livet. Men faktum kvarstår att man födds med sin sexualitet. Boken i andra hand säger att man kan göra sig själv till leb bara man har viljan att göra det. Jag tror dom flesta förstår varför detta är ett problematiskt sätt att tänka eftersom det helt förstör ordet attraktion totalt. Att vara attraherad av någon är något som händer naturligt (om du inte är ace) och inget man tvingar fram. När man kallar sig straight, lesbisk, gay eller bisexuell så betyder det att det är den sexualiteten man känner passar en bäst. Det könet eller könen man är attraherad av. Det är inget man kan bestämma eller ändra på. Författarna försöker att få lesbisk att bli ett samlings ord för kvinnor som bara inte tycker om män, det spelar ingen roll om du faktisk är attraherad av kvinnor eller inte. Jag tycker att bisexualitet skulle funka bättre i den här boken än homosexualitet eftersom många av kvinnorna som är med och vittnar om att de lyckas ’omprogrammera’ sig först var attraherade av män. Men bisexualitet nämns bara en eller två gånger. Det känns som att hela boken utgår från antigen eller. Du är antigen straight eller lesbisk. Mitt andra problem med det hela ’omprogrammera dig till lesbisk’ logiken är att det spelar dom rakt in i handen på dom som redan tror på omvandlingsterapi, på att man kan omvandla någons sexualitet. Om man kan omvandla någon till homosexuell, varför kan man inte omvandla en homosexuell till straight?
”Nej, du är inte heterosexuell, du lever heterosexuellt. Och kom inte och våpa dig med att du inte ’tycker om’ snippor, som en annan unge som inte vill ha lök i färssåsen. Du får väll öva i jösse namn!” Det här är alltså ett utdrag direkt ifrån boken. Jag har inte ord nog för att kunna förklara hur okänsligt det är att säga något sånt. Dessa kvinnors lösning till århundraden av diskriminering mot kvinnor och våld i hem är alltså att göra alla lesbiska. Och kan du inte bli lesbisk då blir du kallad barnslig. Att säga något som ”bli bara lesbisk” är så otroligt okänslig och kommer att få flera kvinnor att må dåligt över att de inte ’lyckats bli flator’. Kvinnor som har varit med om trauma från en nära relation vill nog inte höra att lösningen på alla problem är att bli lesbisk. Och vem kan säga att de inte tar med sig traumat in i sin lesbiska relation också? Vad händer med alla kvinnor som forfarande är attraherade av män även efter de har blivit illa behandlade, ska de bara ge upp och aldrig försöka hitta en annan man att tycka om. Ska vi lära kvinnor att alla män vill dom illa och att det bästa sättet är att bara stryka män helt från våra liv? Det är sant vad de säger om att kvinnor i en relation med en man för det mesta drar nitlotten och behöver ta större ansvar för hushåll och barn samtidigt som de lägger sin karriär och fritid sist. Men ska vi inte fortsätta att slåss för våra rättigheter istället för att lämna alla våra straighta systrar i sticket?
Jag håller med boken om att vi måste jobba för att normalisera annat än heterosexuella förhållanden. Att det finns många kvinnor och män som är fast i hetero relationer för att de känner att det är deras plikt. Vi måste definitivt normalisera att leva i annat än monogama relationer. Vi måste prata om hur kvinnor i en relation med män får andra förväntningar ifrån samhället och männen än vad männen får. Hur en kvinna i en hetero relation nästan alltid förlorar på något sätt. Boken var bra på att ta upp fakta och statistik på hur kvinnor blir behandlade av män i sina relationer, hur kvinnorna förlorar både ekonomiskt och psykiskt. Men istället för att använda det till att lära ut så blev allt tolkat som en förstärkning till varför alla borde bli lesbiska. Och ja, det låter som en perfekt lösning när man hör det sägas sådär. Är du i en relation med en man så kommer du förlora 9 times out of 10 och det är större risk att du blir misshandlad eller dödad av din partner. Att vara i en relation med en kvinna låter väldigt attraktivt efter det. Men är det verkligen långtidslösningen? Även om det tar 100 år tills vi är lika så borde vi inte ge upp. Att göra alla lesbiska är inte lösningen.
Jag kanske överreagerar och läger för mycket tid på att argumentera varför det som står i boken är fel. Att det inte finns en chans att två flator som bestämmer sig för att skriva en bok om att alla borde bli lesbiska faktiskt har en risk att göra alla lesbiska. Men det är bara tanken på allt potential den här boken kunde ha haft som får mig att bli ledsen. För jag gillade delar av boken. Delarna där de tog up statistik om hur kvinnor blir behandlad av män i relationer. Jag har lärt mig av den här boken och det är därför det var så tråkigt att istället för att vara en bok som upplyser folk om våld som kvinnor behöver ta emot i hemmet. Så blev det en lång handbok som försöker övertyga folk om att sexualitet inte existerar, att du bara kan slänga sig i armarna på en kvinna och så blir livet bra.
Förstår att boken är riktad mot kvinnor som lever i heterosexuella relationer/tror sig vara heterosexuella, men att skriva en bok där man försöker övertala folk till att ’omprogrammera’ sig till att bli lesbiska är riktigt skumt i min värld. Boken kan säkerligen öppna ögonen för många och få kvinnor att börja tänka utanför ’hetero-ramen’, men samtidigt ignorerar den fullständigt att man inte väljer att vara lesbisk.
En rolig bok som gör många bra poänger. Den kändes lagom akademisk och enda gången jag kände att den blev riktigt långdragen var mot slutet av den lesbiska handlingsplanen (steg 3-5).
"Heterofällan", en paraodi av Lyxfällan, var ett av de roligare segmenten och jag hade älskat att se mer av den stilen genomgående i boken.
Medan jag läste hade jag i åtanke att denna bok skrevs för 10 år sen. Ändå kunde jag inte låta bli att ifrågasätta vissa val, tex: - att ta med ett segment där en heteroman får bre ut sig om hur fantastiskt det är att ha lesbiska vänner - att inkludera bikvinnor (som sen gått vidare till att leva i långvariga relationer med män) - att ta med ett segment där en en heterokvinna går på om hur mycket hon önskar att hennes dotter blir lesbisk
Summa summarum: ge mig denna bok men där endast lesbiska röster får ta plats. Hade även uppskattat lite insikt om att också ålder är en maktdimension, om ras (hade dock 0 förväntningar på det) och om språkbruk i förhållande till transpersoner. Blev ändå positivt överraskad av att en sån här bok fanns, eftersom det känns som att hela debatten om politisk lesbiskhet aldrig fick ordentligt fäste i Sverige. Också kul att jag hittade denna bok genom att söka igenom bokhyllan på min gamla finansarbetsplats.
This book gets two stars, for the initiative and for the effort. That said, it has aged extremely badly. Among other things, the T word is used to refer to trans people, and transmen are listed as a subgenre of lesbians. I think this book could use some serious editing and revisions if it’s still to be sold today. Some chapters were genuinely good, to the extent that I think they should be a required reading for sex ed in schools. But the book as a whole? A huge NOPE from me.
Mycket var sådant som jag redan var medveten om vilket gjorde boken lite repetitiv. Har dock en härlig ton, informativ och gör exakt det den sa att den skulle göra!!
Jag är glad att den här boken finns. Att den är fint utformad med serier från fantastiska serietecknare. Med fakta om ojämlika hetroförhållande, med massa härliga flator i den. Jag gillade däremot den första delen mer än de andra delarna, men det känns inte riktigt som att jag är målgruppen för den här boken. Det jag hoppas är att unga tjejer ska hitta den här boken och se att hetrosexuallitet inte är allt som finns. En sådan boken skulle jag gärna ha läst när jag var yngre.
Det är mycket som skulle kunna vara bättre, ja, men jag ser den som ett litet intro, en introduktion som kanske får en att vilja läsa mer eller i alla fall fundera mer. För någon som redan är halvflata ger den inte så mycket, men som skrivet, jag är väldigt glad att den finns.