Jag är ful

by Kristina Kumlin

Svenska Kristina upptäcks på Hamngatan i Stockholm, och landar som 16-åring i Paris för att börja sin karriär som modell. Men att upplevelsen kommer bli en helt annan än hon föreställt sig blir tydligt redan på flygplatsen. Följ med Kristina genom 80- och 90-talets modell- och jetsetvärld i Paris, Milano och New York. Möt de vackra och unga som strävar efter att bli sedda och de med makt att utnyttja dem. Och få inblick in en värld där det under ytan byggs upp ett tryck som förr eller senare måste brisera. Kristina Kumlins självbiografiska debutroman bygger på hennes egna minnen från åren som modell. Vi får se en industri driven av skönhet, sex, kokain och status. Först genom oskulds- fulla ögon men med tiden med skärpa och klarsynthet. En livsresa med tydliga tidsmarkörer men med samma stora utmaningar kring självkänsla och framgång som för dagens unga.

200 pages, Hardcover

Published September 16, 2024

Reviews

[Sara Kelemit · Rating 2 out of 5]

Nej, detta var verkligen inte stor litteratur. Typ noll gestaltande, bara beskrivande och uppräknande. Ändå läste jag från pärm till pärm. Varför? Nåt sug i berättelsen om hur extremt oskönt det är att vara modell, att blickarna som beundrar ytan aldrig bryr sig om att ta reda på vad som finns under. Det enda den fullkomliga skönheten väcker är ett begär att sexuellt utnyttja, och att exploatera.

Och ändå sitter min inre tonårig där och är avundsjuk på hennes vackra ytter. Gud!

[Sandra4444 · Rating 1 out of 5]

Lånade denna på biblioteket där den klassificeras som roman och det står svart på vitt på bokens baksida att det är Kumlins "självbiografiska debutroman."

Jag hade kallat detta för en självbiografi, men envisas omvärlden med att detta är en roman så kommer jag bedöma den som en sådan.

Kanske hade jag varit snällare i mitt betyg om boken hade varit en erkänd självbiografi, men som en roman är det så mycket som inte går ihop här.

Det hoppar framåt i tiden utan att tydligt markera att detta sker, vilket gjorde att det var svårt att få ett grepp om huvudpersonens ålder under bokens gång. Personerna man möter är så många och de fladdrar förbi utan att man lär känna dem överhuvudtaget. Vissa kända personer får alias, andra inte, vilket känns underligt. Trots alla dessa personer får man inte se huvudpersonen relationer till dessa. Är en massa "fick bo hos/träffade X som jag hade lärt känna under *blankt*/var min vän", men som läsare fick jag aldrig uppleva dessa möten och relationer på djupet. Som en roman, var boken riktigt underväldigande.

Kumlin skriver i efterordet att hon främst skrev denna bok för sin egen skull och det är inget fel med det, men det märks.

Slutsats: Passar bättre som självbiografi än roman/självbiografisk roman.

[Fanny ✨ · Rating 3 out of 5]

att läsa den här boken känns som att jag sitter på ett café tillsammans med kristina och hon berättar allting för mig. jag känner mig engagerad i det hon är med om, men bokens språk är tanke-till-direkt-tal på ett sätt som blir styltigt och med en del klyschiga liknelser. däremot är tempot bra och hon stannar lagom länge i varje situation.

eftersom modebranschen är något jag är väldigt intresserad av är det spännande att läsa om hur den såg ut under 80/90-talet, få följa med bakom kulisserna, jag vill bara veta mer och mer, och jag undrar hur mycket som har förändrats sen dess. tyvärr tappar boken mig under den sista tredjedelen, eftersom författaren går över till att berätta om andra saker som inte alls intresserar mig lika mycket. hade också gärna velat veta vad hon gör nu, ca tjugofem år efter bokens slut.

omslagsbilden ser så modern ut att jag - trots att det skulle vara ett märkligt val för en självbiografi - trodde den var ai men den föreställer en väldigt vacker kristina kumlin under en fotografering 1998. är däremot inte så förtjust i titeln, ”jag är ful”.