På en avlägsen ö någonstans i det yttre havsbandet har en grupp människor slagit sig ner. En del har sökt sig hit för drömmen att odla och leva i ett litet sammanhang, andra har kommit för att börja om på en plats där man är ny i andras ögon. På ön, som tidigare varit ett forskningscentrum, finns också den invasiva sidenörten.
Så långt ögat kan nå har växten brett ut sig, runt husen, träden och buskarna. Den äter sig igenom allt annat som växer på ön, får träd och buskar att svartna och dö. Mitra, en av dem som bott här längst, vet att det snart är dags för blommans frökapslar att mogna och sprida sina trådar och frön i vinden.
Atlantis är en bok om plats och invasion, vänskap och uppbrott om det som avlöser och tränger ut. Vad händer med dem som blir kvar när andra lämnar?
(4.5) En VÄLDIGT bra och underskattad roman. Gripande, vackert skriven, tung, insiktsfull och mystisk. Rekommenderar till framför allt er som likt mig gillade Stacken, lite liknande miljö (som för övrigt beskrivs otroligt) och känsla.
den kunde definitivt varit 100 sidor kortare och mindre ältande/upprepande men den lämnade mig med en massa tankar (gott tecken!) och vackert språk! om migration/hem/tillhörighet/saknad/vänskap/moderskap - jaaaa...
Atlantis av Pooneh Rohi är en bok som utspelar sig på en avskild ö. De som bor där har bosatt sig för att komma undan fastlandet. De är livegna och dagarna kretsar kring arbete. Strukturerat och planerat. Men på ön finns också en invasiv art som hotar deras tillvaro och skörd - sidenörten som sprider sig mer och mer för varje år. I takt med örtens spridning tycks också illvilja och osäkerhet sprida sig bland människorna som bor där. Den invasiva arten drar fram samtidigt som misstron, när en familj kommer oväntat. En familj som blir "den andre" som missväxt och sjukdom skylls på. Samtidigt som historien rör sig framåt, följer vi den också bakåt. Vi följer Mirtras tid på ön, en kvinna som bosatt sig med sin dotter. Genom henne lär vi känna de som bott på ön och lämnat den. Saknaden efter tillhörigheten med vännen Sabine är avgrundsdjup. Sabines tid på ön ett minne att längta efter och försöka förstå. En historia som långsamt dränker hoppet. När friheten livet på ön skulle erbjuda långsamt krossas i takt med att sidenörten sprider sig mer och mer.
En fin historia av Rohi, om saknad, tillhörighet, längtan och drömmen att bygga en bättre tillvaro.