What do you think?
Rate this book
Saltsjösviten #2
Älskarinnan
Rafflande spänning om en kvinna vars liv förändras över en natt. Tre dagar före julafton. Stämningen är spänd i förortsvillan. Ester är övertygad om att hennes man Vidar bedrar henne – hon har till och med sett honom tillsammans med älskarinnan. När Vidar säger att han vill prata fryser hon till is. Är det nu han berättar att han vill lämna henne? Vad ska hända med barnen, Ludde och Wille är ju bara fem och sju år? Ett telefonsamtal avbryter. Ester somnar på vin och tabletter. När hon vaknar nästa morgon har Vidar försvunnit och tagit barnen med sig. Med växande desperation försöker Ester ta reda på vad som hänt men upptäcker snart att ingenting är som hon har trott. Finns det ens en älskarinna?
410 pages, Hardcover
Published November 18, 2024
1 person is currently reading
44 people want to read
About the author
E.P. Uggla
12 books45 followersIn January 2021 her third book, What’s wrong with Eden, a dystopian young adult novel, was published by Bonnier Carlsen. The Fall from Eden, was published by Bonnier Carlsen in 2023.
In 2023 her first book in the Dragonbane series was released which was followed by two more books in 2024 and 2025.
In 2023 she released her first thriller for adults, ”Taken” which was followed by ”The Mistress” in 2024.
In 2026 a new thriller will be released which is called ”Forver forgotten”.
She has also been the lead writer of the Swedish version of Spotify’s original podcast Mythologies and co-hosting the Swedish radio’s popular podcast Creatures (Väsen).
In 2023 her first book in the Dragonbane series was released which was followed by two more books in 2024 and 2025.
In 2023 she released her first thriller for adults, ”Taken” which was followed by ”The Mistress” in 2024.
In 2026 a new thriller will be released which is called ”Forver forgotten”.
She has also been the lead writer of the Swedish version of Spotify’s original podcast Mythologies and co-hosting the Swedish radio’s popular podcast Creatures (Väsen).
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 11 of 11 reviews
December 8, 2024
Jag läste Bortförda av E. P. Uggla tidigare i år och tyckte den var mycket spännande. När jag såg att hon skulle komma ut med en ny bok åkte den upp på läslistan. Bara en dag efter att Älskarinnan kom i min streamingtjänst började jag läsa.
Älskarinnan är en välskriven och mycket spännande berättelse. Det här är psykologisk spänning precis som jag vill ha det. E. P. Uggla är skicklig på att bygga upp spänning, och hon gör det också med ett bra språk. Det finns inga onödiga detaljer i beskrivningarna och läsningen flyter. Det är två olika POV:s, Ester vars man och barn försvinner i början av boken, och polisen Maja som var med även i Bortförda. Kapitlen är lagom långa, avslutas spännande, och ger olika synvinklar på vad som händer, något som jag är förtjust i. Älskarinnan är spännande, men bitvis också jobbig, liksom Bortförda så finns oskyldiga barn i centrum. Esters starkaste drivkraft är barnen Willie och Ludde, och styckena som handlar om barnen berör mest.
Karaktärsteckningarna är bra, och de görs på olika sätt. Ester är en person som man som läsare inte ska veta allt om innan, och som man ska vara skeptisk till. Gradvis får man veta mer, och jag gillar att vissa saker inte kommer fram förrän i det sista kapitlet. Vad gäller Esters mående trodde jag på andra orsaker än de som ges, där blir jag överraskad. Polisen Maja är beskriven mer rätt på, där mycket handlar om hennes svårigheter att behärska sig och orsakerna till det som hon försöker begränsa. Jag läste nyligen en skönlitterär bok där huvudpersonen hade ADHD, och jag ser likheter mellan de två böckerna, hur man som vuxen döljer det för sin chef och sina kollegor. Esters vänner Sima och Niko gillar jag liksom Majas nya poliskollega.
Det här är andra delen i serien Saltsjösviten, och det finns några hänvisningar till Bortförda, men Älskarinnan står också för sig själv. Jag gillar att det finns kopplingar i miljön, och polisgruppen, men att de övriga kopplingarna är svaga. Ändå till slutet, då det kommer en mening som gör att jag undrar om jag glömt något från Bortförda missat något i kopplingen mellan böckerna.
Jag ser fram mot fler spänningsromaner av E. P. Uggla, som seglat upp som en favorit. Ja, det kommer nog att vara svårt att vänta helt enkelt.
Betyg: 4+
Älskarinnan är en välskriven och mycket spännande berättelse. Det här är psykologisk spänning precis som jag vill ha det. E. P. Uggla är skicklig på att bygga upp spänning, och hon gör det också med ett bra språk. Det finns inga onödiga detaljer i beskrivningarna och läsningen flyter. Det är två olika POV:s, Ester vars man och barn försvinner i början av boken, och polisen Maja som var med även i Bortförda. Kapitlen är lagom långa, avslutas spännande, och ger olika synvinklar på vad som händer, något som jag är förtjust i. Älskarinnan är spännande, men bitvis också jobbig, liksom Bortförda så finns oskyldiga barn i centrum. Esters starkaste drivkraft är barnen Willie och Ludde, och styckena som handlar om barnen berör mest.
Karaktärsteckningarna är bra, och de görs på olika sätt. Ester är en person som man som läsare inte ska veta allt om innan, och som man ska vara skeptisk till. Gradvis får man veta mer, och jag gillar att vissa saker inte kommer fram förrän i det sista kapitlet. Vad gäller Esters mående trodde jag på andra orsaker än de som ges, där blir jag överraskad. Polisen Maja är beskriven mer rätt på, där mycket handlar om hennes svårigheter att behärska sig och orsakerna till det som hon försöker begränsa. Jag läste nyligen en skönlitterär bok där huvudpersonen hade ADHD, och jag ser likheter mellan de två böckerna, hur man som vuxen döljer det för sin chef och sina kollegor. Esters vänner Sima och Niko gillar jag liksom Majas nya poliskollega.
Det här är andra delen i serien Saltsjösviten, och det finns några hänvisningar till Bortförda, men Älskarinnan står också för sig själv. Jag gillar att det finns kopplingar i miljön, och polisgruppen, men att de övriga kopplingarna är svaga. Ändå till slutet, då det kommer en mening som gör att jag undrar om jag glömt något från Bortförda missat något i kopplingen mellan böckerna.
Jag ser fram mot fler spänningsromaner av E. P. Uggla, som seglat upp som en favorit. Ja, det kommer nog att vara svårt att vänta helt enkelt.
Betyg: 4+
December 8, 2024
4,5/5
I "Älskarinnan" försvinner Esters familj. Maken Vidar har helt enkelt tagit med sig barnen och stuckit. Vart vet hon inte, men eftersom Ester misstänkt att Vidar har en älskarinna är hon säkert inblandad också. Men Ester hamnar snart djupare och djupare i ett hål där inget är som det verkar och där hon måste kämpa både för att inte fastna hos polisen eller hos någon av dem som hon trodde stod på hennes sida. Allt för att få tillbaka sin familj.
Hittills har jag tyckt väldigt mycket om allt jag har läst av E.P. Uggla och det här är verkligen inget undantag.
"Älskarinnan" läste jag under jobbrasterna och det är ju tråkigt det där med att arbetet måste inkräkta på fritiden för jag ville ju veta hur det gick med en gång! Det är spännande, fartfyllt och obehagligt. Jag gillar att vi får följa både Ester och polisen Maja för det ger en bra bild från två skilda håll men på samma problem. De är två bra karaktärer som inte lämnar mig utan känslor och tankar kring dem. Jag gillar hur Esters fokus är på helheten, familjen, medan Majas är mer på sig själv för de kompletterar varandra på det sättet och samtidigt skulle jag vilja skaka om dem båda två och be dem att skärpa sig och arbeta tillsammans istället.
Det är rappt språk och jag gillar att E.P. Uggla inte räds att låta det vara obehagligt, blodigt och otrevligt, samtidigt som jag gillar att mycket av ovissheten jag känner som läsare kommer från Esters egen ovisshet.
Jag ser verkligen fram emot att få ta del av fler spänningsböcker av E.P. Uggla, för den här är alldeles lysande.
I "Älskarinnan" försvinner Esters familj. Maken Vidar har helt enkelt tagit med sig barnen och stuckit. Vart vet hon inte, men eftersom Ester misstänkt att Vidar har en älskarinna är hon säkert inblandad också. Men Ester hamnar snart djupare och djupare i ett hål där inget är som det verkar och där hon måste kämpa både för att inte fastna hos polisen eller hos någon av dem som hon trodde stod på hennes sida. Allt för att få tillbaka sin familj.
Hittills har jag tyckt väldigt mycket om allt jag har läst av E.P. Uggla och det här är verkligen inget undantag.
"Älskarinnan" läste jag under jobbrasterna och det är ju tråkigt det där med att arbetet måste inkräkta på fritiden för jag ville ju veta hur det gick med en gång! Det är spännande, fartfyllt och obehagligt. Jag gillar att vi får följa både Ester och polisen Maja för det ger en bra bild från två skilda håll men på samma problem. De är två bra karaktärer som inte lämnar mig utan känslor och tankar kring dem. Jag gillar hur Esters fokus är på helheten, familjen, medan Majas är mer på sig själv för de kompletterar varandra på det sättet och samtidigt skulle jag vilja skaka om dem båda två och be dem att skärpa sig och arbeta tillsammans istället.
Det är rappt språk och jag gillar att E.P. Uggla inte räds att låta det vara obehagligt, blodigt och otrevligt, samtidigt som jag gillar att mycket av ovissheten jag känner som läsare kommer från Esters egen ovisshet.
Jag ser verkligen fram emot att få ta del av fler spänningsböcker av E.P. Uggla, för den här är alldeles lysande.
December 21, 2024
Jag minns inte riktigt när (mitten av september, visar det sig när jag efterforskar lite) det var som jag fick veta att Älskarinnan var på gång, men ända sedan dess så har jag längtat. När den till slut dök upp i brevlådan så gjorde jag en snabb omplanering och satte tänderna i den direkt. Det var helt enkelt omöjligt att låta bli den.
Detta är en i stort sett fristående bok. Kopplingarna till Bortförda är mycket lösa och egentligen bara en bonus. Några karaktärer är gemensamma, men det är inte samma huvudpersoner. Jag har, bara i år, läst flera serier som är av liknande sort och det får mig att undra om det här kanske är en ny trend. I så fall gillar jag utvecklingen.
När jag läste Älskarinnan på bussen så var jag så uppslukad att jag helt glömde bort att skicka en påminnelse till sambon (det gick bra ändå). Det är inte ofta det händer. Om jag hade haft möjlighet att sträckläsa så skulle jag ha gjort det, men den lästes ändå på vad som måste betraktas som rekordtid. Det är otroligt fängslande. Så nu väntar jag på inte färre än två spännande uppföljare av E P Uggla. När kommer de?
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Detta är en i stort sett fristående bok. Kopplingarna till Bortförda är mycket lösa och egentligen bara en bonus. Några karaktärer är gemensamma, men det är inte samma huvudpersoner. Jag har, bara i år, läst flera serier som är av liknande sort och det får mig att undra om det här kanske är en ny trend. I så fall gillar jag utvecklingen.
När jag läste Älskarinnan på bussen så var jag så uppslukad att jag helt glömde bort att skicka en påminnelse till sambon (det gick bra ändå). Det är inte ofta det händer. Om jag hade haft möjlighet att sträckläsa så skulle jag ha gjort det, men den lästes ändå på vad som måste betraktas som rekordtid. Det är otroligt fängslande. Så nu väntar jag på inte färre än två spännande uppföljare av E P Uggla. När kommer de?
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
August 14, 2025
4,5 stjärnor: En bok fylld med plot twists och cliffhangers. Korta snabba kapitel som höll mig konstant engagerad och på nålar. Hade däremot önskat ett annat slut.
Jag gillar oftast inte deckare/spänningsromaner med polisiära huvudkaraktärer men E.P. Uggla lyckas fånga mitt intresse varje gång. Hade höga förväntningar efter ”Bortförda” och blev inte besviken.
Jag gillar oftast inte deckare/spänningsromaner med polisiära huvudkaraktärer men E.P. Uggla lyckas fånga mitt intresse varje gång. Hade höga förväntningar efter ”Bortförda” och blev inte besviken.
December 8, 2024
Well...this was crap.
March 21, 2025
Jag blev glad när jag såg att det skulle komma en bok till, då jag läst och gillat Bortförda. Älskarinnan var inte lika bra och jag hade tyvärr kunnat låta bli att läsa den…
December 17, 2024
Detta är, om jag inte missat någon, författarens åttonde bok och det är den andra delen i Saltsjösviten, en deckarserie som inleddes med Bortförda.
Jag brukar rekommendera att man läser böcker i en serie i rätt ordning och det håller jag fast vid. Nu är denna bok väldigt fristående mot den första boken i serien. Det är några karaktärer från första boken som vi får se även i denna men det är inte alls att handlingen fortsätter, det är en helt ny berättelse här. Men tycker att man skall läsa första ändå, bara för att det är en riktigt bra bok.
Jag vet inte hur jag skall säga det, men med tanke på hur många böcker man har hunnit att läsa genom livet så tänker man kanske att man blir avmattad på något sätt. Att böckerna man läser efter ett visst antal börjar kännas som gammal skåpmat, återvunnet berättande som man fått till sig flertalet gånger i olika tappningar. Men så kommer det en bok som griper tag i dig och du kan absolut inte släppa taget i den, ni vet säkert denna känsla. Denna bok gjorde detta med mig.
E.P. Uggla har blivit lite av en personlig favorit, redan från första boken jag läste av henne så var det något i den som klickade med mig. Språket, karaktärsbygget och handlingen och miljöbeskrivningar, ja allt satt precis där det skulle.
Hon har rört sig i fantastikens spår, det var först förra året som hon skrev en renodlad spänningsroman och det visade hon att hon klarade av galant. Första boken var en riktigt nagelbitare till deckare. Så när jag började med denna så var mina förväntningar rätt så höga, vilket kan vara farligt.
Kan säga att det inte tog många sidor innan mina förväntningar hade blivit besvarade. De hade till och med blivit överträffade med en sådan råge att jag inte trodde det var sant. Jag älskade precis allt i denna bok och jag brukar inte vilja sätta olika böcker jag läser mot varandra men denna är nog med säkerhet den bästa jag läst i år, kanske till och med på flera år. Den har en säker plats när jag skall utse årets bästa böcker.
Uggla har fått till ett mysterium som är så otroligt spännande och samtidigt så klurig att man inte vet hur det ligger till. När lager efter lager kommer fram så tror man olika saker, man misstänker olika personer och hur det gått till för att sedan tänka om då nya saker uppdagas. Sedan händer det att man faller tillbaka till att misstänka samma person igen då ytterligare en sak kommer fram. Detta bollande fram och tillbaka gör att resan i denna bok blir så intressant att man inte kan släppa den i tankarna även om man lägger ifrån sig boken, vilket är svårt tills sista sidan är utläst.
Man kan ju tro att boken blir svårhanterlig när det bollas fram och tillbaka om hur det ligger till, men författaren för oss läsare med en säker hand och även om hon kanske förvillar oss med så kallade falska bevis så känner vi oss inte lurade.
En viktig kärna i handlingen är moderskap och detta är något som finns där i flera lager, skall inte säga på vilka sätt. Men just det vad en moder är redo att gå igenom för sina barn och göra för dem. Detta skildras på ett riktigt bra sätt. I slutorden i första boken i serien så skrev hon att denna bok blev väldigt utlämnande och personlig, jag misstänker lite att just detta om moderskap är en av dessa saker som hon hämtade från sig själv personligen. Det känns verkligen som man kan ta på denna känsla i boken.
Nu har jag långt ifrån läst alla deckare som kommit ut i år men om inte denna bok blir i alla fall nominerad till bästa deckare av något pris, vilket vet jag inte det finns ett antal, så kommer jag att bli besviken, helst ser jag att den till och med vinner något av priserna.
Jag tycker att E.P. Uggla har komponerat ihop en berättelse som både levererar en spännande handlingen samtidigt som den har ett djup och närvaro när det kommer till karaktärerna och deras situationer att man kan se allt framför sig. Hon har överträffat sig själv på så många nivåer från sina tidigare böcker, som varit riktigt bra de, att jag kan bara applådera och buga, samt tacka för att hon vill dela med sig av sina berättelser. Och jag längtar till att få läsa nästa bok hon kommer ut med.
http://hakanshylla.blogspot.com/
Jag brukar rekommendera att man läser böcker i en serie i rätt ordning och det håller jag fast vid. Nu är denna bok väldigt fristående mot den första boken i serien. Det är några karaktärer från första boken som vi får se även i denna men det är inte alls att handlingen fortsätter, det är en helt ny berättelse här. Men tycker att man skall läsa första ändå, bara för att det är en riktigt bra bok.
Jag vet inte hur jag skall säga det, men med tanke på hur många böcker man har hunnit att läsa genom livet så tänker man kanske att man blir avmattad på något sätt. Att böckerna man läser efter ett visst antal börjar kännas som gammal skåpmat, återvunnet berättande som man fått till sig flertalet gånger i olika tappningar. Men så kommer det en bok som griper tag i dig och du kan absolut inte släppa taget i den, ni vet säkert denna känsla. Denna bok gjorde detta med mig.
E.P. Uggla har blivit lite av en personlig favorit, redan från första boken jag läste av henne så var det något i den som klickade med mig. Språket, karaktärsbygget och handlingen och miljöbeskrivningar, ja allt satt precis där det skulle.
Hon har rört sig i fantastikens spår, det var först förra året som hon skrev en renodlad spänningsroman och det visade hon att hon klarade av galant. Första boken var en riktigt nagelbitare till deckare. Så när jag började med denna så var mina förväntningar rätt så höga, vilket kan vara farligt.
Kan säga att det inte tog många sidor innan mina förväntningar hade blivit besvarade. De hade till och med blivit överträffade med en sådan råge att jag inte trodde det var sant. Jag älskade precis allt i denna bok och jag brukar inte vilja sätta olika böcker jag läser mot varandra men denna är nog med säkerhet den bästa jag läst i år, kanske till och med på flera år. Den har en säker plats när jag skall utse årets bästa böcker.
Uggla har fått till ett mysterium som är så otroligt spännande och samtidigt så klurig att man inte vet hur det ligger till. När lager efter lager kommer fram så tror man olika saker, man misstänker olika personer och hur det gått till för att sedan tänka om då nya saker uppdagas. Sedan händer det att man faller tillbaka till att misstänka samma person igen då ytterligare en sak kommer fram. Detta bollande fram och tillbaka gör att resan i denna bok blir så intressant att man inte kan släppa den i tankarna även om man lägger ifrån sig boken, vilket är svårt tills sista sidan är utläst.
Man kan ju tro att boken blir svårhanterlig när det bollas fram och tillbaka om hur det ligger till, men författaren för oss läsare med en säker hand och även om hon kanske förvillar oss med så kallade falska bevis så känner vi oss inte lurade.
En viktig kärna i handlingen är moderskap och detta är något som finns där i flera lager, skall inte säga på vilka sätt. Men just det vad en moder är redo att gå igenom för sina barn och göra för dem. Detta skildras på ett riktigt bra sätt. I slutorden i första boken i serien så skrev hon att denna bok blev väldigt utlämnande och personlig, jag misstänker lite att just detta om moderskap är en av dessa saker som hon hämtade från sig själv personligen. Det känns verkligen som man kan ta på denna känsla i boken.
Nu har jag långt ifrån läst alla deckare som kommit ut i år men om inte denna bok blir i alla fall nominerad till bästa deckare av något pris, vilket vet jag inte det finns ett antal, så kommer jag att bli besviken, helst ser jag att den till och med vinner något av priserna.
Jag tycker att E.P. Uggla har komponerat ihop en berättelse som både levererar en spännande handlingen samtidigt som den har ett djup och närvaro när det kommer till karaktärerna och deras situationer att man kan se allt framför sig. Hon har överträffat sig själv på så många nivåer från sina tidigare böcker, som varit riktigt bra de, att jag kan bara applådera och buga, samt tacka för att hon vill dela med sig av sina berättelser. Och jag längtar till att få läsa nästa bok hon kommer ut med.
http://hakanshylla.blogspot.com/
September 9, 2025
Jag har lite svårt att betygsätta den här boken... Jag fastnade snabbt i den, drogs in av de nästan febriga hoppen mellan nutid och dåtid. Intresset ökade och höll i sig, men avtog när lösningen började nystas upp. För plötsligt kändes boken meningslös. Dess handling irrelevant.
Rebecca ville ha ett barn. Hennes äggstockar fungerade inte. Så då finns det ett väldigt lagligt alternativ, ett alternativ som inte utnyttjar en ung kvinna eller kräver förfalskade journaler. Äggdonation.
Så den här boken borde inte ha funnits.
Rebecca ville ha ett barn. Hennes äggstockar fungerade inte. Så då finns det ett väldigt lagligt alternativ, ett alternativ som inte utnyttjar en ung kvinna eller kräver förfalskade journaler. Äggdonation.
Så den här boken borde inte ha funnits.
This entire review has been hidden because of spoilers.
December 10, 2024
Riktigt spännande
October 28, 2025
Spännande!
Displaying 1 - 11 of 11 reviews