„Парфюмеристката“ е чувствен роман, който ни отвежда в света на ароматите и изкуството да се създават парфюми.
Пътуване до Прованс, загадка за разрешаване и неочаквана любов.
Ингрид е на двайсет и пет години и е разочарована от работата си в Тронхайм. Едно неочаквано откритие в родния ѝ дом я подтиква да замине за Грас в Прованс, люлката на парфюмерията, и да научи повече за починалия си баща, който често е пътувал за там. Всичко води към мистериозната Соня Ришар и нейната лаборатория за парфюми.
Ингрид успява да започне работа в лабораторията, но не разкрива на Соня коя е всъщност. Ароматите я притеглят да се учи все повече. В същото време парфюмерийната индустрия е изправена пред нови предизвикателства. Между Ингрид и властната Соня възниква противоборство, но младата жена е решена да разбули тайните на миналото.
Fortellingen handler om en ung jentes sommer i Grasse, der hun lærer parfymørenes håndtverk samtidig som hun nøster i sin fars hemmelige fortid.
Som tidligere parfymefantast satt jeg pris på at forfatterens kunnskap om parfyme og parfymens historie virkelig kommer frem i fortellingen. Beskrivelsen av den franske naturen med sine velduftende planter og blomster ga en god og varm leseopplevelsen i surt og kaldt januarvær. På tross av de flotte duftbeskrivelsene, eller kanskje på grunn av dem, mistenker jeg at en leser som ikke er interessert i duft fort hadde mister interessen. På en annen side vil nok fortellingen inspirere noen til å utforske parfymenes verden? Mange av de klassiske duftene som er nevnt i boken er tilgjengelige for testing i velassorterte parfymerier også her i Norge.
Det här är en bok där parfymtillverkning står i centrum och man lär sig massor om dofter och tillverkningsprocesser. Jag tycker det är rätt intressant för jag har inga kunskaper alls när det kommer till hur parfymer byggs upp. Det är tur att det är så mycket om det rent tekniska i boken, för i övrigt är det en väldigt slutstruken historia. Det finns en hemlighet som avslöjas, men den är så given att det inte känns som en hemlighet. Det finns en dos kärlek, också det mycket förutsägbar och utan några oväntade vändningar. Boken är snabbläst och troligen lika snabbt bortglömd, om det inte vore för det där med parfymen då. Fast, om jag ska vara ärlig, det finns en del mycket förutsägbart där också.
Varm och mjuk läsning om parfymtillverkning och dofter varvad i Grasse och i Trondheim. Att följa, delvis, i faderns spår och hitta hemligheter och kanske också sin egen plats. Jag tycker om den, mycket. Språket, känslan, dofterna.
2.25 Dialogi są strasznie nienaturalne, sposób postępowania niektórych bohaterów mija się z logiką, przez co ciężko uwierzyć w historię, nawet jeśli reklamowana jest jako lekka obyczajówka na wakacje. Osoby znające się na pracy laboratoryjnej mogą mieć miejscami lekkie zażenowanie. Zaletą jest fakt, że książkę szybko się czyta; wydaje mi się, że gdyby historia rozwijała się wolniej to pewne wątki miałyby większy sens.
It seems that novels surrounding the perfume industry are quite popular now in Europe. Do Europeans really like perfumes that much? I'm genuinely curious.
This is kind of like a historical Sweetbitter, with the perfume industry instead of the restaurant industry. Only I don't think the relationships part is explored to its potential. It feels like no more than a side note.
Other than that, I also think the European novels I've read so far often fail to make me care about the characters. Unfortunately, this one falls into that category as well. Maybe it's because I usually read them through poorly translated English materials? I don't know. It's just the way it is.