”Du måste bli helt ensam. För att bli helt ensam måste du riskera att bränna alla skepp. Alla förhoppningar om att höra till, vilket du ju vet någonstans längst in i dig själv att du aldrig gjort. Författare ska inte höra till något. Promenader i natten kommer att lämna dig ensam med guden. Skrivguden.”
I fyrtioen korta prosatexter skildrar Lina Wolff skapandets frånsida, det omedvetna nattliv som ligger bakom all konst. Texterna i Promenader i natten är drömska, dråpliga, ironiska och självironiska, surrealistiska, men framför allt ger de oss unik och ofiltrerad insyn i den kreativa smältdegel som formar det vi kallar litteratur
Lina Wolff is a Swede who has lived and worked in Italy and Spain. During her years in Valencia and Madrid, she began to write her short story collection Many People Die Like You. Her novel, Bret Easton Ellis and the Other Dogs, was awarded the prestigious Vi magazine literature prize, given to writers to watch out for, and was shortlisted for the 2013 Swedish Radio award for Best Novel of the Year. She now lives with her family in Sweden.
Drömmar, essäer, skrivövningar förklädda till drömmar - det spelar ingen roll vad de är egentligen. Effekten är att jag känner mig närmare författarjaget, förstår eller får bekräftat en del om tidigare böcker utan att jag känner att jag klivit in i ett privat rum, och också får en lust att själv bli besökt av en inre skrivpeppare - vem skulle det vara tro? Kan vara en intressant övning att prova. Lättläst men givande, lekfullt och allvarligt, och med samma ton som i tidigare böcker (men jag lovar att jag vill ha nya böcker av författaren, inte bara upprepningar av De polyglotta älskarna). Min tvåhundrade bok för i år!
The concept here was more interesting than the book itself.
Struggling with writer's block and self-doubt the author is tasked with writing down her dreams for 40 nights, and the book is made up of 40 prose texts of varying length, each beginning with 'I dreamt that...'. Most of the texts circle around the task of writing and creating, the life of an author, creativity and creative doubts.
Interesting in theory, but the idea - and the content - very quickly becomes very repetitive and though it's a short book, it really starts to drag!
It's probably only a few people who have dreams that are so interesting you'd want to read descriptions of 40 of them.
Återberättande av drömmar är för det mesta enbart intressant för berättaren, åtminstone jag zonar som åhörare ut väldigt snabbt. Samma sak med drömsekvenser i litteraturen som jag har en tendens att skumma mig igenom.
Premissen för Lina Wolffs senaste bok är alltså vansklig: i ett infall av självtvivel bestämmer hon sig för att sluta skriva men får då besök av Marcus Aurelius(!) som uppmanar henne att i fyrtio nätter vandra genom sina drömmar och sedan skriva ner dem, för att på så vis renas som författare och återfå kontakten med skrivguden.
Vad som följer är fyrtio kortare texter som inleds med orden "jag drömde att ..." men som är så långt från ointressanta drömsekvenser man kan komma. Istället är det roliga, tankeväckande och underfundiga texter som inte sällan handlar om just skrivandet och skapandet och som blandar högt med lågt: tidigare nämnda Aurelius sida vid sida med LeBron James, belägringen av Stalingrad med att nätdejta paddor.
Kanske är det jämfört med Wolffs senaste böcker lite av en parentes, men en otroligt underhållande och välskriven sådan. Jag njuter från början till slut! Eventuellt får jag börja omvärdera att ta till mig andras drömmar men mer troligt är nog att få andra svenska författare skulle lyckas ro en sån här bok i hamn.
Dock guldstjärna för alla gästspel av Bolaño! ”Jag stod med ryggen mot publiken och förväntades göra en baklängesvolt ner mot vattnet. Roberto Bolaño satt på läktaren och såg på mig genom sina glasögon. Han hade en rynka mellan ögonbrynen, som om han visste att något fruktansvärt skulle hända.”
Skulle egentlig vilja ge den mer än tre, för jag älskade att spegla mig i hennes galenskap! Men jag blev lite mätt mot slutet. Men ändå helt genialiskt. Mmm. Kanske en fyra ändå?
Har svårt att ge en objektiv recension av den här då den råkade komma till mig vid rätt tillfälle. Den talade till mig på ett sätt som jag var redo på att ta emot just nu. Så ja, kanske inte boken för alla men boken för mig.
Jag lyssnade på Lina Wolff på Pilgatan i våras, där hon gjorde ett oförglömligt framträdande och bl a läste Den dansande apan, som ingår i Promenaderna, och dessutom en om ett monster i natten, som inte finns med. Hon är verkligen rolig, vilket kommer fram i de flesta av hennes 40 drömmar i boken. Dessa måste läsas pö om pö, och inte i ett sträck, annars blir det för för mycket. Boken är också väldigt personlig (och samtidigt undflyende). Hon är både skoningslös och självutplånande. Jag tycker att de sista drömmarna blir lite intetsägande och att hon inte lyckas "knyta ihop säcken" därför en fyra.
Små delar av boken är LYSANDE bra, det mesta för intetsägande. Inte i min smak.
”Jo, sa jag. Men det hindrar inte att mycket i livet handlar om överlevnad, och det första varje människa måste överleva är den egna familjen.”
”Det viktiga är inte att man har en lycklig historia, det viktiga är att man får ihop den.”
”I tacksamhetens återvändsgränd slutar alla rationella argument att gälla. All förtret måste sväljas eftersom man är skyldig tacksamhet och den som är satt i skuld är, som alla vet, inte fri.”
Jag tror inte för ett ögonblick att detta är drömmar. Möjligen finns fragment av en dröm med. Men för en som läst nästan alla hennes böcker är denna lite som ett sånt där bakom-kulisserna tv-program. Får lite information, ser kopplingar, får tillgång till Lina. Får ta del av makabra historier