En dag i Mieron

by Eva-Stina Byggmästar

Vi stiftar bekantskap med Mieron, en liten by som ligger i hjärtat av Sápmi, på Finnmarksvidden, omgiven av skogar, fjäll och vattendrag.

Bokens första hälft utgörs av ett slags landskapsmåleri, gestaltat i naturlyriska poem.

Sedan följer porträttet av ett barn, som åldras i förtid, ett barn som vandrar omkring med sin målarlåda, under armen, i sitt eget personliga utanförskap och drömmer om att bli konstnär.

Men hur bli något man redan är?

Hur avbilda ett landskap som redan är fulländat i sig självt?

Kan det finnas något högre nöje än ett liv i avskildhet och trösten i att fördjupa sig i konsten?

Genres: Poetry

48 pages

Published October 25, 2024

Reviews

[Lena]

jag blev
gråhårig redan i elvaårsåldern
började kalla mig konstnär
och gå planlöst omkring

med en målarlåda
under armen

jag såg
bara färgerna
och färgerna såg mig

[Matilda · Rating 5 out of 5]

Jag har en sällsamt sentimental dag och läser Eva-Stinas senaste diktsamling med blöta ögonfransar och ett stillsamt rop i mig. Jag är också hunden Rosen! Behöver också hög rymd och öppna ytor under stjärnor i knastertorr luft! Jag är också en ensam komet av is och aska!
Jag vill också bara bry mig om svampar och mossor och friska andetag medan jag ritar med bränd kol. Jag vill också bara knyta trådar mellan metallskrot och karva i mjukt trä med ruggig bark. Den lilla flickan som målade en "sällsamhetsfågel i motljus / med uråldrigt gubbansikte" till självporträtt och från den stunden inte fick plats i lärarens konsthistoria samhällets vuxenbild är en hjälte.

Denna samling är kanske min favorit i ett långt och profilerat diktarskap.

[Björn H · Rating 4 out of 5]

Det är svårt att inte tycka om Eva-Stina Byggmästars poesi. Nyfiken, målande och nästan anspråkslösa i sitt anslag utkommer hon med samlingar i en takt som få andra poeter har. i En dag i Mieron beskrivs avskildheten i den stuga som diktjaget lever i för tillfället, hur andra människor passerar ("om man mot förmodan / ser folk här / ser man dem på betryggande / avstånd"...) och då, får man gissa, stannar de inte på väg någon annanstans. Där diktjaget är är hen själv med snön och himlarna och skogens alla nyanser.

Just diktsamlingens andra halva förvandlas till en palett av färger och toner, varsamt plockade och samlade ("jag gick / till stenarna och räknade / de grå nyanserna till tiotusen"). Det är, precis som Byggmästars tidigare, en fin, meditativ samling med en skön, positiv natur- och världssyn.