Det här är en berättelse om snön inom oss, men också om snön som skyddar världen. Den handlar om diamanter och fågelvingar, vad snön en gång var.
Den handlar om att bli bländad när allt är tyst, och att inte se eller höra någonting när det stormar. Det är en bok om urfolksjägare och vinterkrigare, om snön vi leker i och snön som är på blodigt allvar om alpina pister, Vasaloppsspår och världens äldsta skida, funnen i Västerbotten.
Via Elsa Beskows sagor, lilla istidens renässansmålare och japanska fysiker är det en berättelse om snön som bundsförvant och motståndare, lika mycket poetisk idéhistoria som personlig essä. Snö är Sverker Sörlins återkomst till det breda populärvetenskapliga berättandet i en tid när världen smälter.
Jag rekommenderar verkligen att du läser denna bok; för att ämnet (snö) i sig är intressant, för att han belyser det ur så många olika aspekter, för att du inte kan undgå att på ett synnerligen behagligt sätt lära dig en hel del om snön och dess olika former.
Och för att du ska förstå hur viktig snön är som en del av det som utgör vår miljö. Vill du sedan fördjupa dig i ämnet så finns i slutet av boken en rätt omfattande (men inte fullständig) lista över källor.
En intressant bok. Jag gillar Sörlins sätt att blanda personliga reflektioner, filosofiska tankar och historiska fakta. Snö behandlas från alla möjliga vinklar. Ibland har han dock en tendens att stapla fakta på varandra utan tydlig röd tråd, som om han gjort mycket research men inte förmått att trimma ned. Detta gör att delar av boken känns väldigt spretig och drar ned helhetsbetyget.
DNF! Snön ligger vit utanför, gör allt mjukt fluffigt ljust. Hösten kändes kort, vintern var här! Vad skulle passa bättre än att läsa om allt det vackra och magiska med snö, hur snön har varit med oss så länge här i skandinavien?
Men det jag fick var: Pretantiöst. Läskiga änglar? Klimatångest. ”Strategisk snö”. Så torrt och tråkigt. DNF direkt.
Loved the concept, unfortunately did not love the execution. Interesting subjects - though written too long-winded, disorganized and unstructured. Needed an editor.
Sörlin lyckas beskriva snön målande och tar oss på en resa genom snöforskningens historia, snöns egen historia men pekar också på snöns skörhet och förgänglighet, hotet mot snön och dess framtid som hotas av mänsklighetens aktiviteter.det är många bitar som vävs samman i boken. Känslan och mystiken kring snön, forskningen kring snön som sådan och forskningen kring snöns faror och applikationer. Slutligen frågan om snöns bortgång och huruvida vi vill och eller kan leva k en sådan värld. Boken är väl värd att läsas och gör det gärna långsamt och andaktsfullt utan att rusa genom kapitlen.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Man kommer godt omkring sne i denne bog. Sörlin er betaget af sne i alle dens former, facetter og funktioner. Og han er dybt bekymret over muligheden - risikoen - for en fremtid uden sne på grund af global opvarmning.
Det er ikke den forfatter, videnskabsmand, politiker, militærperson eller filosof har ikke citerer hvis hen har så meget som strejfet sne i sit arbejde.
Når man har læst denne bog, ved man det meste om sne.
Bitvis magiskt vacker, alltid djupsinnig, intellektuell och analytisk. Men också något långrandig och tråkig när alla tidigare vetenskapliga rön radas upp utan att det blir tydligt varför och mot vad berättelsen leder. En stark trea, särskilt som Sörlin lyckas få med The Cure i analysen om snöns påverkan på kulturen, krigen, och samhällsutvecklingen.
Den här boken har en del läsvärda och intressanta kapitel, men desto fler som mest liknar högtravande svammel. Den där sortens text som mer verkar fokusera på att formulera sirliga och "vackra" meningar men som inte har något särskilt innehåll.
Fantastiskt om snö på många sätt, men lite för många vindlande berättelser om allt från historia till vetenskap och konst för min smak. Och så tycker jag mig ana inte bara sorg över att snön kan vara på väg att försvinna, utan också att Sörlin skammar andra för sina livsval (som att flyga till Alperna) samtidigt som hans egna resor kors och tvärs över världen verkar legitimeras av att de gjorts i forskningens tjänst, eller?