Efter det förödande inbördeskriget är det enorma Moskoviet ett delat land. Väster om Volga ligger det nya tsarriket, öster om floden finns... okänt vad. Imperiets östligaste utpost Jaroslavl, den unge Jegors hemstad, har tystnat och inga spejare har återvänt. En dag beslutar tsaren att skicka iväg en pluton soldater för att ta reda på vad som hände efter att en okänd präst blev den förste på flera årtionden att komma över bron från ödelandet i öster. Om Jegor vill rädda sin hemstad måste han till varje pris stoppa expeditionen...
Där ettan briljerade i att ha tydliga karaktärer i en satt miljö och en mystisk "andra sidan av bron" som hela tiden agerade spänningshöjare misslyckas den här av helt samma anledningar.
Berättelsen känns hackig när karaktärerna rör sig mellan olika platser, möjlighet till att bygga ut världen byts mot chanser att ge pikar åt auktoritära statsmakter och det mystiska "andra sidan av bron" försvinner helt och redan från bokens början vet man exakt vad som händer och varför.
Dock som alltid så är han en otroligt bra berättare så den är fortfarande kul att läsa.